The Christus statueThe Church of Jesus Christ of Latter-day Saints Search | Feedback | Site Map | Help | Country Sites |
Upp Språk Huvudmeny
Generalkonferens
Oktober 2000
Uppmaningen att bli något

Uppmaningen att bli något

Äldste Dallin H Oaks
i de tolv apostlarnas kvorum

"I motsats till världens institutioner, som säger att vi ska kunna något, uppmanar Jesu Kristi evangelium oss att bli något."

Äldste Dallin H Oaks

Aposteln Paulus lärde att vi har fått Herrens lärdomar och lärarna för att vi alla ska kunna nå "en mognad som svarar mot Kristi fullhet" (Ef 4:13). För denna process krävs långt mer än att vi skaffar oss kunskap. Det räcker inte ens med att vi är övertygade om att evangeliet är sant, vi måste handla och tänka så att vi blir omvända genom det. I motsats till världens institutioner, som säger att vi ska kunna något, uppmanar Jesu Kristi evangelium oss att bli något.

Många bibliska och nutida skriftställen talar om en slutlig dom då alla människor kommer att belönas enligt sina gärningar eller efter sitt hjärtas önskningar. Men andra skrifter utvecklar detta närmare genom att hänvisa till att vi döms enligt det tillstånd vi har uppnått.

Profeten Nephi beskriver den slutliga domen uttryckt i vad vi har blivit: "Och om deras gärningar varit orena, måste de ju vara orena, och om de äro orena, så kunna de icke bo i Guds rike" (1 Nephi 15:33; kursivering tilllagd). Moroni förklarar: "Den som är oren skall förbliva oren, den som är rättfärdig skall förbliva rättfärdig" (Mormon 9:14; kursivering tillagd; se också Upp 22:11­12; 2 Nephi 9:16; L&F 88:35). Samma skulle gälla "självisk" eller "olydig" eller andra personliga drag som är oförenliga med Guds fordringar. Alma förklarar att om vi fördöms av våra ord, våra gärningar och våra tankar "skola [vi] ej befinnas obefläckade . . . och i detta hemska tillstånd skola vi icke våga se upp till vår Gud" (Alma 12:14).

Av sådana lärdomar drar vi slutsatsen att den slutliga domen inte bara är en utvärdering av det totala antalet goda och onda gärningar ­ vad vi har gjort. Den är en bekräftelse av vilken slutlig inverkan våra gärningar och tankar har haft ­ vad vi har blivit. Inte för någon räcker det med att bara arbeta mekaniskt. Evangeliets bud, förordningar och förbund är inte en lista över insättningar som ska göras på ett himmelskt konto. Jesu Kristi evangelium är en plan som visar oss hur vi ska bli vad vår himmelske Fader vill att vi ska bli.

En liknelse belyser denna insikt. En rik far visste att om han gav sin förmögenhet till ett barn som ännu inte utvecklat den visdom och mognad som krävdes, skulle arvet förmodligen förspillas. Fadern sade till sitt barn:

"Allt jag har vill jag ge dig ­ inte bara min förmögenhet, utan också min ställning och mitt rykte bland människor. Det som jag har kan jag lätt ge dig, men det som jag är, måste du själv skaffa dig. Du kvalificerar dig för ditt arv genom att lära vad jag har lärt och genom att leva så som jag har levt. Jag ska ge dig lagarna och principerna genom vilka jag har förvärvat min visdom och ställning. Följ mitt exempel, lär så som jag har lärt, och du kommer att bli som jag är och allt vad jag har blir ditt."

Denna liknelse är en parallell till himmelens mönster. Jesu Kristi evangelium utlovar det eviga livets ojämförliga arv, Faderns fullhet, och uppenbarar lagar och principer varigenom det kan erhållas.

Vi kvalificerar oss för evigt liv genom processen omvändelse. Så som detta ord, som har många betydelser, används här, innebär det inte bara en övertygelse utan en markant förändring av karaktären. Jesus använde sig av denna innebörd när han undervisade sin ledande apostel om skillnaden mellan ett vittnesbörd och en omvändelse. Jesus frågade sina lärjungar: "Vem säger människorna att Människosonen är?" (Matt 16:13). Sedan frågade han: "'Och ni, . . . vem säger ni att jag är?'

Simon Petrus svarade: 'Du är Messias, den levande Gudens son.'

Då sade Jesus till honom: Salig är du, Simon Barjona, ty ingen av kött och blod har uppenbarat detta för dig, utan min fader i himlen'" (Matt 16:15­17).

Petrus hade ett vittnesbörd. Han visste att Jesus var Kristus, den utlovade Messias, och han betygade detta. Att vittna är att veta och att betyga.

Senare undervisade Jesus samma män om omvändelse, vilket innebär långt mer än att ha ett vittnesbörd. När lärjungarna frågade Jesus vem som var störst i himmelriket, "kallade [Jesus] till sig ett barn och ställde det framför dem och sade:

'Sannerligen, om ni inte omvänder er och blir som barnen, kommer ni aldrig in i himmelriket.

De som gör sig själva små som det här barnet är störst i himmelriket'" (Matt 18:1­4; kursivering tillagd).

Senare bekräftade Frälsaren betydelsen av att bli omvänd, även för dem som har ett vittnesbörd om sanningen. I den storslagna undervisningen han gav vid sista måltiden, sade han till Simon Petrus: "Jag har bett för dig att din tro inte skall ta slut. Och när du en gång har vänt tillbaka, så styrk dina bröder"(Luk 22:32).

För att kunna stärka sina bröder ­ ge näring åt och leda Guds hjord ­ måste denne man som hade följt Jesus i tre år, som hade fått det heliga apostlaskapets myndighet, som modigt hade undervisat och vittnat om det kristna evangeliet och vars vittnesbörd fått Mästaren att förklara honom salig, ändå omvända sig.

Jesu uppmaning visar att den omvändelse han krävde av dem som skulle komma in i himmelriket (se Matt 18:3) innebar mycket mer än att bara bli omvänd för att vittna om att evangeliet är sant. Att vittna är att veta och betyga. Evangeliet uppmanar oss att omvända oss, vilket fordrar att vi gör och blir. Om någon av oss uteslutande förlitar sig på sin kunskap och sitt vittnesbörd om evangeliet, är vi i samma situation som den salige, men fortfarande ofullbordade, aposteln som Jesus uppmanade att omvända sig. Vi känner alla någon som har ett starkt vittnesbörd men som inte handlar i enlighet med det, så att de kan bli omvända. Ni hemvända missionärer till exempel, fortsätter ni att arbeta på er omvändelse eller har ni ryckts med av världens sätt?

Den omvändelse som behövs genom evangeliet börjar med den inledande erfarenheten som skrifterna kallar att "födas på nytt" (t ex Mosiah 27:25; Alma 5:49; Joh 3:7; 1 Pet 1:23). I dopets vatten och genom att erhålla den Helige Andens gåva blir vi andliga "söner och döttrar" till Jesus Kristus, "nya skapelser" som kan "ärva Guds rike" (Mosiah 27:25­26).

När Frälsaren undervisade nephiterna talade han om vad de måste bli: han uppmanade dem att omvända sig, bli döpta och helgade genom att erhålla den Helige Anden, "så att I kunnen stå fläckfria för mig på den yttersta dagen" (3 Nephi 27:20). Han slutade med att säga: "Vad slags män bören I då icke vara! Sannerligen säger jag eder: Sådana som jag är" (3 Nephi 27:27).

Jesu Kristi evangelium är den plan genom vilken vi kan bli vad det är tänkt att Guds barn ska bli. Detta obefläckade och fullkomliga tillstånd är resultatet av en oavbruten rad förbund, förordningar och handlingar, en samling rätta val, och av ständig omvändelse. "Detta liv är tiden, då människorna måste bereda sig att möta Gud" (Alma 34:32).

Nu är tiden inne för var och en av oss att arbeta på vår personliga omvändelse, på att bli vad vår himmelske Fader vill att vi ska bli. När vi gör det, bör vi komma ihåg att det är våra relationer inom familjen ­ ännu mer än våra kallelser i kyrkan ­ som utgör den omgivning vari den viktigaste delen av denna utveckling kan äga rum. Den omvändelse vi måste åstadkomma kräver att vi är goda makar och fäder eller goda hustrur och mödrar. Att vara en framgångsrik ledare i kyrkan räcker inte. Upphöjelsen är något som en evig familj får erfara, och det är erfarenheterna i vår jordiska familj som är bäst lämpade att förbereda oss för den.

Aposteln Johannes talade om det som vi är uppmanade att bli när han sade: "Mina kära, nu är vi Guds barn, men det har ännu inte blivit uppenbarat vad vi kommer att bli. Vi vet dock att när han uppenbarar sig, kommer vi att bli lika honom, ty då får vi se honom sådan han är" (1 Joh 3:2; se också Moroni 7:48).

Jag hoppas att betydelsen av omvändelse och av vad vi blir, gör att våra lokala ledare använder mindre tid på statistiska åtgärder och koncentrerar sig mer på det som våra bröder och systrar är och det de strävar efter att bli.

Vår nödvändiga omvändelse kan uppnås snabbare genom lidande och motstånd än genom bekvämlighet och stillhet, som äldste Hales undervisade så vackert om denna morgon. Fader Lehi lovade sin son Jakob att Gud skulle "helga [hans] lidanden till [hans] bästa" (2 Nephi 2:2). Profeten Joseph blev lovad att "dina motgångar och lidanden skola endast vara ett ögonblick, och därefter skall Gud, om du har uthärdat väl, upphöja dig i höjden" (L&F 121:7­8).

De flesta av oss upplever i någon grad vad skrifterna kallar "lidandets ugn" (Jes 48:10; 1 Nephi 20:10). Några är helt upptagna av att tjäna någon handikappad familjemedlem. Andra upplever att någon nära och kär dör, eller saknaden eller fördröjningen av ett sådant rättfärdigt mål som att gifta sig eller få barn. Åter andra kämpar med personliga svårigheter eller med känslan av att vara utstött, vara otillräcklig eller deprimerad. Tack vare en kärleksfull himmelsk Faders rättvisa och barmhärtighet kan den förfining och helgelse som möjliggörs genom sådana erfarenheter hjälpa oss att uppnå det som Gud vill att vi ska bli.

Vi är uppmanade att genomgå en omvändelseprocess i riktning mot det tillstånd som kallas evigt liv. Detta gör vi inte bara genom att göra det som är rätt, utan genom att göra det av rätt anledning ­ med Kristi rena kärlek. Aposteln Paulus illustrerade detta i sin berömda undervisning om kärlekens betydelse (se 1 Kor 13). Anledningen till att kärleken aldrig sviker, och anledningen till att kärleken är större än till och med den viktigaste av de goda gärningar han nämnde, är att kärleken, "Kristi rena kärlek" (Moroni 7:47), inte är en handling utan ett tillstånd. Kärleken utvecklas genom en rad handlingar som resulterar i en omvändelse. Kärleken är något man blir. Därför, som Moroni förklarade, "om en människa icke har barmhärtighet, kan hon icke ärva" det rum som är berett för dem i Faderns boningar (Ether 12:34; kursivering tillagd).

Allt detta hjälper oss förstå en viktig innebörd i liknelsen om arbetarna i vingården, som Frälsaren gav för att förklara hur himmelriket är. Som ni kommer ihåg lejde vingårdens ägare arbetarna vid olika tider på dagen. Några sände han i väg till vingården tidigt på morgonen, andra vid tredje timmen, och andra vid sjätte och nionde timmen. Till slut, i elfte timmen, sände han ut andra till vingården och lovade att betala dem "det som är rätt" (Matt 20:7 enligt engelska översättningen, ö a).

På kvällen gav vingårdens ägare samma lön till alla arbetarna, även till dem som hade kommit i den elfte timmen. När de som arbetat hela dagen såg detta "protesterade de" (Matt 20:11). Ägaren ändrade sig inte, utan framhöll bara att han inte hade gjort något fel, eftersom han hade betalat var och en den överenskomna summan.

Precis som andra liknelser kan denna liknelse lära oss flera olika och värdefulla principer. Vad vi lär oss av den nu, är att Mästarens belöning i den slutliga domen inte kommer att grunda sig på hur länge vi har arbetat i vingården. Vi får inte vår himmelska belöning genom att stämpla med stämpelur. Vad som är viktigt är att vårt arbete på Herrens arbetsplats har fått oss att bli något. För några av oss tar detta längre tid än för andra. Det som är viktigt till sist är vad vi har blivit genom vårt arbete. Många som kommer i elfte timmen har förädlats och förberetts av Herren på andra sätt än genom formell anställning i vingården. Dessa arbetare kan liknas vid färdig mix till vilken man bara behöver "tillsätta vatten" ­ den fullkomliga dopförordningen och den Helige Andens gåva. Med denna tillsättning ­ även i elfte timmen ­ befinner sig dessa arbetare i samma skede av utvecklingen och är berättigade att få samma belöning som de som har arbetat länge i vingården.

Denna liknelse lär oss att vi aldrig bör ge upp hoppet och vårt kärleksfulla umgänge med familjemedlemmar och vänner vars goda egenskaper (se Moroni 7:5­14) är bevis på deras utveckling mot vad en kärleksfull Fader vill att de ska bli. På samma sätt visar försoningens kraft och omvändelsens princip att vi aldrig bör ge upp vad beträffar de nära och kära som nu tycks fatta många felaktiga beslut.

I stället för att vara kritiska mot andra, bör vi oroa oss över oss själva. Vi får inte ge upp hoppet. Vi får inte sluta kämpa. Vi är Guds barn och det är möjligt för oss att bli vad vår himmelske Fader vill att vi ska bli.

Hur kan vi mäta vår utveckling? Skrifterna föreslår flera olika sätt. Jag ska bara nämna två.

Efter kung Benjamins storslagna predikan ropade många av hans lyssnare att Herrens Ande "gjort en mäktig förändring i oss, eller i våra hjärtan, så att vi icke mera hava någon benägenhet att göra ont, utan alltid gott" (Mosiah 5:2). Om vi gör oss av med vår önskan att göra ont, går vi framåt mot vårt himmelska mål.

Aposteln Paulus sade att personer som tagit emot Guds Ande "tänker Kristi tankar" (1 Kor 2:16). Som jag förstår det, betyder det att personer som utvecklas mot den nödvändiga omvändelsen börjar se saker och ting som vår himmelske Fader och hans Son, Jesus Kristus, ser dem. De hör hans röst i stället för världens röst, och de gör saker och ting på hans sätt i stället för på världens sätt.

Jag vittnar om Jesus Kristus, vår Frälsare och vår Återlösare, vars kyrka detta är. Jag vittnar med tacksamhet om Faderns plan under vilken, genom vår Frälsares uppståndelse och försoning, vi har fått försäkran om odödlighet och möjligheten att bli vad som erfordras för att få evigt liv. I Jesu Kristi namn, amen.

 
© 2008 Intellectual Reserve, Inc. All rights reserved.   Rights and use information.  Privacy policy