"Helga er!" Äldste Jeffrey R Holland i de tolv apostlarnas kvorum "Maningen i alla tidsåldrar ­ och särskilt i vår tid ­ är Josuas maning: 'Helga er, ty i morgon skall Herren göra under bland er.'" Bröder, jag älskar och hedrar Guds prästadöme och jag känner mig mycket hedrad att stå tillsammans med er som bär det. Mitt budskap i kväll är avsett för oss alla, oavsett vår ålder eller hur länge vi har verkat, men jag vill tala speciellt till diakonerna, lärarna och prästerna i det aronska prästadömet och till de unga och nyligen ordinerade äldsterna inom det melkisedekska prästadömet ­ ni i det uppväxande släktet som måste vara redo att använda ert prästadöme, ofta i stunder och på sätt som ni inte förväntat er. I den andan är min maning till er ikväll något som liknar Josuas maning till en tidigare generation prästadömsbärare, unga män och de som inte var så unga, och som behövde utföra ett underverk på sin tid. Till dessa som behövde utföra det forntida Israels största uppgift ­ att återerövra och återta sitt sedan länge utlovade land ­ sade Josua: "Helga er, ty i morgon skall Herren göra under bland er."1 Låt mig återge en berättelse för er som visar hur snart och hur oväntat den morgondagen kan komma och hur lite tid ni ibland har för att göra brådskande, försenade förberedelser. På eftermiddagen onsdagen den 30 september 1998, bara för två år sedan förra veckan, var ett fotbollslag i juniorserien i Inkom i Idaho ute på plan för sin onsdagsträning. De hade värmt upp och började spela på allvar. Mörka moln skockade sig, som de ibland gör på hösten, och det började regna lite, men det brydde sig pojkarna inte om ­ de älskade ju att spela amerikansk fotboll. Plötsligt kom som från ingenstans en fullständigt bedövande åskknall och skar genom luften på samma gång som blixten lyste upp och bokstavligen elektrifierade hela platsen. I samma ögonblick stod en ung vän till mig, A J Edwards, då diakon i Portneufs församling i McCammons stav i Idaho, beredd att ta emot bollen, säker på att göra "touchdown" och få poäng i den här lilla träningsmatchen. Men blixten som hade lyst upp himmel och jord träffade A J Edwards och gick genom fotbollshjälmen ända ner till fotsulorna. Kraften i blixtnedslaget överväldigade alla spelarna, och en del kastades till marken. En spelare förlorade tillfälligt synen och praktiskt taget alla de andra spelarna blev omtumlade och skakade. Instinktivt började de springa mot klubbhuset i betong som låg i närheten av planen. Några av pojkarna började gråta. Många av dem föll på knä och började be. Under tiden låg A J Edwards orörlig på marken. Broder David Johnson från Rapid Creeks församling i McCammons stav i Idaho rusade fram till spelaren. Han ropade åt tränaren, Rex Shaffer, som var medlem i samma församling: "Jag känner ingen puls. Han har hjärtstillestånd." De båda männen som mirakulöst nog var utbildade akutsjukvårdare, började ge honom hjärt-lungräddning för att försöka rädda hans liv. Medan männen kämpade höll lagets unge försvarstränare, 18-årige Bryce Reynolds, medlem i Mountain Views församling, McCammons stav, i A J:s huvud. När han såg broder Johnson och broder Shaffer enträget ge hjärt-lungräddning fick han en ingivelse. Jag är säker på att det var en uppenbarelse från himlen i ordets alla bemärkelser. Han mindes en prästadömsvälsignelse som biskopen en gång hade gett hans morfar efter en lika tragisk och lika livshotande olycka åratal tidigare. När han nu höll den unge diakonen i famnen insåg han att han för första gången i sitt liv behövde använda det melkisedekska prästadömet, som han så nyss hade fått, på ett liknande sätt. Som förberedelse för sin nittonårsdag och sin väntande missionskallelse hade unge Bryce Reynolds blivit ordinerad till äldste bara 39 dagar tidigare. Om han nu uttalade orden hörbart eller bara viskade fram dem, sade äldste Reynolds: "A J Edwards, i Herren Jesu Kristi namn och med det melkisedekska prästadömets kraft och myndighet som jag har, välsignar jag dig att du ska bli frisk. I Jesu Kristi namn. Amen." När Bryce Reynolds avslutade denna korta men intensiva välsignelse, som han gett på en artonårings språk, började A J Edwards andas igen. Alla fortlöpande böner, underverk och fler prästadömsvälsignelser i samband med händelsen, bland annat en ambulansfärd i hög fart till Pocatello och en nästan utsiktslös räddningsflygtur till brännskadeenheten vid University of Utah, kan familjen Edwards berätta för oss om vid ett senare tillfälle. Det räcker att säga här att en mycket frisk och mycket stark A J sitter här ikväll tillsammans med sin far som min särskilda gäst. Jag talade också nyligen i telefon med äldste Bryce Reynolds som har verkat trofast på sin mission i Texasmissionen Dallas sedan sjutton månader tillbaka. Jag älskar dessa två underbara unga män. Mina unga vänner i både aronska och melkisedekska prästadömet, alla böner besvaras inte så omedelbart, och inte varje prästadömsvälsignelse kan befalla att någons liv ska återvända eller uppehållas. Ibland är Guds vilja något annat. Men unga män, ni kommer att lära er, om ni inte redan har gjort det, att i skrämmande och till och med farliga ögonblick kommer er tro och ert prästadöme att kräva ert allra bästa, och det bästa ni kan nedkalla från himlen. Ni pojkar i aronska prästadömet använder inte prästadömet på exakt samma sätt som en ordinerad äldste använder det melkisedekska prästadömet, men alla som innehar prästadömet måste vara redskap i Guds hand och för att bli det måste ni, som Josua sade, "helga er". Ni måste vara redo och värdiga att handla. Det är därför Herren upprepade gånger säger i skrifterna: "Rena er, ni som bär Herrens kärl".2 Låt mig berätta för er vad uttrycket "bära Herrens kärl" innebär. Förr i tiden hade det åtminstone två betydelser som båda hade med prästadömets uppgifter att göra. Den första handlar om att man fann och förde till Jerusalem olika tempelföremål som kung Nebukadnessar hade tagit med sig till Babel. När de handskades med föremålen som de förde med sig tillbaka, påminde Herren dessa forntida bröder om att allt som hade med templet att göra var heligt. När de förde tillbaka dessa olika skålar, fat, koppar och andra kärl till sitt hemland, skulle de därför själva vara lika rena som ceremoniföremålen som de bar.3 Den andra betydelsen har med den första att göra. Liknande skålar och redskap användes för rituell rening i hemmet. Aposteln Paulus skrev följande till sin unge vän Timotheos om dem: "I ett stort hushåll finns kärl inte bara av guld och silver utan också av trä och lera" ­ vilket var vad man använde sig av på Frälsarens tid för att tvätta och rengöra. Men Paulus fortsätter: "Den som gör sig kvitt det onda jag har talat om blir ett kärl. . . rent, användbart för sin ägare, färdigt att nyttjas till allt gott. Ge därför inte efter för ungdomliga impulser. Sök . . . rättfärdighet,. . . åkalla Herren med rent hjärta."4 I båda dessa skriftställen är budskapet att som prästadömsbärare ska vi inte bara handskas med heliga kärl och symboler för Guds makt ­ som till exempel förbereda, välsigna och dela ut sakramentet ­ utan vi ska också vara ett helgat redskap. Delvis på grund av det vi ska göra men än viktigare på grund av det vi ska bli, säger profeterna och apostlarna till oss att inte ge efter för ungdomliga begär och åkalla Herren med rent hjärta. De säger åt oss att vara rena. Vi lever i en tidsålder där renhet är allt svårare att bevara. Med dagens teknik kan även era yngsta bröder och systrar åka runt hela världen innan de är gamla nog att tryggt ta sig över gatan på sin trehjuling. Det som för de flesta i min generation var oskyldiga nöjen som att gå på bio, titta på teve eller läsa en tidning, har idag, med tillgång till videobandspelare, Internet och hemdatorer, blivit nöjen fyllda med verklig moralisk fara. Jag kursiverar ordet nöjen. Visste ni att det latinska ordet för nöje betyder "en förströelse i avsikt att bedra"? Tyvärr är det vad "nöjen" i vår tid återigen blivit i händerna på ärkebedragaren. Nyligen läste jag en författare som sade: "Våra förströelser, även vår lek, är en allvarlig sak. Det beror på att det inte finns någon neutral mark i universum: Gud och Satan gör båda anspråk på varje kvadratcentimeter och varje bråkdel av en sekund."5 Jag tror att detta är absolut sant och inget sådant anspråk och motanspråk någonstans är livsviktigare eller tydligare än det som utkämpas för människornas sinnen och moral, de ungas personliga renhet. Bröder, jag höjer en varnande röst ikväll om att det bara kommer att bli värre. Dörren till eftergivenhet, dörren till liderlighet, vulgaritet och oanständighet tycks öppna sig bara åt ett håll. Den öppnar sig bara vidare och vidare, den tycks aldrig slå igen. En person kan välja att stänga den, men det är alldeles säkert, historiskt sett, att det allmänna begäret och den allmänna policyn inte kommer att stänga den. Nej, den enda riktiga kontroll som finns till hands i moralens värld är den egna självbehärskningen. Bröder, om ni kämpar med självbehärskningen i det som ni tittar på eller lyssnar till eller i det som ni säger eller i det som ni gör, vädjar jag till er att be er Fader i himlen om hjälp. Be till honom som Enos gjorde, han som förde en kamp inför Gud och kämpade hårt i anden.6 Kämpa som Jakob gjorde med ängeln, han som vägrade släppa taget tills han fått välsignelsen.7 Tala med er mamma och pappa. Tala med biskopen. Få den bästa hjälp ni kan få av alla goda människor som finns runt omkring er. Undvik till varje pris dem som frestar er, försvagar er viljestyrka eller förvärrar problemet. Om någon inte känner sig helt värdig i kväll, kan du bli värdig genom omvändelse och Herren Jesu Kristi försoning. Frälsaren grät och blödde och dog för dig. Han har gjort allt för din lycka och frälsning. Han kommer säkerligen inte att undanhålla dig hjälp nu! Sedan kan du hjälpa andra, som du sänds till, nu och i framtiden, som en som har Guds prästadöme. Du kan då bli vad Herren en gång beskrev som "läkare för kyrkan".8 Unga män, vi älskar er. Vi oroar oss för er och vill hjälpa er på alla sätt vi kan. För nästan tvåhundra år sedan skrev William Wordsworth att "världen tar för stor plats i oss". Vad skulle han då säga om det som gör intrång på er själ och era känslor idag? När vi talar om några av de problem som ni står inför, är vi medvetna om att en stor, stor skara unga män trofast lever efter evangeliet och står beslutsamt inför Herren. Jag är säker på att den stora skaran inbegriper den överväldigande majoriteten av alla som lyssnar ikväll. Men de varningar vi ger några få är viktiga påminnelser också för de trofasta. Under andra världskrigets svåraste och mest nedslående tid sade Winston Churchill till Englands folk: "Till varje människa kommer . . . det speciella ögonblick när hon bildlikt klappas på axeln och erbjuds möjligheten att göra något specifikt som är unikt för henne och som hon har talang för. Vilken tragedi om hon i det ögonblicket är oförberedd eller okvalificerad för den uppgift som kunde blivit hennes bästa stund." Dagen kan komma, bröder ­ jag är faktiskt säker på att den kommer ­ när i en oväntad situation eller i en kritisk stund, blixten så att säga slår ner och ett liv kan ligga i era händer. Var redo när den dagen kommer. Var starka. Var alltid rena. Respektera och vörda det prästadöme ni bär, ikväll och för evigt. Jag bär mitt vittnesbörd om detta verk, om kraften vi har fått att leda det, och att vi måste vara värdiga när vi utövar det. Bröder, jag vittnar för er att maningen i alla tidsåldrar ­ och särskilt vår tid ­ är Josuas maning: "Helga er, ty i morgon skall Herren göra under bland er." I Jesu Kristi namn, amen. SLUTNOTER 1. Josua 3:5. 2. Jesaja 52:11; se också 3 Nephi 20:41; L&F 38:42; 133:5. 3. Se Andra Kungaboken 25:14­15; Esra 1:5­11. 4. Andra Timotheosbrevet 2:20­22; kursivering tillagd. 5. C S Lewis, Christian Reflections, red Walter Hooper (1967), s 33. 6. Se Enos 1:2­10. 7. Se Första Moseboken 32:24­26. 8. L&F 31:10.