Satans påse med snäppor Biskop Richard C Edgley förste rådgivare i presiderande biskopsrådet "Ska vi lyssna på Satan, upphovsmannen till alla lögner och bedrägerier . . . ? Eller ska vi tro på en kärleksfull Fader, som är källan till all sanning och lycka?" När jag som ung man just avslutat mitt första år på college och behövde tjäna ihop pengar till en efterlängtad mission, tillbringade jag sommaren med att arbeta på nya Jackson Lake Lodge i Jackson Hole, Wyoming. Många ungdomar i college-åldern kom för att arbeta i denna ofördärvade och vackra trakt. En sådan person var Jill, en ung kvinna från San Francisco i Kalifornien. Eftersom vi trodde att en ung kvinna från en storstad kanske var lite naiv i sin nya omgivning, tyckte jag och några vänner att det var vår skyldighet att lära henne hur det gick till i den verkliga Västern. Vi bestämde oss för att ta henne med på en "snäppjakt". För dem av er som kanske inte vet vad en snäppjakt är, är det ett practical joke, eftersom det inte finns några snäppor, åtminstone inte i västra USA. Verktygen som behövs för en snäppjakt är en käpp och en tygpåse. "Jägaren" får i uppdrag att gå genom snårskogen och slå på buskarna med en käpp medan han eller hon ropar på snäppan med en gäll, fånig röst. De icke-existerande snäpporna ska på så sätt drivas in i tygpåsen. Vi gav Jill hennes tygpåse och en käpp och ett jaktområde på andra sidan kullen. Planen var att vi skulle återvända till vår utgångspunkt efter cirka 15 minuter, då det var meningen att vi skulle räkna våra snäppor. När hon inte kom tillbaka på utsatt tid gladde vi oss över att hon tagit jakten på sådant allvar. Efter omkring 30 minuter kände vi att det var dags att rädda henne, förklara skämtet, få oss ett gott skratt och gå och äta middag. Men det visade sig att hon hade tagit snäppjakten mycket allvarligare än vi väntat oss ­ hon fanns inte i det område hon fått sig tilldelat. Efter att ha sökt ganska ingående runt omkring och ändå inte sett något spår av henne, började vi dra oss in i skogen medan vi ropade på henne så högt vi kunde, men till ingen nytta. I hopp om att hon kanske gått tillbaka till sovsalarna, gick vi dit och bad några unga kvinnor att söka rätt på henne där, men det var inte heller till någon nytta. Det började nu bli mörkt och vår oro steg. Vi engagerade alla unga män vi kunde få tag i från pojkarnas sovsalar och med ficklampor fortsatte vi sökandet djupt in i skogen. När det blivit riktigt mörkt ­ och vi blivit rädda, oroliga och hesa av allt ropande ­ bestämde vi oss för att nu var det dags att berätta om vårt löjliga företag för parkvakterna. Medan vi stod framför sovsalarna och försökte bestämma vilken modig själ som skulle få förmånen att rapportera hennes försvinnande, dök plötsligt Jill upp ­ inte från sin sovsal utan i stället från en väninnas rum, där hon ätit middag (vilket vi i förbifarten missat) och haft en trevlig kväll med sina vänner. Hennes första ord när hon kom fram till oss sade allt: "Vad tycker ni om att jaga snäppjägare?" Jag ska aldrig mer säga något om storstadsbor som tros vara oerfarna eller om hur det går till i den verkliga Västern. Det var vi som blev föremål för skämtet, och jag har aldrig haft någon mer önskan att jaga snäppor. Men det finns en annan "snäppjakt" som pågår runt omkring oss, och kanske är det vi som är de oerfarna offren. Det är inget practical joke, och det slutar inte med ett gott skratt och lite vänlig kamratanda. Satan är den store bedragaren, lögnaren och fienden till allt som är gott, inklusive vår lycka och vårt välbefinnande. Hans stora önskan är att omintetgöra vår himmelske Faders lycksalighetsplan och göra oss "olyckliga, liksom han själv är" (2 Nephi 2:27). Eftersom han är själva upphovsmannen till och verkställaren av alla bedrägerier, vill han egentligen inbjuda oss att följa med honom på hans snäppjakt, att fylla våra påsar med spänning, nöjen, popularitet och det så kallade "goda livet". Men hans löften är lika inbillade som den icke-existerande snäppan. Vad han verkligen erbjuder är lögner, förtvivlan, andligt förfall och förlorad självkänsla. Satans försäljningsknep när han skickar ut oss att fylla våra påsar är "ät, drick och var glad, ty i morgon skola vi dö" (se 2 Nephi 28:7). Hans inbjudan kanske verkar lockande och övertygande. Nephi säger att Satans försäljningsteknik går ut på att "lugna", "smickra" och "invagga" medan han förklarar att "allt är väl" (se 2 Nephi 28:21­22). Bland annat vill Satan få oss att lägga omoral i alla dess former i våra påsar, däribland pornografi, språk, klädsel och uppträdande. Men sådana onda gärningar leder till känslomässiga kval, förlorad andlighet, förlorad självaktning och förlorad möjlighet till en mission eller ett tempeläktenskap och ibland till och med till oönskad graviditet. Satan vill göra oss till slavar genom att få oss att lägga droger, sprit och tobak och andra beroendeframkallande beteendesätt i våra påsar. Satan säger att sådana saker är okej och att "alla gör det". Han säger att de gör oss populära och accepterade. Satans lögner kan vara mycket lockande, särskilt i det kritiska skede i livet när unga människor har behov av att bli accepterade och omtyckta. Det finns emellertid vissa ledtrådar som är vägledande för vad vi bör undvika att lägga i våra påsar. Ni kommer att känna igen ledtrådarna eftersom de är vanliga och välkända. Exempel på ledtrådar är: "Alla gör det." "Ingen får veta något." "Det skadar ingen." "Bara en gång gör inget." "Än sen då?" "Du kan omvända dig senare och ändå gå på mission och gifta dig i templet." "Kristus sonade dina synder. Han förlåter dig." När sådana rättfärdiggörelser sker, antingen rent ut från andra eller antydningar genom frestarens viskningar, så se upp. Lyssna inte. Experimentera inte. Gör det bara inte. Gud, vår kärleksfulle Fader, källan till all sanning, har varnat oss för Satans list. Lyssna till vad Herren har sagt genom sina profeter: Paulus lärde de heliga i Korinth: "Förstår ni inte att ni är Guds tempel och att Guds ande bor i er? Om någon förstör Guds tempel, skall Gud förgöra honom. Ty Guds tempel är heligt" (1 Kor 3:16­17). Jakob varnade nephiterna i forna dagar: "Men ve, ve eder, som icke ären renhjärtade utan ären orena inför Gud på denna dag" (Jakob 3:3). Alma påminde sin egensinnige son, Corianton, angående sexuell orenhet: "Vet du icke, min son, att sådant är en vederstygglighet för Herrens ansikte?" (Alma 39:5). Han sade också till Corianton att "ogudaktighet aldrig är lycksalighet" (Alma 41:10). Om vi tror att dessa varningar bara var för dem på Bibelns tid, lyssna då på vad vår nutida profet, president Gordon B Hinckley, har sagt: "Oaktat den så kallade 'nya moralen', oaktat de mycket omdiskuterade förändringarna ifråga om moralisk standard, finns det ingen fullgod ersättning för dygd. Guds normer kan bestridas överallt i världen, men Gud har inte upphävt sina bud" (Liahona, okt 1999, s 26­27; kursiveringen tillagd). Så vi frågar oss själva: "Vem ska vi tro på i vårt sökande efter lycka och välbefinnande?" Blir det Satan, upphovsmannen till alla lögner och bedrägerier, vars enda mål är att förgöra oss? Eller ska vi tro på en kärleksfull Fader, som är källan till all sanning och lycka, vars enda mål är att belöna oss med sin eviga kärlek och glädje? Vi kanske kommer från enkla förhållanden, har begränsad utbildning och kanske till och med anser oss ha uträttat föga världsligt sett. Och på grund av Satans list, kan vi ibland känna oss oviktiga, betydelselösa eller oförmögna. Men låt oss aldrig glömma att vi är de som utvalts att bära Guds prästadöme, vi är hans kallade, ordinerade representanter och det gör oss betydelsefulla. Tack vare hans prästadöme har vi fått kraft. Vi är kungligheter. Och vi har kraft att skilja mellan Satans snäppor och Guds sanna lycksalighetsprinciper. Eftersom vi vet vilka vi är och eftersom vi har förlänats den Helige Anden och bemyndigats med hans prästadöme, har vi kraft att helt enkelt säga: "Nej, Satan. Jag ska inte bli något offer för din bedrägliga, illvilliga och ofta dödliga snäppjakt." Jag vittnar om att "ogudaktighet aldrig [var] lycksalighet" (Alma 41:10) och att ogudaktighet aldrig blir lycksalighet. Vidare vittnar jag om att vi endast kan få lycka och självrespekt genom att leva efter hans principer som skapade lycksalighetsplanen. Detta vittnar jag om i Jesu Kristi namn, amen.