Äldste Robert D Hales
i de tolv apostlarnas kvorum
"Vårt dop och vår konfirmation är porten till hans rike. När vi går in genom den, sluter vi förbund att tillhöra hans rike för alltid!"
Efter att ha återvunnit hälsan efter tre större operationer som hindrat mig från att tala under de två sista generalkonferenserna, är det en stor glädje för mig att kunna stå här i detta vackra konferenscenter idag för att undervisa och bära vittnesbörd för dem som önskar höra Herrens ord.
Under de senaste två åren har jag förtröstat på Herren och de jordiska tankeställare han gett mig genom perioder av fysisk smärta, känslomässig ångest och begrundan. Jag lärde mig att ständig och intensiv smärta luttrar oss på ett stort och helgande sätt som gör oss ödmjuka och för oss närmare Guds Ande. Om vi lyssnar och lyder, leds vi av hans Ande och kan utföra hans vilja i vårt dagliga liv.
Ibland ställde jag några direkta frågor i mina böner som: "Vad är det du vill att jag ska lära mig av de här erfarenheterna?"
När jag studerade skrifterna under denna krisartade tid i mitt liv, var slöjan tunn och svaren jag fick fanns inristade i andras liv som gått igenom ännu svårare prövningar. "Min son, frid vare med din själ! Dina motgångar och lidanden skola endast vara ett ögonblick,
och därefter skall Gud, om du har uthärdat väl, upphöja dig i höjden" (L&F 121:78).
Mörka och deprimerande stunder skingrades av evangeliets ljus när Anden gav mig frid och tröst och försäkrade mig att allt skulle bli bra.
Ibland hände det att jag sade till Herren att jag tyckte att jag nu lärt mig de läxor han gett mig och att det inte var nödvändigt att behöva lida längre. Men sådana böner verkade inte vara till någon nytta, för det klargjordes för mig att denna luttrande prövningsprocess måste uthärdas enligt Herrens tid och enligt Herrens sätt. Det är en sak att säga: "Låt din vilja ske" (Matt 26:42). Det är en annan sak att efterleva det. Jag lärde mig också att jag inte skulle behöva möta dessa prövningar och svårigheter ensam, utan att beskyddande änglar skulle vara med mig. Det fanns några som nästan var som änglar i form av läkare, sjuksköterskor och främst av alla min underbara hustru Mary. Och ibland, när det var Herrens vilja, tröstades jag av besök från himmelska härskaror som gav mig tröst och evig tillförsikt i svåra stunder.
Fastän mitt personliga lidande inte kan jämföras med Frälsarens vånda i Getsemane, fick jag större insikt om hans försoning och hans lidande. Under sitt lidande bad han till sin Fader: "Fader, låt denna bägare gå förbi mig, om det är möjligt. Men inte som jag vill utan som du vill" (Matt 26:39). Hans Fader i himmelen sände en ängel till honom för att stödja och trösta honom i lidandets stund (se Lukas 22:43).
Jesus valde att inte befrias från den här världen förrän han hade härdat ut intill änden och fullbordat det uppdrag han hade sänts att utföra för mänskligheten. På korset på Golgota överlämnade Jesus sin ande åt sin Fader med de enkla orden: "Det är fullbordat" (Johannes 19:30). Efter att ha härdat ut intill änden befriades han från jordelivet.
Vi måste också härda ut intill änden. Mormons bok lär oss: "Om en människa icke härdar ut intill änden med att följa den levande Guds Sons förebild, kan han icke bliva frälst" (2 Nephi 31:16).
Mina erfarenheter under de två senaste åren har gjort mig starkare i anden, så att jag mer frimodigt kan vittna för världen om mitt hjärtas djupa känslor. Jag står framför er idag med den fasta föresatsen att undervisa om evangeliets principer liksom profeterna förr gjorde utan att frukta människor och med klara och enkla ord undervisa om evangeliets enkla sanningar.
I den andan önskar jag tala om hur dopförordningen och erhållandet av den Helige Andens gåva tar oss ut ur världen och in i Guds rike.
Det finns ett bekant uttryck: Att vara i världen utan att tillhöra världen (se Johannes 17:11, 1417). Vår jordiska tillvaro är nödvändig för att uppfylla frälsningsplanen. Vi måste sålunda leva i världen, men vi måste också motstå de världsliga inflytanden som vi ständigt möter.
Jesus lärde: "Mitt rike hör inte till denna världen" (Johannes 18:36). Dessa ord ledde mig till att tänka mer på hans rike. Jag kom till slutsatsen att när vi döps genom nedsänkning av en som har rätt auktoritet inom prästadömet och när vi väljer att följa vår Frälsare, är vi i hans rike och tillhör hans rike.
För att tillhöra Guds rike krävs att vi hörsammar Frälsarens förmaning: "Följ mig!" (2 Nephi 31:10). Nephi lärde att vi följer Jesus genom att hålla vår himmelske Faders bud. "Men, mina älskade bröder, kunna vi väl följa Jesus, med mindre vi äro villiga att hålla Faderns befallningar?" (2 Nephi 31:10).
Vid dopet ingår vi ett förbund med vår himmelske Fader att vi är villiga att komma in i hans rike och hålla hans bud för all framtid, fastän vi fortfarande lever i världen. Vi påminns i Mormons bok att vi genom dopet ingår förbundet att "stå såsom vittnen om Gud [och hans rike] under alla tider och i allting och överallt var I ären, till och med i döden, för att bliva återlösta av Gud och räknade bland dem som uppstå i den första uppståndelsen, på det I måtten få evigt liv" (Mosiah 18:9, kursivering tillagd).
När vi förstår vad vårt dopförbund och den Helige Andens gåva innebär, förändrar dopet vårt liv och fastställer vår fullständiga trohet mot Guds rike. När frestelserna kommer i vår väg, påminner oss den Helige Anden, om vi lyssnar, om att vi har lovat att alltid minnas vår Frälsare och hålla hans bud.
President Brigham Young sade: "Alla sista dagars heliga inträder i det nya och eviga förbundet när de kommer in i denna kyrka. De sluter förbund att inte längre stödja och hålla fast vid djävulens rike och denna världens riken. De inträder i det nya och eviga förbundet att stödja Guds rike och inget annat rike. De avlägger ett ytterst allvarligt löfte inför himmelen och jorden, . . . att de ska stödja sanning och rättfärdighet i stället för ondska och lögn, och bygga upp Guds rike i stället för denna världens riken" (Kyrkans presidenters lärdomar, Brigham Young, [1997] 6263).
Att träda in i Guds rike är så viktigt att Jesus döptes för att visa oss "huru smal vägen är och huru trång porten genom vilken man måste inträda" (2 Nephi 31:9). "Oaktat han var helig, visar han människobarnen, att han efter köttet ödmjukar sig för Fadern och betygar för Fadern, att han vill vara honom lydig och hålla hans bud" (2 Nephi 31:7).
Född av en jordisk mor, lät sig Jesus döpas för att uppfylla sin Faders befallning att Guds söner och döttrar bör döpas. Han blev ett föredöme för oss alla i att ödmjuka sig inför sin himmelske Fader. Vi är alla välkomna att inträda i dopets vatten. Han döptes för att betyga för Fadern att han ämnade hålla hans befallningar. Han döptes för att visa oss att vi bör ta emot den Helige Andens gåva (se 2 Nephi 31:49).
När vi följer Jesu exempel, betygar vi också att vi tänker omvända oss och lydigt hålla vår himmelske Faders bud. Vi ödmjukar oss med ett förkrossat hjärta och en bedrövad ande när vi erkänner våra synder och ber om förlåtelse för våra överträdelser (se 3 Nephi 9:20). Vi sluter förbund att vi är villiga att ta på oss Jesu Kristi namn och alltid minnas honom.
"Porten genom vilken I skolen inträda är nämligen omvändelse och dop med vatten, och sedan kommer edra synders förlåtelse genom eld och genom den Helige Anden.
Då ären I på den trånga och smala stigen, som leder till evigt liv" (2 Nephi 31:1718).
Detta är löftet vi fick när vi kom in i riket genom dop och när vi genom handpåläggning fick den Helige Andens gåva och vi konfirmerades som medlemmar i Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga vilket betyder att vi "äger . . . samma medborgarskap som de heliga" i Guds rike (se Ef 2:19) och bör leva ett nytt liv (se Rom 6:4).
Vi kan inte lättvindigt betrakta lagen vi fått att undervisa våra barn om läran om omvändelse; tro på Kristus, den levande Gudens Son och dop och den Helige Andens gåva genom handpåläggning vid åtta års ålder, för vi kommer att hållas ansvariga. Vi behöver bli bättre på att undervisa våra barn och barnbarn om vad det innebär att träda in i Guds rike. Det finns många medlemmar i kyrkan som inte till fullo förstår vad som hände när de steg ner i dopets vatten. Det är mycket viktigt för oss att förstå den förunderliga gåvan som syndernas förlåtelse utgör, men det betyder så mycket mera. Förstår ni och förstår era barn att ni förändrades för alltid när ni döptes? Vuxna omvända i kyrkan förstår ofta denna förändring bättre, eftersom de ser kontrasten när de går ut ur världen och in i Guds rike.
När vi döps, tar vi på oss Jesu Kristi heliga namn. Att ta på oss hans namn är något av det viktigaste vi gör i livet. Ändå erfar vi ofta denna händelse utan att helt förstå den.
Hur många av våra barn hur många av oss förstod verkligen att vi inte bara tog på oss Kristi namn utan också lydnadens lag när vi döptes?
Varje söndag under sakramentsmötet lovar vi att minnas vår Frälsares försoningsoffer när vi förnyar vårt dopförbund. Vi lovar att göra som Frälsaren gjorde att lyda Fadern och alltid hålla hans bud. Välsignelsen vi får när vi gör detta är att vi alltid har hans Ande hos oss.
Den Helige Andens gåva, som vi får när vi konfirmeras, ger oss förmågan att se skillnaden mellan osjälviskheten i Guds rike och själviskheten i världen. Den Helige Anden ger oss styrka och mod till att leva i enlighet med Guds rikes normer och är källan till vårt vittnesbörd om Fadern och Sonen. När vi hörsammar vår himmelske Faders vilja, har vi den Helige Andens oskattbara gåva ständigt hos oss.
Vi behöver den Helige Anden som vår ständige ledsagare för att hjälpa oss fatta bättre beslut i de situationer vi dagligen ställs inför. Våra unga män och unga kvinnor bombarderas med allt det fula i världen. Att ha Anden som ledsagare ger dem styrka till att motstå det onda och, när så behövs, att omvända sig och återvända till den trånga och smala stigen. Ingen av oss är immun mot motståndarens frestelser. Alla behöver vi den styrka vi kan få genom den Helige Anden. Mödrar och fäder bör i bön inbjuda den Helige Anden att vistas i deras invigda hem. Att ha den Helige Andens gåva hjälper familjemedlemmarna fatta kloka beslut beslut som hjälper dem återvända med sina familjer till sin Fader i himlen och hans Son Jesus Kristus, för att leva tillsammans med dem i all evighet.
Skrifterna bekräftar att de som verkligen omvänt sig gör något mera än att bara avstå från världens lockelser. De älskar Gud och sina medmänniskor. Deras sinnen och hjärtan är inriktade på Frälsarens försoningsoffer. Från och med deras respektive omvändelser, koncentrerade sig Enos, Alma den yngre, Paulus och andra helhjärtat på att föra sig själva och sina medmänniskor till Gud. Världslig makt och världsliga ägodelar förlorade den betydelse de tidigare haft. Mosiahs söner avsade sig ett jordiskt rike och riskerade livet för sina medmänniskor. Dessa trofasta söner drevs av hoppet att kunna frälsa om så bara en själ och sålunda uppnå en plats i Guds eviga rike för sig själva och sina bröder.
När vi väljer att vara i hans rike, skiljer vi oss inte isolerar oss från världen. Vi klär oss på ett anständigt sätt, vi tänker rena tankar och vårt språk är fritt från fula ord. De filmer och tv-program vi tittar på, den musik vi lyssnar till, de böcker, tidningar och dagstidningar vi läser är alla uppbyggliga. Vi väljer vänner som stöder oss i våra eviga mål och vi behandlar andra med vänlighet. Vi skyr omoralens, hasardspelens, tobakens, alkoholens och de olagliga drogernas laster. Våra aktiviteter på söndagen återspeglar Guds bud att tänka på sabbatsdagen så att vi helgar den. Vi följer Jesu Kristi exempel i det sätt vi behandlar andra på. Vi lever värdigt så att vi kan gå till Herrens hus.
Vi är en förebild för "de troende i allt [vi] säger och gör, i kärlek, tro och renhet" (1 Tim 4:12).
Det sker "en mäktig förändring i . . . våra hjärtan, så att vi icke mera hava någon benägenhet att göra ont, utan alltid gott." Vi håller vårt "förbund med vår Gud att göra hans vilja och vara lydiga till hans bud i allt . . . alla våra återstående dagar" (Mosiah 5:2, 5).
Vi visar att vi "åstund[ar] att . . . kallas hans folk samt äro villiga att bära varandras bördor, på det de må vara lätta, ja, eftersom [vi är] villiga att sörja med dem som sörja, samt trösta dem som behöva tröst" (Mosiah 18:89).
Jag vädjar till alla föräldrar att förbereda sina barn och till missionärerna att förbereda sina nyomvända för det heliga dopets förordning. Undervisa dem om dopets betydelse så att det inpräntas i deras andliga minne för resten av livet. Ta dem varje vecka till sakramentsmötet så att de där kan förnya dopförbundet genom sakramentet. Var goda föredömen för dem att följa. Undervisa dem att på grund av dopet och den Helige Andens gåva bör deras sätt att se på det som tillhör världen förändras. En mäktig förändring måste ske i deras hjärta och i deras sinne så att de kan vända sig bort från världens frestelser och för all framtid ägna "allt [sitt] hjärta, all [sin] förmåga, själ, sinne och styrka" (L&F 4:2) åt att vara medborgare i Guds rike.
Jag känner stor tacksamhet för mitt dop och min konfirmation i Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga. Jag är tacksam för den andliga styrka och vägledning som den Helige Andens gåva gett mig i livet. Jag är tacksam för goda föräldrar och lärare, som inpräntat dopets betydelse i mitt sinne så att minnet och känslorna från den händelsen har haft en bestående inverkan under hela mitt liv.
Jag vittnar om gudomligheten i evangeliet och att det har återställts i dessa sista dagar. Jag vittnar om Jesu Kristi försoning och om prästadömets verkan och kraft och om evangeliets förordningar. Det är min bön att var och en av oss som medlemmar i hans rike ska förstå att vårt dop och vår konfirmation är porten till hans rike. När vi går in genom den, sluter vi förbund att tillhöra hans rike för alltid! I Jesu Kristi namn, amen.
Previous
