Invigningsdag President Thomas S Monson förste rådgivare i första presidentskapet Skulle vi, som uttryck för vår tacksamhet, som ett uttryck för vår kärlek till Gud, åter kunna inviga våra liv och våra hem på liknande sätt? En av mina favoritpsalmer beskriver de ömma känslor som finns i mitt hjärta och i min själ denna vackra invigningsdag. Jag tror att de beskriver era känslor också: Denna dag av fröjd och glädje, vi vill ära Herrens namn. Vi på denna helga plats vill prisa högt hans trygga famn! Ljust och rent nu gammal, ung sjunger klara jubeltoner till vår Herre, Gud och Kung! Charles C Rich talade den 7 april 1863 om behovet av ett tabernakel där man kunde träffas. Han sade: "Vad ska jag säga angående tabernaklet? Vi inser genast att vi kan glädjas åt välsignelsen av att ha ett sådant hus i den här tiden. Om vi väntar med att bygga det, när kommer det då att göras? När huset är byggt kan vi åtnjuta välsignelserna och förmånerna som det ger. Samma princip kan tillämpas på allt som vi lägger vår hand vid och som vi har att göra med, vare sig det gäller att bygga ett tempel, ett tabernakel, att skicka vagnar till gränsområdena för att hämta de fattiga eller något annat arbete som krävs av oss. Inget som har ålagts oss kommer att utföras förrän vi börjar arbeta och gör något själva. Vi har inga andra att lita till. Därför återstår det för oss att börja arbeta och göra vår del."2 De började arbeta! Vi tackar Gud för vår ädle profet, president Gordon B Hinckley, som, med en siares förutseende, insåg behovet av denna magnifika byggnad och som, med hjälp av många andra, "började arbeta". Resultatet ser vi här i dag och kommer att invigas denna morgon. Skulle vi, som ett uttryck för vår tacksamhet, som ett uttryck för vår kärlek till Gud, åter kunna inviga våra liv och våra hem på liknande sätt? I sitt brev till korinthierna lade aposteln Paulus en apostolisk dimension till vårt byggnadsåtagande, när han sade: "Förstår ni inte att ni är Guds tempel och att Guds ande bor i er?"3 Behovet av personlig hängivenhet och förpliktelse är av största vikt i dagens samhälle. Bara en snabb blick på några tidningsartiklar visar vår belägenhet. I Associated Press stod följande: "I yttrandefrihetens namn upphävde högsta domstolen en federal lag som skyddade barn från sex-inriktade kabelkanaler på TV." 4 I San Jose Mercury News stod denna artikel: "Tyskland kanske är Europas ekonomiska motor, men den stannar på söndagarna. Nu börjar emellertid globala marknadskrafter rubba Tysklands traditionella vilodag. Med. . . amerikanska mönstret, att ha öppet varje dag i veckan [som redan erbjuds] och via Internet få tillgång till världens varor 24 timmar om dygnet, liknar sådana strikta butiksregler 'ett medeltida slott'. För att kunna mäta sig med andra världsstäder måste Berlin bli mer företagsamt. 'Vi vill tjäna mer pengar.' "5 När vi ser den desillusion som uppslukar oräkneliga tusental nu för tiden, får vi bittert erfara det som en forntida profet skrev till oss för tre tusen år sedan: "Den som älskar pengar blir inte mätt på pengar, och den som älskar rikedom har ingen vinning av den."6 Den vördade Abraham Lincoln beskrev korrekt vår belägenhet: "Vi har varit mottagare av himmelens mest utsökta gåvor. Vi har bevarats alla dessa år i fred och välmåga. Vi hur vuxit i antal, rikedomar och makt. . . men vi har glömt Gud. Vi har glömt den älskvärda hand som bevarade oss i fred och förökade och berikade och stärkte oss. Vi har i våra vilseledda hjärtan fåfängt inbillat oss att alla dessa välsignelser tillkom genom vår egen överlägsna visdom och av vår egen kraft. Berusade av oavbruten framgång har vi blivit för självgoda för att känna behovet av en bevarande och återlösande nåd, för stolta för att be till Gud som danade oss."7 När livets hav är stormigt söker sig en vis sjöman till en fridens hamn. Familjen, som vi traditionellt känner till den, är en sådan trygg tillflyktsort. "Hemmet är grunden till ett rättfärdigt liv och inget annat hjälpmedel kan ta dess plats eller uppfylla dess ytterst viktiga funktioner."8 I själva verket är ett hem mycket mer än ett hus. Ett hus är byggt av trä, tegel och sten. Ett hem är byggt av kärlek, uppoffringar och respekt. Ett hus kan vara ett hem och ett hem kan vara ett himmelrike när det skyddar familjen. När rätta värderingar och grundläggande dygder understödjer samhällets familjer, kommer hoppet att segra över förtvivlan och tron att triumfera över tvivlet. När sådana värderingar undervisas och efterlevs i våra familjer, blir de som ett välkommet regn i en förtorkad jord. Kärlek alstras, troheten mot ens bättre jag ökar och karaktärens, redbarhetens och godhetens dygd kommer att utvecklas. Familjen måste bibehålla sin framträdande plats i vår livsstil, eftersom den är den enda möjliga grund på vilken ett samhälle av ansvarsfulla människor någonsin har funnit det möjligt att bygga för framtiden och upprätthålla de värderingar de omhuldar just nu. Lyckliga hem kan se mycket olika ut. En del innehåller familjer med far, mor bröder och systrar som bor tillsammans i en anda av kärlek. Andra består av en enda förälder med ett eller två barn, medan andra hem bara har en invånare. Men det finns några utmärkande drag för ett lyckligt hem, oavsett antalet familjemedlemmar. Dessa utmärkande drag är: En vana att be. Ett bibliotek för lärdom. Ett arv av kärlek. På denna, den amerikanska kontinenten sade Jakob, Nephis bror: "Blicken med fasthet uppåt till Gud och bedjen till honom med orubblig tro."9 En framstående domare tillfrågades vad vi, som medborgare i världens olika länder, skulle kunna göra för att minska brottsligheten och olydnaden mot lagar och för att få fred och förnöjsamhet i våra liv och i våra nationer. Han svarade eftertänksamt: "Jag skulle föreslå att vi återupptar den gamla sedvänjan att hålla familjebön." När det gäller att göra vårt eget liv och vårt hem till bibliotek för lärdom, sade Herren: "Söken i de allra bästa böcker efter visdom; söken efter kunskap genom att studera och tro."10 Standardverken utgör det inlärningsbibliotek jag talar om. Vi får akta oss för att underskatta barnens förmåga att läsa och förstå Guds ord. Som föräldrar bör vi minnas att våra liv kan vara den bok i familjens bibliotek som barnen skattar allra högst. Är vårt föredöme värdigt nog att efterfölja? Lever vi på ett sådant sätt att en son eller dotter kan säga: "Jag vill göra som pappa gör" eller "jag vill bli som min mamma"? Till skillnad från böckerna på bibliotekshyllan, vars innehåll döljs av omslaget, kan vårt liv inte döljas. Föräldrar, vi är verkligen öppna böcker i biblioteket för lärdom i våra hem. För det andra: För vi vidare ett arv av kärlek? Gör våra hem det? Bernadine Healy sade i ett tal vid en skolavslutning: "Som en läkare som har haft det stora privilegiet att få ta del av de allvarliga stunderna i människors liv, inklusive deras sista stunder, skulle jag vilja berätta en hemlighet för er. Människor som står inför döden tänker inte på vilken examen de har tagit, vilken ställning de haft eller hur stor förmögenhet de har samlat på sig. I slutet är det enda som betyder något vem vi har älskat och vem som har älskat oss. Kärlekens cirkel är allt och är ett bra mått på det tidigare livet. Det är en gåva av största värde."11 Vår Herres och Frälsares budskap handlade om kärlek. Den kan vara som ett ljus på vår personliga väg mot upphöjelse. En far tittade i slutet av sitt liv tillbaka på hur han hade tillbringat sin tid på jorden. Som hyllad och respekterad författare till flertalet akademiska böcker, sade han: "Jag önskar att jag hade skrivit en bok mindre och åkt ut och fiskat med mina barn oftare." Tiden går så fort. Många föräldrar säger att det känns som om det var i går som deras barn föddes. Nu är dessa barn vuxna och har kanske egna barn. "Vart tog åren vägen?" frågar de. Vi kan inte få tillbaka den tid som har gått, vi kan inte stoppa tiden som nu går och vi kan inte uppleva framtiden i vårt nuvarande tillstånd. Tiden är en gåva, en skatt som inte ska läggas åt sidan för framtiden utan som vist ska användas just nu. Har vi skapat en anda av kärlek i våra hem? President David O McKay sade: "Ett verkligt mormonhem är ett hem där Kristus skulle vilja stanna kvar och vila, om han råkade komma dit."12 Vad gör vi för att se till att våra hem motsvarar denna beskrivning? Motsvarar vi den själva? På resan längs livets stig finns det olycksfall. Några avviker från riktmärkena på vägen som leder till evigt liv, bara för att upptäcka att genvägen de tog till slut leder till en återvändsgränd. Likgiltighet, vårdslöshet, själviskhet och synd utkräver sin kostsamma tribut av människoliv. Det finns de som av oförklarliga orsaker marscherar till ljudet av en annan trumslagare och senare inser att de har lockats av falska frestelser som leder till sorg och lidande. I dag utgår en inbjudan från denna talarstol till människor överallt i världen: Återvänd från din irrfärd, du trötte vandrare. Kom till Jesu Kristi evangelium. Kom till den himmelska fristad som kallas ett hem. Här kommer du att finna sanningen. Här lär du dig vad Gudomen verkligen är, om trösten i frälsningsplanen, om heligheten i äktenskapsförbundet, om kraften i personliga böner. Kom hem. Från vår ungdomstid kanske många av oss kommer ihåg berättelsen om en mycket ung pojke som blev bortrövad från sina föräldrar och sitt hem och fördes till en by långt därifrån. Under sådana omständigheter växte den lille pojken upp till en ung man utan att känna till sina riktiga föräldrar eller sitt jordiska hem. Men var fanns hemmet? Var kunde han hitta sin mor och far? O, om han bara kunde komma ihåg deras namn så skulle uppgiften inte vara så hopplös. Han försökte desperat komma ihåg en enda glimt från sin barndom. Som en blixt av inspiration kom han ihåg ljudet av en klocka som från toppen av byns kyrktorn hade ringt ut sitt välkomnande varje sabbatsmorgon. Den unge mannen vandrade från by till by och lyssnade hela tiden efter det välbekanta ljudet från klockan. Några klockor hade liknande ljud, andra hade helt andra ljud än det han mindes. Slutligen stod den trötte unge mannen en söndagsmorgon framför en kyrka i en typisk by. Han lyssnade noga när klockan började ringa. Ljudet lät bekant. Det liknade inget annat han hört, med undantag av den klocka som ringde i minnet från hans barndoms dagar. Ja, det var samma klocka. Klangen stämde. Hans ögon fylldes med tårar. Hans hjärta fröjdade sig. Hans själ överflödade i tacksamhet. Den unge mannen föll ned på sina knän, blickade uppåt förbi kyrktornet ­ ja, mot himlen ­ och viskade i en bön av tacksamhet: "Gud vare tack. Jag är hemma." Sanningen i Jesu Kristi evangelium är som en klockas välkända klang för den själ som uppriktigt söker efter den. Många av er har vandrat länge i ert sökande efter det som låter rätt. Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga sänder ut en uppriktig vädjan till er. Öppna era dörrar för missionärerna. Öppna era sinnen för Guds ord. Öppna era hjärtan ­ ja, era själar ­ för ljudet från den milda, stilla rösten som vittnar om sanningen. Som profeten Jesaja lovade: "Dina öron [skall] höra detta ord. . . : 'Här är vägen, vandra på den.' "13 Då kommer ni också, som pojken jag talade om, att gå ner på knä och säga till er Gud och min: "Jag är hemma." Må alla få denna välsignelse, ber jag om i Jesu Kristi namn, amen. SLUTNOTER 1. Leroy J Robertson (1896­1971), "Denna dag av fröjd och glädje", Psalmer, nr 34. 2. Deseret News Weekly, den 20 maj 1863, s 369. 3. 1 Kor 3:16. 4. Richard Carelli, "High Court Kills Limits on TV Sex", Salt Lake Tribune, den 23 maj 2000, A1. 5. Daniel Rubin, "Global Economy Erodes Ban on Sunday Shopping", Salt Lake Tribune den 23 maj 2000, A1. 6. Predikaren 5:9. 7. I James D Richardson, A Compilation of the Messages and Papers of the Presidents, 10 vol (1897), 5:3366. 8. Citerat i Conference Report, okt 1962, s 72. 9. Jakob 3:1 10. L & F 88:118. 11. "On Light and Worth: Lessons from Medicine", tal vid skolavslutning, Vassar College, den 29 maj 1994, Special Collections. 12. I Conference Report, oktober 1947. 13. Jesaja 30:21.