Detta stora millennieår President Gordon B Hinckley Detta verk besitter en livskraft som aldrig förr har bevittnats i sådan omfattning. Mina bröder och systrar, vilken stor inspirationskälla ni är. När jag ser ut över denna stora församling och inser att det finns många fler samlade runtom i världen, överväldigas jag av en stark kärlek till var och en av er. Vilka underbara människor ni är. Jag ber att den Helige Anden må leda mig när jag talar till er. Innan vi gick in i byggnaden i morse förseglade vi täckstenen över hörnstenen i denna nya storslagna byggnad. Vi behåller symboliken med hörnstenen till åminnelse av Guds Son, på vars liv och mission denna kyrka är grundlagd. Han, och bara han, är den verkliga hörnstenen. På honom vilar en stark grund av apostlar och profeter och ovanpå den "hålls hela byggnaden ihop" som utgör Jesu Kristi Kyrka av sista Dagars Heliga (Ef 2:21). Som jag sade till gruppen vid hörnstenen i morse: Låt denna symbol bli erkänd som en påminnelse om världens Återlösare, Guds Son, Herren Jesus Kristus, vars namn denna kyrka bär. Jag är så tacksam för att byggnaden nu är färdig. Vi hade vår aprilkonferens i den och ett annat evenemang i juni. Den var inte helt färdig då. Nu är den förklarad färdigbyggd och vi har permanent besittningsrätt. Detta millennieår 2000 har varit ett utomordentligt år för kyrkan. Vi har vuxit inom alla områden världen över. Vårt medlemsantal har blivit över 11 miljoner. Hur talande är inte detta. Jag var med år 1947 när kyrkan firade hundraårsjubileet av pionjärernas ankomst [till Saltsjödalen, ö a]. Den gången invigdes "Detta är platsen-monumentet". Man firade med att anordna ett stort festspel i tabernaklet som skildrade kyrkans världsomfattande uppgift. Det storslagna temat för allt detta var att kyrkan hade nått en miljon medlemmar i sin tillväxt. Ungefär hälften av dem bodde i Utah. Nu bor bara cirka 15 % här, och ändå har vi fler medlemmar här än vad vi någonsin har haft. Att tänka sig att vi idag har ett medlemsantal på 11 miljoner är något fantastiskt och underbart som för med sig ett löfte om framtiden. Vi har nått ut i världen, överallt dit vi tillåts att komma. Vi har undervisat om evangeliet som det har uppenbarats i denna tidernas fullhets utdelning. Vi ger oss nu in i områden vars namn sällan hördes år 1947. Vårt missionsarbete har ökat på ett mirakulöst sätt. Jag tror att jag har varit på de flesta ställen där kyrkan är organiserad. Jag har funnit underbara människor överallt. De är sista dagars heliga i ordets sanna bemärkelse. De söker att leva efter buden. När jag har mött dem och talat med dem har jag insett den verkliga innebörden i Paulus ord: "Av en enda människa har [Gud] skapat alla folk. Han har låtit dem bo över hela jordens yta, och han har fastställt bestämda tider för dem och de gränser inom vilka de skall bo. Det har han gjort för att de skulle söka Gud och kanske kunna treva sig fram till honom ­ han är ju inte långt borta från någon enda av oss. Ty i honom är det vi lever, rör oss och är till. . . Vi har vårt ursprung i honom" (Apg 17:26­28). Vi har blivit en stor kosmopolitisk grupp, en enorm familj av bröder och systrar i Herren. När denna stora folkmassa med män och kvinnor, pojkar och flickor, alla den Allrahögstes heliga, rör sig framåt, sjunger vi när vi marscherar: Mina ögon har sett Herrens härliga ankomst: Han trampar skörden av vredens onda druvor. Han har lösgjort sitt blixtrande snabba svärd. Hans sanning marscherar vidare. ("Battle Hymn of the Republic", Hymns, nr 60.) Detta verk besitter en livskraft som aldrig förr har bevittnats i sådan omfattning. På utbildningens område har vi inrättat seminarie- och institutprogrammet var kyrkan än finns. Det berör elevernas liv på ett positivt sätt över hela världen. Inom institutet finner ungdomar i universitetsåldern glatt umgänge, de finner lärdom, sociala erfarenheter och till och med män och hustrur inom tron. För några månader sedan tillkännagav vi att Ricks College, en utmärkt utbildningsanstalt från pionjärtiden som hittills har erbjudit en tvåårig examen, nu ska utökas och ge fyraårig utbildning och kallas BYU ­ Idaho. Detta ringaktar ingalunda den store mannens namn som gav skolan dess namn. Det utökar utbildningsmöjligheterna för många unga män och kvinnor. Det kommer att göra en bra skola ännu bättre. Det är en ansträngning från kyrkans sida att erbjuda världslig utbildning inom ramen för en kyrkans skola där man lär ut tro på den levande Guden och på hans gudomlige Son, vår Herre. Något annat av avsevärd vikt, och som poängterats under det här millennieåret, är uppförandet av många tempel. Det har varit ett underverk. Förra söndagen invigde vi templet i Boston i Massachusetts, kyrkans hundrade tempel i verksamhet. Jag blev medlem i första presidentskapet i juli 1981 som rådgivare till president Kimball. Sedan dess har 81 av dessa 100 tempel invigts. Bara 19 fanns i verksamhet dessförinnan. Femtiotre nya tempel, mer än hälften av de hundra som nu finns i verksamhet, har invigts sedan jag ordinerades till kyrkans president för fem år sedan. Jag nämner det enbart för att påminna er om den dramatiska, snabba tillväxten. När jag tillkännagav under konferensen att jag hoppades att vi skulle få se invigningen av det hundrade templet i verksamhet före utgången av år 2000, undrade jag om det var möjligt. Jag kan inte nog tacka de många män och kvinnor som har arbetat så länge och så hårt för att åstadkomma detta underverk. En del av de nya templen är mindre. Men varje förrättning som kan utföras i Salt Lake-templet, kyrkans största, kan utföras i de mindre templen. De är enbart ägnade åt heliga förordningar. De är vackra byggnader, välbyggda i alla avseenden. Och de har gjort det möjligt för tusentals och åter tusentals av vårt folk att mycket lättare kunna resa till Herrens hus. Vi ska fortsätta bygga dem. Vi ska inviga tre till innan året är slut. Vi ska fortsätta bygga i framtiden, kanske inte i samma skala som under det gångna året, men det kommer stadigt att byggas fler av dessa heliga hus för att uppfylla de trofastas behov. Hur djupt tacksamt är inte vårt folk. Jag hoppas och tror att Herren är nöjd. Och nu idag, som ännu ett av detta millennieårs betydande prestationer, inviger vi detta storslagna konferenscenter. Det är en unik och anmärkningsvärd byggnad. När vi först fick visionen av den och började planera, hade vi inte en tanke på att uppföra den största byggnaden för gudsdyrkan som finns. Vi ville planera för att möta vårt folks behov. Tabernaklet, som har tjänat oss så väl i mer än hundra år, blev helt enkelt för litet för våra behov. Det var en stor och allvarlig sak att börja uppföra ett sådant byggnadskomplex. Vi kände naturligtvis väl till alla elektroniska sätt att föra ut budskapet som talades från talarstolen vida omkring. Men vi visste också att det var väldigt många som önskade sitta i samma sal som talaren. Som jag sade när jag tillkännagav beslutet att sätta igång: "Uppförandet av denna byggnad har varit ett djärvt företag. Vi var oroliga för det. Vi bad för det. Vi lyssnade på Andens viskningar om det. Och först sedan vi känt Herrens bekräftande röst beslöt vi att gå vidare" ("I vittnesbörd till hela världen", Liahona, juli 2000, s 4­5) Tillkännagivandet av vårt beslut gavs på generalkonferensen i april 1996. Vid det tillfället sade jag: "Jag beklagar att många som ville vara med oss i tabernaklet denna morgon inte får plats här. Det finns också många här utanför . . . Mitt hjärta ömmar för dem som ville komma in men inte fick plats. För omkring ett år sedan föreslog jag för bröderna att tiden kanske kommit då vi borde studera möjligheten att bygga ett nytt hus för gudsdyrkan, ett mycket större som skulle rymma tre eller fyra gånger så många som får plats i denna byggnad" ("Denna härliga påskmorgon", Nordstjärnan, juli 1996, s 66). Det tog drygt ett år tills vi tog första spadtaget. Det var den 24 juli 1997, då vi firade hundrafemtioårsjubileet av våra förfäders ankomst hit till dalen. I slutet av ceremonin vid första spadtaget höll president Packer avslutningsbönen. I bönen bad han Herren bevara mitt liv, så att jag skulle få närvara vid invigningen av den nya byggnaden. Jag är tacksam för det uppenbara svaret på denna begäran. Idag ska vi inviga den som ett hus där vi ska dyrka Gud, den evige Fadern, och hans enfödde Son, Herren Jesus Kristus. Vi hoppas och ber att det från denna talarstol ska fortsätta att till världen utgå tillkännagivanden om vittnesbörd och lärosatser, om tro på den levande Guden och om tacksamhet för vår Återlösares stora försoningsoffer. Vi ska också inviga den som en byggnad där artistiska framföranden av värdig natur ska äga rum. Här ska tabernakelkören sjunga lovsånger. Här kommer andra musikgrupper att framträda och underhålla stora folkskaror. Här kommer skådespel att framföras som på ett vackert och konstnärligt sätt visar detta verks historia såväl som mycket annat. Denna byggnad har uppförts av det bästa material av de skickligaste hantverkare. Vi är tack skyldiga alla som har bidragit till att göra detta till ett praktfullt center för kyrkans konferenser och för andra syften. Vi förväntar att andra grupper kommer att anhålla om att få använda denna sal. Vi ska göra den tillgänglig under villkor som garanterar att den används i harmoni med de syften som den idag ska invigas för. Det är inget museiföremål, även om arkitekturen är superb. Det är en plats som ska användas till den Allsmäktiges ära och för att uppnå hans eviga syften. Jag är så tacksam för att vi har den. Jag är så tacksam för att den är färdig. Det är lite arbete kvar med att stämma orgeln, vilket kommer att pågå ett tag. Jag rekommenderar att ni läser de utmärkta artiklarna om denna byggnad och dess orgel som snart införs i Ensign. När jag betraktar denna makalösa byggnad, så nära templet, minns jag Jesajas underbara profetiska uttalande: "Och det skall ske i kommande dagar att det berg där Herrens hus är skall stå där fast grundat och vara det förnämsta bland bergen och upphöjt över andra höjder, och alla hednafolk skall strömma dit, ja, många folk skall gå ut och skall säga: 'Upp, låt oss dra upp till Herrens berg, upp till Jakobs Guds hus, för att han må undervisa oss om sina vägar, så att vi kan vandra på hans stigar.' Ty från Sion skall lag utgå, och Herrens ord från Jerusalem. . . Ni av Jakobs hus, kom låt oss vandra i Herrens ljus" (Jes 2:2­3, 5). Jag tror att profetian avser det historiska och vackra Salt Lake-templet. Men jag tror också att den har samband med denna utomordentliga sal. För det är från denna talarstol som Guds lag ska utgå, tillsammans med Herrens ord och vittnesbörd. Må Gud välsigna oss som ett folk. Vi har ökat takten detta stora millennieår. Må vi gå i den store Jehovas fotspår, ja, Abrahams, Isaks och Jakobs Guds fotspår. Må vi gå i hans ljus som var världens Messias, Guds Son, som sade om sig själv: "Jag är vägen, sanningen och livet. Ingen kommer till Fadern utom genom mig" (Joh 14:6), är min ödmjuka bön i Jesu Kristi namn. Amen. INSTRUKTIONER OM HOSIANNAROPET Mina bröder och systrar, om ett ögonblick ska jag hålla invigningsbönen som ni alla inbjuds att delta i. Omedelbart efter bönens slut ställer vi oss alla upp och höjer Hosiannaropet. Denna heliga hyllning till Fadern och Sonen höjs vid invigningen av varje tempel. Det har också höjts vid ett fåtal tillfällen av historisk betydelse, som när slutstenen lades på Salt Lake-templet och när kyrkans hundraårsjubileum firades på generalkonferensen 1930. Vi känner att det är passande att höja ropet här, när vi inviger denna storslagna byggnad, vars like vi kanske aldrig företar oss igen. Varje omnämnande om Hosiannaropet i media bör framhålla att det är en mycket helig och personlig sak för oss. Vi ber att det behandlas med vördnad och respekt. Jag visar nu hur ropet går till. Var och en tar en ren, vit näsduk, håller den i ena hörnet och viftar med den, medan alla unisont säger: "Hosianna, Hosianna, Hosianna till Gud och Lammet", upprepat tre gånger, följt av "Amen, Amen, ja, Amen". Jag upprepar, de som önskar delta inbjuds att ställa sig upp och höja ropet omedelbart efter invigningsbönen. De som önskar sitta kvar kan göra det. Om ni inte har någon vit näsduk kan ni helt enkelt vinka med handen. Ni i andra områden kan också delta i ropet om omständigheterna är lämpliga. Efter Hosiannaropet kommer tabernakelkören utan annonsering att sjunga Hosianna-hymnen, som skrevs av Evan Stephens till invigningen av Salt Lake-templet år 1893. På körledarens tecken sjunger församlingen med i två verser av "Den himmelska elden", som skrevs av W W Phelps och som sjöngs första gången vid invigningen av templet i Kirtland år 1836. Avslutningsbönen hålls sedan av äldste W Don Ladd i de sjuttios kvorum och konferensen gör uppehåll till klockan 14.00 i eftermiddag. Mina älskade bröder och systrar, om ni nu vill böja huvudet och sluta ögonen ska jag uppsända invigningsbönen. INVIGNINGSBÖN O Gud, vår evige Fader, med tacksamma hjärtan kommer vi till dig i bön denna historiska sabbat när vi inviger detta magnifika konferenscenter. Det har uppförts till din ära och din härlighet. Det är ännu en i raden av storslagna byggnader som har invigts för att dina syften ska uppfyllas och ditt verk gå framåt. Det ligger intill det heliga templet som våra förfäder arbetade med att bygga under en period av 40 år. Det vetter mot det historiska tabernaklet som har tjänat ditt folk så väl under mer än hundra års tid. I närheten ligger Assembly Hall vars användning är så mångfaldig och varierad. Inte långt bort ligger kyrkans kontorsbyggnad, administrations­ byggnaden och Joseph Smith Memorial Building. I närheten ligger också Lion House och Beehive House, som båda har historisk betydelse. Åt andra hållet ligger museet för kyrkans historia och konst samt kyrkans släktforskningsbibliotek. Denna nya byggnad har utsikt över dem alla och är ett komplement till deras mångfald, praktiska nytta och skönhet. Tillsammans blir de ett vittnesbörd om styrkan och livskraften i ditt verk, din kyrkas centrum och den källa där sanningen springer fram för att uppfylla jorden. Vi tackar dig för de många hängivna och mycket skickliga män och kvinnor som har arbetat länge och ihärdigt för att se till att byggnaden blev färdig. Må de känna stolthet över vad de åstadkommit. När vi samlas under denna din kyrkas generalkonferens, med gudstjänsterna som sänds ut till människor världen över, böjer vi våra huvuden i vördnad för dig. Med det heliga prästadömets myndighet som kommer från dig, och i din enfödde Sons namn, Herren Jesus Kristus, inviger och helgar vi detta konferenscenter för Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga. Vi inviger det till dig, vår Fader och vår Gud, och till din älskade Son, vår Förlossare, vars namn din kyrka bär. Vi inviger det till en samlingsplats för ditt folk där det kan samlas för att höra Herrens ord som det talas av dina tjänare som står som profeter, siare och uppenbarare och som vittnen för världen om att Herren Jesus Kristus verkligen lever, och vars namn är det enda namn bland människorna varigenom de kan bli frälsta. Vi inviger det från grundvalarna som det vilar på till toppen av dess spira. Vi inviger denna magnifika sal, enastående i utformning och storlek, konstruerad för att rymma de tusentals som genom åren kommer att samlas här för att dyrka dig och för att underhållas på ett sunt och bra sätt. Må ditt namn uttalas med vördnad och kärlek från denna talarstol. Må din Sons namn ständigt ihågkommas i vördnadsfull tillbedjan. Må vittnesbördet om ditt verk genljuda härifrån och över hela världen. Må rättfärdigheten förkunnas och ondskan förkastas. Må ord av tro talas oförskräckt och med övertygelse. Må tillkännagivanden och uttalanden om trossatser gå ut till nationerna. Om än jorden skälver, måtte denna magnifika byggnad stå fast och säkert under din vakande omsorg. Må ingen ondskans röst någonsin höjas i denna sal som nedsvärtar dig, din Son, din återställda kyrka eller dess profeter och ledare som har presiderat under åren. Beskydda den från naturens stormar och vandalens och förstörarens vanhelgande hand. Bevara den från konflikter och terroristhandlingar. Må alla som går förbi här, oavsett religiös övertygelse, se på denna byggnad med respekt och beundran. Må denna storslagna sal bli en plats för värdig underhållning, en hemvist för konst som är upplyftande och som utvecklar folkets kultur. Må aldrig något uppvisas här som saknar värdighet och som inte framställer skönheten i din gudomliga natur. Vi inviger den härliga orgeln, de vackra salarna och andra rum, parkeringsplatsen och alla andra inrättningar som hör till denna byggnad. Må det vara något vackert för betraktaren både invändigt och utvändigt. Må det vara ett hus med många användningsområden, ett hus för kultur, ett hus för konst, ett hus för gudsdyrkan, ett hus för tro, ett Guds hus. Må det ge uttryck för ditt folks uttalande, att "vi söker efter allt som är dygdigt, älskligt, prisvärt och gott" (Trosartiklarnat 1:13). Och nu Fader, när vi inviger detta konferenscenter, inviger vi också salen som angränsar till den. Det är en vacker konstruktion som ska tjäna som mötesplats, som hemvist för de sköna konsterna och för en rad andra syften, alla värdiga och avsedda att utveckla det vackra och förädlande. Beskydda och välsigna den på samma sätt som vi har bett om för konferenscentret. Vi inviger idag på samma sätt parkeringsgaraget som är byggt under Main Street och alla förbättringar som har gjorts på området omedelbart framför Herrens hus, vår Guds tempel. Må detta område betraktas som en fridens plats, en oas mitt i denna larmande stad. Må det bli en plats där de uttröttade kan sitta och begrunda det som hör Gud till och naturens skönhet. Den är smyckad med träd och buskar, blommor och vatten, allt i kombination för att skapa en ö av stilla skönhet mitt i detta storslagna, välmående samhälle. Må din kyrkas folks önskan att förbättra och försköna detta område uppskattas av alla förbipasserande. Vi ber att de välvilliga kommentarerna ska bestå och öka, tills man allmänt accepterar och uppskattar det som har gjorts. Vi nedkallar dina välsignelser över detta samhälle och denna stat. Detta är det område dit ditt folk kom för att söka tillflykt undan den förföljelse man hade mött. Nu har det blivit ett stort kosmopolitiskt samhälle dit människor från hela landet och hela världen har samlats. Må alla som bor här och alla som kommer hit se omgivningar som är unika och vackra. Må vi i din kyrka vara gästfria och vänliga. Må vi upprätthålla de normer och seder som vi är kända för och tillerkänna andra förmånen att tillbe "hur, var eller vad de vill" (Trosartiklarna 1:11). Välsigna oss att vi må sträcka oss ut som goda grannar och vara hjälpsamma mot alla. Må vi upplyfta händer och styrka vacklande knän för människor i nöd. Må vi alla leva tillsammans i frid med uppskattning och respekt för varandra. Allsmäktige Gud, hur tacksamma är vi inte för dina underbara välsignelser till oss. Ta emot vår tacksamhet. Håll dina forna löften angående dem som bidrar med tionde och offer, vilket har möjliggjort allt detta. Öppna himmelens fönster och utgjut riklig välsignelse över dem. Vi älskar dig och din gudomlige Son. Vi söker att göra din vilja. Vi prisar ditt heliga namn. Vi höjer våra röster i lovsånger. Vi vittnar om dig och om vår Återlösare, din oförliknelige Son. Majestätiska är dina vägar, härlig är väven i din eviga plan för alla som vandrar i lydnad inför dig. Må du leende blicka ned över oss och ge oss nåd, ber vi i vår Herres Jesu Kristi heliga namn, amen.