"Ni är Guds tempel" President Boyd K Packer tillförordnad president för de tolv apostlarnas kvorum "Er kropp är verkligen ert sinnes redskap och er karaktärs grundval." Under lång tid har jag känt mig manad att tala till ungdomarna i kyrkan som möter utmaningar som var okända för oss i vår ungdom. President J Reuben Clark beskrev våra ungdomar som "hungriga efter andliga ting. De är angelägna att lära sig evangeliet och de vill få det öppenhjärtigt, outspätt. De vill få veta. . . vad vi tror på. De vill få ett vittnesbörd att det är sant. De tvivlar inte nu utan frågar, söker sanningen. . . Ni behöver inte smyga er fram bakom dessa andligt erfarna ungdomar och viska religion i öronen på dem. Ni kan komma rakt framifrån, ansikte mot ansikte, och tala med dem. . . Ni kan ge dem dessa sanningar oförbehållsamt. . . Det kanske visar sig att ungdomarna inte är mer rädda för dem än ni är. Det finns inget behov av undervisning i etapper" ("The Charted Course of the Church in Education" i Boyd K Packer, Teach Ye Diligently, rev utg [1991], s 365, 373­374). Jag instämmer med president Clark och kommer att tala öppet till ungdomarna om sådant som jag har lärt mig och som jag vet är sant. När jag var 18 blev jag inkallad i det militära. Jag hade ännu inte fått min patriarkaliska välsignelse, så biskopen rekommenderade mig att gå till en patriark i närheten av vår flygbas. Patriark J Roland Sandstrom från Santa Ana stav i Kalifornien gav mig min välsignelse. I den fick jag veta följande: "Du fattade ett fritt och villigt beslut att stå fast vid lagarna för din eviga utveckling, så som de utformats av vår äldre broder, Herren Jesus Kristus. Du. . . har fått en fysisk kropp med vilken du får erfara jordelivet. . . en kropp med sådana fysiska proportioner och sådan kondition som gör det möjligt för din ande att verka genom den, obehindrad av fysiska svårigheter. . . Värdesätt detta som ett underbart arv" (Boyd K Packers patriarkaliska välsignelse, 15 jan 1944, s 1). Detta var till stor tröst för mig. Eftersom jag fick polio som barn kunde jag inte delta i idrott, vilket gjorde att jag kände mig underlägsen mina vänner. Min patriarkaliska välsignelse gav mig rådet: "Ge akt på och skydda [din kropp] ­ inta inget som kan skada dess organ, för den är helig. Den är ditt sinnes redskap och din karaktärs grundval" (Boyd K Packers patriarkaliska välsignelse, 15 jan 1944, s 1). I visdomsordet fann jag en princip med ett löfte. Principen: Sköt om din kropp. Låt bli vanebildande stimulantia, te, kaffe, tobak, sprit och droger (se L&F 89:3­9). Sådana beroendeframkallande medel gör föga mer än lindrar ett begär som de själva orsakat. Löftet: De som lyder får bättre hälsa (se L&F 89:18) och "stora skatter av kunskap, ja, fördolda skatter" (L&F 89:19). Profeten Joseph Smith sade: "Vi kom till denna jord, på det att vi måtte få en kropp och framställa den ren inför Gud i det celestiala riket. Lyckans stora princip består i att äga en kropp. Djävulen har ingen kropp och häri ligger hans straff. Det behagar honom, när han kan erhålla en mänsklig kropp. . . Alla väsen, som har kroppar, har makt över dem som inga har" (se Profeten Joseph Smiths lärdomar, s 156). Också de allvarliga prövningar som har att göra med vår hälsa eller en handikappad eller invalidiserad kropp kan förfina en själ inför återställelsens och helbrägdagörelsens härliga dag, som säkerligen ska komma. Er kropp är verkligen ert sinnes redskap och er karaktärs grundval. President Harold B Lee undervisade om den viktiga symboliska och faktiska inverkan vår klädsel har. Om ni är välvårdade och anständigt klädda, inbjuder ni vår himmelske Faders andes sällskap och utövar ett sunt inflytande på omgivningen. Om ni är ovårdade utsätter ni er för inflytanden som drar ner er (se The Teachings of Harold B Lee, red Clyde J Williams [1996], s 220). Klä er inte oanständigt. Klä er och gör er fina så att ni visar Herren att ni vet hur värdefull er kropp är. President Hinckley har varnat er för att pryda era kroppar med bilder eller symboler som aldrig kan tvättas bort, och att inte göra hål på er kropp och sätta dit ringar eller smycken enligt världens sätt (se "Er största utmaning, mödrar", Liahona jan 2001). Ni skulle inte på ett tempel måla mörka bilder eller symboler eller graffiti eller ens initialer. Gör det inte på er kropp. "Vet ni inte att er kropp är ett tempel för den heliga anden, som ni har inom er och som ni har fått från Gud? Ni tillhör inte er själva. Gud har köpt er och priset är betalt. Ära då Gud med er kropp" (1 Kor 6:19­20). "Förstår ni inte att ni är Guds tempel och att Guds ande bor i er? Om någon förstör Guds tempel, skall Gud förgöra honom. Ty Guds tempel är heligt, och ni är det templet" (1 Kor 3:16­17). I er kropp finns den gudomliga kraften att skapa liv. Pojkar växer upp till män och kan bli fäder. Flickor växer upp till kvinnor och kan bli mödrar. Naturliga och goda känslor drar män och kvinnor till varandra. "Alla människor ­ män och kvinnor ­ är skapade till Guds avbild. Var och en är ett andebarn, en älskad son eller dotter till himmelska föräldrar och har som sådan gudomliga egenskaper och förutsättningar. Att det finns kön är nödvändigt för den enskildes förjordiska, jordiska och eviga identitet och uppgift" ("Familjen ­ ett tillkännagivande för världen", Nordstjärnan, okt 1998, s 24). "Äktenskapet mellan man och kvinna är instiftat av Gud och. . . familjen har en central roll i Skaparens plan för sina barns eviga bestämmelse" ("Familjen ­ ett tillkännagivande för världen", Nordstjärnan, okt 1998, s 24). Ni bör attraheras av varandra och gifta er. Då, och endast då, kan ni värdigt ge efter för det starka och goda och beständiga begäret att uttrycka denna kärlek, varigenom barn kan komma att välsigna ert liv. Enligt Guds, vår Faders, bud får detta endast ske mellan man och hustru ­ man och kvinna ­ som bundits samman genom äktenskapets förbund (se 1 Kor 7:2; L&F 42:22). Att göra något annat är förbjudet och leder till sorg. Det är om hur vi ska kontrollera dessa naturliga begär som de strängaste buden givits i uppenbarelserna (se Smith, Lärdomar, s 156; Gal 5:19; Ef 5:5; Mormons bok 9:28). Unga män och kvinnor, håll er värdiga. Håll er borta från de miljöer, den musik, de filmer och videofilmer och det umgänge som leder till omoraliskt uppträdande (se 1 Kor 6:9; 1 Thess 5:22: 2 Tim 2:22; L&F 9:13). Nu måste jag tala om en annan fara som var nästan okänd i min ungdom, men som nu finns överallt omkring er. Normala begär och attraktioner uppstår i tonåren, och då kommer frestelsen att experimentera, att mixtra med den heliga skapelsekraften. Dessa begär kan intensifieras och till och med bli perversa, genom pornografi, olämplig musik eller uppmuntran från ett opassande umgänge. Vad som bara borde ha varit en normal, övergående period för att fastställa könsidentiteten, kan slå rot i er och göra er förvirrade och till och med störda. Om ni går med på det, kan motståndaren få kontroll över era tankar och försiktigt föra er mot en vana och ett missbruk och övertyga er om att ett omoraliskt och onaturligt beteende är fast rotat i er natur. Hos några få finns frestelsen, som nästan verkar övermäktig, att en man attraheras av en man eller en kvinna av en kvinna. Skrifterna fördömer klart och tydligt dem som "förnedrar sina kroppar med varandra. . . , så att män bedriver otukt med män"(se Rom 1:24, 27) eller när "kvinnorna byter ut det naturliga umgänget mot ett onaturligt" (se Rom 1:26). Frihetens portar, och det goda eller onda bakom dem, öppnas eller stängs för lösenordet val. Ni är fria att välja en väg som kan leda till förtvivlan, till sjukdom och till och med till döden (se 2 Nephi 2:26­27). Om ni väljer den riktningen kan livets källa torka ut. Ni kommer inte att få uppleva kombinationen av kärlek och strävanden, smärta och välbehag, besvikelser och uppoffringar, den kärlek som, förenad i föräldraskapet, upphöjer en man eller kvinna och leder till den fullkomliga glädje som omtalas i skrifterna (se 2 Nephi 2:25; 9:18; L&F 11:13; 42:61; 101:36). Experimentera inte. Tillåt inte någon av endera könet att vidröra er kropp för att väcka passioner som kan blossa upp utom all kontroll. Det börjar som oskyldig nyfikenhet, sedan påverkar Satan era tankar och det blir till ett mönster, en vana, som kan fängsla er i ett missbruk, till stor sorg och besvikelse för dem som älskar er (se Joh 8:34; 2 Pet 2:12­14, 18­ 19). Stor press har lagts på lagstiftarna att legalisera onaturligt umgänge. De kan aldrig rättfärdiga det som är förbjudet enligt Guds lagar (se 3 Mos 18:22; 1 Kor 6:9; 1 Tim 1:9­10). Ibland får vi frågan varför vi inte erkänner detta umgänge som en annan men acceptabel livsstil. Det kan vi inte göra. Vi skapade inte lagarna. Det skedde i himlen "före världens grundläggning" (L&F 132:5; 124:41; se också Alma 22:13). Vi är endast tjänare. Liksom de forntida profeterna har vi blivit "avskilda medelst handpåläggning. . . till att vara präster och lärare bland detta folk. . . [med ansvar] att förhärliga vårt ämbete för Herren, i det vi åtar oss dess plikter och ansvaret för deras synder på våra egna huvuden, såframt vi icke med all flit undervisar dem om Guds ord" (se Jakob 1:18­19). Vi förstår varför somliga tycker att vi förkastar dem. Det är inte sant. Vi förkastar inte er, bara ett omoraliskt uppförande. Vi kan inte förkasta er, för ni är Guds söner och döttrar. Vi vill inte förkasta er, för vi älskar er (se Heb 12:6­9; Rom 3:19, Helaman 15:3, L&F 95:1). Ni kanske till och med tror att vi inte älskar er. Det är inte heller sant. Föräldrar vet, och ni kommer en dag att veta, att det finns stunder när föräldrar och vi som leder kyrkan måste använda hårdför kärlek när brist på undervisning och fostran skulle förgöra er. Vi skapade inte reglerna. De uppenbarades som bud. Vi orsakar inte och kan inte heller förhindra följderna om ni bryter mot morallagarna (se L&F 101:78). Trots kritik eller motstånd måste vi undervisa och varna. När ovärdiga begär pockar på ert sinne så bekämpa dem, motstå dem, styr dem (se Jak 4:6­8; 2 Nephi 9:39, Mosiah 3:19). Aposteln Paulus lärde: "Era prövningar har inte varit övermänskliga. Gud är trofast och skall inte låta er prövas över förmåga: när han sänder prövningen visar han er också en utväg, så att ni kommer igenom den" (1 Kor 10:13; se också L&F 62:1). Detta kanske är en kamp som ni inte blir fria från under det här livet. Om ni inte ger efter för frestelserna behöver ni inte känna någon skuld. De kan vara oerhört svåra att motstå. Med det är bättre än att ge efter och göra er och dem som älskar er besvikna och bedrövade. En del tror att Gud skapade dem med övermäktiga, onaturliga begär, att de fastnat i en fälla och inte är ansvariga (se Jak 1:13­15). Det är inte sant. Det kan inte vara sant. Även om de skulle acceptera det som sant, måste de komma ihåg att Herren kan bota och hela (se Alma 7:10­13; 15:8). Hur är det med er som redan har gjort misstag eller som har förlorat er själva i en omoralisk livsstil? Vilket hopp har ni? Är ni utkastade och förlorade för evigt? Detta är inga oförlåtliga synder. Hur ovärdiga, onaturliga eller omoraliska dessa överträdelser än må vara, så är de inte oförlåtliga (se L&F 42:25). När ni helt och hållet har övergett och omvänt er från dem, kan ni få förlåtelsens renande gåva, och er skuldbörda kan utplånas. Det finns en väg tillbaka. Den är kanske lång och säkerligen svår, men naturligtvis är den möjlig! (Se Apg 5:31; Ef 1:7; Mosiah 4:2; 26:29; L&F 1:31­32; 58:42; 61:2). Ni behöver inte och ni kan inte hitta vägen själva. Ni har en Återlösare. Herren kommer att lyfta bort er börda om ni väljer att omvända er och överge era synder och inte göra om dem. Det är det som Kristi försoning är till för. "Kom, låt oss gå tillrätta med varandra, säger Herren. Om era synder än är blodröda, så kan de bli snövita, och om de är röda som scharlakan, så kan de bli som vit ull" (Jes 1:18). Valet ligger hos er. Ni är inte utkastade för evigt. Jag upprepar: Dessa överträdelser är inte oförlåtliga. Någon kan tro att det är för sent, mitt liv är snart över och jag är för evigt fördömd. Det är inte så, för om "vårt hopp till Kristus bara [gäller] detta livet, då är vi de mest ömkansvärda bland människor" (1 Kor 15:19). Precis som den fysiska kroppen kan bli renad och botad, så kan också anden tvättas ren genom försoningens kraft. Herren kommer att lyfta er och bära er börda under det lidande och den kamp som krävs för att ni ska bli rena. Det är vad Kristi försoning handlar om. Han har sagt: "Jag, Herren, kommer icke ihåg [era synder] mera" (L&F 58:42; se också Heb 8:12; 10:17; Alma 36:19). Våra älskade, dyrbara ungdomar, håll er kvar på Herrens väg. Om ni snubblar så res er upp och fortsätt. Om ni har gått vilse väntar vi med öppna armar på att ni ska komma tillbaka. Gud vare tack för försoningens renande, förädlande, förlåtande kraft, given genom Herren Jesus Kristus, som jag vittnar om. I Jesu Kristi namn. Amen.