President Gordon B Hinckley
"Om vi har kommit närmare Frälsaren, är mer fast beslutna att följa hans lära och hans föredöme, så har denna konferens varit en underbar framgång."
Stridens larm och rop dör bort,
stridsmän och kungar dör inom kort.
Än står ditt forna offer kvar,
du som ödmjukt korset bar.
Led oss på jordelivets stig
att vi må alltid minnas dig
("God of Our Fathers, Known of Old", Hymns, nr 80).
Dessa odödliga ord av Rudyard Kipling uttrycker mina känslor då vi nu avslutar denna härliga konferens.
Efter tacksägelsen ska vi lämna denna väldiga sal, släcka ljusen och låsa dörrarna. Ni som lyssnar världen över stänger av TV:n eller radion, eller kopplar ner Internet. När vi gör det, hoppas jag att vi ska minnas att "Än står ditt forna offer kvar, du som ödmjukt korset bar."
Jag hoppas att vi med ödmjukhet ska minnas de tal vi lyssnat på. Jag hoppas att vi i stillhet ska tänka över de underbara ord vi hört. Jag hoppas att vi ska känna oss lite mer förkrossade och ödmjuka.
Vi har alla blivit uppbyggda. Provet kommer då vi ska tillämpa de lärdomar vi fått. Om vi hädanefter är lite vänligare, om vi är lite bättre grannar, om vi har kommit närmare Frälsaren, är mer fast beslutna att följa hans lära och hans föredöme, så har denna konferens varit en underbar framgång. Om vi å andra sidan inte förbättrar våra liv, så har talarna i viss mån misslyckats.
Dessa förändringar är kanske inte mätbara på en dag, en vecka eller en månad. Beslut fattas snabbt och glöms snart bort. Men om vi inom ett år lever bättre än i det förgångna, så har de här dagarnas ansträngningar inte varit förgäves.
Vi minns inte allt som sagts, men genom allt som sagts lyfts vår ande. Det är svårt att förklara, men ändå verkligt. Som Herren sade till Nikodemos: "Vinden blåser vart den vill, och du hör den blåsa, men du vet inte varifrån den kommer eller vart den far. Så är det med var och en som fötts av anden" (Joh 3:8).
På samma sätt blir det med det vi har upplevt. Och kanske finns det bland allt vi hört några ord eller ett stycke som skiner klart och fångar vår uppmärksamhet. Om det händer hoppas jag vi skriver ner det och begrundar det tills vi förstår dess djupare innebörd och har gjort det till en del av vårt liv.
Under våra hemaftnar hoppas jag vi ska diskutera dessa tal med våra barn och låta dem smaka sötman i de sanningar vi njutit. Och när Liahona kommer ut i januari, med alla konferensens budskap, så var snälla och kasta den inte åt sidan och säg att ni hört alltsammans, utan läs och begrunda de olika budskapen. Ni kommer att finna mycket som ni missade när ni lyssnade till talarna.
Det är bara en sak jag beklagar med konferensen. Det är att så få av bröderna och systrarna får tillfälle att tala. Det är helt enkelt en fråga om tidens begränsningar.
I morgon bitti är vi tillbaka på våra arbeten, tillbaka i studierna, tillbaka i vad vi än är sysselsatta med i livet. Men minnet av denna storslagna konferens hjälper oss.
Vi kan komma närmare Herren i våra böner. De kan bli samtal av tacksägelse. Jag kan aldrig helt förstå att universums store Gud, den Allsmäktige, inbjuder oss, sina barn, till enskilt samtal med honom. Vilken dyrbar möjlighet det är! Så underbart att det faktiskt händer. Jag vittnar om att våra böner, uppsända i ödmjukhet och uppriktighet, blir hörda och besvarade. Det är förunderligt men verkligt.
Låt oss sänka rösten i våra hem. Låt kärleken flöda och finna uttryck i våra handlingar. Må vi vandra Herrens stilla vägar och må välstånd kröna vårt arbete.
Det härliga "hosiannaropet" vi deltog i i morse bör förbli en oförglömlig upplevelse. Då och då kan vi tyst i vår ensamhet upprepa inom oss dessa vackra ord av tillbedjan.
Jag bär vittnesbörd om sanningen i detta verk och om att Gud, vår evige Fader, och hans Enfödde Son, vars kyrka detta är, lever. Jag uttrycker min kärlek till var och en av er. Gud vare med er, mina kära, kära vänner. Jag nedkallar himlens välsignelser över er då vi nu säger farväl för en tid i hans namn, vilken är vår Mästare, vår Återlösare och Kung, ja, Herren Jesu Kristi namn. Amen.
Previous
