Ringar på vattnet Virginia U Jensen första rådgivare i Hjälpföreningens presidentskap "Rättfärdiga kvinnors handlingar breder ut sig som vågrörelser, längre och längre ut genom tid och rum, till och med genom generationer." Vår familj älskade turerna vi gjorde till bergen när våra barn var små. När vi stod vid stranden av den vackra Jacksonsjön, där de majestätiska bergstopparna avspeglade sig i den blanka vattenytan, brukade vi tävla i att "kasta smörgås". Medan stenarna sjönk såg vi hur vågrörelserna spred sig ut över vattnet så långt vi kunde se. Även den minsta småsten som vårt yngsta barn kastade skapade vågrörelser som spred sig längre och längre ut. Precis som de allt vidare ringarna som våra småstenar åstadkom i Jacksonsjön, breder rättfärdiga kvinnors handlingar ut sig som vågrörelser, längre och längre ut genom tid och rum, till och med genom generationer. Dessa rättfärdiga handlingar kommer sig av vår insikt om Jesu Kristi gudomliga mission, vår kunskap om evangelieplanen, vår lydnad till eviga bud och vårt arbete i detta Guds rike på jorden. Låt mig få ge ett exempel på hur dessa vågrörelser sätts igång och fortsätter att sprida sig när en rättfärdig sista dagars helig kvinna handlar enligt sin kunskap om att Jesus är Kristus och att evangeliet har återställts. År 1841 var Dan Jones, immigrant från Wales, kapten på en av de minsta registrerade båtarna som transporterade människor och frakt längs norra delen av Mississippifloden. Det verkar vara mer än en tillfällighet för mig att hans båt hette "The Ripple" ("Vågrörelsen"). Bland hans passagerare fanns medlemmar i en okänd "ny" kyrka, Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga. Under sina resor började Dan Jones höra kritiska ord om dessa "mormoner". Eftersom många av dem hade åkt med hans båt, hade han talat med dem och sett hur de uppförde sig. Han tyckte de var goda människor ­ vänliga, ärliga och arbetsamma. De negativa kommentarerna och skriverierna om dessa människor stämde inte med hans erfarenheter när han haft att göra med dem. "Genom att noggrant granska anklagelserna", skrev han senare, "fann jag att de omöjligt kunde vara sanna, för antingen. . . gick de till överdrift eller. . . motsade sig själva" (se Nordstjärnan, dec 1987, s 25­30). Det var särskilt en viktig händelse som drev honom från att noggrant iaktta till att aktivt undersöka kyrkan. Han skrev att ". . . av en tillfällighet föll. . . ett brev i mina händer som [Emma Smith] skrivit. . . Jag kommer aldrig att glömma vad jag kände när jag läste det. Jag insåg klart och tydligt, att [hon] inte bara trodde på Nya testamentet, precis som jag, och bekände sig till tron på Jesu apostlar och gladde sig mitt i prövningen över att hon var värdig att lida allt detta för sitt vittnesbörd om Jesus och evangeliet ­ utan orden inrymde bättre råd, större visdom och avslöjade en mer. . . gudaktig anda än något annat jag läst!" (Ibid, s 26.) Inspirerad av Emmas ord och exempel ville Dan Jones lära mer om denna kyrka. År 1843 döptes han i Mississippifloden och blev en av de mest inflytelserika missionärerna i kyrkans historia. Han förde hundratals människor till evangeliet i sitt hemland Wales. På ett mycket bokstavligt sätt fortsätter Emma Smiths inflytande att påverka generationer. Vem kan säga hur många hundra, ja till och med tusen ättlingar till dem som Dan Jones berättade om evangeliet för, som kanske lyssnar på detta möte just nu? Vi kan alla handla så att vi kan påverka ett liv lika kraftfullt som Emma Smiths ord påverkade Dan Jones hjärta. Var och en av oss är bara en enda person, men jag minns ringarna som en liten sten åstadkom på den stora Jacksonsjön. Låt oss ta till oss denna uppmuntran i skrifterna: "Bliven. . . icke trötta av att göra gott, ty I läggen grundvalen till ett stort verk, och av det ringa kommer det som är stort" (L&F 64:33). På den viktigaste av alla platser, i vårt hem, lär vi oss bäst hur det är möjligt att "av det ringa kommer det som är stort", för livet i hemmet består av en rad småsaker som alla samverkar för att skapa en evig familj. Eftersom vi bara gradvis kan bygga ett starkt förhållande till Herren och till varandra, och eftersom det ibland är så otacksamt att undervisa och uppmuntra och leda, är det lätt att bli distraherad, ja, till och med modfälld. Motståndaren vill förvirra oss och dra vår uppmärksamhet från det som är av störst betydelse. Men vi är välsignade, för vi vet att vår tro och familjen är viktigast. De kvinnor som har påverkat mig och motiverat mig att leva ett bättre liv är de som satt Herren och familjen främst. Deras "gudaktiga anda" har samma inverkan på mitt hjärta som Emma Smiths ord hade på Dan Jones, de inbjuder mig att komma till Kristus, som deklarerade: "Jag skall låta den som törstar dricka fritt ur källan med livets vatten" (Upp 21:6). Dygd och kraft utvecklar vi i det vardagliga arbetet, i alla de dagliga uppgifterna när vi tar hand om vår familj och regelbundet tjänar andra. En framskjuten ställning är inte det vi ska prioritera främst, inte heller kan världens lön mätas med vår himmelske Faders, som vet hur betydelsefull en kvinnas hängivenhet är för själarnas frälsning. När vi tänker på kvinnor vars rättfärdiga inflytande går som vågrörelser genom evigheten, låt oss då minnas Maria, "ett dyrbart och utkorat käril" (Alma 7:10). När en ängel gjorde sitt unika, heliga uttalande, underkastade hon sig villigt Herrens vilja: "Jag är Herrens tjänarinna. Må det ske med mig som du har sagt" (Luk 1:38). Hennes tro, lydnad och ödmjukhet utgör ett mönster för alla kvinnor. Även om Marias kallelse var den enda i sitt slag, kan alla kvinnor "få del av hennes speciella skönhet. Detta är kvinnor som söker Guds ynnest. . . De är ödmjuka och lever rent och dygdigt. . . De har troende hjärtan och förhärligar Herren. . . De gläder sig åt Frälsaren och. . . erkänner hans gåvor och barmhärtighet" (S Michael Wilcox, Daughters of God: Scriptural Portraits [1998], s 179). Denna beskrivning stämmer in på er, ni trofasta systrar inom Hjälpföreningen i Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga. Ni är de kvinnor vars vardagliga gärningar överflödar av den törstsläckande kunskap, som Jesaja så kraftfullt framställer: "Gud är min frälsning. . . Herren Jehova är min starkhet och min sång. . . Fördenskull [skall jag] med fröjd hämta vatten utur frälsningens brunnar" (2 Ne 22:2­3). Kristi sak ­ att återlösa alla själar ­ kräver er styrka, er tid och era talanger i era hem och i era samhällen. Era trofasta gärningar och ord bidrar avsevärt till att bygga detta Guds rike på jorden. Äldste Bruce R McConkie påminner oss om hur viktiga våra uppgifter alltid har varit: "Detta vet vi: Kristus, underställd Fadern, är Skaparen. Mikael, hans medarbetare och förbundne, presiderade över mycket av skapelsearbetet. Och tillsammans med dem fanns, enligt vad Abraham såg, många av de stora och ädla. Kan vi dra någon annan slutsats än att Maria och Eva och Sara och otaliga andra av våra trofasta systrar räknades bland dem? Säkert arbetade dessa systrar lika flitigt då, och kämpade lika modigt i striden i himmelen som bröderna gjorde, på samma sätt som de i dag, i dödligheten, står för sanningens och rättfärdighetens sak" (Woman, [1979], s 59). Lika lite som de "stora och ädla" kvinnor som kom före oss, kan vi vara vanliga kvinnor. Vi kan inte vara kvinnor som i alltför hög grad tycks likna världens kvinnor. Vi måste höja vår röst för det som är rättfärdigt, utan att ursäkta oss. Liksom Maria, Eva, Sara och Emma, är vi unika. Vi måste skapa ringar på vattnet, och vi har vatten att dela med oss av. Eftersom vi fått vårt eviga arv, måste vi komma ihåg hur kraftfullt våra enkla, rättfärdiga handlingar kan påverka våra medmänniskors hjärtan och hem. Vi får så många tillfällen att göra så mycket gott, och allra viktigast är att vi vet var och hur vi ska "hämta vatten utur frälsningens brunnar". Min vän Tammy slutade att komma till kyrkan när hon var bara femton år gammal. Strax intill Tammy bodde en ung man som också bestämde sig mitt i tonåren för att inte ha något med kyrkan att göra. Båda utvecklade vanor som förde dem ännu längre bort från kyrkan. Till slut gifte de sig och bildade familj. Tammy älskade sin make och sina två döttrar mycket, men djupt inom henne fanns en önskan att återvända till det liv hon levt som barn. Hon mindes svagt hur hon känt sin himmelske Faders ande och inverkan, och hon saknade honom. Hon ville inte gärna berätta för sin make om sina tankar av rädsla för att han inte skulle samtycka, så hon dolde dem. Hon ville komma tillbaka men visste helt enkelt inte hur hon skulle börja. Låt oss lyssna till hennes egna ord när hon berättar om ringarna på vattnet som två underbara besökslärare åstadkom då de "hämtade vatten utur frälsningens brunnar" och bjöd Tammy. [Videoavsnitt med Tammy Clayton] Jag är tacksam än i dag för mina besökslärare, för de älskade mig och dömde mig inte. De fick mig verkligen att känna mig som om jag var väldigt betydelsefull och att jag hade en plats i kyrkan. De brukade komma hem till mig, och vi satte oss ner och pratade. Efter en stund brukade de fråga om de fick undervisa mig. De gav mig ett budskap varje månad. Och när de kom varje månad fick det mig att känna att jag verkligen var betydelsefull, och att de brydde sig mycket om mig, och att de verkligen älskade mig och uppskattade mig. Genom att de kom på besök till oss, kom jag fram till att det var dags för mig att återvända till kyrkan. Jag visste nog inte mycket om hur man kommer tillbaka, och genom att de kom och räckte mig handen, gav de mig ett sätt att återvända. Vi behöver inse att Herren älskar oss oavsett vilka vi är, och mina besökslärare hjälpte mig att förstå att det är så. Nu har min make och jag beseglats i templet. Tack, Gud, för trofasta besökslärare. Ja, systrar, rättfärdiga kvinnors handlingar skapar vågrörelser som sprider sig genom tid och rum och generationer. Det kan inte finnas någon mer varaktig vågrörelse än att ha en familj beseglad i templet för evigt. Må vi vara som de trofasta systrar som kommit före oss. Låt oss dricka djupt av vattnet ur "frälsningens brunnar". Gud lever. Hans Son, Jesus Kristus, visar oss hur vi ska kunna komma tillbaka och bo hos honom. Det sanna evangeliet har återställts på nytt till jorden. Vi har en levande profet i dag, president Gordon B Hinckley, genom vilken vår himmelske Fader leder sitt folk. Må vi, genom ringarna på vattnet från våra rättfärdiga handlingar, hjälpa alla att få kunskap om dessa sanningar, i Jesu Kristi namn. Amen.