"Beröringen av Mästarens hand" President Boyd K Packer tillförordnad president för de tolv apostlarnas kvorum "Alla gör vi misstag. . . . Det ligger då i vår natur att känna en skuld, förödmjukelse och smärta som vi inte ensamma kan råda bota på. Det är då som försoningens helande kraft träder in." Inröstningen av ämbetsmän är ett stort skydd för kyrkan. Herren sade att "ingen skall tillåtas att gå ut att predika mitt evangelium eller uppbygga min kyrka utan att han ordineras av någon, som har myndighet och om vilken kyrkan vet, att han har myndighet och blivit regelrätt ordinerad av kyrkans ledare".1 På så sätt vet kyrkans medlemmar i varje organisation världen över vilka som är de sanna budbärarna. Det är min avsikt att lindra smärtan hos dem som lider av den mycket obehagliga skuldkänslan. Jag känner mig som er läkare som börjar behandlingen med att säga: "Nu kommer det här kanske att göra lite ont . . ." Var och en av oss har åtminstone smakat på den samvetskvalets smärta som följer på våra misstag. Johannes sade att "om vi säger att vi är utan synd, bedrar vi oss själva, och sanningen finns inte i oss".2 Sedan uttryckte han det ännu tydligare: "Om vi säger att vi inte har syndat, gör vi honom till lögnare, och hans ord finns inte i oss."3 Alla lider vi ibland, och några av oss för det mesta, av samvetskval för saker som vi gjort fel eller för sådant som vi lämnat ogjort. Denna skuldkänsla är för anden vad smärtan är för den fysiska kroppen. Men skuld kan vara svårare att bära än fysisk smärta. Den fysiska smärtan är naturens varningssystem som signalerar att något behöver förändras eller rensas eller behandlas, kanske till och med tas bort genom operation. Skulden, smärtan i vårt samvete, kan inte botas på samma sätt. Om ni tyngs ner av nedslående känslor som kommer av skuld, besvikelse, misslyckande eller skam, finns det ett botemedel. Min avsikt är inte att såra era ömma känslor, utan att hjälpa er och hjälpa dem ni älskar. Profeterna talar om hur smärtsam skulden kan vara. När jag läser vad de har sagt, var då beredd på att det är mycket stränga ord. Ändå ska jag inte läsa det strängaste de har sagt. Profeten Alma sade när han beskrev sin skuldkänsla: "Jag plågades av oändliga kval, ty min själ var i högsta grad söndersliten och plågad av alla mina synder."4 Profeterna valde mycket målande ord. Plågades betyder "torterades".5 I forna dagar torterades offret på en sträckbänk med hand- och fotleder fastbundna vid en axel som sedan kunde vridas och orsaka outhärdlig smärta. En harv är en ram försedd med vassa pinnar. När den dras över marken rispar och river den upp jorden. Skrifterna talar ofta om att själen och medvetandet sönderslits av skuld.6 Tortyr härstammar från uttrycket att "vrida" och det är så smärtsamt att till och med en oskyldig erkänner.7 Profeterna talar om "bitterhetens galla"8 och jämför ofta skuldkänslan med eld och svavel. Kung Benjamin sade att de som är onda kommer att ställas "ansikte mot ansikte med den hemska synen av sin egen skuld och sina vederstyggligheter, vilka föranleda dem att rygga tillbaka för Herrens ansikte och falla i ett tillstånd av elände och evig pina".9 Profeten Joseph Smith sade: "En man är sin egen plågoande och sin egen fördömare . . . Besvikelsen plågar mannens [och kvinnans] medvetande lika intensivt som en sjö av eld och svavel."10 Denna sjö av eld och svavel, som alltid brinner men aldrig förtärs, är skrifternas beskrivning av helvetet.11 Anta att det inte fanns något botemedel, inget sätt att lindra andligt lidande eller ta bort skuldens kval. Anta att varje misstag, varje synd, lades på varandra så att plågorna, sönderslitningen och kvalen pågick för evigt. Alltför många av oss bär i onödan på bördor av skuld och skam. Skrifterna lär att "det måste finnas en motsats till allting". I annat fall skulle inte rättfärdigheten kunna finnas till,12 ej heller lyckan, glädjen, eller återlösningen. Tredje trosartikeln lyder: "Vi tror att hela människosläktet kan frälsas genom Kristi försoning och genom lydnad till evangeliets lagar och förordningar." Försoningen erbjuder återlösning från andlig död och från det lidande som synden orsakar. Av någon anledning tror vi att Kristi försoning bara tillämpas i slutet av jordelivet för att återlösa från fallet och från andlig död. Den innebär mycket mer än detta. Det är en ständigt närvarande kraft att åberopa i vardagen. När vi plågas eller sönderslits eller lider kval på grund av skuld eller tyngs av sorg, kan han hela oss. Även om vi inte till fullo förstår hur Kristi försoning genomfördes, kan vi uppleva "Guds frid, som är mera värd än allt vi tänker".13 Evangeliets plan är "den stora lycksalighetsplanen".14 Det ligger inte i Guds natur och det strider mot människans natur att finna lycka i synd. "Ogudaktighet är aldrig lycksalighet."15 Vi vet att en del ångest och depression orsakas av fysiska störningar, men mycket (kanske det mesta) av denna smärta är inte kroppslig. Den är andlig och andlig smärta som kommer av skuld kan ersättas med sinnesfrid. I kontrast till de skarpa ord som fördömer synd, så lyssna till barmhärtighetens lugnande och helande ord som uppväger rättvisans skarpare ord. Alma sade: "Min själ har blivit återlöst från bitterhetens galla och orättfärdighetens bojor. Jag var i den mörkaste avgrund, men nu ser jag Guds underbara ljus. Min själ marterades med evig pina, men . . . min själ lider ej mera."16 "Jag kom ihåg alla mina synder och missgärningar för vilka jag led helvetets pina . . . Medan jag sålunda sönderslets av minnet om mina många synder, se, då kom jag även ihåg, att jag hade hört min fader profetera för människorna, att en viss Jesus Kristus, en Guds Son, skulle komma för att försona för världens synder. När denna tanke kommit till mitt sinne, anropade jag honom i mitt hjärta: O Jesus, du Guds Son, förbarma dig över mig, som är fångad i bitterhetens galla och innesluten i dödens eviga kedjor. Se, när jag nu hade tänkt detta, kände jag icke längre mina kval, ja, jag blev icke mera sönderriven av minnet om mina synder. O, vilken glädje! Vilket underbart ljus jag såg! Ja, min själ var fylld med glädje, lika stor som min pina varit."17 Alla gör vi misstag. Ibland skadar vi oss själva och ibland orsakar vi andra allvarliga skador som vi inte på egen hand kan reparera. Vi har sönder sådant som vi inte själva kan laga. Det ligger då i vår natur att känna en skuld, förödmjukelse och smärta som vi inte ensamma kan råda bota på. Det är då som försoningens helande kraft hjälper oss. Herren sade: "Ty se, jag, Gud, har lidit detta för alla, på det att de som omvända sig icke måtte lida."18 Om Kristus inte hade genomfört sin försoning, skulle straffen för misstagen läggas på varandra. Livet skulle vara hopplöst. Men han offrade sig villigt för att vi ska kunna återlösas. Och han sade: "Se, den som omvänder sig från sina synder får förlåtelse, och jag, Herren, kommer icke ihåg dem mera."19 Hesekiel sade: "Om den ogudaktige ger tillbaka den pant han har fått och ersätter vad han har rövat och vandrar efter livets stadgar, så att han inte gör vad orätt är, då skall han förvisso leva och inte dö. Ingen av de synder han har begått skall då tillräknas honom."20 Tänk på detta – de ska aldrig tillräknas oss! Vi kan också "hava [våra] synders förlåtelse".21 Nedsänkningsdopet är till för syndernas förlåtelse. Detta förbund kan förnyas genom att vi tar del av sakramentet varje vecka.22 Försoningen har ett praktiskt, personligt och vardagligt värde. Tillämpa den i ert liv. Den kan aktiveras genom att vi börjar med något så enkelt som bön. Ni kommer inte att därefter vara befriade från bekymmer och misstag, men ni kan göra er av med skulden genom omvändelse och känna frid. Jag citerade tredje trosartikeln. Den har två delar: "Vi tror att hela människosläktet kan frälsas genom Kristi försoning och [här kommer villkoren] genom lydnad till evangeliets lagar och förordningar." Rättvisa kräver straff.23 Skuld utplånas inte utan smärta. Det finns lagar att lyda och förordningar att erhålla, och det finns straffavgifter att betala. Fysisk smärta kräver behandling och en förändrad livsstil. Så är det också med andligt lidande. Det måste till omvändelse och lydnad, som till största delen handlar om självdisciplin. Men för att återställa vår skuldlöshet, måste vi efter allvarliga överträdelser erkänna vår skuld för vår biskop, som är utsedd till att vara domare. Herren lovade: "Jag skall ge er ett nytt hjärta och låta en ny ande komma i ert bröst."24 Denna andliga hjärtoperation kan, precis som kroppen, orsaka dig smärta och kräva en förändring i fråga om vanor och uppförande. Men i båda fallen ger tillfrisknandet förnyelse och sinnesfrid. När himlarna öppnades, och Fadern och Sonen stod framför Joseph Smith, uttalade Fadern sju ord: "Denne är min älskade Son. Hör honom."25 Uppenbarelse följde på uppenbarelse, och Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga26 organiserades. Herren själv förkunnade att den är "den enda sanna och levande kyrkan på hela jordens yta".27 Petrus, Jakob och Johannes återställde det högre prästadömet och Johannes Döparen återställde det aronska prästadömet. Evangeliets fullhet uppenbarades. Efter uppenbarelserna, som kom och ännu kommer till hans kyrka, har allt som tryckts och predikats och sjungits och byggts och undervisats och sänts i radio och TV gjorts för att män och kvinnor och barn ska kunna känna det återlösande inflytandet från Kristi försoning i sina dagliga liv och känna frid. Han sade: "Frid lämnar jag kvar åt er, min frid ger jag er."28 Såsom en som står bland hans apostlar, vittnar jag om honom och om den ständigt närvarande kraften i hans försoning. Från de högstämda orden rättvisa och barmhärtighet och varning och hopp som skrifterna talar om, återgår jag nu till precis samma budskap i verserna i en enkel dikt: Den var repig och ful och auktionsförrättaren trodde att chanserna var små att få sålt den gamla fiolen, men han höll upp den ändå. "Vad bjuder ni, gott folk", ropade han. "Vem bjuder en tia eller två? En tia bjudet – mer ger ni väl mej? Bara tio? Tjugo? Vem kan bättre än så? Femtio kronor första, femtio kronor andra, den går bort för femtio. . ." Men nej! Längst bak i rummet satt en gråhårig man. Plötsligt reste han sig och gick långsamt fram. Han dammade av den gamla fiolen och stämde strängarna med varsam hand. Sen lät det som änglasång i salen, så vackert och rent spelade han.   Musiken tystnade, och auktionsförrättaren fiolen med vördnad tog. "Vad får jag för den gamla fiolen?" frågade han lågmält och log. "Tiotusen kronor, och vem bjuder trettio? Trettio tusen första, trettio tusen andra, såld för trettio tusen", sa han. Med förundran såg de på varann: "Vad förändrade dess värde?" Svaret löd: "Beröringen av mästarens hand."   När en man är "repig" av synden ljuder ostämt hans livs musik. Likt den gamla fula fiolen bjuds han ut till en tanklös publik. Kanske kantas hans liv av dryckenskap och spel och kanske av hot och våld. Han ropas ut en gång, och en andra gång, han ropas ut och är nästan såld. Men Mästaren kommer och den dåraktiga skaran aldrig riktigt begripa kan människosjälens värde och förändringen som sker vid beröringen av Mästarens hand.29 I Jesu Kristi namn, amen. SLUTNOTER 1. L&F 42:11. 2. 1 Joh 1:8. 3. 1 Joh 1:10. 4. Alma 36:12; kursiveringen tillagd. 5. Se Mosiah 27:29; Alma 36:12, 16–17; Mormon 9:3. 6. Se 2 Nephi 9:47; Alma 14:6; 15:3; 36:12, 17, 19; 39:7. 7. Se Mosiah 2:39; 3:25; 5:5; Moroni 8:21. 8. Se Alma 41:11; Apg 8:23; Mosiah 27:29; Alma 36:18; Mormon 8:31; Moroni 8:14. 9. Mosiah 3:25. 10. Deseret News, 8 jul 1857, s 138. 11. Se 2 Nephi 9:16, 19, 26; 28:23; Upp 20:10; 21:8; MB Jakob 3:11; 6:10; Mosiah 3:27; Alma 12:17; 14:14; L&F 63:17; 76:36. 12. Se 2 Nephi 2:11. 13. Fil 4:7. 14. Alma 42:8. 15. Se Alma 41:10; se också v 11. 16. Mosiah 27:29. 17. Alma 36:13, 17–20. 18. L&F 19:16. 19. L&F 58:42; se också Heb 8:12; 10:17. 20. Se Hes 33:15–16. 21. Mosiah 4:12; se också 2 Nephi 25:26; 31:17; Mosiah 3:13; 4:11; 15:11; Alma 4:14; 7:6; 12:34; 13:16; Helaman 14:13; 3 Nephi 12:2; 30:2; Moroni 8:25; 10;33. 22. Se L&F 27:2. 23. Se Alma 42:16–22. 24. Hes 36:26. 25. Joseph Smith 2:17. 26. Se L&F 115:4. 27. Se L&F 1:30. 28. Joh 14:27. 29. Myra Brooks Welch, "The Touch of the Master's Hand", The Gospel Messenger, Brethren Press, 26 feb 1921.