Farväl till nästa gång President Gordon B Hinckley "Dessa konferenser hålls . . . för att stärka vårt vittnesbörd om detta verk, styrka oss mot frestelser och synd samt lyfta vår blick så att vi kan ta emot undervisning." Bröder och systrar, vi har haft en underbar konferens. Talen har varit inspirerande. Bönerna från de talare som förberett dem och från dem som lyssnat har besvarats. Vi har alla känt oss uppbyggda. Innan jag nu lämnar mina avslutande ord skulle jag vilja ge en kort förklaring. Människor samtalar om hur det kan komma sig att jag går med käpp. Det har blivit ett allmänt samtalsämne i dessa dagar. Tja, jag såg att Brigham Young använde käpp. John Taylor hade käpp, Wilford Woodruff hade käpp och Spencer W Kimball hade käpp, så jag försöker bara passa in i mönstret. Faktum är att jag drabbats av lätt yrsel. Jag står lite ostadigt på fötterna och läkarna vet inte vad det rör sig om. Men de arbetar fortfarande med mig och jag hoppas att det ska ha gått över om en eller två dagar. Vi har alla blivit uppbyggda under denna storslagna konferens. Vi borde alla stå lite mer rakryggade då vi skiljs i dag än när vi kom tillsammans i går morse. Jag förundras ständigt vid dessa sammankomster varje halvår. Vi har hört 26 talare under dessa två dagar. Det är många. Var och en får veta hur lång tid han eller hon får. Men ingen tilldelas något ämne. Ändå tycks alla talen stå i samklang med varandra, vart och ett är en tråd i en väv med ett storslaget och vackert mönster. Jag tror att nästan var och en i denna väldiga, världsomfattande åhörarskara nu kan säga om ett eller flera av talen: "Det där var riktat just till mig. Det var precis vad jag behövde höra." Jag skulle vilja säga att detta är anledningen till att dessa konferenser hålls – för att stärka vårt vittnesbörd om detta verk, styrka oss mot frestelser och synd samt lyfta vår blick så att vi kan ta emot undervisning om kyrkans program och hur vi ska leva. Många kyrkor har naturligtvis sammankomster, men jag vet inget som kan jämföras med dessa konferenser som hålls var sjätte månad, år efter år. Det är verkligen världskonferenser. Detta verk är levande och livskraftigt där det går fram över världen i samhällen, stora och små. Detta verks kärna är missionärerna som undervisar i "främmande länder med främmande namn", och de som omvänds genom deras undervisning. Då jag har tillfälle att resa, är detta de platser jag tycker om att besöka, de små och okända, kringspridda grenarna där ett enastående pionjärverk utförs. Låt oss nu, bröder och systrar, fara från denna konferens med större beslutsamhet att efterleva evangeliet, att vara mer trofasta, att vara bättre fäder och mödrar och söner och döttrar, att som medlemmar vara absolut lojala mot kyrkan. Detta är Guds heliga verk. Dess ursprung och lära är gudomlig. Jesus Kristus står i ledningen. Han är vår odödlige Frälsare och Återlösare. Hans uppenbarelse är källan till vår lära, vår tro, vår undervisning, ja, den grundläggande förebilden för våra liv. Joseph Smith var ett redskap i den Allsmäktiges hand i att åstadkomma denna återställelse. Och detta grundläggande element, uppenbarelse, finns i kyrkan i dag liksom det gjorde på Josephs tid. Vårt personliga vittnesbörd om dessa sanningar är grunden till vår tro. Vi måste ge det näring. Vi måste vårda det. Vi får aldrig överge det. Vi får aldrig åsidosätta det. Utan det har vi ingenting. Med det har vi allting. När vi nu återvänder hem, må vi då känna att vår tro på dessa eviga och oföränderliga sanningar har stärkts. Må det råda frid och kärlek i våra hem och ett överflöd av himlens och jordens goda. Det är min ödmjuka bön då jag säger farväl till nästa gång, i Jesu Kristi heliga namn, amen.