President Gordon B Hinckley
"Trots de prövningar som omger oss, trots tarvligheterna som vi ser nästan överallt, trots de strider som sveper över världen, kan vi bli bättre."
Mina kära bröder och systrar, var ni än är, välkomna till denna stora världskonferens för Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga. Vi har samlats i vårt underbara nya konferenscenter i Salt Lake City. Byggnaden är fullsatt eller kommer snart att vara det. Jag är så glad att vi har den. Jag är så tacksam för inspirationen att bygga den. Vilken enastående byggnad! Jag önskar vi alla kunde samlas under ett tak, men det är inte möjligt. Jag är djupt tacksam för teknikens under: television, radio, kabel, satellitöverföring och Internet. Vi har blivit en stor, världsomspännande kyrka, och ett överväldigande flertal av våra medlemmar har nu möjlighet att delta i dessa möten som en enda stor familj som talar många språk, som finns i många länder men som alla är av en tro, en lära och ett dop.
Denna morgon kan jag knappt hålla min rörelse tillbaka då jag tänker på vad Herren har gjort för oss.
Jag vet inte vad vi gjorde i föruttillvaron för att förtjäna de underbara välsignelser vi åtnjuter. Vi har kommit till jorden i denna stora era av mänsklighetens långa historia. Det är en förunderlig tidsålder, den bästa av alla. Då vi begrundar mänsklighetens svåra väg alltifrån våra första föräldrars tid, kan vi inte undgå att känna oss tacksamma.
Den tidsålder vi lever i är den tidernas fullbordan som det talas om i skrifterna, när Gud har sammanfört allt från alla föregående tidsåldrar. Från den dag då han och hans älskade Son visade sig för den unge Joseph, har en ofantlig kaskad av upplysning utgjutits över världen. Människors hjärtan har vänts till fäderna som uppfyllelse av Malakis ord. Joels syn har uppfyllts, i vilken han förkunnade:
"Och det skall ske därefter att jag skall utgjuta min Ande över allt kött. Era söner och era döttrar skall profetera, era gamla män skall ha drömmar och era unga män skall se syner.
Också över tjänare och tjänarinnor skall jag i de dagarna utgjuta min Ande.
Och jag skall låta tecken synas på himmelen och på jorden: blod, eld och rökpelare.
Solen skall vändas i mörker och månen i blod, innan HERRENS dag kommer, den stora och fruktansvärda.
Och det skall ske att var och en som åkallar HERRENS namn skall bli frälst. Ty på Sions berg och i Jerusalem skall det finnas en räddad skara så som HERREN har sagt, bland kvarlevan som HERREN kallar" (Joel 2:28–32).
Det har gjorts fler vetenskapliga upptäckter under dessa år än under hela mänsklighetens tidigare historia. Transport, kommunikation, medicin, allmän hygien, atomkraftens användning, datorns under, med allt vad det innebär, har utvecklats snabbt, särskilt i vår tidsålder. Jag har under min livstid bevittnat det ena förunderliga miraklet efter det andra. Vi tar detta för givet.
Och dessutom har Herren återställt sitt forna prästadöme. Han har organiserat sin kyrka och sitt rike under de senaste etthundrafemtio åren. Han har lett sitt folk. Det har luttrats genom fruktansvärda förföljelser. Han har frambragt den förunderliga tid vi nu lever i.
Vi har endast fått en föraning av den mäktiga kraft i det godas tjänst som kyrkan kommer att bli. Och ändå förundras jag över det som har åstadkommits.
Vårt medlemsantal har vuxit. Jag tror att medlemmarna har tillväxt i trofasthet. Vi förlorar alltför många, men de trofasta är så starka. De som betraktar oss säger att vi är på väg in i religionernas huvudfåra. Vi förändras inte. Men världens uppfattning om oss förändras. Vi har samma lära. Vi har samma organisation. Vi arbetar för att utföra samma goda gärningar. Men det gamla hatet håller på att försvinna, den gamla förföljelsen dör ut. Människor är mer upplysta. De börjar inse vad vi står för, och vad vi gör.
Men hur underbar vår tid än är, är den fylld av faror. Ondskan finns runt omkring oss. Den är tilldragande och frestande, och så ofta framgångsrik. Paulus förkunnade:
"Det skall du veta att i de sista dagarna skall det komma svåra tider.
Människorna kommer att älska sig själva och vara penningkära, skrytsamma, stolta, hånfulla, olydiga mot sina föräldrar, otacksamma, gudlösa,
kärlekslösa, oförsonliga, skvalleraktiga, obehärskade, råa, fientliga mot det goda,
falska, egensinniga och högmodiga. De skall älska njutning i stället för Gud
och ha ett sken av gudsfruktan men förneka dess kraft. Håll dig borta från dem" (2 Tim 3:1–5).
Vi ser i dag allt detta onda, vanligare och mera allmänt än någonsin förr, som vi nyligen påmints om genom det som hänt i staden New York, i Washington och i Pennsylvania, som jag ska tala om i morgon bitti. Vi lever i en tid då hatiska människor utför hemska och föraktliga dåd. Vi lever i en tid av krig. Vi lever i en tid av övermod. Vi lever i en tid av ogudaktighet, pornografi, omoral. Alla Sodoms och Gomorras synder hemsöker vårt samhälle. Våra ungdomar har aldrig ställts inför större utmaningar. Aldrig har vi tydligare än nu sett ondskans liderliga ansikte.
Och därför, bröder och systrar, samlas vi till denna stora konferens för att stödja och styrka varandra, för att hjälpa och lyfta varandra, för att uppmuntra och bygga upp tron, för att begrunda de stora ting som Herren gjort tillgängliga för oss och stärka vår beslutsamhet att motstå det onda, vilken form det än må ta.
Vi har blivit som en stor armé. Vi är nu ett folk att räkna med. Vi kan nu göra vår röst hörd. Vi har visat vår förmåga att utstå svårigheter. Vår styrka är vår tro på den Allsmäktige. Ingen makt under himlen kan hejda Guds verk. Motståndet kan höja sitt fula huvud. Världen må plågas av krig och krigsrykten, men detta verk ska gå framåt.
Ni känner till dessa ord, skrivna av profeten Joseph Smith: "Ingen ohelig hand kan hindra verkets framgång. Förföljelser må rasa, pöbelhopar må samlas, arméer må förena sig, förtalet må nedsvärta, men Guds sanning skall gå fram djärvt, ädelt och oberoende, tills den genomträngt varje kontinent, förkunnats i varje trakt, täckt varje land och ljudit i varje öra, tills Guds avsikter har uppnåtts och den store Jehova säger att verket är fullbordat" (Nordstjärnan, juli 1996, s 74).
Herren har gett oss det mål vi strävar mot. Det målet är att bygga hans rike, vilket är ett mäktigt verk med stora skaror av män och kvinnor med tro, med redbarhet, med kärlek till och omsorg om mänskligheten, och som marscherar framåt för att skapa ett bättre samhälle, som bringar välsignelser till oss själva och till andra.
När vi känner vår plats och vårt mål, får vi inte bli högfärdiga. Vi får inte bli självgoda. Vi får inte bli uppblåsta eller egensinniga. Vi måste räcka ut handen till alla människor. Alla är de söner och döttrar till Gud, vår evige Fader, och han håller oss ansvariga för hur vi behandlar dem. Må Herren välsigna oss. Må han göra oss starka och mäktiga i goda gärningar. Må vår tro lysa liksom morgonens solljus. Må vi vandra i lydnad mot hans gudomliga bud. Må han le med välbehag mot oss. Och må vi, där vi går fram, välsigna mänskligheten med välvilja mot alla, lyfta alla som är förtrampade och förtryckta, föda och klä de hungriga och behövande och visa kärlek och vänlighet mot dem omkring oss som kanske inte tillhör denna kyrka. Herren har visat oss vägen. Han har gett oss sitt ord, sitt råd, sin ledning, ja, sina bud. Vi har handlat väl. Vi har mycket att vara tacksamma för och mycket att vara stolta över. Men vi kan bli bättre, mycket bättre.
Jag älskar er så mycket, mina bröder och systrar i detta stora verk. Jag älskar er för vad ni har blivit och för vad ni kan bli. Trots de prövningar som omger oss, trots tarvligheterna som vi ser nästan överallt, trots de strider som sveper över världen, kan vi bli bättre.
Jag nedkallar himlens välsignelser över er och uttrycker min kärlek till er och anbefaller åt er de goda budskap ni kommer att höra från denna talarstol under de närmaste två dagarna, och gör detta i vår Herres Jesu Kristi heliga namn, amen.
