"Hjälp min otro" Äldste L Whitney Clayton i de sjuttios kvorum "Vi främjar utvecklingen av vår tro och stärker den när vi gör det som är rätt — följden blir alltid en utökad tro." Vid ett tillfälle mötte Frälsaren ett stort antal människor som lyssnade på en diskussion mellan hans lärjungar och de skriftlärda. Han frågade då de skriftlärda: "Vad är det ni diskuterar om?" En man föll på knä framför honom, och svarade att han hade bett lärjungarna driva ut en ond ande ur hans son, men "de kunde inte". Fadern sade bedjande till honom: "'Men om du kan, så förbarma dig över oss och hjälp oss!' Jesus sade till honom: 'Om du kan, säger du. Allt förmår den som tror.' Genast ropade barnets far: 'Jag tror. Hjälp min otro!'" Då talade Frälsaren strängt till den onde anden och befallde den: "'. . . far ut ur honom och kom aldrig med in i honom!' Den orene anden skrek och ryckte våldsamt i honom och for ut . . ."1 Vi har alla mött svåra, till och med förtvivlande stunder när vi med tårar har fallit på våra knän, och vädjat liksom denne fader, "Herre, jag tror. Hjälp min otro". Precis som Frälsaren var beredd att hjälpa denne fader vars son "plågades svårt"2, är han beredd att hjälpa vår otro i dag, så att vi med tro kan överkomma våra svårigheter i dödligheten och "avgå med seger".3 Tro på Herren Jesus Kristus är evangeliets första grundsats och innebär mer än bara en övertygelse.4Tro är "hopp om ting, som icke synes men dock äro verkliga".5"Tro manar alltid dess besittare till . . . fysisk och mental handling"6"Att ha tro på Jesus Kristus innebär att ha en sådan tillit till honom att vi gör allt han befaller oss att göra. Det finns ingen tro där det inte finns någon lydnad."7 Tro kommer av att höra Guds ord, och är en andlig gåva.8Tron ökar när vi inte bara hör, utan även handlar efter Guds ord, i lydnad till sanningarna vi undervisats om.9 Marias reaktion på en ängels kungörande är ett utmärkt exempel. Ängeln Gabriel sade till Maria: "Du skall bli havande och föda en son, och du skall ge honom namnet Jesus. Han skall bli stor och kallas den Högstes Son." Maria sade då lydigt till Gabriel: "Se, jag är Herrens tjänarinna. Må det ske med mig som du har sagt."10 Vid ett annat tillfälle, "när Jesus vandrade utmed Galileiska sjön, fick han se två bröder, Simon som kallas Petrus och hans bror Andreas, kasta ut nät i sjön. De var fiskare. Han sade till dem: 'Följ mig, så skall jag göra er till människofiskare.' Genast lämnade de näten och följde honom."11 Efter Frälsarens uppståndelse gav sig Petrus och andra lärjungar ut för att fiska. Men "den natten fick de ingenting. Tidigt på morgonen stod Jesus på stranden, men lärjungarna visste inte att det var han." Han sade till dem: "'. . . Kasta ut nätet på högra sidan av båten, så skall ni få.' De kastade ut nätet, och nu orkade de inte längre dra upp det för all fisken."12 Vi ser liknande trosuppbyggande lydnad i profeten Joseph Smiths liv. Efter ängeln Moronis besök, som varade hela natten den 21 september 1823, gick Joseph ut på morgonen tillsammans med sin far för att arbeta. Efter att ha varit vaken nästan hela natten, "fann [han], att [hans] styrka var så försvagad, att [han] var oförmögen" att utföra "dagens nödvändiga sysslor". Hans far sade åt honom att återvända hem och han "begav [sig] då åstad för att gå hem, men . . . [hans] krafter [svek honom] helt och hållet, och [han] föll hjälplös till marken och låg medvetslös en stund". När han vaknade såg han "samme budbärare stående över [sitt] huvud, omgiven av ljus som förut". Joseph befalldes att "gå till [sin] fader och berätta för honom om synen och de befallningar [han] fått". Trots att han begripligt nog var trött, gick han lydigt "tillbaka till [sin] fader på åkern och talade om alltsammans för honom". Hans far svarade "att det var från Gud och uppmanade [honom] att gå och göra såsom han blivit befalld". Joseph lämnade, trött men lydig, "åkern och begav [sig] till platsen, där budbäraren sagt, att plåtarna voro gömda",13cirka fem kilometer därifrån. Varje dag väljer vi bland en uppsjö av olika alternativ vad vi ska göra och inte göra. När vi som första prioritet väljer att med glädje lyda buden, utan att klaga eller utvärdera det Herren befaller oss, blir vi hans tjänarinnor och människofiskare, och kastar våra nät på högra sidan av vår båt. Vi går helt enkelt och gör det som Herren har befallt, och litar på att han kommer att hjälpa oss att göra exakt det han begär av oss.14När vi gör detta, hjälper Herren vår otro, och vår tro blir kraftfull, livfull och orubblig. Profeten Joseph skrev följande i Liberty-fängelset: "Låtom oss därför, ömt älskade bröder, med glädje göra allt det som står i vår makt. Sedan kunna vi med större förvissning [eller tro] vänta att få se Guds frälsning och hans arm uppenbarad."15 Oavsett vilka vi är eller var vi bor är det mycket i våra dagliga liv som består av rutiner och upprepningar. När vi gör detta dagliga, måste vi vara noga med att göra det som är viktigast. Till dessa "måsten" hör att först ger utrymme för minimikraven för trofast leverne: sann lydnad, ödmjuk bön, ihärdiga skriftstudier och osjälviskt tjänande. Inga andra dagliga vitaminer stärker vår tros muskler lika snabbt som dessa handlingar. Vi måste också komma ihåg att uppriktig fasta föder stark tro. Detta är särskilt viktigt när vi trofast söker laga djupt liggande brister i vår karaktär, vilka endast kan "drivas ut med bön [och fasta]".16 Att utveckla tro på Herren Jesus Kristus är något som händer steg för steg, rad på rad och bud på bud. Vi främjar utvecklingen av vår tro och stärker den när vi gör det som är rätt — följden blir alltid en utökad tro.17Om vi utövar vår tro dagligen genom att be, studera och lyda, kommer Frälsaren att hjälpa vår otro och vår tro blir en sköld som släcker "de ondas alla brinnande pilar".18Alma undervisade att vi kan "motstå varje djävulens frestelse medelst [vår] tro på Herren Jesus Kristus".19Men vi kan varken ignorera eller förkasta trons viktiga ingredienser och sedan förvänta oss en rik skörd. Vi ser otaliga exempel på tro som utvecklas hos medlemmar i kyrkan i dag. När unga män, unga kvinnor, och äldre par tar emot kallet att gå på mission, när man och kvinna bereder sig i dygd för att gifta sig i det heliga templet, när föräldrar vänjer sina barn vid den väg de bör vandra20, stärker de sin tro på Herren Jesus Kristus. När vi helgar sabbatsdagen, hedrar våra ämbeten, betalar tionde och offergärden, välkomnar nya medlemmar till kyrkans kretsar och inbjuder vänner och grannar att få kunskap om evangeliets sanningar, stärker vi vår tro. När vi väljer att överge våra synder och villigt omvända oss, och när vi faller på knä i bön under både goda och oroliga tider, utvecklar vi en stark tro. Vi finner då att det i våra egna liv börjar hända det som beskrivs i Mormons bok: "Icke desto mindre fastade de ofta och bådo och blevo starkare och starkare i sin ödmjukhet samt fastare och fastare i Kristi tro, till dess deras själar voro fyllda med glädje och tröst, ja, deras hjärtan voro renade och helgade med en helgelse, som bestod i att de överlämnade sina hjärtan åt Gud."21 Jag vet att Frälsaren lever, och att han hjälper vår otro. I Jesu Kristi namn, amen. SLUTNOTER 1. Se Mark 9:14–29; se även Matt 17:14–21. 2. Se Matt 17:15. 3. L&F 10:5. 4. Fjärde trosartikeln; Bible Dictionary, "Faith", s 669–670. 5. Alma 32:21; Heb 11:1; Ether 12:6. 6. Bible Dictionary, s 670. 7. Se Gospel Principlesmanual, s 118. 8. Se Rom 10:17; Moroni 10:11; Bible Dictionary, s 669. 9. Se Bible Dictionary, s 669–670. 10. Luk 1:31–32, 38. 11. Matt 4:18–20. 12. Joh 21:2–4, 6. 13. Joseph Smith 2:47–50. 14. Se 1 Ne 3:7. 15. L&F 123:17. 16. Matt 17:21; Mark 9:29. 17. Bible Dictionary, s 669. 18. L&F 27:17. 19. Alma 37:33. 20. Se Ords 22:6. 21. He 3:35.