Skapa eller bibehåll en prästadömskedja Äldste Keith K Hilbig i de sjuttio kvorum "När vi rättfärdigt tjänar andra . . . stärker vi vår prästadömslänk och förenar den än säkrare med dem som har gått före och dem som kommer efter oss." I denna stora församling av prästadömsbärare, här och över hela världen, sitter flera generationer — tiotusentals söner, fäder, far- och morfäder, till och med deras fäder — som alla tror på Kristus, söker hålla hans bud och önskar tjäna honom. Somliga tillhör en lång tradition prästadömsbärare som sträcker sig bakåt i tiden. Andra är de första män i sina familjer som bär Guds prästadöme. Men alla har möjligheten — och ansvaret — att antingen skapa eller bibehålla en kedja av värdiga män som ärar prästadömet och verkar i riket, och som på så sätt sammanlänkar familjer från generation till generation. Det ärerpersonliga länk i den prästadömskedjan som jag vill tala om i kväll. I varje tidshushållning har trofasta män fått prästadömet för att främja Herrens avsikter. Skrifterna återger hur prästadömsmyndigheten gavs från profet till profet från Adams tid. Vi är bildligt talat en del av den prästadömskedjan som sträcker sig bakåt till jordens begynnelse. Men var och en av oss är nu bokstavligen engagerad i den livsviktiga uppgiften att skapa sin egen starka prästadömslänk, så att vi kan förenas med våra egna förfäder och våra egna efterkommande. Om någon inte får eller inte hedrar melkisedekska prästadömet, kommer hans länk att saknas och evigt liv inte att kunna uppnås (se L&F 76:79; 84:41–42). Därför är vår stora uppgift som kyrka att förkunna återställelsens budskap för alla som är villiga att lyssna och att förbereda alla som så önskar för prästadömets och templets välsignelser. Vårt privilegium att bära Guds prästadöme ikväll har sin början i vår förjordiska tillvaro. Profeten Alma förklarade att män som ordinerats till melkisedekska prästadömet på jorden har varit "kallade och beredda från världens grundläggning — enligt Guds kunskap om det kommande — på grund av sin mycket stora tro och sina goda gärningar. Först blevo de lämnade att välja mellan gott och ont, och emedan de valde det goda och utövade mycket stor tro, blevo de kallade med en helig kallelse" (Alma 13:3). Herren har sedan länge avsett att ni ska bli skapare eller förvaltare av kedjan av trofasta prästadömsbärare i er prästadömssläkt. Det var er tro och att ni vist utövat den fria viljan — såväl i den förjordiska tillvaron som här på jorden — som gjorde att ni fick prästadömets "heliga kallelse". Profeten Joseph Smith sade år 1844: "Varje man, som har en kallelse att predika till världens invånare, blev ordinerad till denna kallelse i det Stora rådet i himmelen, innan världen var till" (Profeten Joseph Smiths lärdomar, s 316). Alltså har var och en av oss, vare sig vi är den första i vår släkt som bär prästadömet eller femte generationen, kommit till jorden med en personlig arvedel av trofasthet och förutordination. Sådan kunskap gör oss fast beslutna att alltid hedra prästadömet och därigenom skapa eller bibehålla en flergenerationssläkt i kyrkan och i det celestiala riket. Vi definierar oftaprästadömetsom kraften och myndigheten att handla i Guds namn på jorden. Men att tjäna vår Frälsare, vår familj och vår nästa tillhör också vårt prästadöme. Frälsaren avser att vi ska använda prästadömet i första hand till gagn för andra. Vi kan inte välsigna eller döpa oss själva, inte heller ge oss själva templets förordningar. Snarare måste varje prästadömsbärare lita på att andra med kärlek ska använda sin prästadömsmyndighet och kraft för att hjälpa var och en av oss att växa andligt. Jag lärde mig vikten av tjänande i prästadömet inte bara genom att se min farfar, min far och min bror förhärliga sina kallelser, utan också av bröderna i min församling som var goda prästadömsexempel för mig. Som nyordinerad lärare i aronska prästadömet fick jag som min första hemlärarkamrat Henry Wilkening, en högpräst som var nästan 60 år äldre än jag. Han hade immigrerat från Tyskland, han var skomakare, liten till växten, men en energisk och trofast herde för de familjer vi hade ansvar för. Jag småsprang efter honom (för han verkade gå på gator och i trappor mycket fortare än jag kunde) under våra månatliga besök, som förde oss till miljöer som var nya för min skyddade tillvaro. Han förväntade sig att jag skulle framföra en del av budskapet och bestämma tid med alla våra familjer, men för det mesta lyssnade jag och såg på när han hjälpte bröder och systrar med olika andliga, sociala, ekonomiska och känslomässiga behov som jag som 14-åring inte tidigare hade känt till. Jag började inse hur mycket gott som kunde utföras av en enda trofast prästadömsbärare. Jag bevittnade hur broder Wilkening skapade en stark prästadömslänk åt sig själv genom att kärleksfullt tjäna de behövande familjerna — och till mig som ung. De många prästadömsmän som jag iakttog under min uppväxt lärde mig att vi för att tjäna andra genom prästadömet inte behöver en särskild titel eller specifik kallelse eller formell ställning i kyrkan. I stället kommer tillfället av och ingår i att vi har fått Guds prästadöme. President J Reuben Clark Jr sade på generalkonferensen i april 1951 dessa visa ord: "I Herrens tjänst har det ingen betydelse var du tjänar, utan hur. I Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga intar man den plats som man vederbörligen kallats till, en plats som man varken ansöker om eller tackar nej till" ("Vi har valt att tjäna", Boyd K Packer,Nordstjärnan, jan 1998, s 7). När vi rättfärdigt tjänar andra av hela vårt hjärta, vilka uppgifter vi än har fått, stärker vi vår prästadömslänk och förenar den än säkrare med dem som har gått före och dem som kommer efter oss. Jag bär högtidligt vittnesbörd om Frälsarens gudomlighet och försoningsoffer och om återställelsen av hans prästadöme som vi har förmånen att inneha — och jag ber att varje son och far som deltar i detta möte ska besluta sig ikväll för att tjäna Herren genom att trofast hedra prästadömet och genom att fast sammanbinda sin egen länk med prästadömskedjan som förbinder honom, hans förfäder och hans efterkommande genom evigheten. I Jesu Kristi namn. Amen.