Äldste Neal A Maxwell
i de tolv apostlarnas kvorum
"Att hålla det sjunde budet är därför en viktigsköld! Genom att sänka eller förlora den skölden mister vi de himmelska välsignelser som vi behöver så väl."
Tillsammans med er, bröder och systrar, har jag fått förnyad insikt i president Hinckleys profetiska mission. Jag vittnar om att han förutordinerades för länge, länge sedan! Och vi gläds!
Jag känner samma tveksamhet i själen som Jakob i Mormons bok kände när han skrev om okyskhet och otrohet, eller brott mot det som en del kallar sjunde budet. Jakob var bekymrad på grund av att hans åhörare var "mycket ömma, kyska och rena" och ville inte "ytterligare såra dem som allaredan [voro] sargade i stället för att trösta dem och läka deras sår" (Jakob 2:7, 9). Men Jakobs ord om omoralens svåra följder är både talande och poetiska: "Många hjärtan [dogo] genomborrade av djupa sår" (Jakob 2:35). I dag ser vi så många sårade bland oss, och listan över fallna växer.
Sålunda kan uppmuntrande evangelieprinciper med rätta betonas, såsom hur personer som verkligen omvänder sig, fastän deras "synder än är blodröda", kan bli "snövita" (Jes 1:18). Men omvändelsens vedermödor och rika belöning är inte ämnet för detta tal. Inte heller är avsikten att prisa de många trofasta unga och vuxna som är kyska och trogna — inte ens när, för att ta ett exempel, endast en krympande minoritet av det amerikanska samhället anser att föräktenskapliga förbindelser är fel. Därför är de som hartro att lydabuden berömvärda, liksom vi hedrar dem som hartro att omvända sig(se Alma 34:15, kursivering tillagd) när buden överträtts.
Okyskhet och otrohet får utan tvekan allvarliga följder, såsom de långtgående, till och med smärtsamma, effekterna av utomäktenskapliga barn och faderlösa familjer, samt sjukdomar och splittrade familjer. Många äktenskap "hänger på ett hår" eller har redan spruckit. Denna tysta men djupa kris samexisterar med svåra internationella kriser i vår tid, däribland krig. Jesus talade om de sista dagarna, när nationerna "på jorden skall . . . gripas av ångest och stå rådlösa" och hur allting ska vara i uppror (Luk 21:25; se även L&F 88:91; 45:26).
Att hålla det sjunde budet är därför en viktigsköld! Genom att sänka eller förlora den skölden mister vi de himmelska välsignelser som vi behöver så väl. Ingen person eller nation kan ha framgång under en längre tid utan dessa välsignelser.
I en tid när man annars är så intresserad av rättigheter, är det märkligt hur lite man bekymrar sig över att bli berättigad till himlens välsignelser. Istället har en minskande tro på en framtida odödlighet bland somliga bara intensifierat den omedelbara omoralen så att många blir "förvillade . . . och intalade . . . att när en människa [är] död, så [är] det förbi med henne" (Alma 30:18). En japansk tänkare som såg på vårt nöjescentrerade västliga samhälle, sade närmast aggressivt:
"Om det inte finns något bortom döden, vad är det då för fel med att helt hänge sig åt nöjen under den korta tid man har att leva? Förlusten av tron på den 'andra världen' har belastat det nutida västliga samhället med ett dödligt moralproblem" (Takeshi Umehara, "The Civilization of the Forest: Ancient Japan Shows Postmodernism the Way", urAt Century's End,utgiven av Nathan P Gardels [1995], s 190).
Att vara goda medborgare innefattar därför att vara goda, såsom att klart se skillnaden mellan att åtrå sin nästa och att älska sin nästa! Matthew Arnold noterade att även om "naturen inte bryr sig om kyskhet, . . . så är denna mycket betydelsefull för den mänskliga naturen" (Philistinism in England and America,del 10 iThe Complete Prose Works of Matthew Arnold, utgiven av R H Super [1974], s 160). Och jag tillägger: för den gudomliga naturen är den oändligt mycket mer betydelsefull!
Den naturliga människans böjelser står i kontrast till det sjunde budet och innefattar det som är "köttsligt, sinnligt [och] djävulskt" (Mosiah 16:3; se även Mosiah 3:19; Moses 5:13). Om dessa ord tycks för hårda, så betänk, bröder och systrar, det hemska mål som motståndaren strävar mot: "Att göra alla människor olyckliga, liksom han själv är" (2 Nephi 2:27). Olyckan älskar verkligen sällskap!
Ett av de bästa sätten att avkläda oss "den naturliga människan" är att svälta ut henne (Mosiah 3:19). Då hon försvagats är det lättare att bli av med henne. I annat fall envisas hon med att stanna vid varje station på frestelsens tåg. Sorgligt nog är tillrättavisande ord oftast verkningslösa på den naturliga människan, eftersom begär kväver ordet (se Mark 4:19).
Att bryta mot det sjunde budet blir olyckligtvis lättare när sofister övertalar somliga att vad de än gör, så är det "ej något brott" (Alma 30:17). Men en del lyssnar ivrigt och längtar faktiskt efter att höra det som inte är sant, och så följer de dem som vill tona ner de skarpa, obehagliga buden (se 2 Tim 4:3). Dock förblir ordspråket sant: "Den är utan förstånd som förför en annan mans hustru" (se Ords 6:32). Budet ignoreras också av dem som har blicken riktad på annat. Dostojevskij låter en av sina romanfigurer säga: "Tidsåldrar skall förgå och mänskligheten skall förkunna genom de visas mun att det inte finns något brott, och därför ingen synd. Endast hungern finns" (Fjodor Dostojevskij,Bröderna Karamazov).
Motståndaren har på ett onaturligt sätt utvidgat vår privata sfär, och gjort det lättare att glida ifrån personligt ansvarstagande! Ja, några snabba klick med datormusen kan i hemlighet föra oss in i fiendeland utan passkontroll, så att det enda kvarvarande hindret då blir ett dövat samvete.
Men Gud har inte två uppsättningar tio budord, en för inomhus- och en för utomhusbruk. Inte heller finns det två vägar till omvändelse. Visserligen kan några dagars ånger frambringa "den förtappades sorg", men inte den "mäktiga förvandling" som endast sorg efter Guds vilja kan frambringa (Mormon 2:13; Mosiah 5:2; Alma 5:13–14; se även 2 Kor 7:10).
Ja, vi dödliga har fortfarande frihet att välja. Ja, det utkämpades till och med en strid i himlen för att försvara vår handlingsfrihet. Men här nere finns det de som lämnar ifrån sig handlingsfrihetens stora gåva utan minsta protest!
Det finns så många sätt att hålla det skyddande sjunde budet på plats. Det är till exempel belysande att kung Davids fall åtminstone delvis underlättades av att han inte var där hans plikt bjöd honom att vara: "Följande år, vid den tid då kungarna brukade dra ut i fält . . . stannade [David] kvar i Jerusalem" (2 Sam 11:1). Då, som ni vet, tändes lustan av det han såg från taket, och allt det sorgliga hände. Befallningen "stå på heliga platser" innefattar sålunda att undvika att stanna där man inte bör vara (L&F 87:8; se även Matt 24:15).
De som lever på rätt sätt är också kloka nog att utveckla ett skyddande, andligt beteende. Detta återspeglas i deras klädsel, språk, humor och musik, varigenom de signalerar att de vill vara sanna lärjungar.
Vill vi undvika senare svårigheter, bör vi dessutom inte ta med oss in i ett äktenskap synder vi inte omvänt oss från, så att makarna börjar med att vara ojämlika (se 2 Kor 6:14). Likaså kan män och hustrur undvika att glida isär genom att vägra ge avkall på sin lojalitet och genom att inte fångas i de starka strömmar som leder mot vattenfallet. Likaså bör man undvika självömkans sumpmark. Där kan det lätt hända att man bortförklarar varje form av ansvar, genom att åsidosätta såväl samvete som förbund och "rättfärdiga [sig] inför människor" för det som är "avskyvärt inför Gud" (Luk 16:15).
Att genomskåda sinnlighetens bedräglighet är ännu ett viktigt skydd. Till exempel, en del av de som bryter det sjunde budet genom en omoralisk livsstil liknar Kain som förkunnade "jag är fri" (Mos 5:33), efter att ha brutit det sjätte budet genom att döda Abel. Sådant felaktigt tänkande om frihet framkallar Petrus varnande ord: "Det man besegras av är man slav under" (2 Pet 2:19; se även 2 Nephi 2:26–30). Visserligen kanske upproriska själar till och med skrattar mitt i träldom och synd, men ett annat ordspråk är tillämpbart: "Mitt under skratt kan hjärtat värka, och glädje kan sluta i sorg" (Ords 14:13).
I en tid då man med rätta begär rättvisande reklam, är vissa etiketter verkligen förolämpande:Ecstasyborde hetaElände;Raveär snarast ettsorgligt mummelsom kommer av att sinnligheten löpt amok. Vissa tror dåraktigt nog att osedlig dans är oskadligt. Dessa personer syndar "ej ovetande" (3 Nephi 6:18). Genom att imitera och underskatta fienden skadar de sig själva, samtidigt som de förvirrar och sviker sina vänner.
Har ni någonsin undrat över varför sinnligheten så ofta presenteras med blinkande men svaga ljus? Eller varför allt detta glitter? Eller varför allt detta oljud som föreställer musik? Därför att ondskan räds gryningen och tål inte sanningens strålande ljus och uthärdar heller inte en stilla själs sökande eftertanke.
Sålunda bedövas själens smaklökar genom ett okänsligt dunkade, och därigenom ges ettorättfärdigtsvar på deträttfärdigabehovet av tillhörighet och kärlek, i det att såväl förövare som offer blir "utan känsla" (Moroni 9:20; se även 1 Nephi 17:45; Ef 4:19).
Henry Fairlie skrev om hur "den som styrs av lustar ofta befinns ihålig innerst inne" (Henry Fairlie,The Seven Deadly Sins Today[1978], s 187). Ändå finns det naiva ungdomar som talar om att "fylla sina behållare" vilka dock förblir tomma, så när som på rester av giftiga minnen. Fairlie skriver också: "Lustan är inte intresserad av sina vapendragare, utan bara av att tillfredsställa sin egen längtan . . . Lustan dör i gryningen, och när den återvänder på kvällen för att söka sitt, är den utraderad av sitt eget förflutna" (The Seven Deadly Sins Today, s 175).
Hur lustan än förkläs eller förskönas, är den ingen ersättning för kärlek. Nej, bröder och systrar, den kväver den verkliga kärleken och får "kärleken att svalna hos de flesta" (Matt 24:12). Inte underligt då att vi manas att "tygla alla [våra] lidelser, så att [vi] må vara fyllda med kärlek" (Alma 38:12). I annat fall fyller lidelserna utrymmet i själen, och inget annat får plats.
Förr fanns i samhället positiva, om än subtila, balanserande och återhållande krafter — till exempel familjer, kyrkor och skolor — för att hålla tillbaka ytterligheter i personligt beteende. Men alltför ofta saknas en eller flera av dessa mekanismer, eller fungerar dåligt eller tvetydigt.
Vidare accelererar förutnämnda tendenser genom att det är modernt att inte vara dömande, där man ursäktar vad som helst — så länge personen gör något annat som är berömvärt. Fick inte Mussolini tågen att gå i tid? De som bryter det sjunde budet kan kanske fortfarande göra en del gott, men de betalar en dold, personlig kostnad (se Alma 28:13). Om kung Morianton läser vi: "Han visade folket rättvisa men icke sig själv för sina många otuktsbrott" (Ether 10:11). Morianton var tydligen en rättvis, opartisk ledare, men respekterade inte sig själv. Hans självförvållade sår maskerades av yttre prål i form av rikedomar och byggnader (se Ether 10:12).
Det föregående är så tankeväckande att följande behöver sägas, och jag tvekar inte att säga det. Uppenbarelserna säger oss att de syndare som inte omvänder sig måste, i proportion till sina synder, "lida som [Jesus]" led för oss, då de en dag själva måste uthärda Guds oförminskade rättvisa (se L&F 19:16–18). Dessutom måste de som i olika grad alltjämt befrämjar och förstärker denna ofta drogpåverkade omoral — vare sig de stödjer, möjliggör, underlättar eller exploaterar den — också ställas inför, och känna, allt det elände de orsakat oräkneliga andra!
Till sist, bröder och systrar, kräver lärjungeskapet ibland att vi är villiga att stå ensamma. Vår villighet att göra detta, här och nu, står i samklang med Kristi villighet att knäböja ensam, där och då, i Getsemane. I försoningens slutfas "var [ingen] med [honom]" (L&F 133:50; se även Matt 26:38–45).
När vi visar var vi står, behöver de trofasta inte stå ensamma — i alla fall inte lika ensamma. Den ängel som bistod Kristus i Getsemane måste med nödvändighet lämna honom (se Luk 22:43). Om vi håller upp trons sköld, i tro på Gud och hans bud, så kommer hans änglar att vara "runt omkring [oss] för att understödja [oss]" och "hava vård över [oss]" (L&F 84:88; 109:22). Om detta löfte vittnar jag. Därför, bröder och systrar, vittnar jag om att vi själva ställer in barometern, när det gäller vädret inom oss. Så avgör vi graden av vår lycka i denna och nästa värld. Jag betygar likaså att vår lydnad mot Guds bud, däribland det sjunde, inbjuder Gud att med sin hand styra vår hand, då vi ställer in barometern. Den handen tillhör honom, som vill ge oss allt han har (se L&F 84:38). I Jesu Kristi namn Amen.
Previous
