Bygg en bro av tro Äldste Charles Didier i de sjuttios presidentskap "Vårt jordiska liv är tiden då människorna måste bereda sig att möta Gud genom att bygga en bro av tro och därigenom öppna dörren till odödlighet och evigt liv." När man går in i kontorsbyggnaden på ett stort reklamföretag kan man läsa följande inramade ord på en av väggarna: "Människan bygger för många murar och inte nog med broar" (JCDecaux, ett franskt företag). Det är sant att murar vanligtvis byggs för att åtskilja två eller flera personer fysiskt, mentalt eller till och med andligt, och för att skapa hinder. De byggs eftersom de representerar ett försvar, ett beskydd eller en separation. En del murar har blivit berömda på grund av den anledningen: Jerusalems mur, kinesiska muren, Berlinmuren. Murar eller väggar kan också användas symboliskt i uttryck som speglar denna separationstanke, såsom "en mur av oförståelse", "en mur av intolerans" eller "det är som att tala med en vägg!" En bro är raka motsatsen till en mur. Broar byggs för att förena eller föra samman två eller flera personer, och för att skapa enighet. De byggs för att övervinna hinder. En del broar har också blivit berömda, som Suckarnas bro, Allenbybron och många andra. Ordet används också i vårt språk för att ge uttryck åt förening eller enighet som att "slå en bro över något" eller att "överbrygga olikheter". När vi begrundar vår jordiska tillvaro och ändamålet med livet som Alma talade om, att "detta liv är tiden, då människorna måste bereda sig att möta Gud" (Alma 34:32), hur hjälper Herren oss att uppnå detta ändamål? För att använda ett bildligt uttryck, hjälper han oss helt enkelt genom att bygga en bro av tro i vårt liv så att vi kan ta oss över och besegra otrons, likgiltighetens, rädslans och syndens murar. Vårt jordiska liv är tiden då människorna måste bereda sig att möta Gud genom att bygga en bro av tro och därigenom öppna dörren till odödlighet och evigt liv. Hur bygger vi då en sådan bro av tro? När jag var ung bodde jag i en stad som hette Namur i Belgien. Det fanns en stor flod där som åtskilde staden från en närliggande stad på andra sidan. På den tiden fanns det bara en bro mellan de båda städerna. Den hade byggts och byggts om på resterna av en bro som hade byggts för hundratals år sedan av romerska erövrare. Den blev så småningom för smal för trafiken och så fanns det alltför många små valv som gjorde det omöjligt för större båtar och pråmar att passera under den. Det blev nödvändigt att bygga en ny bro som var bredare och som endast hade ett stort valv. Arbetet med grundfästena påbörjades på båda sidorna av floden. Snabbt restes två jättelika metallarmar som sträckte sig från båda sidorna för att mötas i mitten av floden. Jag fascinerades av ingenjörsarbetet och cyklade ner till floden nästan varje dag för att titta på när arbetet fortskred. Slutligen kom dagen när mittenpartiet, en slutsten av stål, skulle länka ihop de två metallarmarna. Många människor hade kommit för att iaktta det vanskliga arbetet, det sista steget som skulle sammanlänka de två armarna och göra det möjligt för människorna att använda bron för första gången. När det skedde, applåderade människorna, och arbetarna kramade om varandra. Hindret som floden utgjorde hade erövrats och övervunnits. Jag nämner denna erfarenhet på grund av symboliken den representerar. Bron är något mera än bara en bro av metall. Den symboliserar trons bro som gör det möjligt för oss, vår himmelske Faders barn, att möta honom igen. Brons mittparti, slutstenen, representerar Jesu Kristi försoning, han som är Medlaren. Han är länken mellan jordelivet och odödligheten, länken mellan den naturliga människan och den andliga människan och förändringen från förgängligt liv till evigt liv. Det är på grund av honom som mänskligheten kan försonas med sin himmelske Fader och som vi kan övervinna syndens och jordelivets murar som representerar andlig och fysisk död. Jesu Kristi försoning är frälsningsplanens slutsten, den utlovade återföreningen med vår himmelske Fader som vi läser om i Moses bok: "Detta är frälsningsplanen för alla människor, genom min Enföddes blod vilken skall komma i tidens mitt" (Moses 6:62). Guds kärlek på andra sidan bron är belöningen för vår tro på hans Son, Jesus Kristus. "Ty så älskade Gud världen att han utgav sin enfödde Son" (Joh 3:16). Den största av alla Guds gåvor är hans Sons stora offer, hans försoning, som inte bara åvägabringar odödlighet utan också evigt liv om vi håller hans bud och härdar ut intill änden (se L&F 14:7). Och när vi så arbetar på att bygga en bro av tro, behöver vi också skaffa oss ett fast vittnesbörd om Fadern och Sonen och hans försoning. Det är denna trons bro som gör skillnaden mellan en förverkligad evig återförening med vår himmelske Fader eller en evig skilsmässa från honom, om vi avskärmar oss från hans kärlek och barmhärtighet genom att resa upp en mur av synd. Den Helige Andens gåva är grundvalen för trons bro. Frälsning kommer endast genom Jesus Kristus och genom vår rättfärdiga tro på honom, som gör det möjligt för oss att omvända oss från våra synder och ta emot frälsningens förordningar, brons räcken. Våra inre känslor och maningar som hjälper oss övervinna livets hinder och fatta rättfärdiga beslut, kommer genom att lyssna till den Helige Andens röst. Att gå över trons bro är inte lika lätt som vi kanske tror. En bro kan motstå stormväder endast om pelarna som den vilar på är starka. Stormar i livet, kriser i tron — såsom dödsfall, allvarlig sjukdom, arbetslöshet eller ekonomiska svårigheter — är en del av jordelivets prövningar. Ibland är dessa kriser så svåra att någon kan undra om det finns en Gud och en Frälsare. Ett rop om större tro under sådana stunder kommer alltid att besvaras av Tröstaren, som är den Helige Anden, "din ständige ledsagare och . . . en oföränderlig rättfärdighetens och sanningens spira" (L&F 121:46). Ja, lösningen på våra dagliga problem kan vi alltid finna genom att dagligen och i tro söka den Helige Andens inflytande, som påminner oss om allt (Joh 14:26). Låt mig belysa detta genom att läsa ur ett brev som en ny medlem skrev för många år sedan till president Harold B Lee efter ett tal han höll på en stavskonferens: "När du talade, kom jag att tänka på något om och om igen — hur livet som medlem i Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga liknar äventyret att ta sig över en svängande repbro som hängts över världslighetens och syndens turbulenta flod på pelarna födelsen in i kyrkan genom dop och döden in i det eviga livet. När man först börjar gå på bron, känner man sig säker och trosviss genom dopet man nyligen genomgått, men när man sedan blir medveten om den brusande floden under en och det stora avståndet som ligger framför en, ger säkerhetskänslan vika för sporadiska angrepp av tvivel och rädsla som gör att man förlorar bönens, trons, kärlekens och arbetets rytm, som har gjort ens framsteg jämna. Tvivlets och apatins mörka töcken stiger upp och fräter sönder ens hjärta och sinne. Det hindrar ens framgång och gör det svårt att känna kärlekens magnetiska kraft som strömmar emot en från andra sidan bron. Det är då man vacklar och faller på knä och klamrar sig fast tills kärlekens kraft återställt tron och riktningen på vandringen" (Conference Report, april 1965, s 15). Avslutningsvis kan sägas att en bro av tro inte är komplett förrän föräldrar och barn länkats samman för att bli en evig familj. Ändamålet med att bygga en bro av tro mellan släktena är att de må bli ett som Fadern och Sonen är ett — ett i ändamålet att uppnå evigt liv. För att kunna göra det har vi fått bud. För det första ska barnen hedra sin fader och sin moder och sedan ska föräldrarna lära sina barn att "vandra uppriktigt inför Herren" (L&F 68:28). Låt mig illustrera detta på följande sätt: När jag var liten pojke under andra världskriget invaderades mitt land, och farorna hotade oss från alla håll. Min mor lärde mig mycket om förtröstan och enighet som jag aldrig har glömt. Hon berättade för mig om krigets faror och sade helt enkelt: "Lita på vad jag säger och följ mig. Lyssna till min röst. Om du gör det, kommer jag att skydda dig så gott jag kan." Jag lyssnade till min mor helt enkelt därför att jag älskade och litade på henne. Lite senare började skolan, och för mig var det en ny bro jag måste ta mig över. Som förberedelse för denna nya erfarenhet i livet, då jag skulle lämna hemmet, sade min mor att jag skulle lyssna till min lärare och vara lydig. Återigen litade jag på min mors råd. Jag bestämde mig för att vara lydig mot min lärare och de nya skolreglerna. Därför blev skolan en bro av kunskap istället för en mur av okunnighet. Denna lärdom om förtröstan och enighet var nödvändig för att jag skulle kunna bli ett med mina föräldrar, syskon och lärare. Den gjorde det möjligt för mig att senare bli ett med min Frälsare och döpas in i hans kyrka. Den påminner mig som make, far, farfar och morfar att fortsätta bygga förtröstan och enighet i min familj genom att hålla tempelförbunden. Som president Hinckley har sagt: "Templet rör det som är odödligt. Det är en bro mellan detta liv och nästa" (Stand a Little Taller[2001] s 6). I vår tid är det lätt att isolera sig genom att resa upp timliga och andliga murar, ja, även murar runt familjen och vår religion. Låt oss istället bygga fler broar av tro och förlikning och leva med den frid som Jesus Kristus, Guds Son, ger och inte med "en sådan frid som världen ger" (Joh 14:27). Han är trons bro mot evigheten. Jag vittnar om att Jesus är Kristus. Jag förtröstar på honom och frälsningens evangelium och att vi åter ska förenas en dag. I Jesu Kristi namn, amen.