"Tills vi möts igen" President Gordon B Hinckley "Vår trygghet ligger i redbarheten i våra liv. Vår styrka ligger i vår rättfärdighet. Gud har klargjort att om vi inte överger honom, kommer han inte att överge oss." Mina kära bröder och systrar, jag är glad att vi har haft syster Inis Hunter, president Howard W Hunters änka, med oss i dag och igår. Vi uppskattar mycket hennes närvaro. Vi har nu kommit till slutet av denna underbara konferens. Kören kommer att sjunga "Gud var' med dig tills vi möts igen" (Psalmer, nr 107). Jag är tacksam över den sången. Den lyder: Gud var' med dig tills vi möts igen. Må hans ord en tröst dig vara. Slut dig till hans trygga skara.   Och när frestelser dig snärja, låt hans säkra arm dig värja.   Sök i bön din andes tuktan. Döden inger ingen fruktan. Gud var' med dig tills vi möts igen. Jag har sjungit dessa ord på engelska medan andra sjungit dem på många andra språk. Min stämma har ljudit med dessa underbara och enkla ord vid minnesvärda tillfällen på jordens alla kontinenter. Jag har sjungit dem när vi sagt farväl till missionärer, med tårar i ögonen. Jag har sjungit dem tillsammans med män i stridsmundering under kriget i Vietnam. På tusentals platser och vid många tillfällen under dessa nästan oräkneliga år, har min stämma ljudit tillsammans med så många andra i dessa avskedsord, sjungna av människor som älskar varandra. Vi var främlingar när vi möttes. Vi var bröder och systrar när vi sade farväl. Dessa enkla ord blev en bön vi uppsände till himmelens tron till förmån för varandra. Och i denna anda tar vi farväl av varandra när vi avslutar vad som har varit en mycket anmärkningsvärd och historisk konferens. Det är min förhoppning att vi, när vi har hört bröderna och systrarna tala, har rörts i våra hjärtan och stärkts i vår beslutsamhet. Jag hoppas att varje gift man har sagt till sig själv: "Jag ska vara snällare och generösare mot min följeslagare och mina barn. Jag ska behärska mitt humör." Jag hoppas att vänlighet kommer att ersätta skärpan i våra samtal med varandra. Jag hoppas att varje hustru kommer att betrakta sin man som sin kära följeslagare, sitt livs ledstjärna, sin supporter, sin beskyddare, sin kamrat med vilken hon vandrar hand i hand och delar bördan lika. Jag hoppas att hon ska betrakta sina barn som Guds söner och döttrar, det viktigaste hon gett världen, och se deras utveckling som sin största angelägenhet, och att de är mer betydelsefulla än någonting annat som hon har eller kunde hoppas att få. Jag hoppas att pojkar och flickor lämnar denna konferens med större uppskattning för sina föräldrar, med en mer brinnande kärlek i sina hjärtan till dem som har fört dem in i världen, till dem som älskar dem mest och oroar sig mest för dem. Jag hoppas att oljudet i våra hem ska sjunka några decibel, att vi dämpar våra röster och talar till varandra med större uppskattning och respekt. Jag hoppas att alla vi som är medlemmar i denna kyrka ska vara fullständigt lojala mot kyrkan. Kyrkan behöver ert trofasta stöd, och ni behöver kyrkans trofasta stöd. Jag hoppas att bönen kommer att få större betydelse i våra liv. Ingen av oss vet vad som ligger framför oss. Vi kan spekulera, men vi vet inte. Sjukdom kan drabba oss. Motgångar kan överraska oss. Rädsla kan ansätta oss. Döden kan lägga sin kalla och allvarsamma hand på oss eller någon vi håller kär. Oavsett vad som kommer, må tron, orubblig och oföränderlig, lysa över oss liksom Polstjärnan. Vi står idag inför säregna problem, allvarliga, djupa och svåra och som bekymrar oss storligen. Vi behöver verkligen Herren. När jag gick hem för att äta lunch, knäppte jag på TV:n, såg på nyheterna en stund, och formulerade om orden ur Psaltaren i mitt sinne: "Varför rasar nationerna så häftigt mot varandra?" (Se Ps 2:1.) Jag har levt under 1900-talets alla krig. Min äldsta bror ligger begravd i Frankrikes jord. Han blev ett offer i första världskriget. Jag har levt under andra världskriget, Koreakriget, Vietnamkriget, Gulfkriget och mindre konflikter. Vi har varit ett mycket trätgirigt och svårt folk i våra konflikter. Vi behöver verkligen vända oss till Herren och fästa blicken på honom. Jag tänker på Kiplings mäktiga ord: Fjärran kallad, vår flotta bleknar, på strand och udde faller skotten — se, all vår gångna ståt och prakt är som hos Nineve och Tyrus! Nationernas domare, skona oss än, för att vi inte skall glömma — för att vi inte skall glömma! (Rudyard Kipling, "Recessional," iMasterpieces of Religious Verse,utgivna av James Dalton Morrison [1948], s 512, fritt översatt) Vår trygghet ligger i redbarheten i våra liv. Vår styrka ligger i vår rättfärdighet. Gud har klargjort att om vi inte överger honom, kommer han inte att överge oss. Han som bevarar Israel slumrar inte, sover inte (se Ps 121:4). Och nu, när vi avslutar denna konferens, skulle jag, trots att vi kommer att få en avslutningsbön, under dessa omständigheter vilja uppsända en kort bön: O Gud, vår evige Fader, du som är nationernas mäktige domare, du som råder över universum, du som är vår Fader och vår Gud, vars barn vi är, vi ser till dig i tro under denna mörka och allvarliga tid. Vi ber dig, käre Fader, att välsigna oss med tro. Välsigna oss med kärlek. Välsigna oss med kärlek till vår nästa i våra hjärtan. Välsigna oss med uthållighetens anda att vi må utrota den fruktansvärda ondska som finns i denna värld. Beskydda och vägled dem som aktivt verkar i striden. Välsigna dem, beskydda deras liv, skydda dem från skada och ondska. Lyssna på deras nära och kära som ber för deras säkerhet. Vi ber för världens stora demokratier, vilkas regeringars upprättande du har vakat över, där frid och frihet och demokratisk verksamhet råder. O Fader, var barmhärtig mot denna vår nation, och dess vänner i denna stund av nöd. Skona oss och hjälp oss att alltid vandra i tro på dig och på din älskade Son, vars barmhärtighet vi förlitar oss på och som vi ser till som vår Frälsare och vår Herre. Vi vädjar ödmjukt till dig att välsigna fredens sak och snart återföra den till oss, och vi ber att du må förlåta oss våra misstag, överse med våra synder, vara vänlig och nådig mot oss och göra att våra hjärtan vänds i kärlek till dig. Vi ber ödmjukt i hans namn, han som älskar oss alla, ja Herren, Jesus Kristus, vår Återlösare och vår Frälsare. Amen.