Ett steg i taget Äldste Joseph B Wirthlin i de tolv apostlarnas kvorum "Vi behöver inte vara fullkomliga i dag. Vi behöver inte vara bättre än någon annan. Allt vi behöver göra är vårt allra bästa." Mina älskade bröder och systrar, det är ett stort privilegium för mig att stå här i dag och bära mitt vittnesbörd om sanningen i det återställda evangeliet. Vi har precis lyssnat till äldste David B Haight — som är 95 år gammal. Jag hoppas att mitt minne är hälften så bra som hans när jag är så gammal — om jag får leva så länge. Jag gläds när de heliga samlas. Vare sig det sker familjevis i enkla hem eller i tusental i väldiga salar, gläds himlarna när de som älskar och hedrar Jesu Kristi namn samlas för att tillbe Gud i hans namn. Vi går alla igenom olika erfarenheter i livet. Medan en del är fyllda av glädje i dag, känns det för andra som om deras hjärta skulle brista av sorg. Somliga ser världen som något att ta del av och njuta av, medan andra känner sig utnyttjade, trasiga och berövade allt som är värdefullt. Oavsett din samhällsställning, oavsett ditt känslomässiga och andliga tillstånd, skulle jag vilja ge några råd som kan vara till glädje för dig, var du än befinner dig på din färd genom livet. Vi har sannerligen mycket att vara tacksamma för. Och jag tror att vi, om vi begrundar de välsignelser vi har fått, kommer att glömma en del av våra bekymmer. Glädje och lugn kommer utan tvivel till er, om ni inser vilka välsignelser vi som en kyrka får ta del av under vår underbare president Gordon B Hinckleys ledning. Det kommer att hjälpa oss i hög grad. Jag läste nyligen om Erik Weihenmayer, en 33-årig man som drömde om att bestiga Mount Everest, en prestation som överstiger många av världens mest erfarna bergbestigares förmåga. Faktum är att nästan 90 procent av dem som försöker aldrig når toppen. Temperaturen kan falla under -35 grader. Förutom kylan, vindstyrkor på 45 meter per sekund, livsfarliga sprickor och laviner, måste bergbestigaren också övervinna problem med den höga höjden, syrebrist och kanske hälsovådlig mat och förorenat vatten. Sedan 1953 har minst 165 bergsbestigare dött när de försökt att nå den 8800 meter höga toppen. Trots riskerna köar hundratals varje år för att försöka, och Erik är en av dem. Men det finns en viktig skillnad mellan Erik och alla andra bergsbestigare som tidigare försökt. Erik är helt blind. När Erik var 13 år gammal förlorade han synen på grund av en ärftlig sjukdom på näthinnan. Fastän han inte längre kunde göra mycket av det han ville göra, var han fast besluten att inte slösa bort sitt liv med att känna sig missmodig och värdelös. Han började då tänja sina gränser. Vid 16 års ålder började han klättra i berg. Genom att känna sig fram längs klippväggen kunde han hitta fästpunkter för händer och fötter som gjorde att han kunde klättra. Sexton år senare började han bestiga Mount Everest. Klättringen var, som ni kan förstå, fylld av enorma svårigheter och livshotande faror. Men Erik besteg slutligen den södra toppen och intog sin plats bland dem som gått före honom. Han var en av de få som stått på toppen av jordens högsta berg. När man frågade Erik hur han klarade det, svarade han: "Jag bara fortsatte att tänka . . . fokusera dig! Låt inte allt tvivel, all rädsla och frustration komma i vägen." Sedan sade han det viktigaste: "Ta bara en dag i taget, steg för steg".1 Ja, Erik besegrade Everest genom att helt enkelt sätta ena foten framför den andra. Och han fortsatte att göra detta tills han nådde toppen. Vi, liksom Erik, kanske har hinder som kan hålla oss tillbaka. Vi kanske till och med hittar på ursäkter till varför vi inte kan göra det vi vill göra. När vi frestas att rättfärdiga vår bristfälliga prestation, kan vi kanske tänka på Erik som trots att han förlorat synen uträttade vad många ansåg vara omöjligt, bara genom att envist sätta den ena foten framför den andra. Ett gammalt talesätt säger att även en tusenmilafärd börjar med ett steg. Ibland gör vi processen mer komplicerad än vi behöver. Vi kan aldrig företa en tusenmilafärd genom att gruva oss över hur lång tid den kommer att ta eller hur svår den blir. Vi klarar färden genom att ta var dag, ett steg i taget och sedan upprepa detta gång på gång tills vi nått vårt mål. Samma princip gäller för hur vi kan klättra upp till högre andlighet. Vår himmelske Fader vet att vi måste börja klättra från den plats där vi är. "När du klättrar uppför en stege", sade profeten Joseph Smith, "måste du börja längst ner och klättra steg för steg till du når toppen. På samma sätt är det med evangeliet — du måste börja med den första och så fortsätta tills du lärt dig alla upphöjelsens principer. Men först långt efter det att du passerat förlåten kommer du att ha lärt dig dem."2 Vår himmelske Fader älskar var och en av oss och förstår att det krävs förberedelse, tid och beslutsamhet för att klättra högre upp. Han förstår att vi gör misstag då och då, att vi snavar, att vi blir modfällda och kanske till och med vill ge upp och säga till oss själva att det hela inte är värt besväret. Vi vet att det är värt ansträngningen, för priset, som är evigt liv, är "den största av alla Guds gåvor".3Och för att få den gåvan måste vi ta ett steg i taget och fortsätta uppåt för att nå de andliga höjder vi strävar mot. En evig princip uppenbaras i de heliga skrifterna: "Ingen fordrar, att en människa skall löpa fortare än hon förmår. Och återigen, det höves henne att vara flitig, så att hon därigenom kan vinna belöning."4 Vi behöver inte vara snabba, vi behöver bara stadigt röra oss åt rätt håll. Vi måste göra vårt bästa, ett steg i taget. I min ungdom tyckte jag om att springa. Det är kanske svårt för er att tro, men det gjorde jag. Och jag vann faktiskt en del lopp. Jag springer inte lika snabbt längre. Faktum är att jag inte vet riktigt hur bra jag skulle klara mig i ett lopp om de andra tävlande bestod av enbart medlemmar i de tolvs kvorum. Jag är inte så bra på att springa längre. Medan jag ser fram emot en framtid när jag, med uppstånden kropp, än en gång kan springa över ett fält och känna vinden blåsa genom håret, ältar jag inte det faktum att jag inte kan göra det nu. Det vore oklokt. I stället får jag ta de steg jag kan. Även med ålderns begränsningar kan jag fortfarande ta ett steg i taget. Att göra vad jag kan är allt Fadern nu begär av mig. Och det är allt han begär av er, oavsett era handikapp, begränsningar eller er osäkerhet. John Wooden var kanske den främste tränaren inom collegebasket i spelets historia. Hans lag spelade fyra hela säsonger utan förlust. Hans olika lag vann tio nationella mästerskap Vid ett tillfälle vann hans lag 88 gånger i sträck.5 Något av det första som tränare Wooden inpräntade i sina spelare var vad hans far hade lärt honom när han som pojke växte upp på en bondgård. "Ansträng dig inte att försöka bli bättre än någon annan", sade hans far. "Lär av dem, men försök inte bara att bli bättre än de. Det har du ingen kontroll över. Försök i stället, och ansträng dig att bli så bra du själv kan bli. Det är något du har kontroll över."6 Låt mig ge er ett hypotetiskt exempel på en kär syster i en församling. Hon är en som har perfekta barn som aldrig bråkar i kyrkan. Hon är den som arbetar på tjugonde generationen i sin släktforskning, håller hemmet i oklanderligt skick, kan Markus evangelium utantill och stickar yllekoftor åt de föräldralösa barnen i Rumänien. Jag har naturligtvis stor respekt för dessa värdiga mål. Men om du frestas att slå ut med händerna och ge upp på grund av denna kära syster, var då snäll och kom ihåg att du inte tävlar mot henne mer än jag tävlar mot medlemmarna i de tolvs kvorum i löpning på 50 meter. Det enda du behöver bekymra dig om är att försöka bli så bra du själv kan bli. Och hur gör du det? Du håller blicken på de mål som betyder mest i livet och går mot dem, ett steg i taget. Jag vet att många tycker att stigen är svår och vägen mörk. Men liksom Erik, den modige bergsbestigaren, är vi inte utan ledsagare. Vi har skrifter som uppenbarar Guds ord för människan genom tidsåldrarna. När vi mättar oss med Guds ord öppnar vi våra sinnen för eviga sanningar, och våra hjärtan för den Helige Andens milda viskningar. Guds ord, i skrifterna och från nutida profeter, är sannerligen "[våra] fötters lykta och ett ljus på [vår] stig."7 Då vi läser om de stora själar som gått före oss, lär vi oss att också de hade stunder av nedstämdhet och sorg. Vi lär oss att de höll ut trots svårigheter, trots motgångar, ibland även trots sina egna svagheter. Vi lär att också de fortsatte att kämpa sig framåt, ett steg i taget. Vi kan bli som de rättfärdiga själar som Lehi talade om, vilka "fattade tag i änden på ledstången. De trängde sig fram igenom den mörka dimman . . . ända tills de kommo fram och kunde äta av trädets frukt."8 Vi har också en levande profet, president Gordon B Hinckley. Han ger råd och profetisk ledning i vår tid. Genom hans råd och våra böner kan vi nå himlarna och personligen kommunicera med den Oändlige. Genom tro kan själva himlen påverkas till vår förmån. Dörrar öppnas och svar fås. Kom ihåg Joseph Smith. Som ung gosse omgavs han av förvirrande och motsägande röster och längtade efter att få veta vilken av alla kyrkor som var sann och riktig. Också han kände sig blind — omgiven av sin tids mörker. Efter att ha läst Jakobs bok i Nya testamentet trodde han på den forne apostelns ord som löd: "Om någon av er brister i visdom skall han be till Gud, som ger åt alla villigt och utan förebråelser, och han skall få den."9Joseph trodde på de orden, och en vårmorgon år 1820 gick han till en lund för att lyfta sin själ i bön och be sin himmelske Fader om visdom. Svaret på hans bön fyllde honom med ljus och ledning. Vår himmelske Fader och hans älskade Son visade sig för honom. Deras ord svepte bort det tjocka mörker som hade gripit honom och hotade förgöra honom. De röjde för alltid undan hans förvirring. Från den stunden och fram till sin martyrdöd nästan ett kvarts sekel senare, hängav sig Joseph Smith åt den stig som Fadern och Sonen visat honom. Betänk hur smärtsamma hans dagar var. Betänk det lidande och den förföljelse han fick utstå. Ändå fortsatte han, ett steg i taget, utan att ge upp, utan att någonsin tvivla på att om han bara gjorde det han kunde, så skulle hans himmelske Fader göra resten. Mina bröder och systrar, vår tid här är så dyrbar och så kort. Jag förstår så väl profeten Jakob, när han sade: "Våra liv [har förrunnit för oss] liksom en dröm."10 Alltför snart är vår tid ute. Låt oss medan vi kan — medan vi har tid att fullborda vårt verk — vandra åt rätt håll och ta ett steg i taget. Det är lätt nog. Vi behöver inte vara fullkomliga i dag. Vi behöver inte vara bättre än någon annan. Allt vi behöver göra är vårt allra bästa. Även om du känner dig trött, även om du ibland inte kan se vägen framför dig, ska du veta att din Fader i himlen aldrig överger sina trogna efterföljare. Han finns där och tröstar dig. Han finns vid din sida, ja, han leder dig varje steg på vägen. Lyssna till dessa vackra ord som Joseph Fielding Smith använde sig av för att skildra detta liv. Synes vägen dig lång, är den stenig och trång, ger dig tistel och törne besvär? Har du tröttnat att gå, är du modfälld också? Var dock orädd — till målet det bär.   Är ditt hjärta beklämt, har till vemod det stämt din tanke och nedtyngda själ? Var dock modig och glad, Gud dig hjälper åstad, snart du målet skall nå — allt är väl. Hämta styrka och mod, det finns en som är god, det finns en som vill hjälpa dig opp. Han din Frälsare är, ta hans hand, han är när. Han skall leda dig till bergets topp.   Se det strålande land vid en blomstrande strand, där du gläds uti hjärta och sinn', där du sorgen ej minns, och där synden ej finns. Ta hans hand och med honom gå in!11 Må vi ha modet att börja bestiga vårt Mount Everest, så att vi kan gå framåt på livets resa, ett steg i taget, tills vi uppnår det bästa som finns inom oss. Vår himmelske Fader lever och känner och älskar var och en av oss. Jesus är Kristus, Guds Son, hela människosläktets Frälsare och Återlösare, ja, Fridsfursten. Joseph Smith är återställelsens profet och president Gordon B Hinckley är vår profet, siare och uppenbarare på jorden i dag. Detta är mitt vittnesbörd, och jag vittnar för er att ni kommer att vara lyckliga och tillfreds, om ni bara gör ert bästa. Detta är min bön i Jesu Kristi namn, amen. SLUTNOTER 1. "Everest Grueling for Blind Man",Deseret News, 5 juni 2001, A12; se även Karl Taro Greenfeld, "Blind to Failure",Time, 18 juni 2001. 2. The Teachings of Joseph Smith, utgiven av Larry E Dahl och Donald Q Cannon (1997), s 519. 3. L&F 14:7. 4. Mosiah 4:27. 5. http://www.coachwooden.com/bio. shtml. 6. http://www.coachwooden.com/ bodysuccess.shtml. 7. Ords 119:105. 8. 1 Nephi 8:24 9. Jak 1:5. 10. MB Jakob 7:26. 11. Se "Synes vägen dig lång?",Psalmer, nr 74.