Uppmaningen ”kom ... och följ mig”, och frågan ”vad
skulle Jesus ha gjort?” ger oss ett föredömligt levnadsmönster.
Vi är Jesu Kristi lärjungar. Nephi sade: ”Vi tro på Kristus
... Vi tala om Kristus, vi fröjda oss i Kristus, vi predika om Kristus,
vi profetera om Kristus.” (2 Nephi 25:24, 26) För troende överallt är
de följande orden de mäktigaste ord han någonsin sagt: ”Kom
... och följ mig.” (Lukas 18:22; se även Matteus 16:24, Markus
1:17, Lukas 9:23.) När en skriftlärd frågade Jesus vilket
bud som är det största av alla buden svarade han:
”Du skall älska Herren din Gud av hela ditt hjärta, av hela
din själ, av hela ditt förstånd och av hela din kraft.
Sedan kommer detta: Du skall älska din nästa som dig själv.
Inget annat bud är större än dessa.” (Markus 12:30-31)
Låt oss använda dessa två bud som mall och diskutera hur
vi bäst kan följa honom.
Frälsaren uttryckte alltid den ömsesidiga kärleken mellan
honom och hans Fader. Frälsaren bad ofta, länge och innerligt,
och det är ett exempel som vi alla bör följa. Faderns kärlek
till sin son var alltid tydlig, särskilt när Johannes döpte
honom: ”Och en röst från himlen sade: ’Denne är min
Son, den Älskade. I honom har jag min glädje.’” (Matteus 3:17)
Enheten mellan dessa två var uppenbar när Frälsaren sade: ”Jag
och Fadern är ett.” (Johannes 10:30) När vi förstår
att hans och Faderns vilja under ett kort ögonblick kan skilja sig åt,
som i Getsemane (se Matteus 26:39), påminner det oss om att våra
böner kanske inte alltid besvaras på det förväntade
sättet. Ändå är bönen en mäktig handling.
Frälsaren har sagt att vi ska ha tro och inte tvivla, för ”allt
vad ni ber om i er bön skall ni få, när ni tror”. (Matteus
21:22) Vår kärlek till Frälsaren måste åtföljas
av handling: ”Om ni älskar mig, håller ni fast vid mina bud.” (Johannes
14:15)
Låt oss nu begrunda det andra stora budet: ”Du skall älska
din nästa som dig själv.” (Matteus 22:39) Eller dess högre
motsvarighet som han lärde apostlarna: ”Så som jag har älskat
er skall också ni älska varandra.” (Johannes 13:34) Även
om en middagsbjudning med grannarna är ett trevligt sätt att uttrycka
kärlek på, så valde Frälsaren ett mycket svårare
exempel när den laglärde frågade honom: ”Vem är
då min nästa?” (Lukas 10:29)
Därpå följde den välbekanta berättelsen om en
man som reste från Jerusalem till Jeriko och som rånades, misshandlades
och lämnades halvdöd vid vägkanten. Leviten och prästen
såg honom och gick förbi. Men en samarit, en man som judarna avskydde,
förbarmade sig över honom och tog hand om honom. Samariten brydde
sig inte om etnisk tillhörighet, utan visade honom barmhärtighet.
Jesus avslutade denna mäktiga berättelse med orden: ”Gå du
och gör som han.” (Lukas 10:37)
I varje storstad finns det personer som är utslagna och som har lämnats
vid vägkanten – som är hemlösa, utblottade, hungriga och sjuka.
En del säger att om vi ger dem pengar bidrar vi bara till deras drog- eller
alkoholmissbruk, och att det gör det möjligt för dem att fortsätta
leva på det sätt som de har valt. Det är så lätt
att döma dessa människor och, som Jobs vänner, spekulera över
vilka misstag de har gjort i sitt liv för att förtjäna denna
stora olycka. (Se Job 22; Mosiah 4:17.)
Men innan vi gör som leviten och prästen och går förbi
dem bör vi begrunda Frälsarens uppmaning: ”Kom
... och följ mig.” Kom ihåg att Frälsaren var hemlös,
att han bara hade en uppsättning kläder och att han ofta var hungrig.
Vad skulle han ha gjort? Det råder det inga tvivel om. Han skulle visa
barmhärtighet och betjäna dem.
Det finns många sätt att hjälpa de hemlösa, bland annat
genom att ge av vår tid, våra ägodelar och pengar till välgörenhet,
soppkök eller verksamheter som stöder detta arbete. Men jag tror
att vi även måste visa dem barmhärtighet. De etablerade välfärdsprinciperna
kan vägleda oss. Kom ihåg att de fattiga alltid är bland
oss. (Se Mark 14:7.)
Frälsaren betonade denna princip när han talade om domens dag
och om hur fåren skall skiljas från getterna:
”Då skall de rättfärdiga svara honom: Herre, när
såg vi dig hungrig och gav dig att äta, eller törstig och
gav dig att dricka?
Och när såg vi dig vara främling och tog emot dig eller
naken och klädde dig?
Och när såg vi dig sjuk eller i fängelse och kom till dig?
Då skall konungen svara dem: Amen säger jag er: Allt vad ni har
gjort för en av dessa mina minsta bröder, det har ni gjort mot
mig.” (Matt
25:37-40)
Petrus betonade hur viktig detta slags kärlek var när han sade: ”Framför
allt skall ni älska varandra innerligt, ty kärleken överskyler
många synder.” (1 Petr 4:8)
Mormon uttryckte något liknande genom följande uppmaning:
”Därför, mina älskade bröder, om I icke haven kärlek, ären
I intet, ty kärleken förgår aldrig. Hållen eder därför
fast vid kärleken, vilken är den största av allt, ty allt
annat måste upphöra – men den kärlek, som är Kristi rena
kärlek, förbliver evinnerligen, och den som på den yttersta
dagen befinnes hava den, med honom är allt väl.” (Moroni 7:46-47)
Jesus både undervisade om och var ett exempel på många
personliga egenskaper som vi bör begrunda när vi försöker
följa honom. Dessa egenskaper är bland annat kärlek, saktmod, ödmjukhet,
medlidande, att törsta efter rättfärdighet, att be ofta, och
att vara barmhärtig och renhjärtad. Vi bör aldrig döma
andra, utan istället behandla andra på samma sätt som vi
vill bli behandlade. Han lärde oss att vi ska vara jordens salt och
världens ljus. Han sade att det som vi tänker i vårt hjärta är
lika viktigt som det vi gör. Vi lärdes att förlåta alla, även
dem som står i skuld till oss, och att älska våra ovänner.
Att inte endast skapa frid, utan också glädja oss under förföljelse.
Han rådde oss att vara frikostiga, och att fasta och be i det fördolda.
Han lärde oss att vända andra kinden till och att gå den
andra milen. Han uppmanade oss särskilt att samla skatter i himlen hellre än
på jorden. (Se Matt 5-7.)
När vi begrundar hela innebörden av uttrycket ”kom ... och
följ mig”, är det tydligt att vi har mycket att lära
oss och mycket att göra innan vi till fullo kan lyda den uppmaningen.
Men det är intressant att notera att under Jesu första 30 år
i Nasaret så hade han tydligen inte utmärkt sig nämnvärt
trots att han levt ett syndfritt liv. (Se Matteus
13:54-56; Markus 6:2-3.) Detta faktum bör uppmuntra oss att förbättra
oss på ett stilla och ödmjukt sätt, utan att kräva uppmärksamhet.
Uppmaningen ”kom ... och följ mig”, och frågan ”vad
skulle Jesus ha gjort?” ger oss ett föredömligt levnadsmönster.
Om vi följer detta mönster på ett noggrannare sätt kommer
vi alla att bli mer Kristuslika i våra tankar och handlingar.
Jag bär ett personligt vittnesbörd om att Frälsaren, vårt
exempel, lever. I Jesu Kristi namn, amen.
Previous
