Om Joseph Smith hade förmedlat en enda sådan gudomlig uppenbarelse,
skulle enbart detta ha varit nog för att göra honom till en av
de stora profeterna.
Från och med 1820 utsattes Joseph Smith ständigt för beskyllningar – åtföljda
av upprättelser. Mönstret fortsätter.
Så som profeterats hånas han av dårar, rasar helvetet
mot honom och man omtalar hans namn ”som gott och ont”. (Joseph
Smith 2:33) Denna virvel sysselsätter helt i onödan vissa som föredrar
att gnaga på gamla benknotor ute på gårdsplanen
i stället för att komma in och delta i den rikliga festmåltiden
av uppenbarad sanning, och sålunda avleds de från att ägna
vederbörlig uppmärksamhet åt Josephs uppdrag som ”utvald
siare”. (Se 2 Nephi 3:6-7.)
Ammons upplevelse lär oss att en siare har kraften att översätta
forntida uppteckningar och att ”en siare är större än
en profet”. Men, sade Ammon, ”en siare är ... även en
profet”. (Se Mosiah 8:11-16.) Som sådan har Joseph blivit ”till
stor nytta för sina medmänniskor”. (Mosiah
8:18)
Denne utvalde översättare frambringade ”genom Guds gåva
och kraft”. (L&F 135:3) Mormons bok, som är något påtagligt
och verifierbart. För alla som fäster avseende vid den är
Mormons bok som att öppna sedan länge stängda dörrar
till vad som antogs vara fullständiga kanoniska skrifter.
Redan på titelsidan talas om bokens förmåga att ”överbevisa” människor
om att Jesus är Kristus. (Se även
2 Nephi 25:18.) I denna tid av tvivel och svävande svar beträffande
detta centrala faktum är vi i stort behov av denna överbevisande
verkan. Vilket skarpeggat löfte!
Mormons bok ska förkunnas ”från hustaken” för
världen. (2 Nephi 27:11) Även om den försummas, blir den en
ständig inbjudan ”så länge jorden står”.
(2 Nephi 25:22)
Inte underligt att ”jordens ändar skola fråga efter [hans]
namn”. (L&F 122:1) Lugnande profetior försäkrar oss att
hans fiender ”skola förgöras” och att profeten Josephs
folk inte ska ”vända sig mot [honom]” genom förrädares
vittnesbörd. (Se 2 Nephi 3:14; L&F 122:3.)
Såsom president Faust påminde oss i går sade Joseph om
sina egna ofullkomligheter: ”Jag har aldrig sagt att jag var fullkomlig
men det finns inget fel i de uppenbarelser jag lärt ut.” (Andrew
F Ehat och Lyndon W Cook, The Words of Joseph Smith [1980], s
369.)
Ironiskt nog gick den unge Joseph in i lunden enbart för att han ville
veta vilken kyrka han skulle ansluta sig till – inte för att han ville
bli kallad till siare, uppenbarare, översättare och profet. (Se
L&F 21:1.) I lunden och därefter flödade de oväntade svaren!
De åtföljande uppenbarelserna och översättningarna var
inte bara spekulationer, ord för dagen eller tänkespråk,
utan i stället gudomliga, förklarande tillkännagivanden.
Mängden uppenbarelser och översättningar som följde är
enorm och understryker orden ”utvald siare”. Men det är inte
bara mängden av det som Joseph mottog som nu mänskligheten får
del av, det finns också häpnadsväckande inslag mitt i detta överflöd.
Genom flera uppenbarelser och översättningar kom till exempel
en beskrivning av ett universum som vida övergick astrofysiken på 1830talet,
ett kosmos med ”otaliga världar” och med insikten om att ”deras
invånare äro söner och döttrar, födda åt
Gud”. (Moses 1:33; L&F 76:24)
För länge sedan jämfördes de efterkommande som Abraham
skulle få med sanden på havets strand, ett överväldigande
löfte. (1 Mos 22:17) Återställelsens uppenbarelser och översättningar
rymmer ett ofantligt universum. Det förvånar oss inte att vetenskapens
senaste uppskattning av antalet stjärnor i universum är cirka 70
000 triljoner – ”det är fler stjärnor på himlen”,
säger vetenskapen, ”än det finns sandkorn på alla stränder
och i alla öknar på jorden.” (Se Allison M Heinrichs, ”The
Stellar Census: 70 Sextillion”, Los Angeles Times, 26 jul 2003;
se också Carl Sagan, Cosmos [1980], s 196.)
Uppenbarelser och översättningar gavs också som berör
Guds huvudsyfte, ”att åvägabringa odödlighet och evigt
liv för människan”, vilket ger oss gudomlig, kärnfull
uppmuntran. (Se Moses 1:39.) Guds planer för själarnas utveckling
har inte ändrats. De beskrevs för det forna Israel vilkas fyrtio år
i öknen skulle ”ödmjuka dig och pröva dig och så lära
känna vad som var i ditt hjärta, om du skulle hålla hans
bud eller inte”. (5 Mos 8:2) Sålunda kan lärjungen förstå varför
vår tro och vårt tålamod ibland prövas så att
vi kan bereda oss på att återvända hem. (Se Mosiah 23:21.)
Bröder och systrar, vi går aldrig många timmar genom livet
utan att på nytt behöva besluta vilket håll vi ska vända
oss åt och om vi ska resa tältet med öppningen mot Sodom
eller mot det heliga templet. (Se 1 Mos 13:12; Mosiah 2:6.)
Gud har inga distraktioner någonstans i universum. Det är på oss
han inriktar alla sina omsorger och avsikter. Vilken kontrast till dem som
tror att människan lever i ”ett okontrollerat universum” (Bertrand
Russell, ”A Free Man’s Worship”, Mysticism and Logic and Other
Essays [1917], s 50), ett ”universum ... utan herre”. (Albert
Camus, The Myth of Sisyphus and Other Essays, i översättning
av Justin O’Brien [1955], s 123.)
Uppenbarelser gavs likaså om vår livslängd som Guds andebarn,
ty ”människan var även i begynnelsen hos Gud”, en förkunnelse
som åtföljdes av till och med ytterligare glimtar av människans
eviga natur. (Se Läran och förbunden 93:29.) Dessa utsagor och
den djupgående betydelse de har är ytterst viktiga, de bestrider
till exempel läran att människan skapats ögonblickligen, ”ur
intet”.
En följd av läran att vi fanns hos Gud ”i begynnelsen” är
att du har varit du mycket länge. Därför hade aposteln Johannes
rätt när han skrev att Gud ”först har älskat oss”.
(Se 1 Joh 4:19.) Och mitt i livets virvlar lär vi också vad andra
människor i själva verket är – våra andliga bröder
och systrar, inte funktioner, rivaler eller fiender. Vidare bör vi hysa
särskild vördnad och aktning för människolivet.
Dessa tre häpnadsväckande uppenbarelser och översättningar
svarar på ett speciellt sätt mot människans djupaste längtan
och bryderier. De ger ny struktur åt vår insikt om Guds väsen,
om universum och likaså om vår personliga identitet och livets
mening! Vad kunde vara mer personligt än dessa korta men allomfattande
och uppmuntrande förklaringar?
Om Joseph Smith hade förmedlat en enda sådan gudomlig uppenbarelse,
skulle enbart detta ha varit nog för att göra honom till en av
de stora profeterna. Men trots att Gud vill ge oss ”allt han äger”,
lider vi stor brist på insikter. (Se L&F 84:38.)
Inte underligt att Paulus berömde Abraham för att han inte ”sviktade
... i tron”. (Rom 4:19) Det finns en risk att vi, när vi begrundar återställelsens
lära, sviktar inför dessa djärva och löftesrika sanningar.
Låt oss därför, inför dessa hisnande uppenbarelser
och översättningar, lyda kung Benjamins råd: ”Tron på Gud
... och tron att människan icke förstår allt vad Herren kan
förstå!” (Mosiah 4:9)
En allsmäktig Gud ger alla dödliga frihet att välja, men
hur tacksamma bör vi inte vara att Gud för länge, länge
sedan valde att genom sin Sons försoning rädda alla sina barn och
låta dem uppstå. Likväl finns det somliga som förkastar
och många som är likgiltiga för dessa och andra gudomliga
fingervisningar, huvudsakligen därför att de är fångna
i världsliga omsorger. De är främlingar för Frälsaren,
som är fjärran från deras hjärtans tankar och uppsåt.
(Se Mosiah 5:13.)
Mitt i Guds plan och universums otroliga omfattning finns en djupt personlig
kärna. Gud ser till exempel ”alla människobarnen här
nere och känner hjärtats alla tankar och avsikter”. (Alma
18:32; se Jes 66:18.)
Eftersom vi därför är fullt ansvariga inför honom kan
vi inte vägra vittna mot oss själva på domedagen.
Jag har sparat till sist de oerhörda uppenbarelser som verkligen är
de främsta: uppenbarelserna som visar den realitet som den uppståndne
Jesus Kristus, vår Frälsare är! På uppenbarelsen i
den heliga lunden följde snart på föga bekanta platser som
Kirtland och Hiram andra bekräftande uppenbarelser, och därigenom
fick hela mänskligheten denna nödvändiga bekräftelse.
Ack, i vår sekulariserade värld ses Jesus av många på sin
höjd som en avlägsen gestalt, man talar till och med nedsättande
om honom. Hur upplyftande är därför inte återställelsens
uppenbarelser som bekräftar detta kosmiska faktum: ”Ty så älskade
Gud världen att han utgav sin enfödde Son.” (Joh 3:16)
Jesus som utförde den ”oändliga försoningen” led
därigenom oändligt och är därför en Frälsare
som vet allt, eftersom han ”nedsteg under allt, i det att han omfattade
allt”. (2 Nephi 9:7; L&F 88:6) Ja, det är som det sägs
i en gammal negro spiritual: ”Ingen vet vilka sorger jag har haft, ingen
utom Jesus.”
Bröder och systrar, listan över dem på vår planet
för vilka dessa uppenbarelser och översättningar är betydelsefulla,
omfattar dem om vilka brukar sägas att de lever i ”stilla förtvivlan”.
Dessutom har vi nu dem som högljutt och slappt lever ut sina drifter
och felaktigt gläds åt sin förmåga att känna så att
de till sist blir ”utan känsla”. (Moroni 9:20; Ef 4:19; 1
Nephi 17:45) Därför slickar de sina tallrikar i förtvivlad
jakt efter ytterligare sensationer. Sådan personer är ännu
inte i majoritet utan en ”mindre del” av folket. (Se Mosiah 29:26-27.)
Lägg väl märke till att den onde på den yttersta dagen
inte kommer att ”bistå” dem som följt honom. (Se Alma
30:60.) Det kan han inte. Jesus kommer att triumfera majestätiskt, och
den ondes listiga och förslagna tankebyggnad, som är så behaglig
för det köttsliga sinnet, kommer att störta samman, och ”dess
fall blir mycket stort”. (Alma 30:53; 1 Nephi 11:36) Redan nu kan man
i de förlorades liv vilka kommer till besinning, se djävulens lära
kollapsa i förtid. (Luk 15:17) Många som upplevt de lägre
vägarnas oerhörda tomhet är ”redo att höra ordet” och
väntar nu på att få kunskap om de frälsande uppenbarelserna
och översättningarna. (Se Alma 32:6.)
Bröder och systrar, vi vågar inte hålla tillbaka förkunnelsen
om det återställda evangeliet! Vi vågar inte hålla
tillbaka de tröstande uppenbarelserna och de sanningssägande översättningarna
om ”tingen såsom de verkligen äro, och om tingen såsom
de verkligen skola bliva”. De behövs så väl av dem vars
händer är kraftlösa därför att de lider av doktrinär
blodbrist, vilken bäst behandlas med återställelsens röda
blodkroppar. (Se MBJakob 4:13.) Att hålla tillbaka vore att hindra
omvändelsen och skymma det lockande andliga alternativ som ska bli skönt
som solen, klart som månen. (Se L&F 105:31.)
Under tiden kan vi vänta oss att många ser med likgiltighet på oss.
Andra ser oss som besynnerliga eller vilseledda. Låt oss stå ut
med dem som pekar finger åt oss, vilka ironiskt nog till slut, uttråkade,
kommer att finna att ”den stora och rymliga byggnaden” är
ett unket och trångt tredje klassens hotell. (Se 1 Nephi 8:31-33.)
Låt oss inte smäda dem som smädar, inte bry oss om dem. (Se
Läran och förbunden 31:9.) Låt oss i stället använda
vår energi till att hålla upp trons sköld och utsläcka
de brinnande pilar som kommer emot oss – kanske med hjälp av lite evangelisk
teflon. (Se 1 Nephi 15:24.)
Bröder och systrar, med allt detta i åtanke, vad mer kan jag
säga än ”Pris åt den man som av Herren blev utvald”!
(MBJakob 6:12; ”Pris åt den man”, Psalmer, nr 27.)
I Jesu Kristi namn, amen!
Previous
