"Här är mannen" Biskop Richard C Edgley förste rådgivare i presiderande biskopsrådet En verklig man är stark nog att stå emot Satans lömska angrepp och ödmjuk nog att underkasta sig Frälsarens återlösande makt. För några månader sedan fick jag brev från en vän till vår familj som vi inte hade träffat på många år. Hennes brev uttryckte hopplöshet och var en vädjan om hjälp. Efter att som ensamstående mor ha kämpat med att uppfostra sina barn, var hon nu omgift. Hennes man, som inte var medlem, var en råbarkad sälle som försökte visa sin manlighet genom dryckenskap, rått språk och tvivelaktigt uppförande. Hennes stora bekymmer var att hennes mans exempel lärde hennes son att detta verkligen var manliga egenskaper. Hennes vädjan till mig var: Skulle jag på något sätt, trots det stora avståndet, kunna tala till hennes son, som vi kan kalla Ben, om de egenskaper som kännetecknar sann manlighet? Som svar på hennes vädjan ska jag här i kväll försöka göra det. Följaktligen riktar jag mina ord till en avlägsen vän och till alla "Ben" i kyrkan som försöker utveckla sant manliga egenskaper. Så Ben, låt oss talas vid. Vi söker alla att bli accepterade och erkända då vi går in i vuxenvärlden. Vi når vuxenlivet på ett eller annat sätt om vi bara lever tillräckligt länge. Men sann manlighet når vi bara om och när vi förtjänar det. Satan är känd som den store bedragaren. Hans religion, hans filosofi och hans verk grundar sig på bedrägeri och lögner. Hans mål är att omintetgöra Herrens verk genom att vilseleda oss och till slut göra oss "olyckliga, liksom han själv är" (Andra Nephi 2:27). Han vill få oss att tro att han är en verklig man och att hans vägar för oss till manlighet. I motsats till detta underkastade sig Jesus frivilligt sin Faders vilja. Till följd av detta blev han förrådd, anklagad, slagen och dömd. Hans offer var inte något han tvingades till. Han gjorde detta offer på grund av mod, pliktkänsla och kärlek, och det förde honom till den bittra kalken som fick honom att blöda ur varje por. Sedan Pilatus åsett Jesu oerhörda lidande och förödmjukelse och till och med talat för hans frigivning, gav han till slut efter för judarnas krav. När han överlämnade honom till att korsfästas gjorde han det med de enkla men definierande orden: "Här är mannen" (Joh 19:5). Ja, Jesus är mannen. Han har alla de egenskaper som en verklig idealman har. Hans vägar, inte Satans vägar, leder till manlighet. Den som tror annorlunda håller redan på att snärjas av Satans eviga bedrägliga kedjor (se Andra Nephi 28:19). Ben! Varje ung man måste välja mellan gott och ont och mellan Guds vägar och Satans vägar. När en ung man börjar röka för att bevisa att han är man, vems man håller han då på att bli? När en ung man börjar dricka, använda narkotika, ta del i omoral, skryta och vara upprorisk, vems man håller han då på att bli? Det sägs att många pojkar börjar röka som tonåringar för att bevisa att de är män och försöker sluta vid 30 av samma skäl. Det finns inget manligt i att falla till föga för Satan. Det finns inget manligt i att bli besegrad av hans principer. Så Ben! Med detta som bakgrund skulle jag vilja ge dig mina kritierier för sann manlighet. På grund av tidsbrist begränsar jag mig till endast två kriterier som skulle kunna vara många: (1) En verklig man är stark nog att stå emot Satans lömska angrepp. (2) En verklig man är ödmjuk nog att underkasta sig Frälsarens återlösande makt. Jag antar att det är naturligt för oss att jämställa styrka, machoism och rent av ett skrytsamt och aggressivt beteende med manlighet. Men de egenskaper som kännetecknar sann manlighet är inte nödvändigtvis fysiska. Låt mig försöka förklara. Aposteln Paulus varnade och sade: "Ty det är inte mot varelser av kött och blod vi har att kämpa [vilken kamp heller inte utgör det verkliga provet på manlighet], utan mot härskarna, mot makterna, mot herrarna över denna mörkrets värld, mot ondskans andekrafter" (Ef 6:12). Verkligt mod innefattar att hålla stånd mot den onde, också när vi står ensamma och ofta känner andras förakt och hån. Detta är mod. Detta är styrka. Detta är manlighet, och det kan vara svårt. Jag vet en ung man som blev begeistrad då han valdes in i ett all-star basketbollag till att spela i en turnering i en annan stat. Första kvällen på hotellet bestämde sig de andra rumskamraterna för att titta på pornografiska filmer. Pojken lämnade rummet och gick ut på stan och var borta till sent på kvällen tills filmerna var slut. Det måste ha varit pinsamt, ensamt och svårt. Men detta är mod. Detta är manlighet i dess djupaste innebörd. Och jag säger: "Se en man!" En 18-årig pojke blev man. Jag vet hundratals unga män som har stått ut med hån och besvärande förlägenhet för att tacka nej till narkotika, alkohol och sex för att i stället tjäna andra, vara ett rättfärdigt exempel och försvara rättfärdighetens principer. Alla unga män måste stå emot Satans lömska angrepp. Det är omöjligt att komma undan denna kamp. Men det är alltid möjligt att avgå med seger. Ja, en verklig man är stark nog att hålla stånd mot Satans lömska angrepp. Ben! Somliga bördor som vi måste bära är så tunga att vi bara kan klara av dem genom ödmjukhet, foglighet och botfärdighet. Det låter som en motsägelse, eller hur? Att få styrka och kraft genom ödmjukhet, foglighet och botfärdighet. Men detta är en av livets stora ironier ­ vi kan få kraft utöver vår naturliga förmåga genom att underkasta oss Faderns vilja. Vi faller alla offer för frestaren i någon mån. Ibland snärjer vi till och med in oss i allvarliga överträdelser ­ överträdelser som har eviga följder. De som har begått allvarliga överträdelser måste följa den noga uttänkta omvändelsens väg som Frälsaren gett och som ofta handhas av en biskop eller stavspresident. Detta blir det verkliga provet på manlighet, men alla är inte manliga nog att klara av denna utmaning. För några månader sedan fick jag i uppgift att intervjua en ung man, 21 år gammal, för att avgöra om hans omvändelse var tillräcklig för att han skulle få gå ut som missionär. Mitt hjärta värkte när jag läste om de allvarliga problemen och överträdelserna i hans förflutna. Jag undrade om det kunde vara möjligt att någon med en sådan bakgrund någonsin skulle kunna förbereda sig för att värdigt fullgöra en mission. Vid tidpunkten för intervjun såg jag en stilig ung man komma emot mig. Han var mycket välklädd och välvårdad och hade en underbar utstrålning. Han såg ut som en hemvänd missionär, och jag undrade vem han var. Då han kom emot mig sträckte han fram handen och presenterade sig, till min förvåning, som den unge man jag skulle intervjua. Under intervjun frågade jag bara: "Varför har vi detta samtal?" Han berättade då om sitt dystra förflutna. Efter att ha berättat allt och på nytt bekänt sin överträdelse, började han tala med mig om försoningen och åren av smärtsam omvändelse som fört honom till denna intervju. Han uttryckte sin kärlek till Frälsaren och förklarade sedan att Kristi försoning räckte för att rädda också en pojke som han. När intervjun var slut lade jag handen på hans axel och sade: "När jag kommer tillbaka till kyrkans huvudkontor kommer jag att föreslå att du får gå ut som missionär." Och så sade jag: "Det är bara en sak jag ber dig om ­ bara en. Om du får förmånen att verka så vill jag att du blir den bästa missionären i hela kyrkan. Det är allt." Omkring fyra månader senare talade jag vid en andlig samlings-stund för missionärer på kyrkans missionärsskola i Provo i Utah. Efter samlingsstunden stod jag framför podiet och hälsade på missionärer när jag märkte att en man med ett välbekant ansikte kom emot mig. Min första tanke var att jag skulle känna mig besvärad därför att jag borde känna igen den unge mannen. Jag kunde inte komma ihåg var jag träffat honom och jag visste vad han skulle fråga allra först. Jo då, han sträckte fram handen och frågade: "Kommer du ihåg mig?" Ursäktande och något generad svarade jag: "Tyvärr inte. Jag vet att jag borde känna igen dig, men jag gör inte det." Då sade han: "Jag ska tala om vem jag är. Jag är den bästa missionären i MTC." Jag kunde inte hejda tåren som sakta rann nerför min kind då jag tänkte: "Där är en man. Han har varit i sitt Getsemane. Han har betalat det smärtsamma priset för omvändelse. Han har ödmjukat sig och underkastat sig Frälsarens återlösande kraft. Han har mött utmaningarna. Han har blivit en verklig man." Och jag säger: "Här är en man", en man som är ödmjuk nog att underkasta sig Frälsarens återlösande kraft. Ben! Man kan beskriva en man i centimeter, kilo, utseende eller fysik. Men man mäter en man efter karaktär, medkänsla, redbarhet, ömsinthet och principer. Enkelt uttryckt finns måttet på en man i hans hjärta och själ, inte i fysiska egenskaper (se 1 Sam 16:7). Men man kan se det i hur han uppträder och behandlar andra. Manlighetens egenskaper märks ofta så tydligt i det vi kallar ansikte. När Alma frågade: "Är hans [d v s Frälsarens ­ den verklige mannen] bild präntad i edert medvetande?" (Alma 5:14) talade han, min vän, om de egenskaper som kännetecknar verklig manlighet. Ja, Ben! Satan har sin man och Gud har sin man, och Satan har sin beskrivning av manliga egenskaper och Gud har sin. Satan framställer sin beskrivning av egenskaper som det sanna måttet på manlighet och Guds kriterier som svaghet och feghet. Men man måste förstå att Satans kriterier nästan alltid är de lättvindigaste och fegaste. Satans väg kräver inget mod, ingen karaktär, ingen personlig styrka och den visar sig inte vara någon manlighet alls. En verklig man behöver inte låta sig ledas av Satan längs den lätta vägen med dennes eviga undergångs kedjor. En verklig man är stark nog att hålla stånd mot Satans lömska angrepp och ödmjuk nog att underkasta sig Frälsarens återlösande kraft. I en stund då Moses både ville motivera och skarpt tillrättavisa israeliterna gav han dem denna uppfordran: "Var och en som hör Herren till må komma hit till mig" (2 Mos 32:26). Vad han egentligen sade var: "Vems man är ni egentligen?" Vår Fader i himmelen kallas "Helighetens Människa" (Moses 6:57, 7:35). Det är en titel som vi med vördnad förbehåller detta Högsta Väsen. Det är inte en titel som vi själva tar oss, Ben. Men varje prästadömsbärare bör sträva efter att helt enkelt bli känd som en gudsman. Det, min käre vän, är manlighet. I Jesu Kristi namn. Amen.