Frid, hopp och vägledning Syster Patricia P Pinegar Nyligen avlöst som Primärföreningens generalpresident Låt oss glädja oss över välsignelserna frid, hopp och vägledning, välsignelser som så många av vår Faders barn inte har. Förtrösta på Herren av allt ditt hjärta, och förlita dig inte på ditt förstånd. På alla dina vägar må du tänka på honom, så skall han göra dina stigar jämna" (Ordspråksboken 3:5­6). Bröder och systrar, jag älskar Herren och förtröstar på honom av allt mitt hjärta. Jag vet att han lever och älskar oss, var och en. Jag vet att vår Fader i himlen har en fullkomlig plan för oss. När vi följer den planen och vår Frälsares exempel, finner vi frid i en orolig värld, våra hjärtan fylls med hopp och vi får den vägledning vi behöver. När vi var på mission i England, dog vår sjuttonårige son Cory i en trafikolycka. Vi kunde åka hem till Utah för att närvara vid hans begravning. Därefter återvände vi genast till England för att fullborda vår mission. Det var en mycket svår tid för hela familjen. En dag, kort efter att vi återvänt till England, var jag ute och gick nerför gatan när jag såg vår granne arbeta ute i trädgården. Han hade hört att vår son dött och han sade: "Så vad tycker du om din Gud nu? Här verkar ni på heltidsmission för honom, och så tar han er son ifrån er." Jag kände mig både chockad och sårad. Jag tyckte synd om mannen som inte förstod vår himmelske Faders plan. Den svåra upplevelsen som vår sons död var, hjälpte mig se och glädja mig över fridens, hoppets och vägledningens välsignelser ­ välsignelser som alla som verkligen tar emot och lever efter Jesu Kristi evangelium kan åtnjuta. Jag kan bära vittne om äldste Richard G Scotts ord: "När du brottas med ett problem och känner dig sorgsen över det, tänk då på att du samtidigt kan känna frid och glädje" (Nordstjärnan, jan 1996, s 17). Är det något speciellt vi kan göra för att få dessa välsignelser av frid, hopp och vägledning i vårt liv? Jag skulle vilja nämna tre saker som har hjälpt mig. För det första, vi måste ha fullkomlig tillit till vår Faders lycksalighetsplan och vår Frälsares del i den planen. När jag förtröstade på hans plan gav det mig frid under den tid som följde efter vår sons död. Jag visste var vår son var, och jag visste att min Fader i himlen älskade honom. Jag hade ett fullkomligt hopp att Cory levde på grund av Frälsarens försoning, och att vi en dag återigen skulle få vara tillsammans som en evig familj. Jag fick också vägledning. Jag visste vad jag måste göra och vad vår familj måste göra för att få vara tillsammans för evigt. Det andra som hjälpte mig få dessa välsignelser är principen om modig lydnad. Jag är så tacksam för att Gud gett oss lagar och bud. Frid, hopp och vägledning blir resultatet när vi bemödar oss om att leva efter Jesu lärdomar och åtlyder hans lagar och bud. Skrifterna lär oss att "stor frid äger de som har din lag kär" (Psaltaren 119:165). Skrifterna lär oss också att "den som gör rättfärdiga gärningar skall få sin lön, ja, frid i denna världen och evigt liv i den tillkommande" (L&F 59:23). När broder Pinegar verkade som chef för missionärsskolan i Provo, talade vi ofta med missionärerna, som ni säkert kan föreställa er, om de känslor av frid och glädje som åtföljer modig lydnad mot sanna principer. Vi talade om den Helige Andens inflytande som de lydiga åtnjuter. Vi uppmuntrade missionärerna att alltid sträva efter att vara lydiga. Jag tyckte om att berätta för dem om den lille pojken som gick med sin pappa till parken för att flyga en drake. Det var en liten pojke och detta var hans första upplevelse av drakflygning. Hans pappa hjälpte honom och efter flera försök fick de upp draken i luften. Pojken sprang och släppte ut mer snöre, och snart var draken högt uppe i luften. Den lille pojken var så begeistrad och draken var så vacker. Till slut fanns det inte mer snöre att släppa ut för att få draken att stiga högre. Pojken sade till pappan: "Pappa, kan vi inte skära av snöret och låta draken flyga iväg, jag vill se den stiga högre och högre." Pappan sade: "Men draken kommer inte att stiga högre om vi skär av snöret." "Jo, det gör den", svarade den lilla pojken. "Snöret gör att draken inte kan flyga högre, jag vet det." Så pappan gav honom en fickkniv. Pojken skar av snöret. Efter bara några sekunder kunde draken inte hålla sig uppe. Den kastades hit och dit och till slut låg den trasig i en hög på marken. Det var svårt för pojken att förstå hur det gick till. Han var så säker på att det var snöret som hindrade draken från att stiga högre. Guds bud och lagar är precis som snöret till draken. De styr oss och visar vägen uppåt. Lydnad mot dessa lagar ger oss frid och hopp och vägledning. Det tredje vi kan göra för att få fridens, hoppets och vägledningens välsignelser är att hörsamma den Helige Andens maningar och erkänna inför Herren vår tacksamhet för denna stora gåva. Jag hjälpte till med att ta hand om farmor Pinegar för några söndagar sedan. Farmor är 99 år och mycket bräcklig. Hon är blind och nästan döv och under den senaste tiden har hon haft svårt för att tala högre än en viskning. Hennes lilla kropp är så böjd att det inte finns rum för luft i lungorna. Jag böjde mig ner mot henne och frågade: "Farmor, berätta för mig hur evangeliet har välsignat dig." Hon viskade mjukt och berättade för mig om sin tacksamhet för de maningar och den vägledning hon fått från den Helige Anden. När hennes andre son, James, var arton månader gammal, lekte han och hans äldre bror utanför huset, och hon höll uppsikt över dem genom fönstret. Plötsligt kunde hon inte se honom och sprang ut och ropade och letade febrilt. Det var vatten i bevattningsdiket, vilket det inte borde ha varit, och hon sökte längs dikesrenen men kunde inte se någonting. Hon sprang till lantarbetarna för att få hjälp och sprang tillbaka till diket, där det gick igenom en lång trumma. Hon sprang till andra änden av trumman, och där såg hon två små skor och började dra i dem. När hon hade sonen i sin famn fick hon maningen att knäppa händerna och placera dem under hans mage och bära honom framför sig på det sättet, samtidigt som hon använde knäet som stöd mot hans tyngd. Hon sprang mot vägen och ropade på hjälp. Maningen hon fick att bära barnet på ett sådant ovanligt sätt räddade hans liv. Jag är personligen tacksam för de maningar vi fick som Primärs presidentskap. Under generalkonferensen då vi understöddes, beskrev president Gordon B Hinckley några av de hemska grymheter som barn runt om i världen har fått utstå. Vi läser i dagstidningar och veckotidningar om de onda inflytanden som tränger in i våra hem. Som ett nytt och mycket angeläget presidentskap bad vi och sökte i skrifterna och leddes till en vers i Jesaja som beskriver förhållandet under tusenårsriket: "Ingenstans på mitt heliga berg skall man då göra vad ont och fördärvligt är, ty landet skall vara fullt av Herrens kunskap" (Jesaja 11:9). Det var precis det som vi skulle vilja se hända. Vi ville inte att något barn skulle skadas eller förgöras, men vi ville inte vänta till tusenårsriket. Vi ville att det skulle hända nu med en gång. Om våra primärföreningar var fulla med Herrens kunskap, om våra hem var fulla med Herrens kunskap, då skulle det finnas frid och rättfärdighet, och barnen skulle inte skadas på något sätt. Vi bad om att få veta hur vi kunde hjälpa till med att åstadkomma detta och leddes till Andra Nephi 25:26. Våra hem och våra primärföreningar kommer att fyllas med Herrens kunskap när "vi tala om Kristus, vi fröjda oss i Kristus, vi predika om Kristus". Vi är så tacksamma för den frid och det hopp som dessa skriftställen gav oss och för den vägledning den Helige Anden gav oss att uppmuntra primärledarna att sätta Kristus i centrum i Primärföreningen. Bröder och systrar, låt oss glädja oss över välsignelserna frid, hopp och vägledning, välsignelser som så många av vår Faders barn inte har. När vi erfar dessa stora välsignelser i vårt liv, låt oss då hjälpa andra att också få erfara dem, särskilt barnen. Med Frälsarens ord skulle vi kunna säga: "Och när du en gång har vänt tillbaka, så styrk [dina barn]" (Luk 22:32). Primärs tema ur skrifterna är: "Och alla dina barn skola bliva undervisade av Herren" (3 Nephi 22:13). Världen är ingen trygg plats. Det är inte en plats där barnen känner frid, hopp och vägledning, såvida de inte lärs att älska och följa Frälsaren. Jag ber er hjälpa barnen förstå att dessa stora välsignelser kan bli deras, och visa dem vad de måste göra för att få dessa välsignelser. Jag är så väldigt tacksam för tillfället jag haft att tjäna i Primär. Jag älskar mina rådgivare, syster Anne Wirthlin och syster Susan Warner. Vi har varit ett i vår önskan att tjäna och välsigna barnen i kyrkan. Vi tror att primärföreningar som har Kristus i centrum, kan hjälpa föräldrarna när de undervisar sina barn om Jesu Kristi evangelium, som är den enda kunskap som kan ge våra barn frid, hopp och vägledning. Jag är tacksam för våra trofasta och hängivna kommittémedlemmar och vår duktiga kontorspersonal, och tackar våra prästadömsledare som har undervisat och inspirerat oss. Jag är tacksam för det nya presidentskapet för Primärföreningen som inröstats på den här konferensen. Jag ger dem min kärlek och mitt stöd. Min djupaste tacksamhet och kärlek ger jag min kära familj och särskilt min käre make för hans osvikliga kärlek och stöd. Jag uttrycker min tacksamhet för Frälsarens godhet mot mig i livets alla skiften. Fridens, hoppets och vägledningens välsignelser som jag talat om, är endast tre av de många sätt som mitt liv välsignats på grund av Jesu Kristi evangelium. Som det sägs i en primärsång, vill jag att Frälsaren ska veta att jag känner hans kärlek: Jag vet han älskar mig, han är den gode herden. Han ser mitt hjärtas tro, han skänker frid och ro. Jag vill gå i Jesu spår, giva min tid, mitt liv. Jag vet han älskar mig, hans kärlek är oändlig. ("Jag vet han älskar mig", Barnens sångbok, s 42) I Jesu Kristi namn, amen.