"Var en herde för mina får" Äldste Ben B Banks i de sjuttios presidentskap Jag tror att varje aktiv medlem i kyrkan känner ett förlorat får som behöver en omtänksam herdes uppmärksamhet och kärlek. För flera år sedan fick min hustru Susan och jag möjlighet att resa runt i Nya Zeelandmissionen Christchurch med president och syster Melvin Tagg. President Tagg föreslog att vi som en del av missionsresan skulle ha en förberedelsedag och ta en busstur för att se det vackra Milfordsundet. I resan ingick också att stanna flera gånger vid vackra platser längs vägen. Vid ett tillfälle när vi hade stannat och var på väg tillbaka till bussen, blev jag nyfiken på en grupp passagerare som stod i en ring på vägen och tog kort. När jag tittade över folkgruppen såg jag i mitten ett litet förskrämt lamm på rangliga ben. Det verkade inte vara mer än några timmar gammalt. Jag har sett många får i mitt liv eftersom min svärfar var i fårbranschen. Följaktligen var jag inte intresserad av att ta kort på ett ensamt lamm, så jag gick på bussen och väntade. Efter det att alla passagerarna till sist hade gått på bussen lyfte chauffören upp det lilla rädda lammet i famnen, höll det ömt mot bröstet och lyfte in det i bussen. Han satte sig ner, stängde dörren, tog fram mikrofonen och sade till oss: "Tydligen har en fårahjord gått förbi här idag på morgonen och det här lilla lammet har kommit bort. Om vi tar med oss det kanske vi kan hitta hjorden längre ner på vägen och återlämna det här lilla lammet till sin mamma." Vi körde genom vackra skogar i flera kilometer och kom till slut fram till en vacker äng med högt, böljande gräs. Mycket riktigt, där på ängen betade en fårahjord. Bussföraren stannade och gick ur bussen. Vi trodde alla att han skulle sätta ner lammet vid sidan av vägen och komma tillbaka, men det gjorde han inte. Med lammet i famnen gick han tyst och försiktigt genom gräset mot fårahjorden. När han kom så nära han kunde utan att störa fåren satte han varsamt ner lammet och stannade sedan kvar på ängen för att se till att det lilla lammet återvände till fårahjorden. När han kom tillbaka till bussen tog han på nytt upp mikrofonen och sade: "Å, kan ni inte höra fårmamman säga: 'Tack snälla ni, tack, tack för att ni förde mitt förlorade lamm tillbaka till mig!'" När jag tänker på det fina undervisningstillfälle som bussföraren gav oss, minns jag liknelsen som Herren uttalade om det förlorade fåret: "Alla tullindrivare och syndare sökte sig till Jesus för att höra honom. Fariseerna och de skriftlärda förargade sig och sade: 'Den mannen umgås med syndare och äter med dem.' Då gav han dem denna liknelse: 'Om någon av er har hundra får och tappar bort ett av dem, lämnar han då inte de nittionio i öknen och går och letar efter det borttappade tills han hittar det? Och när han hittar det, blir han glad och lägger det över axlarna. Och när han kommer hem, samlar han sina vänner och grannar och säger till dem: Gläd er med mig, jag har hittat fåret som jag hade förlorat. Jag säger er: på samma sätt blir det större glädje i himlen över en enda syndare som omvänder sig än över nittionio rättfärdiga som inte behöver omvända sig'" (Lukas 15:1­7). Vår profet idag, president Gordon B Hinckley, talar på liknande sätt med oss om sin oro över förlorade får: "Det finns så många ungdomar utan mål som kommer in på den tragiska vägen med droger, gängbildning, omoral och hela skalan av problem som följer med detta. Det finns änkor som längtar efter vänliga röster och den ivriga omtanke som vittnar om kärlek. Det finns sådana som en gång var varma i tron, men vars tro har kallnat. Många av dem vill komma tillbaka men vet inte riktigt hur. De behöver vänliga händer som sträcks ut mot dem. Med lite ansträngning kan många av dem föras tillbaka för att på nytt få njuta vid Herrens bord. Mina bröder och systrar, jag hoppas, jag ber, att var och en av oss . . . ska bestämma sig för att söka upp dem som behöver hjälp, som befinner sig i förtvivlade och svåra omständigheter, och lyfta dem i en kärleksfull anda in i kyrkans famn, där starka händer och ömmande hjärtan kommer att värma dem, trösta dem, bistå dem och leda dem på vägen till lyckliga och produktiva liv" ("Sträck ut en räddande hand", Nordstjärnan, jan 1997, s 83). I ljuset av vår profets oro skulle vi kunna fråga oss själva: "Varför är det så att en del som en gång var varma i tron har låtit sin tro kallna?" Om vi ska lyckas med den profetiska uppgiften att fullkomliggöra de heliga, måste vi också lyckas i våra ansträngningar att stärka dem vars tro har kallnat. Till att börja med vore det bra om vi förstod känslor och tankegångar hos dem som inte är med på våra möten och inte är med i de heligas gemenskap. De flesta aktiva medlemmar tror att mindre aktiva medlemmar handlar annorlunda eftersom de inte tror på kyrkans lära. En undersökning gjord av kyrkans forskningsavdelning stöder inte detta antagande. Den visar att nästan alla mindre aktiva medlemmar som var med i undersökningen tror att Gud lever, att Jesus är Kristus, att Joseph Smith var en profet och att kyrkan är sann. I en annan undersökning frågade man en grupp aktiva medlemmar som tidigare hade varit mindre aktiva varför de inte hade gått i kyrkan. De vanligaste svaren var: Känslor av ovärdighet Personliga problem eller familjeproblem Föräldrar eller make/maka var mindre aktiva Tonårsuppror eller lättja Konflikter med arbetsscheman Kyrkan för långt bort, saknade transportmedel De tillfrågades sedan om vad som mest hade påverkat dem att återvända till full aktivitet i kyrkan. De vanligaste svaren var: Fick en livskris Övervann personliga problem En makes/makas eller pojk-väns/flickväns exempel Påverkan från familjemedlemmar Ville ha evangeliets inflytande i familjen Vänskapskontakter från församlingsmedlemmar, flyttade till en ny församling där människor brydde sig om dem (Church Research Information Division Comparison, sep 1999) Jag tror att varje aktiv medlem i kyrkan känner ett förlorat får som behöver en omtänksam herdes uppmärksamhet och kärlek. President Hinckley har sagt att det som varje ny medlem behöver för att hålla sig aktiv i kyrkan är: en vän, ett ansvar och fortsatt näring genom Guds goda ord. De förlorade fåren behöver precis samma omtanke och omsorg till hjälp att komma tillbaka till fårahjorden. Jag känner en familj vars son försvann på en campingutflykt. När man hade letat efter honom och inte hittat honom bad man om hjälp, och hundratals frivilliga letade efter pojken tills han slutligen var tillbaka, trygg i sin mors och fars armar. Jag ber denna morgon att vi ska ha samma sorts uppriktiga om-sorg och kärlek och göra allt vi kan för att föra tillbaka de värdefulla söner och döttrar som inte längre är aktiva i kyrkan. Den uppgift som ligger framför oss är stor. Den kräver att vi utövar större tro, energi och hängivenhet om vi ska kunna nå dessa syskon. Men vi måste göra det. Herren räknar med att vi ska göra det. Vi måste minnas att förändringar sker långsamt. Vi måste alla ha tålamod, erbjuda gemenskap och vänskap, lära oss att lyssna och älska och vara noga med att inte döma. I varje församling och gren finns det goda, ärliga män och kvinnor. Många vet inte hur de ska komma tillbaka till kyrkan. Det finns goda fäder och mödrar bland dem. Många har en sak gemensamt--de är inte andliga ledare i sina hem. När trosvissa män och kvinnor besöker dessa personer och blir vän med dem och älskar dem och undervisar dem om evangeliet, tror jag att de och deras familjer kommer tillbaka. Nu skulle jag under några minuter vilja tala till dem som har kommit bort från fårahjorden. Jag är förhoppningsfull denna morgon att några av er som inte är helt aktiva i kyrkan kanske lyssnar på den här konferenssessionen. Ni har i många fall skapat nya umgängesband och håller inte längre kyrkans normer. Många av era barn går i era spår och följer ert exempel. Barn är i hög grad beroende av sina föräldrar inte bara för att få fysisk och känslomässig hjälp, utan också för att få andligt stöd. "Ett får och ej ett lamm gick vilse, sade Jesus med liknelsens ord. Ett vuxet får förirrade sig från de nittionio i herdens hjord. Varför ska vi uppriktigt söka och be och hjälpa fåren att hitta hem? För att det är farligt när får går vilse, ty lammen följer dem.   När fåren lämnar den rätta vägen, är det mycket som står på spel. Det dröjer sällan länge då, förrän lammen gått lika fel.   För lammens skull vädjar vi idag till de får som gått vilse i dimma och dis, för när får går vilse, får oskyldiga lamm betala ett smärtsamt högt pris!" (citerad i "The Echo" av C C Miller, Hugh B Brown, The Abundant Life [1965], s 166--167.) Herren sade: "Mina får lyssnar till min röst" (Johannes 10:27). På samma sätt lyssnar era barn till er röst. Ingen kan helt ta er plats som far och mor. Det berättas att "en sexåring som kom bort från sin mamma i en stormarknad frenetiskt började ropa: 'Martha, Martha'. När man hade hittat mamman och hon och pojken var tillsammans igen, sade hon: 'Älskling, du borde inte kalla mig Martha. Jag är ju din mamma.' Pojken svarade: 'Jag vet, men affären var full av mammor och jag ville ha min egen' (Spencer W Kimball, Faith Precedes the Miracle, [1972], s 117). Vilken välsignelse det vore för er familj om ni levde i harmoni med evangeliet. Beslutet att ändra ert liv och återvända till full aktivitet och komma till Kristus är det viktigaste beslut ni kan fatta i detta liv. Som avslutning vill jag säga något till dem som är herdar för hjorden. Frälsaren berättar själv i en uppenbarelse till profeten Joseph Smith på ett mycket personligt sätt hur värdefull varje själ är: "Kommen ihåg att själarna äro dyrt aktade i Guds ögon, ty se, Herren, eder Återlösare, led döden i köttet, varför han led alla människors pina, på det alla människor måtte omvända sig och komma till honom. Och han uppstod åter från de döda, på det att han måtte föra alla människor till sig, på det villkor att de omvände sig. Och huru glädjer han sig icke över den själ som omvänder sig! Därför ären I kallade att ropa omvändelse till detta folk. Om så skulle ske, att I arbeten hela edert liv med att ropa omvändelse till detta folk och därigenom fören blott en enda själ till mig, huru storligen skolen I icke glädjas med honom i min Faders rike!" (L&F 18:10­15). Den gode herden gav villigt sitt liv för sina får, för dig och mig, ja, för oss alla, så att vi ska kunna leva för evigt med vår Fader i himlen. Jag ber att vi alla ska följa uppmaningen som vår Frälsare Jesus Kristus gav Petrus tre gånger: "För mina lamm på bete . . . Var en herde för mina får . . . För mina får på bete" (Johannes 21:15­17). I Jesu Kristi namn, amen.