Äldste Robert S Wood
i de sjuttios kvorum
Vad vi säger och hur vi uppför oss förråder inte bara vårt innersta jag, utan det formar också oss själva, vår omgivning och till sist hela vårt samhälle.
När Jesus jämförde betydelsen av något av det viktigaste som tillhör riket med forntida Israels regler för mathållning, sade han till sina lärjungar: "Det är inte det som kommer in i munnen som gör människan oren. Men det som går ut ur munnen, det gör människan oren.
. . . Det som går ut ur munnen kommer från hjärtat, och det gör människan oren" (Matt 15:11, 18). Våra ord och yttre uttryck är inte neutrala, de både visar vilka vi är och påverkar vad vi blir.
I senare tid har Herren, genom orden i Mormons bok, åter betonat hur våra "yttre förordningar" (Alma 25:15) förorenar eller bygger upp. Det vi säger och det vi gör skapar en atmosfär som antingen välkomnar eller är fientlig mot den Helige Anden. I 88:e kapitlet i Läran och förbunden gav Herren oss rådet att undvika "lättfärdigt tal" och alltför mycket skratt. Han jämförde sådana uttryckssätt med hjärtats defekter "begärliga lustar", "högmod" och "lättsinne" vilka till sist leder till "onda gärningar" (L&F 88:69, 121). Jag tror att "lättfärdigt tal" syftar på ett vanvördigt och förnedrande språk, och "lättsinne" på det som Herren kallat att leka med heliga ting (se L&F 6:12).
Å andra sidan har Herren fordrat "glada hjärtan och anleten" (L&F 59:15). Han har bett oss att tala och handla på ett sådant sätt att vi uppbygger varandra, och har sagt att "det som icke uppbygger är icke av Gud, utan det är mörker" (L&F 50:23). I Winter Quarters, mitt under de heligas mödosamma utvandring, befallde Herren: "Uppbyggen varandra inbördes" (L&F 136:24). Nephi förklarade att frukten av att erhålla den Helige Anden och lyssna till Andens maningar är att vi kan tala med "änglars tunga" (2 Nephi 32:2). På så sätt skapar vi en anda av vördnad och av uppenbarelse.
Jag råkade nyligen höra ett samtal mellan några av våra små barnbarn. Ett av dem använde sig tydligen av ordet "dum". Åttaårige Nicholas, som nyligen döptes, sade att man borde inte säga så, det var ett "fult ord". Det var uppenbart att mamma och pappa haft litet god inverkan. Jag vet att det funnits liknande diskussioner om andra uttryck. Nu tror kanske någon att detta är bagateller jämfört med de långt mer motbjudande och förnedrande uttrycken överallt omkring oss. Ändå skapar våra ord, både i smått och stort, en atmosfär där vi bygger upp eller bryter ner. Jag sade nyligen till en vän från New York City, att jag tyckte atmosfären i staden hade förbättrats betydligt de senaste åren och undrade varför. Han berättade att hans hustru är en av domarna i staden och dessa såg till att de små reglerna följdes, till exempel förbud mot att spotta eller gå oförsiktigt över gatan, och det fick en inverkan på viktigare saker. Således inbjuder vi med vårt dagliga tal och våra uppbyggande gärningar sanningens och rättfärdighetens ande, med vilken, sade Herren, vi kan "jaga bort mörkret från [oss]" (L&F 50:25).
Jag kommer ihåg när jag började studera engelska på universitetet och professorn krävde att en av eleverna måste ta till ett grovt uttryck i stället för ett mildare, för att beskriva en situation. Jag blev chockad över ett uttryck som jag sällan hört och aldrig i vänskapliga sammanhang. Flera år senare vid en institution för forskarutbildning talade jag med en vän som hävdade att man borde, som han kallade det, vara "rak", även om det innebar att vara ohövlig och okänslig för hur andra kände sig. Tyvärr har den attityd som orsakade dessa händelser blivit mycket utbredd i samhället och vi finner den även bland de heliga. Under årens lopp har det blivit allt fler sexuella anspelningar, råa skämt, kraftuttryck och mycket störande tal, musik och gester. Mycket omkring oss är rått och ohövligt och förvränger vårt beteende och vår moraliska känsla. Samhället har inte förbättrats genom vårt "lättfärdiga tal" och vårt "lättsinne". I stället har våra uttryck förgiftat våra samhällen och fördärvat våra själar.
President Spencer W Kimball varnade oss för att vara vulgära i vårt tal och våra uttryck och avrådde oss speciellt från att tala lättvindigt om sex, vilket han förknippade med oanständighet. "Otuktigt tal och slippriga skämt", sade han, "utgör ännu ett faromoment. De lurar och kastar sig över alla som tar emot dem som första steget mot att smutsa sinnet och därmed själen." (Förlåtelsens under, s 199).
Vad vi säger och hur vi uppför oss förråder inte bara vårt innersta jag, utan det formar också oss själva, vår omgivning och till sist hela vårt samhälle. Varje dag är vi alla involverade i att skymma ljuset eller jaga bort mörkret. Vi har uppmanats att inbjuda ljuset och att vara ljuset att helga oss och uppbygga andra.
I sitt brev redogjorde Jakob i detalj för mycket av det som behövs för att bli helig. Bland annat nämnde han att kontrollera sitt språk och tal. Ja, han sade att "den som inte felar i sitt tal, han är fullkomlig, och han kan tygla hela sin kropp" (Jak 3:2). I en liknelse om segling sade han att liksom det lilla rodret kan styra ett stort fartyg, kan också tungan fastställa vår kurs och vårt öde (se v 4). Om tungan används på fel sätt "fläckar den hela vår kropp, den sätter livshjulet i brand" (v 6). Hur, frågar han, kan det komma lovsång och förbannelse från samma mun? (se v 10).
Jag har alltid imponerats av det faktum att när Jesaja fick sitt uppdrag från Herren, klagade han över att han hade "orena läppar" och bodde bland "ett folk som har orena läppar" (Jes 6:5). Jesaja måste renas också från den synden om han skulle få framföra Herrens ord. Är det att undra på att både psalmisterna och profeterna har bönfallit Herren om att "sätta en vakt" för deras munnar och bevaka deras läppars "dörr" (Ps 141:3), för att hjälpa dem att inte synda med sin tunga? (Se Ps 39:2.)
När vi talar och handlar bör vi fråga oss huruvida våra ord och uttryck är avsedda att inbjuda himmelens krafter i vårt liv och om de inbjuder alla att komma till Kristus. Vi måste behandla heliga ting med vördnad. Vi måste avlägsna det oanständiga och det simpla, det våldsamma och hotfulla, det nedlåtande och falska från vårt tal. Som aposteln Petrus skrev: "Lev ett alltigenom heligt liv, liksom han som har kallat er är helig" (1 Pet 1:15). Ett "alltigenom heligt liv" innefattar såväl tal som uppförande. Liksom Nephi inbjuder han oss att leva så att vi kan tala med "änglars tunga".
Jag bär vittne om att Gud verkligen är helig. Han är vår Fader och vi är hans barn. Vi är hans arvingar och Kristi medarvingar till hans härlighet. Kristus har burit våra synder och besegrat döden. Han har inbjudit oss att vara som han är och vara uppbyggande i ord och gärning. Liksom Johannes tror jag att det är vår bestämmelse att "när han uppenbarar sig, kommer vi att bli lika honom, ty då får vi se honom sådan han är" (1 Joh 3:2). I Jesu Kristi namn, amen.
Previous
