Jubla och gläd er, ni Sions döttrar! Mary Ellen Smoot Hjälpföreningens generalpresident Kvinnor över hela världen kommer att dras till kyrkan då vi fullkomnar våra liv och lever efter grundläggande sanningar för att visa vägen för andra. Mina kära systrar i Hjälpföreningen! Ödmjuk står jag inför er idag med en tacksamhet som inte känner några gränser. Jag vittnar för er att Herrens ande under de gångna månaderna har vilat över kyrkans organisationer. Vi har känt hans ledning och påverkan i arbetet med mina mycket duktiga rådgivare, våra hängivna rådgivande i prästadömet, kommittémedlemmarna och vår trofasta personal, när vi enträget bett om vägledning i vårt arbete att föra verket framåt. Vi har flitigt studerat och utvärderat hur vi kan inspirera våra systrar, varhelst de tjänar, för att kunna avgöra hur var och en av oss kan fånga visionen av de storslagna möjligheterna i Hjälpföreningens organisation. Jag ber att den Helige Anden ska välsigna er med en större vision av vem ni är, varför ni är här och vilka unika gåvor ni har som ni kan föra med er till Hjälpföreningen. Det är min förhoppning att när ni begrundar den vägledning ni får ikväll från första presidentskapet och ert generalpresidentskap för Hjälpföreningen, ni då får ett vittnesbörd om att denna vägledning förvisso kommer från Herren. Detta är en enormt viktig stund, av stor betydelse i vår förberedelse för framtiden. I Sakarja 2:10-11 läser vi: "Jubla och gläd dig, du dotter Sion, ty se, jag kommer för att ta min boning i dig, säger Herren. Och då skall många hednafolk sluta sig till Herren och bli mitt folk. Ja, jag skall ta min boning i dig, och du skall förstå att Herren Sebaot har sänt mig till dig." Vi samlas tillsammans som systrar i en världsomfattande kyrka och vi gläds över de välsignelser som evangeliet ger oss. Vi har verkligen anledning att idag upplyfta våra hjärtan. Först och främst gläder vi oss över vår kunskap om att vår himmelske Fader älskar var och en av oss. Vi gläds över våra vittnesbörd om Jesus Kristus och hans försoningsoffer. Vi gläds över evangeliets återställelse och det väldiga arbete som utfördes av profeten Joseph Smith. Vi gläds över att vi lever i en tid när en levande profet, president Gordon B Hinckley, frimodigt driver Herrens mäktiga verk framåt. Vi gläds över det antal tempel som byggs, genombrottet i datortekniken för släktforskning och den stora ivern att tjäna. Vi gläds över antalet missionärer som sänds till jordens alla länder för att insamla dem som är uppriktiga i sitt hjärta. Vi gläds över vårt eget liv och möjligheten vi alla fått att vara delaktiga i Guds stora lycksalighetsplan. Vi gläds över Hjälpföreningens organisation, och vi vet att kvinnor över hela världen kommer att dras till kyrkan då vi fullkomnar våra liv och lever efter grundläggande sanningar för att visa vägen för andra. Genom Wordsworths ord påminns vi: Vår födelse till jordelivets rike är blott en sömn, av glömska skymd, vår själ, en stjärnas like, har lyst i en annan rymd. Ehuru fattigt lottade, dock ej fullkomligt blottade ­ med skimmerspår av en förlorad skrud, så komma vi från Gud. ("Vinkar om odödlighet", William Wordsworth) Under de gångna två och ett halvt åren som vi tjänat i Hjälpföreningens generalpresidentskap, har vi varit medvetna om att människorna ute i världen är nyfikna på Hjälpföreningen. För att försöka besvara frågorna som kommer från människor utanför kyrkan och för att påminna oss själva om kvinnornas stora välsignelser, presenterar vi, som Hjälpföreningens generalpresidentskap, följande: Vi är älskade andliga döttrar till Gud, och vårt liv har betydelse, ändamål och inriktning. Som ett världsomfattande systerskap är vi förenade i vår hängivenhet till Jesus Kristus, vår Frälsare och vårt Föredöme. Vi är kvinnor med tro, dygd, visioner och kristlig kärlek som: Stärker vårt vittnesbörd om Jesus Kristus genom bön och skriftstudier. Söker andlig styrka genom att följa den Helige Andens maningar. Ägnar oss åt att stärka äktenskap, familjer och hem. Finner upphöjdhet i moderskap och glädje i kvinnlighet. Finner glädje i tjänande och goda gärningar. Älskar att leva och att lära. Står för sanning och rättfärdighet. Stöder prästadömet som Guds myndighet på jorden. Gläder oss åt templets välsignelser, förstår vår gudomliga bestämmelse och strävar mot upphöjelse. Vi, som ett presidentskap, gläder oss över detta tillkännagivande, godkänt och bekräftat av första presidentskapet och de tolvs kvorum, vilket klart visar vilka attityder och gärningar som leder oss tillbaka till vår himmelske Faders närhet. När vi var och en tillämpar dessa lärdomar, kommer vi, som fader Lehi hoppades, att nå livets träd. I Första Nephi 8:12 läser vi: "När jag åt av frukten, fyllde den min själ med mycket stor glädje. Jag önskade fördenskull, att min familj även skulle äta därav, ty jag visste, att den var mera åtråvärd än all annan frukt." Vi, precis som fader Lehi, hoppas att vi, när vi tar oss fram på livets väg, ska få äta av frukten som finns i Jesu Kristi evangelium på ett personligt sätt och få uppleva glädje som ska fylla våra själar med större tro, hopp och kärlek. Låt oss tillsammans undersöka några av dessa egenskaper och se hur de kan påverka vårt liv. Som ett världsomfattande systerskap är vi förenade i vår hängivenhet till Jesus Kristus, vår Frälsare och vårt Föredöme. Vi förkunnar för världen att det inte är av en tillfällighet som vi har omfattat Jesu Kristi evangelium ­ evangeliet är sant! Denna stora plan, om den begrundas, ger perspektiv på det här livet. Vi vet att vi har funnits och alltid kommer att finnas. Vi vet att vi har sänts till jorden för att få erfarenheter och prövas. Besluten vi fattar är avgörande för om vi ska uppnå evigt liv och upphöjelse. Vi vet att detta jordeliv är viktigt, och denna kunskap ger mening, ändamål och vägledning i våra liv. Slutligen kommer vi alla att önska lära oss läxorna väl och återvända hem till vår kärleksfulle himmelske Fader. Vi erkänner Frälsaren som vår himmelske Faders enfödde Son. Vi vet att genom honom kommer vi att återlösas och uppstå. Därför "tala vi om Kristus, vi fröjda oss i Kristus, vi predika om Kristus" (2 Nephi 25:26). Vi har tro, dygd, visioner och kristlig kärlek. När vi besöker er i er del av världen, ser vi många systrar i Hjälpföreningen hålla fast vid ledstången. Vi håller fast vid tron när livets stormar rasar, och vi väljer att hålla oss rena och obefläckade när frestelserna kommer. Vi ser kärlekens källa springa fram ur hjärtat hos varje syster som söker "Kristi rena kärlek" (Moroni 7:47). Vi ägnar oss åt att stärka äktenskap, familjer och hem, och finner upphöjdhet i moderskap och glädje i kvinnlighet. Vi inser att det är hemmet som är den grundläggande enheten, skapad av Gud för att vi ska tjäna varandra och lära oss av varandra. Genom denna insikt växer ett åtagande fram att prioritera tiden med familjen, och att granska sitt inre i föresatsen att bli en bättre livskamrat. Sådana reflexioner påverkar oss att handla vänligt, kärleksfullt och förlåtande mot vår make. Vi ser systrar som verkligen önskar att deras barn ska äta av evangeliets frukt genom att gå på mission och gifta sig i templet. De tar sig därför tid att hålla meningsfulla hemaftnar, ha skriftstudier med familjen och familjebön, och regelbundet gå till templet. Tillkännagivandet kommer att bli en ständig påminnelse om att vi ska inrikta oss på våra viktigaste ansvar. Men inte alla kvinnor har fött de barn de är som en mor för. President Joseph F Smith blev föräldralös när han bara var 13 år. Han sändes senare på mission till Hawaiiöarna. På ön Molokai fick han en febersjukdom och låg svårt sjuk i tre månader. En underbar hawaiisk kvinna tog hem honom och vårdade honom lika kärleksfullt som om han varit hennes egen son. Många år senare besökte president Smith öarna som president för kyrkan. Charles Nibley beskrev händelsen i ömma ordalag: "Det var underbart att se den djupa kärlek och den enorma tillgivenhet som dessa människor visade honom. Mitt i allt detta lade jag märke till en fattig, blind kvinna, nittio år gammal och böjd av ålder, som leddes in. Hon hade några vackra bananer i handen. Det var hennes allt ­ hennes offergåva. Hon ropade: 'Josepha, Josepha.' Genast då han såg henne sprang han fram till henne, slöt henne i sina armar, kramade henne och kysste henne . . . han klappade henne på huvudet och sade: 'Mamma, mamma, min kära mamma.' Och med tårarna strömmande utefter kinderna vände han sig mot mig och sade: 'Charlie, hon skötte mig då jag var en gosse, sjuk och utan någon som kunde vårda mig. Hon tog hand om mig och var som en mor för mig'" (Kyrkans presidenters lärdomar: Joseph F Smith, s xvi, 192). Vi kan alla sträcka ut armarna i kärlek till andra och ge de gåvor av medkänsla och ömhet som bara kan komma från en kvinnas hjärta. Vi finner glädje i tjänande och goda gärningar. För flera veckar sedan hade vi en tornado här i Salt Lake City som lämnade efter sig förstörelse och ödeläggelse. På morgonen dagen därpå hade en hjälpföreningspresident för en stav, som själv hade fått sitt hem allvarligt skadat, en rapport färdig som innehöll information till hennes prästadömsledare för kommande besök samt värdering. Att hjälpa till med läs- och skrivkunnighet är ett annat sätt att bistå andra och förändra deras liv för alltid. En utbildningsrådgivare såg möjligheterna. Hon inbjöd två vänner och de gick tillsammans en kurs där de lärde sig undervisa i engelska som andra språk. De undervisar nu en underbar familj på tretton personer från Kosovo i engelska. Läs- och skrivkunnighet har varit till välsignelse för både lärarna och eleverna. Vi står för sanning och rättfärdighet. Vi säger vår mening för att stoppa den stigande floden av smuts och fördärv som hemsöker samhället. Systrar som kan skilja rätt från fel står beslutsamt på Herrens sida, fattar beslut som skiljer dem från resten av världen när de noggrant övervakar vilka televisionsprogram familjen ser på, klär sig anständigt och avstår från att se filmer som förhärligar våld och omoraliskt uppförande. Vi stöder prästadömet som Guds myndighet på jorden. Vi ser systrar i denna stora kyrka som erkänner de välsignelser som det återupprättade prästadömet medför. Vi gläder oss för varje spädbarn som välsignas och varje barn som döps, när vi tar del av sakramentet, när vi avskiljs till ämbeten i kyrkan och när vi ser våra makar ge en faders välsignelse. Vi är tacksamma för prästadömets välsignelser som lyser upp vår väg och ger oss ledning och hopp. Vi gläder oss över och stöder värdiga prästadömsbärare. Vi gläder oss åt templets välsignelser, förstår vår gudomliga bestämmelse och strävar mot upphöjelse. Vi ser systrar som gläds åt templets välsignelser. Systrar som strävar efter att ingå och hålla sina förbund, som utför tempelarbete för sina döda släktingar, och som, medan de gör detta, finner att deras egna bördor blivit lättare och att deras förmåga att motstå frestelser blivit stärkt, Guds döttrar som förstår sin gudomliga bestämmelse, som fångar visionen av sina möjligheter och som koncentrerar sig på att övervinna sina svagheter. Vi vittnar om att var och en av oss har en viktig uppgift, ja, en helig mission att utföra som en dotter i Sion. Vi står inför en ny dag, gryningen till en ny tidsålder. Det är vår tid, och det är vår bestämmelse att glädjas när vi fyller jorden med större godhet och vänlighet, större kärlek och medlidande, större sympati och medkänsla än som någonsin funnits. Det är dags att överlämna oss till Mästaren och låta honom leda oss in på fruktbara fält där vi kan berika en värld fylld med mörker och bedrövelse. Var och en av oss, oavsett vilka vi är, oavsett var vi tjänar, måste stå upp och göra allt vi kan av varje tillfälle som kommer. Vi måste följa råden som Herren och hans tjänare ger och göra våra hem till hus för bön och tillflykter för trygghet och säkerhet. Vi kan och måste fördjupa vår tro genom att öka vår lydnad och våra uppoffringar. I denna personliga utveckling kommer under att ske. Hjälpföreningen kommer att börja växa och nå ut till de miljontals människor som är i nöd. Den kommer att fortsätta att vara en organisation som ger hjälp och glädje. Detta kommer att ske en syster i taget. Vi kommer att förena oss i vår rättfärdighet och förvisso äta av frukten på livets träd tillsammans. Frukten av vårt arbete kan bota världen, och, systrar, genom det arbetet kan också vi bli helade! Det är min ödmjuka bön att var och en av oss lämnar det här mötet beslutsam att helga sitt liv åt Kristus. Jag lovar er att när ni gör det, kommer ni att ha all anledning att glädjas, ty Herren "skall ta sin boning i dig" (Sak 2:11). Om detta vittnar jag i Jesu Kristi namn, amen.