Att berika hemmet, familjen och sig själv Virginia U Jensen första rådgivare i Hjälpföreningens generalpresidentskap Vi är angelägna om att varje syster ska förvärva andlig styrka och uppnå färdigheter som har avgörande betydelse för hur hon hanterar de utmaningar som väntar henne. När Hjälpföreningen fyllde 50 år den 17 mars 1892 samlades systrarna i både grenar, församlingar och stavar överallt i kyrkan och här i tabernaklet i Salt Lake City för att samtidigt uppsända en bön. Joseph F Smith, som då var rådgivare till president Wilford Woodruff, uppsände bönen som innehöll bland annat dessa ord: "Välsigna . . . medlemmarna i Hjälpföreningen över hela jorden . . . Må du vara med dem med din Ande och välsigna dem, så att deras hjärtan gläds inför dig" (Hjälpföreningens generalkommittés protokoll 17 mars 1892, Historiska avdelningens arkiv, Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga, s 233­234). Mer än hundra år senare samlas vi som systrar i kväll i avsikt att glädjas. Mitt hjärta är fyllt av glädje och tacksamhet över den stora välsignelse ni och jag har fått genom vårt medlemskap i denna underbara kyrka och vår kunskap om den frälsningsplan som vår himmelske Fader gjort upp. Jag gläder mig över de underbara välsignelser vi får när vi lär oss och utvecklas genom kyrkans program. I kväll gläder jag mig särskilt över Hjälpföreningens program. Jag glädjer mig över vad de betytt för oss i det förflutna, och vad de kommer att hjälpa oss att åstadkomma i framtiden. President Joseph F Smith rekommenderade Hjälpföreningen för vår egen skull, när han sade att den var "gudomligt grundad, gudomligt bemyndigad, gudomligt instiftad [och] gudomligt förordnad av Gud" (protokoll 17 mars 1914, s 54). Äldste Ezra Taft Benson påminde oss: "Kyrkan upprättades i hög grad för att hjälpa familjen, och långt efter det att kyrkan har utfört sin uppgift, kommer [familjen] att fortsätta finnas till" ("Strengthening the Family", Improvement Era, dec 1970, s 46). Jag skulle vilja tala om att bygga hem där var och en av oss ­ vare sig vi är gifta eller ensamstående, unga eller gamla ­ kan växa som individer och bäst utveckla våra inneboende möjligheter. Hem där familjemedlemmarna kan lära allt de behöver veta för att följa frälsningsplanen, som är vår himmelske Faders plan för att var och en av oss ska kunna finna vår väg tillbaka till honom och till vårt himmelska hem, när denna prövningstid i dödligheten är slut. Jag instämmer med president David O McKay som sade: "Av hela mitt hjärta tror jag . . . att bästa platsen att förbereda sig för evigt liv är hemmet" ("Blueprint for Family Living", Improvement Era, apr 1963, s 252). Men skrifterna gör oss uppmärksamma på att det måste finnas en motsats till allt (2 Nephi 2:11). President Boyd K Packer säger att "Det yttersta syftet för motståndaren . . . är att störa, splittra och förgöra hemmet och familjen" ("Fadern och familjen", Nordstjärnan, juli 1994, s 19). I våras byggde två olika fågelpar bo i min trädgård. En liten sparv valde att bygga sitt bo i en rosenbuske på vår altan. Gång på gång flög hon fram och tillbaka med gräs och små kvistar i näbben. Försiktigt tog hon sig fram genom det taggiga buskaget och lade ner sitt byggnadsmaterial på den utvalda platsen. Hon arbetade utan rast eller ro tills det lilla boet var färdigt. Jag förundrades över hur noggrant gräset flätades till en stark och stadig konstruktion. Jag blev nästan rörd till tårar när jag såg att det i botten på boet låg fyra små bomullstussar, utplacerade på exakt rätt ställe för att bli en mycket mjuk bädd till hennes ungar. Den andra fågeln, en rödhake, valde att bygga sitt bo i närheten av takrännan framför mitt hus, högt upp där inga rovdjur kunde nå det. Eftersom hon var större, var hennes bo det också, och dessutom var utsidan av boet kittad med lera som höll samman gräset och kvistarna och höll boet på plats i kröken på stupröret. På insidan flätades enstaka grässtrån samman till en mjuk skålform som passade fågeln precis. När redena var färdiga lade fåglarna sina ägg och började sedan det dagliga vaket med att skydda och vårda. Timme efter timme, dag efter dag, låg dessa fåglar på sina ägg. Sedan äggen kläckts arbetade mödrarna heltid med att ge mat till sina hungriga små. En speciellt varm dag lade jag märke till att rödhaken satt i sitt bo och andades tungt med näbben öppen. Det var tydligt att hon inte mådde bra i det skarpa solskenet. Jag undrade varför hon var kvar i boet. Sedan märkte jag att hon inte satt djupt nere i boet som hon gjorde när hon höll ungarna varma. I stället hade hon försiktigt brett ut sig över boet och bildat ett skydd, så att hennes små, som var utan fjädrar, inte skulle brännas av solen. Jag började läsa om fåglar och om den möda de lägger ner på att bygga hem till sina familjer. Visste ni att ladusvalor gör mer än 1.200 turer för att skaffa lera och bygga sina bon? I ett enda av vävarstararnas bon fann man 3.387 olika sorters material. Jag tycker det verkar som om fåglarna investerar allt ­ sin tid, sina krafter, sina medel, sin egen bekvämlighet ­ för att skapa ett hem och fostra sina ungar. Det är inget de prioriterar som näst viktigast eller undviker. Det kommer först. Sedan jag iakttog fåglarna i min trädgård, har jag funderat över vem som lärde dessa fåglar att göra det de gjorde. Hur visste de hur de skulle bygga ett bo och ge skugga åt sina ungar mot solen? Fåglar följer instinkterna att sörja för, beskydda och ge näring. Det är gudagivna instinkter, och när jag tänkte på dem, fick det mig att liksom psalmisten utbrista: "Hur stora är inte dina verk, o Herre!" (Ps 92:6). Vi är också välsignade med gudagivna instinkter. Vi har instinktivt så många önskningar för dem vi älskar, men som människor stöter vi på många fler problem än de fåglar gjorde, som jag iakttog. I dagens samhälle finns det många som ifrågasätter betydelsen av det traditionella hemmet och familjen. Några tycker att kvinnans tid och förmågor kan användas till det som är viktigare än familjen. Men profeterna har varit obevekliga när de förkunnat, att uppgiften att skapa ett hem är en av de heligaste och mest meningsfulla sysselsättningar som en man eller kvinna kan ha. Systrarna har möjligheter under livets alla omständigheter att bygga upp och ha omsorg om andra som de har inflytande över. När du och jag lär oss mer om vår himmelske Faders frälsningsplan, övertygas vi om, oavsett omständigheterna i vårt liv, att det är ytterst viktigt att skapa en trygg och stärkande omgivning för dem vi älskar. Äldste Neal A Maxwell sade: "Hemmet är vanligtvis den plats där större delen av vår tro grundas och växer . . . Så sorgligt det därför är, att en del hem bara är en rastplats, när de i stället borde vara en förberedande skola för celestiala riket" (Lord, Increase Our Faith, [1994], s 117). När vi bekämpar de negativa inflytandena i världen och anstränger oss att bygga hem som är "förberedande skolor för celestiala riket", låt oss då komma ihåg att det som vi företar oss på jorden har en andlig grund och en celestial avslutning. Som Hjälpföreningens presidentskap vill vi ånyo bekräfta våra mål och vårt åtagande att uppfylla Hjälpföreningens syfte ­ vilket är att hjälpa systrarna och deras familjer att komma till Kristus. Vi vill förvissa oss om att Hjälpföreningen är en tillgång och välsignelse för varje syster i kyrkan, oavsett hennes omständigheter. Vi är angelägna om att varje syster ska förvärva andlig styrka och uppnå färdigheter som kommer att ha avgörande betydelse för hur hon hanterar de utmaningar som väntar henne. Med godkännande från första presidentskapet och de tolv apostlarnas kvorum har vi därför glädjen att meddela följande: Från och med den 1 januari 2000 kommer hemkunskapsmötena att ändra namn. Det nya namnet blir "Möte för hemmets, familjens och den enskildes utveckling". Syftet med det nya namnet är att tydligt förmedla vad detta viktiga möte som Hjälpföreningen har mitt i veckan är avsett att åstadkomma. Vidare ska det nya namnet hjälpa var och en av oss att på nytt koncentrera oss på att stärka oss själva och sedan, med denna ökade styrka, bygga upp vår familj, våra vänner, grannar och vårt samhälle, så att alla kan komma närmare vår himmelske Fader och hans Son Jesus Kristus. Under den 15 minuter långa lektionsdelen kommer lärarna att presentera ett andligt tema. Under den 60­90 minuter långa aktivitetsdelen lär vi oss praktiska färdigheter som grundar sig på det andliga temat. Dessa praktiska färdigheter kan till exempel vara hemmets skötsel och reparationer i hemmet, trädgårdsskötsel eller täckstickning. Vi kan också välja att delta i tjänandeaktiviteter som välsignar och stärker andra. Mötet bör berika och förbättra vars och ens liv. I evangeliet finns svaren som världen behöver för att lösa problemen som finns omkring oss. Genom Jesu Kristi evangelium har vi kunskapen och medlen att skapa hem som ger oss kraft, frid, kärlek och tro. Vi behöver inte göra det ensamma. Kyrkans program kan hjälpa oss. Vi behöver också den hjälp som vår Fader i himlen är ivrig att ge oss. I Psaltaren 127:1 står det: "Om Herren inte bygger huset, så arbetar de förgäves som bygger på det." Nyligen kom min vän Richard hem från arbetet och fann en mycket liten flicka som satt på trottoarkanten framför hans hus och grät. Han frågade om han kunde hjälpa henne. Genom tårarna förklarade hon att hon gått vilse. Han sade att detta var hans hus och hans hustru var hemma. Han sade att han visste att hon inte borde gå iväg med främlingar, men om hon kände sig trygg nog att följa med in, skulle han och hans hustru försöka hjälpa henne att hitta hem. De gick in i huset och hans hustru började trösta den lilla flickan. "Jag förstår att du är mycket rädd", sade hon. "Jag var rädd", svarade flickan, "tills jag såg bilden av Jesus som hänger på er vägg. Då visste jag att jag kan vara lugn." Överallt i världen finns det många av Guds barn som gått vilse. Vi som känner till sanningen kan hjälpa dem. Vi kan visa dem exempel på starka hem och rättfärdiga familjemedlemmar. Vi kan hjälpa dem om vi har Frälsaren i vårt hem ­ inte bara hans bild på väggen, utan också hans lärdomar, hans Ande och hans kärlek. Trots instinkterna som vi välsignats med, får vi inte automatiskt ett sådant hem. Vi behöver andlig styrka och praktiska färdigheter för att bygga ett hem där Herrens Ande råder. Mötet för hemmets, familjens och den enskildes utveckling är ett tillfälle för oss att uppleva systerskap, få kunskap, lära oss färdigheter och stärka våra vittnesbörd. Mötet ger oss också inspiration att ta nya tag för att ägna oss åt våra hem och familjer och att tjäna varhelst det behövs. När Hjälpföreningens ledare och vi alla som medlemmar fångar visionen av och tycker det ska bli spännande med ett möte för att berika hemmet, familjen och oss själva, och omsätter vår entusiasm i handling, så kommer vårt vittnesbörd och vår andliga styrka att växa. Vi kommer närmare vår Frälsare och vet hur vi ska bygga hem där han kan vistas. Sedan, för att citera president Thomas S Monson, "kan Herren ­ vår besiktningsman ­ säga till oss, som han sade . . . till Salomo, en husbyggare i en annan tid . . . 'Detta hus, som du har byggt har jag helgat för att där fästa mitt namn för evig tid. Och mina ögon och mitt hjärta skall vara där alltid'" (1 Kung 9:3, Pathways to Perfection [1973], s 250). Hjälpföreningen är en organisation med gudomligt ursprung. Inom den finns kraften att stärka systrarna och deras familjer och att skapa en världsomfattande systerfamilj. I Jesu Kristi namn, amen.