President Gordon B Hinckley
Kyrkan går framåt i sin tilldelade mission i riktning mot sitt slutliga mål.
Välkomna till konferensen! Än en gång välkomnar vi er, mina bröder och systrar, till denna stora världskonferens. Sex månader mellan konferenserna tycktes en gång i tiden vara en lång tid. Numera tycks de passera i rask takt. Vi samlas igen som en stor familj, över tio miljoner, för att lyssna och lära av dem som kallats att leda, för att förnya vår tro och befästa beslutet att leva bättre och för att samlas och umgås på ett behagligt sätt.
Vi är ett lyckligt och välsignat folk som arbetar på att bygga upp Guds verk och rike på jorden. Oavsett ras och nationalitet, vare sig vi är rika eller fattiga, gamla eller unga, samlas vi för att dela med oss av vårt gemensamma vittnesbörd om den Herre i vars namn vi tillber.
Jag är glad att kunna rapportera att tillståndet i kyrkan är gott. Verket fortsätter framåt. Jag ska påpeka bara två eller tre områden.
Vi har nu ungefär 60 000 missionärer. I juli kommer vi att ha 333 missioner. Vi försöker genomföra det uppdrag Herren gav när han sade: "Gå därför ut och gör alla folk till lärjungar: döp dem i Faderns och Sonens och den heliga Andens namn" (Matt 28:19).
Dessutom har vi 137 629 frivilliga och missionärer i icke proselyterande verksamhet. Det är för det mesta mogna personer som bidrar med sin tid och sina talanger utan betalning av något slag, men med stor kärlek till verket och riket. Deras förenade insats motsvarar 15174 heltidsanställda med löner till ett värde av 531 miljoner dollar. Vilken enastående insats!
Vårt släktforskningsarbete går framåt med allt större styrka. Det finns ett oerhört intresse överallt för att söka sina rötter. Med tiden kommer allt detta att leda till uppfyllandet av den stora avsikt i vilken detta verk utförs. Barnens hjärtan vänds till fäderna för att Herrens avsikter ska uppfyllas.
Vi bygger tempel i en skala som man aldrig tidigare kunnat drömma om för att bringa detta verk till dess avsedda slutmål. Sedan i oktober har vi invigt tempel i Anchorage i Alaska, Colonia Juárez i Mexico samt Madrid i Spanien. Det förväntas att vi ska inviga ytterligare fjorton under resten av detta år.
Detta är ett oerhört företag, med många problem, men trots svårigheterna fungerar allt och jag är säker på att vi kommer att nå vårt mål.
Vi bygger kapell i stort antal för att fylla vårt folks behov. Ett gammalt ordstäv säger att det är en dålig vind som inte för något gott med sig. De ekonomiska problem som plågat Asien och andra delar av världen har medfört lägre fastighetspriser, och på så sätt kan vi få byggnadstomter till lägre kostnad.
I många av kyrkans områden ökar närvaron vid sakramentsmötena, och aktiviteten ökar.
Jag nämner dessa punkter bara för att visa att verket går stadigt framåt över hela världen.
Vi är benägna att tala i stora tal, såsom kyrkans totala medlemsantal. Men vi får aldrig glömma att vi alla är individer med egna behov och problem, egna förhoppningar och drömmar, vår egen tro och övertygelse. En del är starka, andra svaga, men vi försöker alla göra vårt bästa. Vi har problem att handskas med. De är svåra och allvarliga. Vi behöver varandra för att bygga upp och stärka varandra. Vi får aldrig förlora ur sikte det faktum att vi ska "hjälpa de svaga, upplyfta de slappnande händerna och styrka de matta knäna" (L&F 81:5).
Vi får aldrig glömma att vi lever i en värld med stora skillnader. Jordens alla folk är vår Faders barn och har många olika religioner. Vi måste främja tolerans, uppskattning och respekt för varandra. Vi har olika läror. Detta behöver inte medföra fientlighet eller något slags självgod attityd.
I detta ögonblick ömmar våra hjärtan för det brutalt behandlade folket i Kosovo. Det är svårt för oss att förstå hur de som påstår sig vara kristna kan handla så barbariskt mot dem som har en annan tro. Jag är tacksam för att vi påskyndar vår humanitära hjälp till offren för dessa grymheter.
Jag är glad att kunna meddela att kyrkan nu är bättre känd och bättre förstådd. Massmedia är på det hela taget vänliga mot oss. De har varit ärliga mot oss. Det finns förstås undantag, och vi beklagar detta. Det förgångnas gamla spöken dras fortfarande fram av dem som vill exploatera och skapa sensation. Men televisionens bilder falnar nästan omedelbart med den oerhörda information som omger oss. Gårdagens tidning är snart glömd. Under tiden går kyrkan framåt i sin tilldelade mission i riktning mot sitt slutliga mål.
Vi ska samarbeta med tålamod och aldrig förlora ur sikte det stora uppdrag som getts oss av honom som är vår ledare, och vars kyrka detta är.
Nu inbjuder jag er att lyssna till bröderna och systrarna. Alla som talar känner ansvaret av att göra detta. Många böner och mycket arbete har lagts ner i det som ska sägas. Må vår tro på de storslagna grunderna till vår lära stärkas och vårt leverne som medlemmar i denna stora Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga förbättras, ber jag ödmjukt i Jesu Kristi namn, amen.
