Prästadömet och hemmet Äldste D Lee Tobler i de sjuttios kvorum Det finns ett sätt för varje församling att med hjälp av råd nå ut till . . . familjer (utan prästadöme) och öppna vägen till templet för dem. Mina kära bröder i aronska och melkisedekska prästadömet! Det är en speciell välsignelse att kunna stå i denna talarstol, där Guds profeter och apostlar och rättfärdiga och dugliga män och kvinnor under många årtionden undervisat och gett kyrkans medlemmar råd. I kväll är det min ödmjuka önskan att kunna uppmuntra prästadömets ledare, särskilt stavs- och församlingsråden, att bli mer uppmärksamma på de familjer i kyrkan som ännu inte fått välsignelsen av att ha melkisedekska prästadömet i sina hem. Detta är familjer där fadern ännu inte erhållit det prästadöme som är så nödvändigt för att han ska kunna välsigna och vägleda sin familj. Vad dessa familjer beträffar väntar evangeliets fullhet, särskilt templets välsignelser, inte bara på deras egna ansträngningar, utan också på kärleksfulla ansträngningar från medlemmar i kyrkan som redan förstår vad templets förordningar innebär för familjen. Som barn växte jag upp i ett hem där det var en självklarhet att prästadömet var lika livsviktigt som vattnet vi dricker för att släcka vår törst. Min mor hade i sin egen familj upplevt glädjen av att hennes stora familj blev helt aktiv i kyrkan och därefter, som familj, besökte Salt Lake-templet. När min morfar var 47 år gammal hade han mottagit prästadömet och alla välsignelserna därav. Efter att ha fullgjort en heltidsmission bad min mor om en särskild prästadömsvälsignelse för att kunna ledas till en värdig prästadömsbärare som inte bara skulle vara hennes make utan också en värdig prästadömsfar åt hennes barn. Efter denna prästadömsvälsignelse uppfylldes alla dessa rättfärdiga önskemål för henne och oss som familj i södra Nevada. Vi hade från början en familj som var grundad på prästadömet och det återställda evangeliets förordningar, särskilt de heliga tempelförordningarna. Detta gav oss som barn en känsla av att utgöra en helhet, inte bara med vår närmaste familj utan också med vår mors och fars släktingar. Vi lärde oss tidigt den helande kraften i prästadömet när far, ibland själv och andra gånger med hjälp av män i församlingen, utövade prästadömet i vårt hem. På 1930-talet i den lilla nybyggarstaden i Nevada fanns det inga läkare. Närmaste läkare fanns i Las Vegas eller S:t George. Det första vi tänkte på om det hände olyckor eller om någon blev sjuk var att få en välsignelse som nedkallade prästadömets kraft. Jag minns att mor brukade säga: "Vi har inga läkare här i Bunkerville, men vi har prästadömet till att välsigna oss alla, och det räcker." Och mäktiga var de välsignelser som lugnade och gav ny tillförsikt åt både unga och gamla. Vi var aldrig maktlösa när prästadömet fanns där. Jag har alltid varit tacksam för att jag så tidigt blev medveten om kraften av Guds prästadöme i vårt hem. Våra hem idag står inför aldrig förut skådade utmaningar som hotar förgöra familjen ­ som från hemmen tar bort känslan av frid och förtröstan på framtiden. De onda krafter som förespråkar omoraliskt uppträdande, oärlighet och slaveri genom droger tycks bli allt starkare. Dessa moraliska frågor och utmaningar kommer säkert inte att försvinna. Vi kommer också att märka att de timliga utmaningarna som rör vårt dagliga liv kommer att intensifieras. Vi har alla blivit mycket medvetna om att en anställning inte längre är lika säker som den var förr om åren, eftersom företag och institutioner över hela världen slår sig samman för att bli mer konkurrenskraftiga. Familjeföretaget berörs allt mer av världsmarknaderna och allmänna ekonomiska villkor, i stället för bara av de lokala eller nationella förutsättningarna som fallet var tidigare om åren. Inom så gott som all verksamhet blir de snabbt förändrade villkoren i världen en börda för familjen. De skapar en känsla av oro hos föräldrar och barn. Dessa förhållanden, i kombination med den ständiga urholkningen av moraliska värderingar, kan bäst åtgärdas inom familjen. Detta görs när rättfärdighetens krafter används på ett effektivt sätt i hemmet, under faderns värdiga ledarskap genom prästadömet, i samarbete med en god och rättfärdig mor. Faktum är att den 11 februari 1999 gick ett brev ut till alla medlemmar över hela världen, där första presidentskapet på nytt uppmanade föräldrarna att göra sitt allra bästa för att undervisa och fostra sina barn i evangeliets principer. De sade också att hemmet är grunden till ett rättfärdigt liv, och att inget annat kan ta dess plats eller fylla dess viktiga funktion i att fullgöra detta gudagivna ansvar. När den prästadömets grund som ska klara dessa utmaningar finns på sin plats i familjen, som den var i mitt barndomshem, då kommer vi inte att frukta de eventuella framtida följderna. Vi kanske får utstå motgångar och svårigheter, men utgången blir av högsta eviga värde. Familjer, där prästadömet äras och utövas, kommer att kunna uthärda nuvarande påtryckningar och bli eviga familjer. Och samtidigt blir enskilda familjemedlemmar fullkomnade och förberedda för de trofastas belöningar. Det finns många familjer i varje församling och gren som inte har prästadömet. I dessa familjer finns det makar och fäder som helt enkelt väntar på en hjälpsam inbjudan att förbereda sig för det melkisedekska prästadömet. Deras hustrur ber och väntar på denna utsträckta hand. Detta är män, som genom vår undervisning och omvårdnad kan göras dugliga att bära detta prästadöme. De kan bli fäder som får uppenbarelse och vägledning för sina familjer. De kan bli fäder som ger välsignelser till sina egna barn, som döper dem och konfirmerar dem. Man och hustru kommer att besöka templet och de kommer att ta sina barn till templet för att beseglas för tid och all evighet. De kommer att ordinera sina söner till prästadömet och de kommer att välsigna sina söner och döttrar vid både sjukdom och hälsa. De flesta av dem är redan på ett timligt sätt goda familjeförsörjare. De måste nu lära sig ta hand om sina familjer i en evig andlig bemärkelse. Det finns ett sätt för varje församling att med hjälp av råd nå ut till alla dessa män och kvinnor och deras familjer (utan prästadömsbärare) och öppna vägen till templet för dem. Hur ska annars vi och de kunna få upphöjelse, eller klara de svårigheter som ligger framför oss. Får jag komma med en vädjan till er biskopar och grenspresidenter, till melkisedekska prästadömets kvorum, till församlings- och grensråden, att ge högsta prioritet åt att med hjälp av bönen kontakta och hjälpa dessa familjer på ett omtänksamt sätt. Kyrkan kommer att nå sitt fulla potential när dessa familjer är förda i säkerhet under prästadömets mantel. Om honom och hans stora verk vittnar jag i Jesu Kristi heliga namn, amen.