Ert ljus i ödemarken Sharon G Larsen andra rådgivare i Unga kvinnors generalpresidentskap Ha blicken fästad på ditt mål . . . och gå på Sonens, Guds Sons, raka och smala väg. Med tanke på vad ni vet, eller inte vet, skulle ni kunna tänka er att campa åtta år i ödemarken ­ utan resor till stan, utan ljus, utan ens en eldstad? Detta skildrar det som fader Lehi och hans familj upplevde när Herren befallde dem att lämna Jerusalem. Jag är säker på att det klagades en del i lägret ­ och där fanns inte många frivilliga! Det fanns utan tvivel unga kvinnor som ni på denna maratonfärd. Herren varnade dem för att göra upp eld. Sedan lärde han dem: "Jag vill . . . vara edert ljus i ödemarken, och jag vill bereda vägen för eder, om I hållen mina befallningar . . . skolen I bliva förda den rätta vägen till det förlovade landet, och I skolen förnimma, att I stån under min ledning" (1 Nephi 17:13). Säkert har ni alla förlovade länder som ni skulle vilja komma till, och ni kan få ert eget ljus i denna ödemark som hotar ungdomar idag. Detta ljus ges med mycket kärlek, Herrens kärlek till vart och ett av sina barn, och särskilt till ungdomar. Herren vet att ni ställs inför svårigheter och frestelser, och han förser er med det ljus som lyser upp era hjärtan, era sinnen och era andar. Han har sagt att hans ord är sanning, och sanning är ljus, och ljus är Jesu Kristi Ande (se L&F 84:45). Sunny är utbytesstudent från Korea. Hon bor i ett främmande land med ett nytt språk och en ny familj. Det var svårt i skolan och hon hade inga vänner att äta tillsammans med eller prata med eller delta i skolans aktiviteter med. Hon sade: "Jag mådde så dåligt. Sedan funderade jag på att be. Jag hade inte tänkt på att be min himmelske Fader om hjälp och tröst och om tro på mig själv. Sedan började jag läsa Mormons bok varje morgon och be innan jag gick till skolan. Det började gå mycket lättare i skolan. Jag blev så förvånad att jag kunde förstå bättre! Det kändes som om någon hjälpte mig i mina studier" (brev som nu finns på Unga kvinnors kontor). Ni vet, eller hur, att böner tänder ljuset? När ni gör bönen till en regelbunden del av ert liv, börjar ni vandra i ljuset, på den trånga och smala vägen. När jag var i er ålder lärde jag mig hur viktig den trånga och smala vägen är och hur svårt det var att koncentrera mig på och hålla mig på den. Jag växte upp i en liten stad vid foten av Rocky Mountains i Canada. Min pappa var bonde, och jag fick lära mig arbeta. Varje sommar körde jag traktorn åt honom, slog och räfsade höet, släpade höbalar och plöjde åkrarna. Jag minns när jag först fick lära mig plöja och odla en åker. Pappa förklarade vikten av att plöja en rak fåra eller en rak linje. Körde jag snett blev det fläckar som inte plöjdes, och där tog ogräset över. Han sade: "Om du fäster blicken på en stolpe i stängslet på andra sidan åkern och har den som mål, kommer du att plöja en rak fåra. Låt inte ojämnheterna hindra dig. Det är när du börjar titta för nära traktorn som hålor och gupp får dig ur kurs och du börjar köra snett." Sedan lät han mig göra jobbet. Jag mindes detta med stolpen på andra sidan fältet medan jag plöjde flera fåror, sedan började jag sjunga för att få tiden att gå. Jag sjöng alla sånger och psalmer jag kände till, och om jag inte kunde orden hittade jag på egna. Jag sjöng för full hals och hade mycket roligt när jag såg pappa komma gående över åkern mot mig. Jag stannade traktorn och han sade: "Ser du vad som har hänt med de raka linjerna?" "Vad menar du?" sade jag. Han sade: "Titta på raden. Dina första fåror är raka, men tydligen släppte du uppmärksamheten på var du plöjde. Du måste ha slutat titta på stolpen på andra sidan fältet ­ ditt mål. Kan du se att du för varje rad har kommit lite mer snett, tills det nu finns stora fläckar på åkern?" Han satte sig på traktorn och körde några vändor för att räta ut raderna. När han steg av för att låta mig försöka igen, sade han: "Sharon, lägg alltid märke till vart du är på väg." När påtryckningarna i världen verkar överväldiga oss, och vi frestas att ge upp det som vi helst vill ha för något vi vill ha nu, är det svårt att vara uppmärksam, att se längre än till stunden, längre än till traktorn. Den gropiga och ojämna terrängen, övertalningsförsöken från vänner som verkar ha mycket roligt, kan få oss ur kurs. Men ljuset som kommer att hjälpa oss att hålla oss på den smala vägen kan liknas vid målet på andra sidan åkern. Om det finns stunder när vi distraheras och frestas, kommer Herren att finnas där för att hjälpa oss att rätta till vår kurs. Ni kan gå bort från mörkret och komma in i ljuset ­ Hans ljus. En ung vän som inte förstod vikten av att ha ljuset, att ha Anden, försökte förklara för mig varför han trodde det var viktigt att se några av de vulgära och våldsamma filmer som finns i handeln idag. Han sade: "Om du inte vill se dem blir du naiv och oerfaren, och världen kommer att utnyttja dig." Jag frågade min unge vän: "Skulle du hellre utsätta dig för det som världen har att erbjuda för att bli välinformerad och sedan lämnas åt dig själv att fatta beslut, än att välja att låta dig ledas av Herren och leva ditt liv så att det kan fyllas med så mycket ljus och sanning och godhet att det inte finns utrymme för mörker?" Man kan inte vara i ljuset och mörkret samtidigt. Detta ljus symboliseras i Unga kvinnors fackla. Facklan som ni bär, med er profil i lågan, kan stärka er önskan att stå för sanning och rättfärdighet. Det är en påminnelse om att Kristus är ert ljus och att han kommer att visa er vägen genom både de lyckliga tiderna och mörkrets töcken. Ni kommer aldrig att behöva känna er ensamma eller övergivna. Emily, en klasspresident i Laurel som ville veta Herrens vilja angående en av hennes rådgivare, beskriver hur detta ljus känns. Hon sade: "Jag hade en viss flicka i åtanke när jag bad, och jag fick en sådan stark uppenbarelse ­ det är som när hjärtat och sinnet förenas och allting blir så klart. Därför visste jag utan tvivel att hon skulle bli min rådgivare" (brev som nu finns på Unga kvinnors kontor). Det är bönerna som ansluter oss till Guds kraft vilken får oss att älska och tjäna andra, göra uppoffringar och utveckla våra egna förmågor. Jareds broder i Mormons bok kände till denna process. Han hade byggt åtta båtar, eller fartyg, enligt Herrens föreskrifter, men det fanns inget ljus i dem. Han ropade till Herren om hjälp (och det kan vi också göra). Men svaret kom inte så som han väntat sig. Herren kunde lätt ha gjort så att det blev ljust i dessa båtar, men han ville att ljuset ­ Andens ljus ­ skulle komma in i Jareds broder. Vad tror ni att Jareds broder gjorde från den stund han insåg att Herren inte tänkte ge honom en ficklampa, tills att han högg ut 16 stenar och bad Herren röra vid dem och ge dem ljus? Jag tror att han måste ha gjort mycket av det som Sunny Kim och Emily gjorde ­ fastat och bett och begrundat och läst sina skrifter, tjänat och älskat andra, förlåtit och bara försökt vara lydig, så att han kunde bli ledd av Anden, ljuset. Under det att Jareds broder gjorde allt han kunde, arbetade hårt och använde sig av alla tillgängliga resurser ­ särskilt av tron på Herren ­ gick han på nytt till Herren med sitt förslag, och han hade ansträngt sig tillräckligt. Herren rörde vid dessa 16 stenar och de fick ljus (se Ether 2:18­25; 3:1­6). Det finns alltid lösningar. Många unga kvinnor följer detta ljus, och Herren välsignar dem. Lyssna till vittnesbörden från några som lät Herren vara deras ljus: [Några unga kvinnor bar sina vittnesbörd på video.] Låt Herren vara ditt ljus. Låt honom bereda vägen för dig till ditt förlovade land. "Ingen människas liv är så mörkt att inte han kan lysa upp det" (Sam Cardon och Steven K Jones, "Come Unto Him", New Era, april 1995, s 10). Du behöver inte vara profet som Lehi eller Jareds broder. Var bara dig själv ­ med hunger och törst efter rättfärdighet. Lita på honom. Ha blicken fästad på ditt mål på andra sidan åkern och gå på Sonens, Guds Sons, raka och smala väg. Jag bär vittne om ljuset och Anden som kommer från Jesus Kristus. Min Gud är mitt ljus, min frälsning, mitt allt. Ej mera mitt liv är mörkt eller kallt. En Frälsare nådig, som öppnar sin famn ("Min Gud är mitt ljus", Psalmer, nr 51). I Jesu Kristi namn, amen.