Äldste Neal A Maxwell
i de tolv apostlarnas kvorum
Arbete är en andlig nödvändighet även om det för vissa inte är en ekonomisk nödvändighet.
Bröder, under mina år i aronska prästadömet var jag svinaherde! Då, för länge sedan, lärde jag mig mycket om arbete, genom ett 4-H-projekt som sysslade med renrasiga Duroc-grisar! Som bevis på att det som följer inte är ett uppförstorat minne, vill jag, med äldste Nelsons hjälp, helt kort förevisa denna filt med nära 100 prisband som vunnits av mina bästa grisar på olika marknader under flera år.
Överst nära äldste Nelsons hand finns ett skärt band, som jag vann för 60 år sedan. Det var det allra första band jag vann. Jag tror att domaren var vänligt inställd och att grisen egentligen inte var särskilt speciell, men han visste att jag behövde uppmuntran, därav fjärde priset. De lila banden var för champion-grisar som ställdes ut senare.
Tack, äldste Nelson!
Bröder, jag lärde genom bister erfarenhet nödvändigheten av att bevaka de skiftande priserna på fläskkött vid den lokala styckningsanläggningen. Noggrann bokföring över vinst och förlust fördes med hjälp av min far som var kamrer. Som alltid fick mina föräldrar, som alltid stödde mig, till sist göra en del arbete själva. Det gällde också min älskade mor som föddes för 95 år sedan i dag. Hon lärde mig att arbeta, och älskade mig tillräckligt för att tillrättavisa mig.
För att få tag i billig svinföda köpte jag regelbundet dussintals tre dagar gamla limpor i ett bageri för bara en cent styck. Dessutom kunde jag, om jag var där vid rätt tid vid det lokala mejeriet, få omkring 250 liter skummjölk gratis! Numera betalar jag 65 cent litern -- ödets ironi. Genom att spara på de här sätten, kunde jag köpa det spannmål jag behövde åt grisarna för det lilla av kontanter jag hade.
Det hände ofta att en dräktig sugga födde sina griskultingar efter midnatt. Den trötthet som följde av att ta hand om allt detta, och mer därtill, var verklig. Men i allt detta hade jag en känsla av att ha uträttat något, bland annat kunde jag bidra till familjens matsedel. De flesta unga män i min ålder arbetade på liknande sätt. På den tiden, bröder, var vi fattiga allesammans, utan att ens veta om det. Arbete var något man tog för givet. I dag finns det vissa som tar för givet att de ska få.
Men det fanns stora sociala nackdelar med att föda upp grisar. Jag var blyg redan då, och har ett levande minne av hur rektorn i vår junior high school kom in i klassrummet och sade högt inför alla: "Neal, din mamma ringde. Dina grisar har sluppit ut!" Jag ville krypa under bänken, men sprang i stället hem och hjälpte till att fånga in grisarna.
Min far, som var kärleksfull men noggrann, sade att även om jag arbetade hårt, så var arbetet inte alltid så väl gjort. Noggrannhet förstod jag mig inte på. En sommardag bestämde jag mig för att glädja pappa genom att sätta upp ett antal staketstolpar, väl fastgjorda och i rak linje. Jag arbetade hårt hela den dagen och tittade sedan förväntansfullt bort längs den väg pappa brukade komma hem på. När han kom, såg jag ängsligt på medan han noggrant inspekterade staketstolparna, han till och med kontrollerade med ett vattenpass, innan han förklarade sig helt nöjd med dem. Så kom berömmet. Mitt anletes svett gjorde mig förtjänt av pappas beröm vilket i sin tur smälte mitt hjärta.
Jag ber er förlåta denna korta självbiografiska utvikning som jag använt för att uttrycka min djupa uppskattning för att ha fått lära mig arbeta tidigt. Dock, bröder, gjorde jag förvisso inte alltid min plikt med "hjärtat fyllt utav sång", men jag lärde mig sätta handen till verket, vilket hjälpte mig senare i livet när verket blev allt tyngre. En del av dagens i övrigt goda unga män tror felaktigt att sätta handen till verket är detsamma som att sätta handen till ratten.
Vår himmelske Fader beskrev sin stora plan för sina barn med orden: "Se, mitt verk och min härlighet är att åvägabringa odödlighet och evigt liv för människan" (Moses 1:39; kursiveringen tillagd). Begrunda betydelsen av Herrens användning av ordet verk, eller arbete. Vad han gör med kärlek och återlösning är icke desto mindre ett arbete -- till och med för honom! Vi talar likaledes om att "arbeta på vår frälsning", om "skördelagen" och om vårt "anletes svett" (se Moses 5:1 samt JST 1 Mos 4:1). Detta är inga tomma fraser. I stället understryker de arbetets betydelse. Ja, bröder, arbete är en andlig nödvändighet även om det för vissa inte är en ekonomisk nödvändighet.
Därför talar jag till er som goda unga män, däribland sju fina son- och dottersöner som lyssnar i kväll, ibland dem två missionärer och tre nyligen ordinerade diakoner. Jag påminner er om att arbetets evangelium är en del av evangeliets fullhet. Missionärsarbete ger glädje, men är ändå arbete. Tempeltjänst ger glädje, men är ändå arbete. Tyvärr är det så att även om en del av våra undersysselsatta ungdomar arbetar, gör de det oftast för sin egen skull.
Olyckligtvis är en del av våra i övrigt goda ungdomar utan utmaningar och är nästan helt fria från förpliktelser. De får förmåner, till exempel gratis bil inklusive fri bensin och försäkring -- allt betalt av föräldrar som ibland förgäves väntar på att få höra några vänliga och uppskattande ord.
Unga män, er egen blandning av arbete varierar förståeligt nog alltefter ålder och omständigheter, det arbete som fördelas mellan hemläxor, arbete i familjen, arbete i kyrkan, deltidsarbete och arbete på tjänandeprojekt. Varje form av arbete kan vara utvecklande. Men se upp för varningslamporna. Om ni till exempel har ett deltidsarbete, spenderar ni hela lönen på er själva? Betalar ni tionde? Sparar ni en del till er mission? President Spencer W Kimball gav följande kortfattade råd: Om den unge mannen tillåts spendera allt han har på sig själv, kan denna anda av själviskhet följa honom ända till graven. (The Teachings of Spencer W Kimball [1982], s 560)
Hemläxor är förvisso nödvändigt arbete, men tränger detta mentala arbete bort det andliga arbetet helt och hållet? Ditt medelbetyg är mycket viktigt, men vad är ditt medelbetyg i kristligt tjänande?
Att arbeta i kyrkan kan utveckla viktiga förmågor, och behovet av detta arbete tar aldrig slut. Men gör du det bara som en formsak?
Arbete i familjen är också viktigt, men sker här något utöver att bara städa ditt eget rum och plocka upp dina egna kläder?
Oavsett hurdan blandningen av arbete är, så är arbetet med att få bort vår själviskhet det svåraste ni och jag har att utföra. Denna själviskhet är tung att lyfta bort!
Vi behöver skapa balans i arbetet, eftersom vissa uppgifter har en tendens att skymma andra, som när fäder stannar kvar för länge på kontoret alltför ofta. De sysslor vi tycker om behöver föga uppmuntran, som i äldste Spencer Condies parafras av Strauss' råd till dirigenter: "Om ni uppmuntrar blåsarna för mycket, kanske de spelar så att ni aldrig hör stråkarna igen!
Ta er i akt, fäder, när ni bestämmer er för att era barn ska ha det bättre än ni hade det. Akta er så att ni inte oavsiktligt gör allt värre genom att ta bort kravet på en rimlig arbetsinsats som en del av deras erfarenhet, och på så sätt isolerar era barn från just det som bidrog till att göra er till det ni är!
Vissa förhållanden har förvisso ändrats. För de flesta unga män finns det inga kor att mjölka, grisar att mata osv. Ja, en del av dagens sysslor kanske verkar konstlade och påhittade. Men unga män, ha tålamod med era föräldrar medan de försöker ge er rimligt och meningsfullt arbete. I detta sammanhang vore det verkligen en välsignelse om fler söner kunde få arbeta sida vid sida med sina fäder, åtminstone ibland. Fäder och söner, om detta inte redan händer så kan ni väl under de närmaste tre månaderna välja ut åtminstone en besvärlig syssla som ni kan utföra tillsammans!
Unga män, jag vet inte vilka gåvor just ni har, men ni har dem! Använd dessa gåvor och förbättra era talanger -- jämsides med att bära ut soporna, klippa gräsmattor, kratta löv eller skotta snö åt änkor, änkemän eller en sjuk granne.
Att veta hur man arbetar ger er en fördel i livet, och strävan mot höga mål ger ännu större fördel!
Låt oss alla vara snabba att frikostigt berömma våra ungdomar för det arbete de uträttar, särskilt när de gör det väl!
Det uppväxande släktet kommer att avgöra huruvida sista dagars heliga fortsätter att vara kända för sin arbetsmoral. För länge sedan gav president Brigham Young oss rådet: "Jag vill se våra äldster så redbara att [alla företagare] vill ha dem . . . Om vi lever enligt vår religion och är värdiga benämningen sista dagars heliga, är vi just sådana män till vilka all sådan verksamhet kan anförtros utan risk. Om så inte är fallet, bevisar det att vi inte lever enligt vår religion" (Kyrkans presidenters lärdomar -- Brigham Young, s 24).
Unga män, gör era yrkesval när den tiden kommer i medvetande om att vare sig man är neurokirurg, skogvaktare, mekaniker, bonde eller lärare, så är detta en fråga om vad man föredrar och inte en fråga om principer. Dessa yrkesval är viktiga, men utmärker inte er verkliga väg i livet. I stället är ni, mina bröder, söner till Gud vilka inbjudits att ta den väg som leder hem. Där kommer begravningsentreprenörerna att finna att deras yrke inte är det enda som blivit onödigt. Men förmågan att arbeta och arbeta klokt kommer alltid att behövas. Detsamma gäller förmågan att lära. Emellertid, mina unga bröder, har jag inte funnit några arbetsfria genvägar till det celestiala riket. Det finns ingen lättåtkomlig rulltrappa som tar oss dit.
Vare sig ni bär aronska eller melkisedekska prästadömet så har det aldrig varit viktigare att ni vet vilka ni är än i dagens värld. Mycket, mycket länge har var och en av er varit deltagare i ett pågående dramatiskt skeende. Ni var faktiskt hos Gud i begynnelsen (L&F 93:29.) Ni var med vid det stora rådet i föruttillvaron då ni, som hans andebarn, höjde glädjerop i förväntan inför det kommande jordelivet för att befrämja vår himmelske Faders frälsningsplan.
Ytterligare händelser väntar de trofasta, däribland den dag då varje knä ska böjas och varje tunga bekänna att Jesus är Kristus, och då alla ska erkänna att Gud är Gud och att han är fullkomlig i rättvisa och barmhärtighet (se Mosiah 27:31; 16:1; Alma 12:15). De som älskar Herren kommer att ärva hans celestiala rike, sådant som inget öga sett och inget öra hört . . . det som Gud har berett åt dem (se 1 Kor 2:9). Jesus har redan arbetat på att bereda en sådan härlig plats åt oss.
Mina bröder, gamla och unga, storslagen är det enda ord som kan beskriva er andliga historia och den framtid som väntar er! Och det kommer alltid att finnas mycket att göra, särskilt för dem som vet hur man utför Herrens verk! Jag stöder med glädje det president Hinckley har sagt, nämligen att "vi i dag har den bästa generationen ungdomar någonsin i denna kyrkas historia" (Teachings of Gordon B Hinckley [1997], s 714. Se även Nordstjärnan, juli 1992, s 65).
Jag tror på era framtida möjligheter. Ni är särskilda andar som sänts för att uträtta ett särskilt arbete. Det är mot detta arbete som jag velat ge er en vänlig knuff i kväll!
Jag älskar er! Må Gud välsigna er och hålla er på den väg som leder er hem är min bön i Jesu Kristi heliga namn. Amen!
Previous
