Missionärsarbete Äldste Earl C Tingey i de sjuttios presidentskap Den spännande upplevelsen att vara heltidsmissionär är en av de största välsignelser en ung man i aronska prästadömet kan sträva efter Ikväll talar jag till alla unga män i aronska prästadömet som förbereder sig att gå på mission, alla heltidsmissionärer och alla fäder och far- och morfäder som motiverar och förbereder unga män för en mission. För några månader sedan besökte jag Far West i Missouri. En gång var det ett hem och en tillflyktsort för tre till fyra tusen medlemmar i kyrkan. Idag är husen borta och bara gräsfälten finns kvar. I juli 1838 erhöll profeten Joseph Smith en uppenbarelse om att de tolv skulle lämna Far West den 26 april 1839 för att påbörja missionärsarbetet i Storbritannien.1 I Discourses of Wilford Woodruff läser vi: "När denna uppenbarelse gavs var allt förhållandevis lugnt och rofyllt i detta land. Men när det blev dags för de tolv apostlarna att infria uppenbarelsen, hade alla de heliga drivits ut . . . President Young frågade de tolv som var med honom: 'Vad ska vi göra beträffande förverkligandet av denna uppenbarelse?'"2 Några av bröderna sade att Herren skulle godta de tolvs strävan och att Herren inte skulle kräva att de gav sitt liv för att uppfylla uppenbarelsen. Wilford Woodruff fortsätter: "Herrens ande vilade på de tolv och de sade: 'Herren Gud har talat, och vi ska uppfylla denna uppenbarelse och detta bud', och detta var vad president Young och de som var med honom kände." De tolv lydde uppenbarelsen och åkte på sina missioner. Wilford Woodruff var så sjuk att han knappt kunde stå på benen. Heber C Kimball skrev att Brigham Young var så sjuk att han var oförmögen att gå en sträcka på 150 meter utan hjälp. Han lämnade hustru och barn som låg sjuka till sängs. När Brigham Young åkte hemifrån bar han en lång filt över axlarna för han hade ingen rock.3 Den 28 augusti 1852, fem år efter det att de heliga anlänt till Saltsjödalen, kallade Brigham Young samman en speciell konferens där omkring 100 män kallades att gå på mission till avlägsna platser på jorden. Uppdraget, som gavs till missionärerna av George A Smith i de tolvs kvorum, löd: "Missionerna som vi kommer att kalla till under denna konferens varar i regel inte särskilt länge, troligen tre till sju år, längre kommer ingen man att vara borta från sin familj."4 Idag verkar inte och reser inte våra missionärer under så extrema omständigheter. De åker ganska bekvämt och lätt, är lämpligt klädda, tillräckligt mätta och de färdas med jetplan. För närvarande verkar över 58 000 heltidsmissionärer i 136 länder och territorier. I juli kommer det att finnas 331 missioner. Den spännande upplevelsen att vara en heltidsmissionär är en av de största välsignelser en ung man i aronska prästadömet kan sträva efter. De flesta missionärer får särskild träning på en av de 15 missionärsskolorna över hela världen. Den största, i Provo, hyser just nu 3 000 missionärer. Jag tänkte ni skulle vara intresserade av några statistiska uppgifter som jag nyligen fick ta del av vid ett besök på MTC. Under en månad äter missionärerna 2 270 kg flingor och mysli. Det är över två ton. Ett ton består av "Lucky Charms". "Lucky Charms" är populära frukostflingor. Kanske ett av de bästa sätten att förbereda sig för en mission är att äta "Lucky Charms". För er föräldrar, som försöker vänja era unga män vid att äta mer av det som ni kanske kallar mer näringsriktig mat, kan vi tala om att under en månad åt missionärerna bara drygt sju kilo "All Bran". Unga män i aronska prästadömet, får jag föreslå sex sätt som ni kan förbereda er för er mission: För det första, skaffa er ett eget vittnesbörd om sanningen i Jesu Kristi evangelium. Vet med er själva att ni bär prästadömet och att Jesus Kristus är er Frälsare. För det andra, studera och begrunda Mormons bok till den grad att ni kan förkunna att den gavs Joseph Smith av ängeln Moroni och att profeten Joseph översatte boken från guldplåtarna. För det tredje, var ren. För er som kommit på avvägar finns omvändelse om ni tar kontakt med er biskop och söker hans hjälp och råd. För det fjärde, betala ert tionde och era offergåvor så att ni kan bära vittne om denna underbara princip i evangeliet. Spara pengar så att ni kan åka på mission. En mission är inte gratis, och alla missionärer bör förvänta sig att bidra ekonomiskt till kostnaderna för sin mission. För det femte, lär er arbeta. Var villiga att gå upp tidigt på morgonen, arbeta hårt hela dagen och gå till sängs i tid. Lär er arbeta medan ni förbereder er för er mission. För det sjätte, tjäna som hemlärare i er församling för att lära känna glädjen i tjänande. Till alla heltidsmissionärer har jag flera förslag: För det första, öppna er mun. Herren säger till oss: "Du skall alltid öppna din mun och förkunna mitt evangelium med glad röst . . ."5 Tala med alla, butiksinnehavare, passagerare på bussar, människor på gator och alla du träffar. För det andra, arbeta hårt. Missionärsarbete resulterar i många avvisanden. Det är lätt att bli missmodig. "I haven blivit kallade att samla mina utvalda, ty mina utvalda höra min röst och förhärda icke sina hjärtan."6 För det tredje, var lydig, trofast och sann. Missionärer verkar tillsammans med en kamrat för att ha beskydd. En missionär beskyddar bäst sin kamrat när han är lojal mot Herren och hjälper sin kamrat. Genom att hålla missionärsreglerna upplever du friheten att ha Andens hjälp. För det fjärde, undervisa och vittna. "I skolen gå ut två och två i min Andes kraft och predika mitt evangelium i mitt namn, upplyftande eder röst som med en basuns ljud, förkunnande mitt ord såsom Guds änglar."7 För det femte, när ni avslutar er mission, behåll då andan, uppförandet och tilliten ni hade som missionär. Brigham Young sade en gång till en återvänd missionär: "Kom hem med högburet huvud. Förbli ren, från topp till tå. Var renhjärtad."8 Till fäderna samt far- och morfäder till aronska prästadömets unga män: Motivera och uppmuntra era söner och barnbarn att gå på mission. Ge dem ett rättfärdigt hem och en fridfull och stabil atmosfär, där unga män kan fostras och förberedas att tjäna. Var själva ett exempel genom att hålla buden. Betala tionde och offergåvor, var närvarande vid sakramentsmötena, läs skrifterna och ha familjens hemafton så att era söner förbereds för sina missioner. Ni och er hustru bör bereda er på att tjäna som missionärspar när den tiden kommer. Vi behöver många, många fler missionärspar. Glädjen och välsignelserna av att utföra en heltidsmission är så personligt heliga att de är svåra att uttrycka till fyllest. Trettiofem år efter det att jag var på min första mission, fick jag ett brev från en familj som jag hade undervisat men inte döpt. I brevet stod att familjen med fyra små barn, som jag en gång kände, nu bestod av fyra tempeläktenskap, tre heltidsmissionärer, tre biskopar, en hjälpföreningspresident, och ett dussin barnbarn som växte upp och utvecklades i evangeliet. Ni kan säkert föreställa er den förtjusning och glädje jag kände, eftersom jag hade hjälpt till att hitta dem och undervisa dem om Jesu Kristi evangelium. Till sist vill jag vittna om välsignelserna av missionärsarbete. Förra året dog min far, 88 år gammal. Som ung man kallades han på mission under depressionen, när det var få som kunde verka som missionärer. Det var mödosamt och svårt. Han sade alltid att hans beslut att gå på mission var det bästa beslut han någonsin fattat. När han dog lämnade han efter sig 10 barn, 9 i livet, 56 barnbarn och 116 barnbarns barn. Bland hans ättlingar hade 32 varit på heltidsmission, och 15 makar som gift in sig i släkten hade varit på mission, vilket blir 47 heltidsmissionärer, eller nästan 100 års heltidsmissionärsarbete. Allt detta var till en del resultatet av att en man varit på mission. Jag ska för evigt vara tacksam för att min far var på mission och att jag motiverades och undervisades om att följa hans exempel. Jag bär vittne om denna stora förmån vi alla har i kyrkan -- att vara missionärer. Det är förbundet med de ansvar vi har som bär prästadömet. Jag ber att vi ska alla uppfylla denna skyldighet vi har mot Herren. I Jesu Kristi namn, amen. SLUTNOTER 1. L&F 118. 2. The Discourses of Wilford Woodruff, utg G Homer Durham (1969), s 309. 3. Se Orson F Whitney, Life of Heber C Kimball (1888), s 275­276; Wilford Woodruff, Leaves from My Journal, 2:a uppl (1882), s 69. 4. "Minutes of Conference", Deseret News, 18 sep 1852, s 1. 5. L&F 28:16. 6. L&F 29:7. 7. L&F 42:6. 8. Discourses of Brigham Young, utv av John A Widtsoe (1971), s 328.