"Hjärtat och ett villigt sinne" Äldste James M Paramore i de sjuttios kvorum Ni kan göra så mycket gott att ni kommer att häpna, samtidigt som ni förändras och får se andra människor förändras. Till kyrkans prästadöme här på jorden vill jag säga, jag högaktar er. Det är en ära att få vara i er närhet ikväll. Det prästadöme som finns här och över hela världen är något förunderligt. När jag för några månader sedan befann mig i huvudentren på Kyrkans kontorsbyggnad och väntade på hissen kom tre män in och frågade receptionisten: "Är det här som bröderna finns?" Receptionisten log och jag tänkte: "Vilket fantastiskt sätt att säga det på." Varhelst vi beger oss är vi bröder. Det träder i kraft ögonblickligen och det ger tillförsikt. Jag återvänder till mitt hem efter varje uppdrag och tackar Gud för detta brödraskap och den kärlek och de goda handlingar som jag ser. Ni är otroliga, mina vänner. Män i prästadömet, jag minns en berättelse om en lärare som frågade sin klass vad deras fäder hade lärt dem om självtillit under sommarlovet. Efter flera redogörelser blev Johnny tillfrågad vad hans pappa hade gjort. Johnny svarade: "Min pappa lärde mig simma. Han tog mig ut mitt på Utah Lake, kastade mig överbord och sade att jag skulle simma tillbaks till stranden. "Häftigt", sade läraren, "det måste ha krävt en hel del mod." Johnny svarade: "Det gick ganska bra när jag tagit mig ut ur säcken." Nåväl, mina unga vänner, livet kommer att bli en utmaning, men vår Fader i himmelen har gett oss de medel varigenom vi kan färdas igenom det tryggt. Låt oss tala om det några minuter. Herren vill att ni ska få de mest storslagna erfarenheter då ni färdas fram på jorden. Detta kan bli en enastående resa fylld med bokstavligt talat tusentals fantastiska upplevelser och andliga bekräftelser, om ni hittar rätt bland de många beslut ni måste fatta under vägen. Den väg som vår Fader i himmelen har utstakat är tydligt markerad, men världens mönster och vägar kan bedra er. Men kom ihåg att ni är "ett utvalt släkte, kungar och präster, ett heligt folk" (1 Petr 2:9). Ni är det medel varigenom sanning och godhet och evigt liv ska tillkännages för hela världen. Vi är alla en del av det. Som Herren sade till Joseph Smith år 1831 kommer vi alla att behöva "hjärtat och ett villigt sinne" (L&F 64:34). Unga män, livet är evigt. Herren Jesus Kristus och hans tjänare ger hopp och vittnar inför världen att vår resa utgår från vår Faders närhet till jorden och sedan hem igen för att vi ska leva för evigt hos vår Fader i himmelen. Vi bär alla ut dessa goda nyheter till världen. Det är ett gudomligt budskap om evigt liv och eviga förhållanden -- ja, eviga äktenskap och familjer. Det finns ingenting som överträffar dess betydelse, dess värde och dess löfte. Med denna kunskap och kärlek kan vi hjälpa till med att förverkliga hopp och drömmar och hjälpa andra att finna eviga sanningar och den inre frid och trygghet som det för med sig. Ta till exempel min vän Bob och hans omtanke om en äldste som rökte. Nästan varje morgon brukade han träffa en kvorumbroder som han bad tillsammans med för att hjälpa honom sluta röka, och sedan gav han honom godis eller tuggummi för att han skulle klara av dagen. Senare såg Bob hur denne man och hans hustru med förenade händer över tempelaltaret beseglades för evigheten. Vad åstadkom förändringen och bidrog till att detta hände? Evangeliet och "hjärtat och ett villigt sinne". Ungdomar, jag skulle vilja ge er några tankar som kan hjälpa er att skapa detta slags "hjärta och ett villigt sinne". För det första vittnar vi för den här världen att det finns en Gud och att han har sänt sin älskade Son för att visa hur viktig denna resa till och från jorden är. Han har lagt fram planen för hur vi framgångsrikt ska kunna göra denna resa. Du behöver bara "förtrösta på Herren av allt ditt hjärta, och inte förlita dig på ditt förstånd" (se Ords 3:5). Människofilosofier kommer alltid att finnas, men de bär varken med sig evigt liv eller ens frid på jorden. Förtrösta helt på Herren. Hans skrifter och profeter vittnar om honom och visar vägen. För det andra har Gud, genom sin Son Jesus Kristus, dragit upp gränser. Dessa är de bud han ger till oss för att vi ska kunna färdas i säkerhet. När vi med "hjärtat och ett villigt sinne" är lydiga till dessa bud går vi igenom en förvandlingsprocess som förändrar vårt sätt att tänka, att känna, att klä oss, att leva, äta och dricka och det sätt varpå vi tjänar andra. Som Alma den yngre sade "bliva de nya skapelser" (Mosiah 27:26). Dessa gränslinjer skyddar oss. De är nödvändiga för en säker färd. När jag var fem år hjälpte min mamma mig att få kunskap om gränslinjer när hon nästan varje dag sade till mig: "Jimmy, gå inte i närheten av kvicksanden", som bara låg ett hundratal meter från hemmet. Kan ni gissa vad Jimmy och hans unga vänner gjorde? Vi gick dit. När vi närmade oss kvicksanden gick en av mina vänner ut på denna ganska fuktiga, mörka sand. Den såg nästan ut som den övriga sanden. Först ville inte fötterna flytta sig, och vi skrattade allesammans. Men sedan sjönk de lite djupare i kvicksanden och han drabbades av panik. Han kunde inte komma upp ur kvicksanden och han började skrika. Vi övriga sprang så fort vi kunde bort till en cowboys hus och skrek så mycket vi förmådde. Han ryckte ögonblickligen till sig ett rep och sprang med oss tillbaks till pojken som nu var täckt upp till midjan med kvicksand. Han kastade snabbt ett lasso runt pojken, och vi höll i repet medan han lade ut en stock, klev upp på den och drog upp pojken ur kvicksanden. Vi lär oss att när vi överskrider Herrens gränslinjer hamnar vi ofta i en slags kvicksand. Världens vägar är ofta som denna kvicksand, och de kan vara mycket nedbrytande. De försöker avleda oss från Herrens gränslinjer -- hans bud. Dessa världens vägar (droger, alkohol, rökning, samboende utan att vara gifta, viss sorts musik o s v): Tycks mycket lockande, Tycks normala, Tycks accepteras av alla, och Lovprisas på TV, på biografer, över Internet, i videofilmer o s v. Dessa ting leder oss utanför de gränslinjer som Herren har fastställt. Att ägna sig åt det för med sig förtvivlan och ödelägger hälsan och ekonomin och skapar andra problem. De gränser Herren har fastställt i broschyren Vägledning för de unga är tydliga och till stor välsignelse för alla som följer dem. Vi går ut som missionärer och som medlemmar för att hjälpa människor att finna och uppskatta buden eller Herrens gränslinjer. Om det görs med "hjärtat och ett villigt sinne", eller med andra ord om vi sprider ut det över jorden lika angeläget, glatt och entusiastiskt som president Hinckley, kommer det att göra oss annorlunda, lyhörda och tacksamma för varje tillfälle vi tar. För det tredje, och det gäller lika mycket gamla som unga, börja med slutet i åtanke. Var vill ni befinna er när ni är nitton år eller när ni är pensionerade? På mission? Fatta det beslutet nu ikväll. Jag lovar er att det kommer att förändra ert liv och andra människors liv som Gud låter er möta på er mission. Allt han kräver är "hjärtat och ett villigt sinne". Ni kan göra så mycket gott att ni kommer att häpna, samtidigt som ni förändras och får se andra människor förändras. Föreställ er min förvåning när en ung man, på ett vittnesbördsmöte i Bari, Italien, ställer sig upp och säger: "Om jag inte hade träffat missionärerna hade jag inte varit här idag." Han berättade sedan hur äldsterna Ben Walton och James Paramore trettio år tidigare hade träffat hans mor och morföräldrar i Paris. Efter många möten döptes familjen. Nu var denne son på mission. Senare fick jag veta att under årens lopp hade fler än 170 personer döpts in i kyrkan på grund av denna familj. Jag hade förmånen att verka som missionär och dessa två och ett halvt år var väsentliga för mitt vittnesbörd, och jag kan inte nog tacka Gud för det. Jag vittnar om att Gud lever, att hans Son är denna världs Återlösare och att detta evangelium kommer att bli till välsignelse för alla människor överallt. Må vi alla: Förtrösta på Gud och hans Son. Leva inom de gränser de har gett. Börja med slutet i åtanke med "hjärtat och ett villigt sinne". Kom ihåg att Herren sade: "Dem som ärar mig vill också jag ära" (1 Sam 2:30). Må detta bli vår resa, i Jesu Kristi namn, amen.