Vi söker efter allt detta President James E Faust andre rådgivare i första presidentskapet Vi hoppas ni är män "som alltid troget utför vad som än blir er anförtrott" [se Alma 53:20] . . . Jag ber om bättre överensstämmelse mellan vår tro och våra handlingar. Bröder, jag är glad att vara här med er ikväll. Få ansvarsuppgifter väger tyngre än att tala till denna stora samling prästadömsbärare, för prästadömet är den största kraften på jorden. Som B H Roberts påminner oss: "Prästadömet är en allvarlig sak. Att inneha kraft delegerad till sig av Gud Allsmäktig -- att ha myndighet att tala och handla i hans namn, med samma bindande kraft som om det var Gud själv som talade eller handlade, är både en ära och ett ansvar."1 För mig ser ni unga män ut som Helamans unga krigare, "mycket tappra och modiga, fulla av styrka och verksamhet". Likt dem hoppas vi att ni är män "som alltid troget [utför] vad som än [blir er] anförtrott".2 Ikväll ber jag om bättre överensstämmelse mellan vår tro och våra handlingar. Jag hämtar min text från trettonde trosartikeln. "Vi tror på att vara ärliga, sanna, kyska, barmhärtiga och dygdiga och att göra gott mot alla, ja, vi kan verkligen säga att vi följer Paulus uppmaning: Vi tror allting, vi hoppas allting, vi har uthärdat mycket och hoppas kunna uthärda allting. Vi söker efter allt som är dygdigt, älskligt, prisvärt och gott."3 Bröder, har den Kristi Ande som vi påtagit oss en inverkan på vårt uppträdande på arbetsplatsen? Brigham Young sade: "Vi vill att de heliga ska tillväxa i godhet tills exempelvis våra lokförare är så ärliga och pålitliga att järnvägsbolaget säger: 'Ge oss en "mormonäldste" som lokförare. Då behöver ingen vara det minsta rädd för att åka, för om den lokföraren vet att det är fara å färde gör han allt han kan för att rädda livet på dem som han har ansvaret för.' Jag vill se våra äldster så redbara att detta bolag vill ha dem som maskinbyggare, väktare, lokförare, kamrerer och företagsledare. Om vi lever enligt vår religion och är värdiga benämningen sista dagars heliga, är vi just sådana män till vilka all sådan verksamhet kan anförtros utan risk. Om så inte är fallet, lever vi inte enligt vår religion."4 Det president Young krävde av prästadömsbärarna på sin tid är lika viktigt i våra dagar. Kristi Ande bör genomsyra allt vi gör, vare sig det är på arbetet, i skolan eller hemma. President Spencer W Kimball lärde oss att "fatta en-gångs-beslut att göra rätt". Han fattade viktiga beslut tidigt i livet, så att han inte titt och tätt behövde fatta samma beslut. Han sade: "Vi kan skjuta ifrån oss vissa saker en gång för alla och sedan vara av med dem . . . utan att behöva fundera och besluta igen hundratals gånger vad det är vi vill göra och . . . inte vill göra."5 Under andra världskriget lade jag märke till några mycket speciella unga män från trofasta sista dagars heliga hem som sänkte sina normer lite i taget och förlorade något av sin andlighet. På en del ställen utomlands var det inte rådligt att dricka vattnet, och renande kemikalier fick vattnet att smaka ännu värre. Några började dricka kaffe för att dölja smaken. Ibland gav armén oss cigaretter och en ranson sprit. Några hämtade inte ut sin ranson alls. Andra gjorde det för att byta mot varor och pengar, även om de inte själva rökte eller drack. Några tog dem för att pröva på och blev beroende av detta resten av livet. Vanorna de skaffade sig under kriget berövade dem deras andliga möjligheter och många av Herrens välsignelser. Bärare av Guds prästadöme bör vara män med oklanderlig karaktär. Jag har alltid beundrat fader Abrahams redbarhet när han återvände från Egypten till Palestina. Han kom med sin brorson Lot. Snart uppstod det en tvist mellan Abrahams boskapsherdar och Lots boskapsherdar. "Då sade Abram till Lot: 'Inte skall det vara någon tvist mellan mig och dig och mellan mina herdar och dina herdar. Vi är ju släkt."6 Abraham erbjöd Lot att välja mark åt sig, antingen på sin vänstra eller högra sida. Lot valde det mer fruktbara landet i öster, då tog Abraham landet i väster. Längre fram togs Lot och hela hans hushåll tillfånga i ett slag och fördes till Dan, nästan 20 mil norrut. När Abraham hörde talas om hans öde, beväpnade han 318 av sina tjänare och ryckte ut. Han räddade inte bara Lot och hans familj utan återställde också till dem deras egendom i Sodom. Kungen i Sodom återvände från sin exil och av tacksamhet erbjöd han Abraham segerbytet. Men dessa vägrade Abraham ta emot, med orden: "Jag vill inte ta ens en tråd eller en skorem . . . Du skall inte kunna säga: 'Jag har gjort Abram rik.'"7 I dessa händelser visade Abraham sin ärlighet, redbarhet och tro. Och Herren belönade honom med både andliga och jordiska välsignelser så att han till sist fick mycket större framgångar än Lot. Ärlighet är ett mycket viktigt karaktärsdrag. Vi har alla sett människor som tror att de inte är ansvariga inför mänskliga lagar eller Gud. De verkar tycka att reglerna för mänskligt uppträdande inte gäller dem. En populär filosofi är denna: "Vad kan jag komma undan med?" Som någon sade: "Skillnaden mellan en moralisk människa och en hedervärd människa är att den senare sörjer över en skamlig handling även när den fungerade."8 Ärlighet börjar när vi är unga. När jag var elva år, såg jag ivrigt fram mot min magiska tolvårsdag då jag kunde bli diakon och scout. Min mor hjälpte mig att lära mig trosartiklarna, scoutlagen, valspråket och andra fordringar, så att jag skulle få en bra start när denna speciella födelsedag kom. Eftersom jag inte hade några systrar fick mina bröder och jag ta på oss en del av både inom- och utomhussysslorna, till exempel mjölka och ta hand om djuren. En dag överlät mamma åt mig att diska och städa köket medan hon besökte en sjuk granne. Jag lovade ta hand om dessa uppgifter, men väntade med disken. Tiden rann iväg och det blev inte diskat. Faktum är att jag inte ens började. När mor kom hem och såg köket, satte hon på sig förklädet och gick mot diskbänken. Hon sade bara två ord, som stack värre än sticket från ett dussin bålgetingar. Det var de första orden i scoutlöftet: "Jag lovar." Den dagen bestämde jag mig för att jag aldrig skulle ge min mor anledning att säga dessa ord till mig igen. Vår heder bör göra oss ärliga i allt vi gör. Några ungdomar bryr sig inte om att betala igen sina lån till sina föräldrar. "Får jag låna 50 kronor till bion?" Däri finns ett underförstått löfte om att betala skulden, men löftet ges så i förbigående att det glöms lika fort som det sagts. Vi måste vara noga med att inte missbruka krediter. Användningen av kreditkort har på många håll gjort att konsumenternas skuld stigit till ofantliga proportioner. Det påminner mig om berättelsen om "en äldre bonde [som] skrev så här till en postorderfirma: 'Var snäll och skicka mig en av de bensindrivna motorerna ni har på sidan 787, och om den är bra så skickar jag en check.' Med tiden fick han detta svar: 'Var snäll och skicka checken. Om den är bra, så skickar vi motorn.'"9 Nu för tiden far folk besinningslöst fram för att samla jordiska ägodelar. Detta får många att tro att de kan ändra på skördelagen, få lön utan att betala vad det kostar av ärligt arbete och ansträngningar. Med en önskan om att genast lyckas spekulerar de i mycket riskfyllda ekonomiska system som lovar ögonblicklig rikedom. Detta leder alltför ofta till ekonomiska förluster, ibland även till konkurs. I Ordspråksboken läser vi: "En redlig man får mycken välsignelse, men den som fikar efter att bli rik, han blir inte ostraffad."10 Som medlemmar i kyrkan, och i synnerhet som prästadömsbärare, tror vi på att vara dygdiga. Det finns inga skillnader eller dubbla normer beträffande moralisk renhet för män och kvinnor i kyrkan. Jag tror faktiskt att prästadömsbärare har ett större ansvar att upprätthålla normerna för kyskhet före äktenskapet och trohet därefter. Herren har sagt: "Varen rena, I som bären Herrens käril."11 Detta innebär att vara ren i tanke så väl som i handling. Profeten Joseph Smith sade: "Om vi vilja komma till Gud, måste vi hålla oss rena, såsom han är ren."12 Om man och hustru förblir rena och dygdiga, fullständigt hängivna till varandra under livets stormar och solsken, kommer kärleken dem emellan att fördjupas till något av en himmelsk fullbordan. En tidig sista dagars helig apostel, Parley P Pratt, sade: "Ur denna kärleksfulla förening uppstår alla de andra relationerna, sällskapliga glädjeämnen och ömhetsbetygelser, som breder ut sig i varje del av människans tillvaro."13 Som profeten Joseph skrev i trettonde trosartikeln tror vi "på att vara . . . barmhärtiga . . . och att göra gott". Alltsedan kyrkan återställdes har heltidsmissionärer gjort gott. Vi är tacksamma för de drygt 58.000 missionärer som just nu är ute. Första presidentskapet har tillfälle att träffa många ambassadörer, premiärministrar, regenter och framstående offentliga och politiska personer från hela världen. Ofta hör man dem säga: "Vi har träffat era missionärer. Vi har sett dem på många platser." Ibland besöker dessa framstående personer missionärsskolan i Provo och där ser de tusentals missionärer. Dessa ämbetsmän tycks alltid bli väldigt imponerade. Missionärerna uppträder välvårdade och värdigt. Ibland säger våra gäster: "Vi skulle vilja att våra barn umgicks med ungdomarna på någon av era skolor." Att vara missionär är ett bestående ansvar. Hemvända missionärer behöver leva exemplariskt efter de principer som de undervisade andra om på missionsfältet. President Spencer W Kimball sade: "Jag ber er, hemvända missionärer . . . överge inte det uppträdande, de principer eller de vanor ni hade på missionsfältet när ni var som Alma och Mosiahs söner, som själva Guds änglar för människorna ni träffade, undervisade och döpte. Vi förväntar oss inte att ni ska ha slips, vit skjorta och mörkblå kostym varje dag nu när ni är tillbaka i skolan. Men det är säkert inte för mycket begärt att ni fortsätter vara välkammade, och att era personliga vanor återspeglar renhet, värdighet och stolthet över de evangelieprinciper ni undervisade om. Vi ber er göra detta för rikets bästa och för alla de som varit och ännu är stolta över er."14 Paulus uppmaning inbegriper "hoppas kunna uthärda allting". Äldste Clinton Cutler var exempel på hur hopp, uthållighet och ståndaktighet framkallar himlens välsignelser. Han blev bokstavligen ett redskap i Herrens händer. Clint och Carma Cutler hade sällskap på high school. De började sitt liv som gifta med att gå på college med hjälp av ett basketboll-stipendium. Men deras ekonomiska situation blev snart pressad, och därför började Clint arbeta för telefonbolaget. Hans första uppgift var att tvätta, smörja och underhålla bolagets lastbilar. Detta ledde till arbete på huvudkontoret som kabelreparatör. I tre och ett halvt år arbetade Clint på heltid och gick i skolan på heltid. Han tog sin examen i december 1960, med bra betyg. Vid det laget hade han fyra barn. En rad förflyttningar och befordringar följde. 1963, medan de bodde i Riverdale, Utah, kallades Clint till biskop. Tre år senare flyttade de till Midvale i Utah, där Clint kallades som andre rådgivare i stavspresidentskapet. Efter ytterligare tre år fick Clint förflyttning till Denver, där han kallades som president för Littletons stav i Colorado. Andra förflyttningar följde, en tog dem till Boise i Idaho, där han kallades som president för Boises västra stav. En annan förflyttning förde dem tillbaka till Salt Lake City, där Clint kallades som regionrepresentant. Sista gången han befordrades, 1984, blev han assisterande vicepresident/chef för marknadsföringen. Hans företag verkade flytta honom dit Herren behövde honom. När han pensionerades återvände de till Utah och snart blev Clint kallad att verka som president för Washingtonmissionen Seattle. I april 1990 kom hans sista kallelse att tjäna, han kallades att verka som generalauktoritet i de sjuttios andra kvorum. Hans kall avslutades när han dog den 9 april 1994, efter en heroisk kamp mot cancer. Jag vill inte påstå att kallelser till presiderande ämbeten eller befordringar inom yrket är måttet på trofasthet och värdighet. Det är de inte och har aldrig varit. Vi har alla blivit rikligen välsignade av de enkla, trofasta lärare som undervisat oss om evangeliet genom förmaningar och exempel. Men äldste Cutlers exempel visar att tro, hopp och uthållighet gör det lättare för vår Fader i himlen att stärka oss och öka våra förmågor och möjligheter, hur ordinära de än kan vara. Medlemmar i kyrkan ska söka efter skönhet. Vi söker inte efter en yttre fasad målad med denna världens pensel, utan efter den rena, inre skönhet som Gud har inplanterat i våra själar. Vi bör söka efter sådant som ger högre tankar och ädlare impulser. Om människan, som president John Taylor en gång sade, "förbättrar sina möjligheter, är hon ämnad för högre och större välsignelser och härlighet än vad som hör ihop med denna jord i dess nuvarande tillstånd . . . hon kan vara ren, dygdig, intelligent och hedervärd, som en Guds son, och söka efter, ledas och styras av sin Faders råd."15 Vi kan sannerligen instämma med president Brigham Young, att vi hoppas "vara snälla och vänliga, försynta och sanningsenliga, att vara fulla av tro och redbarhet . . . [för] godheten sprider ett vackert sken omkring varje människa som besitter den, vilket gör att ansiktet strålar av ljus och att andra människor vill njuta av hennes sällskap."16 I denna kyrkas historia har vi "uthärdat mycket". När vi ser mot framtiden, "hoppas [vi] kunna uthärda allting". Jag är förvissad om att vi kommer att göra det, även om ingen riktigt vet vad som ligger framför oss. Hur kommer vi att uthärda allting? Svaret är häpnadsväckande enkelt: Vi ska göra det genom tro, genom enighet och genom att följa Guds profeter. Det har varit så i det förflutna, det kommer att bli så i framtiden. Sedan jordens begynnelse har Gud i sin oändliga visdom lett sitt folk genom profeter. Endast en person kan emellertid inneha alla auktoritetsnycklarna samtidigt. I våra dagar är den profeten president Gordon B Hinckley. När vi ser kyrkans underbara, världsomfattande program, vem kan då tvivla på president Hinckleys profetiska ledarskap. Vi ber alla att Gud ska fortsätta hjälpa honom och styrka honom på alla sätt. Att till fullo stödja president Hinckley och de som verkar tillsammans med honom som profeter, siare och uppenbarare hjälper oss att uthärda allting. Att vi ska kunna göra det ber jag om i Jesu Kristi namn, amen. SLUTNOTER 1. New Witnesses for God, 3 vol (1911), 1:195. 2. Alma 53:20. 3. Trosartiklarna 1:13. 4. Kyrkans presidenters lärdomar: Brigham Young (1997), s 24. 5. The Teachings of Spencer W Kimball, utg av Edward L Kimball (1982), s 164. 6. 1 Mos 13:8. 7. 1 Mos 14:23. 8. H L Mencken, Dictionary of Humorous Quotations, utg av Evan Esar (1949), s 141. 9. Jacob M Braude, Braude's Treasury of Wit and Humor (1964), s 45. 10. Ords 28:20. 11. L&F 38:42. 12. Profeten Joseph Smiths lärdomar, s 195. 13. Writings of Parley Parker Pratt, utg av Parker Pratt Robison (1952), s 54. 14. The Teachings of Spencer W Kimball, s 593. 15. The Government of God (1852), s 29­30. 16. Kyrkans presidenters lärdomar: Brigham Young, s 219.