Är du frälst? Äldste Dallin H Oaks i de tolv apostlarnas kvorum Som sista dagars heliga använder orden frälst och frälsning, finns det åtminstone sex olika betydelser. Vad säger vi när någon frågar oss: "Är du frälst?" Den här frågan, som är så vanlig bland vissa kristna, kan vara förbryllande för medlemmar av Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga, eftersom detta inte är vårt vanliga uttryckssätt. Vi brukar tala om "frälst" och "frälsning" som något kommande, och inte något som redan inträffat. Våra kristna vänner lägger ibland in en annan innebörd än vi i vissa begrepp inom evangeliet, till exempel frälst eller frälsning. Om vi svarar efter vad den frågande troligtvis menar med frågan om vi är "frälsta", måste vårt svar bli "ja". Om vi svarar med tanke på de olika innebörder vi själva lägger in i orden frälst eller frälsning, blir svaret antingen "ja" eller "ja, enligt vissa villkor". I. Enligt vad jag förstår menar andra kristna, när de använder de här termerna, att vi är "frälsta" när vi uppriktigt tillkännager eller bekänner att vi har accepterat Jesus Kristus som vår personlige Herre och Frälsare. Denna innebörd utgår från de ord aposteln Paulus lärde de kristna på sin tid: "Ty om du med din mun bekänner att Jesus är herre, och i ditt hjärta tror att Gud har uppväckt honom från de döda, skall du bli räddad. Hjärtats tro leder till rättfärdighet och munnens bekännelse till räddning" (Rom 10:9­10). För sista dagars heliga betyder orden "räddad" och "räddning" i det här sammanhanget att ingå ett förbund med Jesus Kristus som gör att vi räddas från syndens följder om vi är lydiga. Varje uppriktig sista dagars helig är "frälst" enligt denna innebörd. Vi har omvänts till Jesu Kristi återställda evangelium, vi har upplevt omvändelsen och dopet och vi förnyar dopsförbundet genom att ta del av sakramentet II. Som sista dagars heliga använder orden frälst och frälsning, finns det åtminstone sex olika betydelser. Enligt en del av dessa innebörder är vår frälsning säker -- vi är redan frälsta. Enligt andra innebörder måste frälsningen ses som en framtida händelse (t ex 1 Kor 5:5) eller såsom beroende av framtida händelser (t ex Mark 13:13). Men enligt alla dessa innebörder sker frälsningen i och genom Jesus Kristus. För det första har alla människor räddats från en bestående död genom Jesu Kristi uppståndelse. "Liksom alla dör genom Adam, så skall också alla få nytt liv genom Kristus" (1 Kor 15:22). När det gäller frälsning från synden och syndens följder, blir vårt svar på frågan om vi är frälsta eller inte: "ja, men enligt vissa villkor". Vår tredje trosartikel förklarar vår tro: "Vi tror att hela människosläktet kan frälsas genom Kristi försoning och genom lydnad till evangeliets lagar och förordningar" (Trosartikel 3). I många bibelverser framhålls att Jesus kom för att ta bort världens synder (t ex Joh 1:29, Matt 26:28). I Nya testamentet talas ofta om Guds nåd och frälsning genom nåd (t ex Joh 1:17; Apg 15:11; Ef 2:8). Men där finns också många konkreta befallningar om vårt sätt att handla och många hänvisningar till gärningarnas betydelse (t ex Matt 5:16; Ef 2:10; Jak 2:14­17). Dessutom lärde Frälsaren att vi måste hålla ut till slutet för att bli frälsta (se Matt 10:22, Mark 13:13). Med stöd av Bibelns lära i dess helhet och klargöranden som fåtts genom nutida uppenbarelser, vittnar vi om att rening från synd genom Kristi försoning är beroende av den enskilde syndarens tro, vilken måste visa sig i lydnad till Herrens befallning att omvända sig, låta döpa sig och ta emot den Helige Anden (se Apg 2:37­38). "Sannerligen, jag säger dig", lärde Jesus, "den som inte blir född av vatten och ande kan inte komma in i Guds rike" (Joh 3:5; se även Mark 16:16; Apg 2:37­38). Troende som genomgått denna pånyttfödelse med hjälp av dem som har myndighet är redan frälsta från synden villkorligt, men de är inte frälsta slutgiltigt förrän de fullbordat sin jordiska prövotid med dess krav på fortsatt omvändelse, trofasthet, tjänande och uthållighet till slutet. En del kristna anklagar sista dagars heliga som ger detta svar för att förneka Guds nåd genom att påstå att de kan förtjäna sin egen frälsning. Vi besvarar den anklagelsen med orden från två av Mormons boks profeter. Nephi lärde: "Ty vi arbeta flitigt . . . att förmå våra barn . . . att tro på Kristus och låta försona sig med Gud, ty vi veta, att trots allt vad vi förmå göra så är det dock av nåd vi äro frälsta" (2 Ne 25:23). Och vad är "allt vad vi förmå göra"? Förvisso innefattar det omvändelse (se Alma 24:11) och dop, att hålla buden och hålla ut till slutet. Moroni vädjade: "Ja, kommen till Kristus och varden fullkomnande i honom och förneken eder all ogudaktighet, och om I förneken eder all ogudaktighet och älsken Gud av all eder makt, själ och styrka, då är hans nåd eder nog, så att I genom hans nåd kunnen bliva fullkomliga i Kristus" (Moro 10:32). Vi blir inte frälsta i våra synder, som vi skulle vara om vi vore ovillkorligen frälsta genom att bekänna Kristus och sedan, oundvikligen, begå synder under våra återstående liv (se Alma 11:36­37). Vi blir frälsta från våra synder (se Helaman 5:10) genom att varje vecka förnya vår omvändelse och rening i Guds nåd och hans välsignade frälsningsplan (se 3 Nephi 9:20­22). Frågan huruvida en person är frälst gäller ibland huruvida vederbörande är "född på nytt". Att bli "född på nytt" är en vanlig beskrivning i Bibeln och Mormons bok. Som jag sade tidigare lärde Jesus att den som inte blir "född på nytt" (Joh 3:3) av vatten och ande inte kan komma in i Guds rike (se Joh 3:5). I Mormons bok undervisas på många ställen om att vi måste bli "födda på nytt" eller "födda av Gud" (t ex Mosiah 27:24­26; Alma 36:24, 26; se även Moses 6:59). Som vi förstår dessa skriftställen, måste vårt svar på frågan om vi är frälsta återigen bli ett klart "ja". Vi föddes på nytt när vi ingick förbund med vår Frälsare genom att födas av vatten och ande och genom att ta på oss Jesu Kristi namn. Vi kan förnya denna pånyttfödelse varje sabbat när vi tar del av sakramentet. Sista dagars heliga betygar att de som fötts på nytt på detta sätt är andligen födda söner och döttrar till Jesus Kristus (se Mosiah 5:7; 15:9­13; 27:25). Men för att förverkliga de välsignelser som hör till denna pånyttfödelse, måste vi ändå hålla våra förbund och hålla ut till slutet. Emellertid har vi genom Guds nåd fötts på nytt som nya skapelser med nya andliga föräldrar och med utsikt till en härlig arvedel. En fjärde innebörd av frälsning är att räddas från det mörker som utgörs av okunskap om Gud Fadern och hans Son Jesus Kristus och om livets mening samt om mäns och kvinnors framtida öde. Det evangelium som vi fått genom Jesu Kristi lärdomar har gett oss denna frälsning. "Jag är världens ljus", sade Jesus, "den som följer mig skall inte vandra i mörkret utan ha livets ljus" (Joh 8:12). För sista dagars heliga kan "frälsning" också innebära att räddas eller befrias från den andra döden (vilket är den slutliga andliga döden) genom försäkran om ett härlighetsrike i den tillkommande världen (se 1 Kor 15:40­42). Och liksom uppståndelsen är universell betygar vi att alla som levat på jorden -- förutom några få -- är tillförsäkrade frälsning i denna mening. Som vi läser i nutida uppenbarelse: "Detta är evangelium, glädjebudet: Jesus kom till världen för att bliva korsfäst för världen, att bära världens synder, att helga världen och att rensa den från all orättfärdighet, att genom honom alla skulle kunna frälsas, som Fadern givit i hans makt och skapat genom honom, han, som förhärligar Fadern och frälser alla hans händers verk utom förtappelsens söner, som förneka Sonen, då Fadern har uppenbarat honom" (L&F 76:40­43, kursiveringen tillagd). Profeten Brigham Young lärde detta när han förkunnade att "varje människa som inte går miste om nådens dag genom att synda, och blir en djävulens ängel, kommer att uppväckas för att ärva ett rike med härlighet" (Kyrkans presidenters lärdomar: Brigham Young, s 288). Denna innebörd av frälst förädlar hela människosläktet genom vår Herres och Frälsares Jesu Kristi nåd. Med denna innebörd av ordet bör alla svara: "Ja, jag är frälst. Ära vare Gud för evangeliet och för hans Sons gåva och nåd!" Till sist, i en annan innebörd som är välbekant och unik för sista dagars heliga, används orden frälst och frälsning för att beteckna upphöjelse eller evigt liv (se Abraham 2:11). Detta kallas ibland "frälsningens fullhet" (Bruce R McConkie, The Mortal Messiah, 4:e vol [1979­1981], 1:242). Denna frälsning kräver mer än omvändelse och dop med vederbörlig prästadömsmyndighet. Den kräver också att man ingår heliga förbund, däribland evigt äktenskap, i Guds tempel och är trogen dessa förbund genom att hålla ut till slutet. Om vi använder ordet frälsning i betydelsen "upphöjelse", kan ingen av oss säga att vi är "frälsta" redan här på jorden. Detta härliga tillstånd kan endast uppnås efter det att vi dömts av honom som är den store Domaren över levande och döda. Jag påstår att det korta svaret på frågan om en trofast medlem av Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga är frälst eller pånyttfödd måste vara ett innerligt "ja". Våra förbund med Frälsaren gör att vi är "frälsta" eller "pånyttfödda" i den mening som den frågande lägger in i orden. En del nutida profeter har också använt orden "frälsning" eller "frälst" på samma sätt. President Brigham Young förkunnade: "Det är vår nuvarande frälsning och inflytandet från den Helige Anden som vi behöver varje dag för att hålla oss kvar på säker mark . . . Jag vill ha frälsning nu . . . Livet är till för oss, och vi skall ta emot det i dag och inte vänta på tusenårsriket. Låt oss se till att bli frälsta idag" (Discourses of Brigham Young, utv av John A Widtsoe [1954], s 15­16). President David O McKay talade om Jesu Kristi uppenbarade evangelium på samma sätt i nutid om "frälsning här -- här och nu" (Gospel Ideals [1953], s 6). III. Jag ska avsluta med att ta upp en annan viktig fråga som andra ställer till medlemmar och ledare i Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga: "Varför sänder ni missionärer för att predika för andra kristna?" Ibland ställs frågan nyfiket och ibland fientligt. Min mest minnesvärda upplevelse av den frågan inträffade för några år sedan i det som vi då kallade östblocket. Efter många år av kommunistisk fientlighet mot religion, gavs dessa länder plötsligt och mirakulöst ett visst mått av religionsfrihet. När den dörren öppnades sände många kristna kyrkor missionärer. Som förberedelse för oss att göra detsamma, sände första presidentskapet medlemmar av de tolvs kvorum till att sammanträffa med världsliga och kyrkliga ledare i dessa länder. Vårt uppdrag var att presentera oss och förklara vad våra missionärer skulle göra. Äldste Russell M Nelson och jag besökte en ledare för den ortodoxa kyrkan i ett av dessa länder. Här var en man som hjälpt till att hålla kristendomens låga brinnande under de mörka årtiondena av kommunistiskt förtryck. Jag skrev i min dagbok att han var en varm och behaglig människa som gjorde intryck av att vara en Herrens tjänare. Jag nämner detta så att ni inte tror att det fanns någon anda av arrogans eller stridighet under vårt nära timslånga samtal. Vårt samtal var behagligt och hjärtligt, fyllt av den välvilja som alltid bör känneteckna samtal mellan män och kvinnor som älskar Herren och försöker tjäna honom, var och en efter sitt förstånd. Vår värd berättade för oss om sin kyrkas verksamhet under tiden av kommunistiskt förtryck. Han beskrev de olika svårigheter hans kyrka och dess verksamhet mötte då man lämnade denna period bakom sig och försökte återvinna sin tidigare ställning i landets liv och i folkets hjärtan. Vi presenterade oss själva och våra grundläggande trossatser. Vi förklarade att vi snart skulle sända missionärer till hans land och berättade hur de skulle arbeta. Han frågade: "Kommer era missionärer att predika endast för icke troende, eller kommer de också att försöka predika för de troende?" Vi svarade att vårt budskap var till alla, troende som icke troende. Vi angav två skäl till detta, ett principiellt och ett praktiskt skäl. Vi talade om för honom att vi predikade för såväl troende som icke troende eftersom vårt budskap, det återupprättade evangeliet, ger ett viktigt bidrag till hela människosläktets kunskap, lycka och frid. Av praktiska skäl predikar vi för såväl troende som icke troende, eftersom vi inte kan se skillnad på dem. Jag minns att jag frågade denne framstående ledare: "När ni står inför en församling och ser in i folkets ansikten, kan ni då se skillnad mellan dem som verkligen tror och dem som inte gör det?" Han log syrligt, och jag kände att han medgav att han förstått. Genom missionärer och medlemmar går budskapet om det återställda evangeliet ut till hela världen. För icke kristna vittnar vi om Kristus och berättar om hans återställda evangeliums sanningar och förordningar. För kristna gör vi detsamma. Även om en kristen är "frälst" i den betydelse jag talat om tidigare, lär vi att det finns mer att lära och mer att uppleva. Som president Hinckley nyligen sade: "Vi argumenterar inte. Vi debatterar inte. Vi säger helt enkelt till andra: 'Ta fram allt gott ni har, så får vi se om vi kan ge er ännu mer'" ("The BYU Experience", Samlingsstund i BYU, 4 november 1997). Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga erbjuder alla Guds barn möjligheten att få del av Jesu Kristi evangeliums fullhet som återställts i dessa sista dagar. Vi erbjuder alla förmånen att få ta emot alla frälsningens och upphöjelsens förordningar. Vi inbjuder alla att höra detta budskap, och vi inbjuder alla som får Andens bekräftande vittnesbörd att följa det. Att detta är sant, betygar jag i Jesu Kristi namn, amen.