Hjälpföreningen President Boyd K Packer Tillförordnad president för de tolv apostlarnas kvorum Systrar! Ni måste frångå tanken att ni bara deltar i Hjälpföreningen till att känna att ni tillhör den! Det är min avsikt att ge odelat stöd åt Hjälpföreningen -- att uppmuntra alla kvinnor att gå med och delta i den och prästadömsledare, på alla nivåer, att verka för att Hjälpföreningen ska blomstra. Hjälpföreningen organiserades och fick sitt namn av profeter och apostlar som verkade under gudomlig inspiration. Den har en lysande historia. Alltid har den gett uppmuntran och stöd till människor i nöd. En systers ömsinta hand ger en beröring som läker och uppmuntrar på ett sätt som en mans hand, oavsett hur goda avsikterna är, aldrig kan efterlikna. Hjälpföreningen inspirerar kvinnorna och lär dem hur de ska pryda sina liv med det som kvinnor behöver -- det som är "älskligt, prisvärt och gott".1 Första presidentskapet har anmodat kvinnorna att delta "därför att i arbetet i Hjälpföreningen finns intellektuella, kulturella och andliga värden som inte finns i någon annan organisation och tillräckligt för alla allmänna behov hos dess medlemmar".2 Hjälpföreningen vägleder mödrarna i att fostra sina döttrar och i att locka fram, hos äkta män, söner och bröder, artighet, mod och faktiskt, alla dygder som värdiga män behöver. Det ligger lika mycket i männens och pojkarnas intresse att Hjälpföreningen blomstrar som i kvinnornas och flickornas. För ett antal år sedan var syster Packer och jag i Tjeckoslovakien, då bakom järnridån. Det var inte lätt att få visum, och vi aktade oss mycket noga för att äventyra säkerheten och välbefinnandet för våra medlemmar, som i generationer kämpat för att hålla sin tro levande under ett fruktansvärt förtryck. Det mest minnesvärda mötet hölls i ett rum i en övervåning. Rullgardinerna var nerdragna. Till och med på kvällarna kom de som skulle delta vid olika tidpunkter, en från ett håll och en från ett annat, för att inte dra till sig uppmärksamhet. Det var tolv systrar närvarande. Vi sjöng Sions sånger ur sångböcker -- med text utan noter -- tryckta mer än femtio år tidigare. Lektionen i andligt liv hölls vördnadsfullt utifrån sidorna i en egenhändigt tillverkad lektionsbok. De få sidor av kyrkans litteratur som vi kunde skaffa fram åt dem skrevs på maskin om nätterna, tolv karbonkopior i taget, så att man kunde sprida några få dyrbara sidor till så många medlemmar som möjligt. Jag talade om för dessa systrar att de tillhörde den största, och med alla mått mätt, den mest framstående kvinnoorganisationen på jorden. Jag citerade profeten Joseph Smith då han och bröderna organiserade Hjälpföreningen: "Jag vrider nu om nyckeln till [förmån för alla kvinnor]." Denna institution är organiserad "i överensstämmelse med eder natur . . . Ni hava nu satts i en sådan ställning att ni kunna handla enligt dessa känslor [inom er] . . . Om ni leva upp till [dessa] privilegier eller förmåner, kunna änglarna icke avhållas från att vara edra umgängesvänner . . . Om denna Hjälpförening lyssnar till den Allsmäktiges råd, genom kyrkans ledare, skall den hava makt att råda över drottningar i sin mitt."3 Anden var där. Den förtjusande syster som hade lett mötet på ett fint och vördnadsfullt sätt grät öppet. Jag talade om för dem att då vi kom hem skulle jag tala vid en konferens för Hjälpföreningen. Fick jag ge ett budskap från dem? Flera av dem gjorde anteckningar. Varje uttryck, varenda ett, var i givandets anda -- inte för att få någonting. Jag ska aldrig glömma vad en syster skrev: "En liten ring av systrar skickar sina hjärtan och tankar till alla systrarna och ber att Herren ska hjälpa oss att gå framåt." Dessa ord, ring av systrar, inspirerade mig. Jag kunde se dem stå i en ring som gick utanför det rummet och runt hela jorden. Jag fick samma vision som apostlarna och profeterna före oss haft. Hjälpföreningen är mer än en ring nu. Den är mer som ett spetstyg som är utsträckt över kontinenterna. Hjälpföreningen verkar under ledning av melkisedekska prästadömet, för "alla andra myndigheter och ämbeten i kyrkan äro tillägg till detta prästadöme".4 Den organiserades "efter prästadömets mönster".5 Ni systrar kanske blir förvånade över att mäns behov sällan eller aldrig diskuteras i prästadömskvorumen. De är förvisso inte uppslukade av dessa. De diskuterar evangeliet och prästadömet och familjen! Om ni följer det mönstret, kommer ni inte att vara uppslukade av de så kallade behoven hos kvinnor. Genom att ni främst prioriterar er familj och betjänar er organisation, kommer varje behov att uppfyllas, varje försummelse att utplånas, varje övergrepp att rättas till, nu eller i evigheterna. Det finns många samhällsprojekt som förtjänar ert stöd. Det finns andra saker som fördärvar, för de undergräver de värderingar som är oumbärliga för att få en lycklig familj. Låt inte organisera er under ett nytt baner som i sanning inte kan uppfylla era behov. Driv inte bort från den kurs som fastställts av generalpresidentskapet för Hjälpföreningen. Deras angivna mål är att föra kvinnor och familjer till Kristus. Som missionspresident besökte jag en missionskonferens för Hjälpföreningen. Vår president för Hjälpföreningen i missionen, en relativt ny medlem, tillkännagav något av en kurskorrigering. Några lokala hjälpföreningar hade avvikit från den rätta vägen och hon uppmanade dem att mer noggrant rätta sig efter de riktlinjer som fastställts av generalpresidentskapet för Hjälpföreningen. En syster i församlingen stod upp och sade trotsigt till henne att de inte var villiga att följa hennes uppmaning, eftersom de, sade hon, var ett undantag. Något nervös och förvirrad bad presidenten mig om hjälp. Jag visste inte vad jag skulle göra. Jag var inte intresserad av att konfronteras med en sådan aggressiv kvinna. Så jag gav tecken åt henne att fortsätta. Då kom uppenbarelsen! Denna förtjusande hjälpföreningspresident, liten och något handikappad fysiskt, sade vänligt men bestämt: "Kära syster! Vi vill inte ta itu med undantaget först. Vi ska ta itu med regeln först, sedan får vi titta på undantagen." Kurskorrigeringen godtogs. Hennes råd är bra för Hjälpföreningen och prästadömet och för familjen. Om man anger en regel och tar med undantaget i samma mening, kommer undantaget att godtas först. Bröderna vet att de tillhör ett prästadömskvorum. Alltför många systrar, däremot, betraktar Hjälpföreningen som bara en kurs de deltar i. Samma känsla av att tillhöra Hjälpföreningen i stället för att bara delta i en lektion måste födas i hjärtat hos varje kvinna. Systrar! Ni måste frångå tanken att ni bara deltar i Hjälpföreningen till att känna att ni tillhör den! Hur mycket prästadömsmakt och auktoritet männen än har -- hur mycket vishet och erfarenhet de än skaffar sig -- vilar familjens säkerhet och trygghet, upprätthållandet av läran, förordningarna, förbunden, ja, kyrkans framtid, i lika hög grad på kvinnorna. Försvaret av hemmet och familjen stärks oerhört då hustrun, modern, och döttrarna tillhör Hjälpföreningen. Ingen man erhåller fullheten av prästadömet utan en kvinna vid sin sida. För ingen man, sade profeten, kan erhålla fullheten av prästadömet utanför Herrens tempel.6 Och hon finns vid hans sida på denna heliga plats. Hon tar del av allt som han mottar. Mannen och kvinnan mottar var för sig de förordningar som inryms i begåvningen. Men mannen kan inte uppnå de högsta förordningarna -- de beseglande förordningarna -- utan henne vid sin sida. Ingen man uppnår den himmelska, upphöjande ställningen som värdig far utom som en gåva från sin hustru. I hemmet och i kyrkan bör systrarna högaktas för sin rätta natur. Var försiktiga så att ni inte omedvetet befordrar de inflytanden och aktiviteter som syftar till att sudda ut de maskulina och feminina skillnader som naturen har inrättat. Mannen, fadern, kan göra mycket av det som traditionellt förutsätts vara kvinnans arbete. Hustrun och modern å sin sida kan göra mycket, och när så behövs, det mesta av det som vanligtvis betraktas som mannens ansvar, utan att äventyra deras distinkta roller. Likväl bör ledare, och särskilt föräldrarna, förstå att det finns en distinkt maskulin natur och en distinkt feminin natur som är en förutsättning för grunden till hem och familj. Allt som rubbar eller försvagar eller bidrar till att sudda ut denna skillnad undergräver familjen och minskar förutsättningarna för alla parters lycka. Det finns en skillnad i det sätt på vilket prästadömet fungerar i hemmet jämfört med det sätt på vilket det fungerar i kyrkan. I kyrkan tjänar vi därför att vi fått en kallelse. I hemmet tjänar vi av eget val. En kallelse i kyrkan är vanligtvis tillfällig, för det kommer en avlösning. Vår plats i hemmet och familjen, vilken grundar sig på eget val, varar hela livet och in i evigheten. I kyrkan finns det en distinkt auktoritetslinje. Vi tjänar där vi kallas av dem som presiderar över oss. I hemmet råder ett partnerskap med mannen och hustrun som jämbördiga parter, vilka tillsammans fattar beslut och alltid samarbetar. Även om mannen, fadern, har ansvaret att ge värdigt och inspirerat ledarskap, är hans hustru varken bakom honom eller framför honom, utan bredvid honom. Ledarna för Hjälpföreningen, Unga kvinnor och Primär tillhör alla församlings- och stavsråden, och de har en samhörighet som kommer från deras medlemskap i Hjälpföreningen. I den mån som ledare ignorerar bidragen och inflytandet från dessa systrar, i kyrkans råd och i hemmet, begränsas och försvagas prästadömets eget arbete. Varken bröderna, vilka fungerar som ett kvorum i prästadömet, eller dessa systrar, vilka håller råd, får någonsin förlora -- inte för ett ögonblick får de förlora -- perspektivet på hemmets ställning. För att tillgodose behoven hos allt fler icke fungerande familjer svarar kyrkan för påverkan och aktiviteter för att kompensera det som saknas i dessa hem. Prästadöms- och biorganisationsledarna, och särskilt föräldrarna, måste med vishet född av inspiration försäkra sig om att dessa aktiviteter, för både ledare och medlemmar, inte kräver för mycket tid och pengar. Om de gör det finns det för lite kvar av båda, vilket gör det svårt för tillmötesgående föräldrar att påverka sina egna barn. Se noga till att ni stöder och inte ersätter hemmet. I dessa stunder, då föräldrarna känner att de håller på att kvävas och bara inte kan göra allt, måste de med vishet och inspiration bedöma hur många av aktiviteterna utanför hemmet, av alla de slag, som är bäst för deras egen familj. Det är i denna sak som prästadömsledarna, när de samlats till rådsmöte, måste lyssna noga till vad systrarna, mödrarna, har att säga. Starka hjälpföreningar har en starkt skyddande och helande inverkan på mödrarna och döttrarna, på den ensamstående föräldern, på ensamstående systrar, på de åldrande och svaga. Ni systrar som är kallade att verka i Primär eller Unga kvinnor kanske missar Hjälpföreningens lektion, men ni missar inte Hjälpföreningen. Ni tillhör den. Många bröder betjänar det aronska prästadömet och missar sina egna kvorummöten. Känn er inte utestängda. Beklaga er aldrig över detta osjälviska tjänande. Vi har sett våra barn och nu ser vi våra barnbarn lämna hemmet för att arbeta eller studera på platser långt borta från familjen. De tar med sig ett eller två små barn och praktiskt taget inget materiellt som de kan bilda hem med. Hur trösterikt är det inte att veta att, oavsett vart de kommer, väntar en kyrkofamilj på dem. Från den dagen de anländer, kommer han att tillhöra ett kvorum i prästadömet och hon kommer att tillhöra Hjälpföreningen. Där kommer hon att hitta en mormor -- någon som hon kan ringa, i stället för sin egen mor, då matlagningen misslyckas eller för att få veta om ett rastlöst barn är sjukt. Hon kommer att finna stadiga och visa ersättare för farmor och mormor. De kommer att ge några tröstens ord då hemlängtan är alltför svår och ihållande. Den unga familjen kommer att finna trygghet, mannen i kvorumet, systern i Hjälpföreningen. Båda har som sitt fulländade mål att befästa familjen evinnerligen. Dessa rader sjungs i Hjälpföreningen: Den uppgift vi fått är att tjäna likt änglar, ett kall som vi fullgör i stort och i smått. Att frikostigt ge av vår kärlek till andra ger glädje och lycka i rikaste mått. Ja, stor är missionen och vidsträckt visionen av tjänande, ödmjukhet, hängiven bön. Ty endast med Andens gudomliga ledning kan visdom och framgång bli evigt vår lön. 7 Jag slutar där jag började. Det är min avsikt att stödja Hjälpföreningen, att bära vittne om att Jesus är Kristus och att det var genom inspiration som den organiserades, och jag nedkallar en välsignelse över de systrar som deltar i den. I Jesu Kristi namn, amen. SLUTNOTER 1. Trosartiklarna 1:13. 2. A Centenary of Relief Society (1942), 7. 3. Profeten Joseph Smiths lärdomar, s 197, 195, 196. 4. Läran och förbunden 107:5. 5. Sarah M Kimball, "Auto-biography," Woman's Exponent, 1 sep 1883, 51. 6. Se Läran och förbunden 131:1­3. 7. Emily H Woodmansee, "Som systrar i Sion", Psalmer, nr 199.