Att lära våra barn att älska skrifterna Syster Anne G Wirthlin första rådgivare i Primärs generalpresidentskap Genom vägledning från kärleksfulla föräldrar och hängivna lärare kan de små barnen bli insatta i skrifterna och den anda som följer med dem. Då Frälsaren undervisade nephiterna bekräftade han orden från profeten Jesaja som profeterade om Israel i de sista dagarna: "Ett litet ögonblick övergav jag dig, men med stor barmhärtighet vill jag församla dig . . . Ty bergen skola vika bort och höjderna flyttas, men min kärlek skall icke vika ifrån dig, ej heller skall mitt folks förbund flyttas, säger Herren" (3 Nephi 22:7, 10). Frälsaren uppenbarade sedan ett av de sätt på vilka hans fridsförbund skulle bevaras åt de rättfärdiga i de sista dagarna: "Och alla dina barn skola bliva undervisade av Herren, och stor frid skola dina barn hava" (3 Nephi 22:13). Dessa ord av Frälsaren är temat för Primär och uppfylls genom det angivna ändamålet med Primär: att undervisa barnen om Jesu Kristi evangelium och hjälpa dem att lära sig leva efter det. Då vi bevittnar de händelser som tillhör de sista dagarna, kan vi inte betvivla att i detta skriftställe talar Herren direkt till oss. Vi är Israel i de sista dagarna. Vi är de som måste undervisa våra barn om honom. Den frid som består är inte beroende av yttre krafter som ligger utom vår kontroll. "Lär av mig och lyssna till mina ord. Vandra i min Andes saktmodighet, så skall du hava frid i mig" (L&F 19:23). Herrens ord för århundraden sedan är ord av hopp och frid som ger tröst åt rättfärdiga föräldrar som undervisar sina barn om honom. De talar till oss i en tid då frid i barnens hjärtan kan verka som en nästan ouppnåelig dröm. Frälsaren har lovat oss att den kan bli verklighet, om vi undervisar våra barn. Primär stöder föräldrarna i detta viktiga ansvar. På ett ledarutbildningsuppdrag i Brasilien fick jag tillfälle att besöka en barntillsynsklass i Primär. Cirka åtta barn satt runt ett bord med sin lärare. Jag såg med vördnad hur dessa små, två och tre år gamla, satt en kort stund och tittade uppmärksamt på en bild som läraren höll upp, på Frälsaren tillsammans med barnen. Jag hörde henne berätta för dem hur mycket han älskar barn och hur mycket han älskar var och en av dem. Hon lärde dem att vår himmelske Fader älskar också dem. Jag såg hur de lyssnade, och jag kände att de förstod mycket mer än jag hade trott vara möjligt. De hörde hennes ord och kände hennes kärlek. Under denna enkla men ljuva stund fick barnen undervisning om svaret på livets viktigaste fråga: "Vem är jag?" Med den renhet och tro som kännetecknar ett barn var deras andar mottagliga för de sanningar de undervisades om. Detta får de uppleva i sin barntillsynsklass söndag efter söndag. Det är betydelsefulla undervisningstillfällen i de små barnens liv vid en tidpunkt då de är läraktiga. Den allra senaste forskningen om utvecklingen av ett barns hjärna har gett nya kunskaper om hur och när ett barn lär sig. Jag citerar en färsk studie: "Från födelsen ökar antalet hjärnceller hos ett barn i rasande fart och det skapas förbindelser som kan forma upplevelserna under ett helt liv. De första tre åren är avgörande" (Madeleine Nash, "Fertile Minds", Time, 3 feb 1997, 49.) Är det förvånande att vår Fader i himlen format sinnena hos mycket små barn så att de är väl rustade att lära just då de behöver lära sig vilka de är och vad de måste göra? Åren från födelsen till 10 års ålder är de viktigaste åren för att lära sig det språk som kommer att vara grunden för att förstå framtida kunskap och sanning. Denna grund formas av de ord de hör och de intryck de får från världen omkring dem. Det är en idealisk tid för föräldrar att läsa för sina barn ur skrifterna. De börjar lära sig språket i skrifterna. Ni kanske har sett barn på väg till Primär med skrifterna i hand. Primärbarnen undervisas i år ur skrifterna och de lär sig att använda dem. Vårt tema för samlingsstunden är "Jag vet att skrifterna är sanna". En söndagsmorgon besökte jag en Primärs samlingsstund, och jag lade märke till att barnen hade sina skrifter uppslagna i knät. Primärs presidentskap och lärarna hjälpte dem att hitta berättelser om profeterna i sina skrifter. Jag blev ombedd att berätta om ett favoritskriftställe för barnen. Då jag var klar höll en liten fyraårig flicka på främsta raden upp sina skrifter och sade: "Det skriftstället finns i mina skrifter också." Genom vägledning från kärleksfulla föräldrar och hängivna lärare kan de små barnen bli insatta i skrifterna och den anda som följer med dem. En primärledare berättade hur tacksam hon var för denna inriktning i Primär. Hon sade att hon och hennes man läste skrifterna för sina barn -- 2, 3 och 4 år -- varje kväll innan de gick till sängs. Jag bad henne berätta mer. Jag måste medge att jag ifrågasatte om så små barn kunde förstå språket i skrifterna. Hon sade att hon och hennes man hyste samma tvivel då de först började läsa för sina barn. Men hon sade att efter första veckan var språket inte något problem. Barnen älskar att läsa tillsammans och känna Anden, och det är häpnadsväckande hur mycket de förstår. Ett mycket litet barns inneboende möjligheter att lära och förstå är mycket större än vi tycks tro. Den spännande möjligheten är att samtidigt som barnen lär sig nya ord dagligen, kan de lära sig språket i skrifterna. Med tiden, med föräldrarnas och lärarnas vägledning, förstår de mer och mer att vår himmelske Fader talar till dem genom skrifterna, att skrifterna kan hjälpa dem finna svar på sina frågor. En vän berättade om en erfarenhet hon gjorde tillsammans med sin son, Alex, då familjen flyttade till en annan plats. Det var inte lätt för Alex att flytta. Det var svårt för honom att börja i en ny skola. Han var orolig vid tanken på att vara borta från hemmet och familjen så mycket, så han ville inte gå till skolan. En dag läste hans mor för honom skriftstället som står i Andra Timotheosbrevet 1:7: "Ty Gud har inte gett oss modlöshetens ande utan kraftens, kärlekens och självbesinningens." Hon sade: "Jag berättade för Alex hur detta skriftställe hade hjälpt mig många gånger då jag känt mig rädd. Genom sin kärlek och genom att berätta om sin personliga upplevelse av skriftstället hjälpte hon Alex övervinna sin rädsla, men ännu viktigare var att hon gjorde det möjligt för honom att få en upplevelse av skrifterna och att förstå hur de kan vara en kraft i hans liv. Nephi sade: "Ty min själ fröjdar sig över de heliga skrifterna och mitt hjärta begrundar dem, och jag skriver dem för mina barns undervisning och gagn" (2 Nephi 4:15). Hur kan vi få våra barn att lära från skrifterna så att profeternas vittnesbörd påverkar och förändrar deras liv? Vi har uppmanats att läsa skrifterna tillsammans som familj. Då skriftläsning och samtal om skrifterna är en tradition i familjen har våra barn goda förutsättningar att göra det till en vana i sitt eget liv. Då våra barn var små, kände vi att det var viktigt att skapa en sådan tradition i vår familj. Vi bestämde oss för att läsa Mormons bok med målet att läsa den klart före skolårets slut. Varje morgon läste vi ett kapitel före frukost, och vi nådde vårt mål. Jag vill inte ta bort något från det goda som kom av denna erfarenhet för oss, men då vi tänkte tillbaka insåg vi kanske att vår uppmärksamhet var mer inriktad på vårt mål än på det vi lärde oss medan vi höll på. Under den hektiska timmen som kulminerade vid frukostbordet hade vi föga tid att utbyta tankar eller begrunda betydelsen av Guds ord i vårt liv. Då Frälsaren undervisade nephiterna, sade han: "Gån därför till edra hem och övervägen det som jag har sagt och bedjen Fadern i mitt namn, att I mån förstå, och bereden edra sinnen för morgondagen, och jag skall komma åter till eder" (3 Nephi 17:3). Frälsaren har gett oss ett mönster att följa då vi studerar skrifterna. Vi hör ordet, vi begrundar dess innebörd, vi ber vår himmelske Fader hjälpa oss att förstå och då är våra sinnen och hjärtan redo att ta emot de utlovade välsignelserna. Att begrunda är mer än att bara läsa orden. Det är att söka efter betydelser som hjälper oss i vårt umgänge med varandra och då vi gör olika val i vårt liv. Det är att låta ordet gå från vårt sinne till vårt hjärta. Anden vittnar för vårt hjärta då vi med en bön inom oss söker lära känna det som hör vår himmelske Fader till. Då vi har det vittnesbördet och den kunskapen, tänker och lever och uppträder vi mot varandra på ett mer kristuslikt sätt. Våra barn ser oss föräldrar som exempel, som ledstjärnor i sitt liv. Då vi konsekvent lever som skriften lär, ger vi dem något att hålla sig till som hjälper dem att se sanningen i en värld med motstridiga värderingar. Med skrifterna som referenspunkt kan vi hjälpa dem bearbeta sina erfarenheter och följderna av sina val. Därigenom hjälper vi dem att ständigt ha ett evigt perspektiv så att de aldrig glömmer vilka de är och vart de är på väg. Profeten Joseph bereddes för det verk han skulle utföra av hängivna, visa föräldrar som älskade Herren. De läste ur skrifterna och undervisade sina barn ur dem. Så när den unge Joseph var förvirrad och behövde vägledning, var det naturligt för honom att vända sig till skrifterna. Han sade: "Vid ungefär tolv års ålder blev jag allvarligt intresserad av allt som rörde min odödliga själs välbefinnande, vilket gjorde att jag rannsakade skrifterna i tron, som jag blivit lärd, att de innehöll Guds ord" (The Personal Writings of Joseph Smith, sammanst Dean C Jessee [1984], 4­5). President Hinckley har gett följande råd till föräldrar: "Läs för era barn. Läs berättelsen om Guds Son. Läs för dem ur Nya testamentet. Läs för dem ur Mormons bok. Det tar tid, och ni har mycket att göra, men det blir till stor välsignelse i ert liv och i deras liv. I deras hjärtan växer fram en stor kärlek till världens Frälsare, den enda fullkomliga människa som vandrat här på jorden. Han blir för dem en högst levande person och hans stora försoningsoffer får, under deras uppväxt till man och kvinna, en ny och härligare innebörd i deras liv" (citerad i Church News, 6 dec 1997, 2). Bröder och systrar! Detta underbara löfte från vår profet kan gälla oss om vi läser för våra barn ur skrifterna. Det kan inte finnas någon större glädje än att veta att våra barn älskar Herren, ingen ljuvare frid än den som kommer då vi förnimmer hans kärlek och förstår innebörden av hans försoningsoffer. Den anda som infinner sig då vi berättar för varandra om andliga ting, om våra innersta känslor, binder oss samman som familj. Johannes uttryckte det väl: "Ingenting gläder mig mer än att höra att mina barn lever i sanningen" (Tredje Johannesbrevet 1:4). Det är mitt vittnesbörd att detta blir vår välsignelse då vi följer rådet från vår profet, i Jesu Kristi namn, amen.