Fri vilja och vrede Äldste Lynn Grant Robbins i de sjuttios kvorum En listig del av Satans strategi är att få oss att tro att vrede inte styrs av den fria viljan, få oss att tro att vi är offer för en känsla som vi inte kan kontrollera. "Det allra käraste jag har här på jord är min familj." Dessa ord från en av våra sånger uttrycker varje barns hopp om en familj som är snäll mot dem ("Familjer kan vara tillsammans för evigt", Barnens sångbok, s 98). Vi lär i tillkännagivandet om familjen att "familjen har en central roll i Skaparens plan" och att "man och hustru har ett högtidligt ansvar att älska och vårda sig om varandra" samt ett "heligt ansvar att uppfostra sina barn i kärlek och rättfärdighet" (Nordstjärnan, juni 1996, s 10). Familjen är också Satans främsta måltavla. Han för krig mot familjen. Ett av hans knep är det utstuderade och sluga sätt på vilket han smyger sig in bakom fiendens linjer och tränger in i våra egna hem och liv. Han skadar och förstör ofta familjerna inom deras egna hems väggar. Hans strategi är att uppegga till vrede mellan familjemedlemmar. Satan är "fader till oenighet", och han "uppeggar människornas hjärtan, så att den ene tvistar med den andre i vrede" (3 Nephi 11:29; kursivering tillagd). Jag kommer att tänka på ett recept för en katastrof: Sätt humöret på medelvärme, rör i några väl valda ord och koka upp. Fortsätt röra om tills det tjocknar. Kyl ner. Låt känslorna svalna i flera dagar. Servera kallt. Det blir mycket rester över. En listig del av hans strategi är att få oss att tro att vreden inte styrs av den fria viljan, få oss att tro att vi är offer för en känsla som vi inte kan kontrollera. Vi hör: "Jag tappade humöret." Att tappa humöret är ett intressant ordval som blivit ett allmänt idiomatiskt uttryck. Att "tappa något" innebär "att inte mena", "oavsiktligen", "inte ansvarig" -- vårdslös kanske, men "inte ansvarig". "Han gjorde mig galen." Detta är ett annat uttryck vi hör, som också innefattar brist på kontroll eller valfrihet. Detta är en myt som måste avfärdas. Ingen gör oss galna. Andra gör oss inte arga. Där finns inget tvång inblandat. Att bli arg är ett medvetet val, ett beslut. Vi väljer! Till den som säger: "Men jag kan inte rå för det", säger författaren William Wilbanks: "Nonsens." "Aggression, . . . undertrycka vreden, tala om det, skrika och gapa", är alla inlärda taktiker att handskas med vrede. "Vi väljer den taktik som visat sig mest effektiv tidigare. Har ni märkt hur sällan vi tappar kontrollen när vi blir frustrerade över vår chef, men hur ofta vi gör det när vi irriteras av vänner eller familjen?" ("The New Obscenity", Reader's Digest, dec 1988, s 24; kursivering tillagd). Under andra året på high school provspelade Wilbanks för att få vara med i skolans basketbollag och klarade det. Vid första träningen lät tränaren honom och en annan person spela man-mot-man medan övriga laget såg på. När han missade ett lätt skott blev han arg, stampade och ylade. Tränaren gick fram till honom och sade: "Gör du så en gång till får du aldrig spela i mitt lag." Under de följande tre åren tappade han aldrig kontrollen igen. Flera år senare, när han tänkte tillbaka på denna händelse, insåg han att tränaren lärt honom en livsförändrande princip den dagen: Vrede kan kontrolleras. I Joseph Smiths översättning av Efesierbrevet 4:26 ställer Paulus frågan: "Kan ni gripas av vrede utan att synda?" Herren är mycket tydlig i denna sak: "Den som är stridslysten är icke av mig utan av djävulen, som är fader till oenighet och som uppeggar människornas hjärtan, så att den ene tvistar med den andre i vrede. Se, det är icke min lära att uppegga människors hjärtan till vrede mot varandra, utan min lära är att sådant skall upphöra" (3 Nephi 11:29­30). Denna lära eller befallning från Herren förutsätter fri vilja och är en vädjan till det medvetna sinnet att fatta ett beslut. Herren förväntar sig att vi ska besluta oss för att inte ilskna till. Inte heller kan vrede rättfärdigas. I Matteus 5, vers 22, [engelska Bibeln] säger Herren: "Men jag säger er: Den som blir vred på sin broder utan anledning undgår inte sin dom" (kursiveringen tillagd). Intressant nog finns inte orden "utan anledning" i Joseph Smiths översättning (se Matt 5:24), eller i Tredje Nephi 12:22. När Herren utelämnar orden "utan anledning" ger han oss ingen ursäkt. "Utan min lära är att sådant skall upphöra" (3 Nephi 11:30). Vi kan "upphöra" med vrede, för detta har han undervisat om och befallt oss. Vrede är att ge vika för Satans inflytande genom att släppa vår självkontroll. Den är den tankesynd som leder till fientliga känslor eller beteenden. Den är tändhatten till vreden bakom ratten på motorvägen, utbrotten på idrottsarenor och våldsamheter i hemmen. Okontrollerad kan vrede snabbt utlösa en explosion av grymma ord och andra former av känslomässig misshandel som kan göra ärr i ett vekt hjärta. Det är det "som går ut ur munnen", sade Frälsaren, som "gör människan oren" (Matt 15:11). David O McKay sade: "Låt man och hustru aldrig tala högljutt till varandra, 'såvida inte huset står i brand'" (Stepping Stones to an Abundant Life, sammanst av Llewelyn R McKay [1971], s 294). Fysisk misshandel är vrede som gått bärsärkagång, och den är aldrig berättigad och alltid orättfärdig. Vrede är ett ociviliserat försök att få andra att känna skuld eller ett grymt sätt att försöka bestraffa dem. Den betecknas ofta felaktigt som tuktan, men motverkar nästan alltid sitt eget syfte. Därför varnar skrifterna: "Ni män, älska era hustrur och var inte elaka mot dem", och "Ni fäder, reta inte upp era barn, då tappar de modet" (Kol 3:19, 21). Valfrihet och ansvarighet är principer som följs åt. Eftersom vrede är ett val, finns det en skarp varning i tillkännagivandet att "dem . . . som förgriper sig på maka eller barn, . . . kommer en dag att stå ansvariga inför Gud". Att förstå sambandet mellan fri vilja och vrede är första steget till att avlägsna den från våra liv. Vi kan välja att inte bli vreda. Och vi kan göra detta val idag, i denna stund: "Jag ska aldrig bli vred igen." Begrunda detta beslut. I 121:a kapitlet i Läran och förbunden finns en av våra bästa källor till hur vi kan lära korrekta ledarskapsprinciper. Kanske kan kapitel 121 tillämpas bäst på makar och föräldrar. Vi ska leda våra familjer "genom överbevisning, långmodighet, mildhet, saktmod och oskrymtad kärlek" (se L&F 121:41­42). Må varje barns dröm om en familj här på jorden som är snäll mot dem bli uppfylld. Detta är min bön och mitt vittnesbörd i Jesu Kristi namn, amen.