Äldste Donald L Staheli
i de sjuttios kvorum
Herren vet att många av oss tenderar att avvika från hans råd då allt går bra för oss, men då problemen kommer, söker vi honom och hans välsignelser.
Mina bröder och systrar! Jag är ödmjuk och tacksam för kallelsen som gör att jag kan stå inför er i dag. Jag är välsignad med en underbar hustru och underbara barn. Jag lyfts upp av de bröders styrka som jag nu har förmånen att tjäna. Men viktigast av allt, jag värderar högt mitt vittnesbörd och mitt förhållande till min Frälsare. Jag bär personligt vittnesbörd om att han lever och leder sin kyrka genom vår älskade profet och president Gordon B Hinckley.
Då jag under det gångna året har gjort övergången från företags- och affärsvärlden till att försöka vara en trofast heltidstjänare till vår Fader i himlen, och ett särskilt vittne om Jesus Kristus, har det varit en kär erfarenhet som gjort mig mer lyhörd för det ansvar, de välsignelser och möjligheter som evangeliet ger var och en av oss, om vi är lydiga mot dess principer.
President Boyd K Packer har sagt vid ett flertal tillfällen att "vi alla har rätt till inspiration och vägledning genom den Helige Anden". Och så tillägger han: "Vi tar inte alls vara på våra förmåner, ingen av oss." Då jag har begrundat innebörden av hans ord framstår det tydligt att många av oss går miste om vissa andliga möjligheter och välsignelser genom att låta "det som betyder mest i livet trängas undan av det som betyder minst".
Om någon av oss tillfrågades vad som är viktigast i livet, skulle de flesta av oss snabbt svara, "våra familjer och möjligheterna evangeliet ger oss att bli celestiala familjer -- tillsammans för evigt". Ändå för påfrestningarna i det vardagliga livet oss ofta och subtilt bort från detta mål som vi så stolt tillkännager. Och samtidigt blir prioriteringarna, som verkligen borde betyda mest för oss, mindre betydelsefulla än de ting som, även om de tycks viktiga för stunden, har litet eller inget samband med vårt långsiktiga mål. Och i många fall leder oss frestelserna och påfrestningarna att söka mindre viktiga ting oss bort på fel vägar i livet.
Spencer W Kimball varnade oss och sade att "världens omsorger är så många och så lockande att till och med mycket goda människor lockas bort från att följa sanningen därför att de bryr sig för mycket om världsliga ting".1
Även om jag har fått min beskärda del av läxor om lydnad under mitt liv, var en av de mest minnesvärda den jag fick som liten pojke av min hund och min mor. När jag var cirka åtta år gammal, tog min far hem en hundvalp till mig som jag genast gav namnet Spot. Vi blev de bästa vänner då jag försökte lära honom några konster och att lyda mina order. Han lärde sig bra, men han kunde inte övervinna en överväldigande önskan att jaga och skälla på bilar då de kom åkande på den dammiga gatan utanför vårt hem i vårt lilla samhälle i södra Utah. Hur mycket jag än försökte kunde jag inte stoppa Spots dåliga vana. En dag kom en granne körande fort förbi i sin stora lastbil. Han kände till Spot och han kände till Spots dåliga vana. Den här gången, precis då Spot närmade sig lastbilen på sitt vanliga aggressiva sätt, svängde denne man mot Spot, och körde över honom med bakhjulet på sin lastbil.
Med tårar strömmande nerför ansiktet vaggade jag Spot i mina armar och sprang till vårt hus och ropade till min mor och bror på hjälp. Då vi tvättade bort blodet från hans huvud, blev det snart uppenbart att Spots olydiga handling hade resulterat i hans död. Då begravningen av Spot var över och tårarna torkat, lärde min mor mig en av de viktiga läxorna i livet, då hon förklarade principen om lydnad och dess tillämpning i mitt liv. Hon klargjorde att till synes små handlingar av olydnad kan resultera i långvariga följder av olycka, ånger och till och med ödesdigra konsekvenser.
Då vi växer i evangeliet lär vi oss värdet av lydnad mot principer som konsekvent knyter oss samman med vår Frälsares och profeternas lärdomar. Då vi är lydiga mot deras lärdomar börjar vi förstå vad Frälsaren menade då han sade: "Ty den som vill rädda sitt liv skall mista det, men den som mister sitt liv för min skull, han skall finna det." 2
Eftersom vi alla har periodiskt återkommande stunder av olydnad kan vi fatta mod av president Hinckleys uppmuntran ". . . att Herren inte ger oss befallningar utöver vår förmåga. Han ber oss inte göra sådant som vi saknar förmåga till".3
Var och en av oss, men särskilt ni ungdomar, skulle göra klokt i att komma ihåg profetens råd, då ni i er vardag frestas av era kamrater och utsätts för deras påtryckningar. Att medan vi mognar till unga vuxna, och vidare, sätta prioriteringar och fördela påfrestningarna mellan arbete, kyrka och familj, utgör en balansakt som kräver ständig omvärdering.
Då och då kan man mycket väl fråga: "Om jag fortsätter på den väg jag nu följer, vart kommer det att föra mig och vad kommer att hända med min familj?" Bygger vi grunden till en evig familj eller koncentrerar vi oss mer på stoltheten över egna prestationer och en samling av världsliga framgångar som får komma före det som verkligen betyder mest?
Oavsett vår ålder och vår situation i livet är daglig lydnad mot evangeliets principer den enda säkra vägen till evig lycka. President Ezra Taft Benson uttryckte det slående då han sade: "I den stunden lydnad upphör att irritera oss och blir vår strävan, ger Gud oss kraft."
Mormons bok är en ständig berättelse om de olika folk vars lydnad ökade ibland och minskade ibland. Resultatet av deras olydnad är uppenbar. De varningssignaler de fick är lika tillämpliga på var och en av oss i dag.
Skrifterna klargör att Herren vet att många av oss tenderar att avvika från hans råd då allt går bra för oss, men då problemen kommer, söker vi honom och hans välsignelser. Han har också varnat oss för följderna av våra felsteg: "Mitt folk måste tuktas till dess det lärt att lyda, genom lidanden om så skulle vara." 4
Oavsett om vi tuktas eller sätts på prov då vi kastas hit och dit på livets hav, kvalificerar lydnad mot vår Frälsares och profeternas lärdomar oss för kung Benjamins stora löfte till dem som håller Guds bud. "Ty se, de äro välsignade i allt, både timligt och andligt, och om de härda ut trofasta allt intill änden, mottagas de i himmelen, där de få bo hos Gud i ett tillstånd av oändlig lycksalighet."5
På Frälsarens kallelse "Kom och följ mig" 6 eller hans uppmaning "Om ni älskar mig, håll mina bud" 7 bör vårt svar vara klart och entydigt. Då vi är lydiga mot hans kallelse, är det mitt vittnesbörd att vi får åtnjuta hans kärlek och hans frid i vårt liv, i Jesu Kristi namn, amen.
SLUTNOTER
1. "Lyssna till profeterna", Nordstjärnan, okt 1978, s 134
2. Matteus 16:25
3. "Låt oss föra detta verk framåt", Nordstjärnan, nummer 2, 1986, s 65
4. L&F 105:6
5. Mosiah 2:41
6. Lukas 18:22
7. Johannes 14:15, King James version
Previous
