Så nära änglarna President James E Faust Andre rådgivare i första presidentskapet Ni blir stora kvinnor om ni förenas med änglarna i att göra gott och om ni hungrar och törstar efter rättfärdighet. Det är en glädje för mig att vara tillsammans med alla er unga kvinnor. Vi är särskilt hedrade att i kväll ha med oss president Gordon B Hinckley och president Thomas S Monson. Jag tackar syster Nadauld, syster Thomas och syster Larsen för deras inspirerande budskap. De unga kvinnornas kör lät underbart. Vi uppskattar dem som deltagit i videoavsnittet och de hundratals som hörsammat Unga kvinnors generalpresidentskaps uppmaning att skriva till dem om hur ni tjänar era familjer. Jag tror att era andar, tack vare er rättfärdighet i föruttillvaron, sparades för att komma fram i denna tid när kvinnor har så stora möjligheter att förverkliga sig själva. I salen ser jag några av mina barnbarn, och jag påminns om att de flesta av er är i deras ålder. Jag påminns också om vad som sagts om far- och morföräldrar: det är människor som är "överseende, överbeskyddande och över femtio".1 I kväll ska jag tala till er alla som om ni var mina barnbarn. Då jag ser in i era älskliga ansikten, ser jag den begynnande kvinnlighetens mysterium. Ni dyrbara unga kvinnor måste, till att börja med, vara dygdiga i ordets djupaste innebörd. Dygd kan definieras på många sätt: moralisk kvalitet, att handla och tänka rätt, en god karaktär eller kyskhet hos kvinnor. Första presidentskapet har sagt: "Hur härlig och nära änglarna är icke den ungdom som är ren. Denna ungdom har outsäglig glädje här och evig lycka härefter. Sexuell renhet är ungdomens dyrbaraste ägodel. Den är all rättfärdighets grundval."2 Detta innebär att unga kvinnors dygd bör vara lik änglarnas.3 Ni kan inte bli stora kvinnor om ni inte också är goda kvinnor, "kvinnor vilkas dygd får dem att lysa bland andra".4 Ni blir stora kvinnor om ni förenas med änglarna i att göra gott och om ni hungrar och törstar efter rättfärdighet. Frälsaren sade: "Sök först Guds rike och hans rättfärdighet . . ."5 Om vi inte gör det, spelar inget annat någon roll. Ni bombarderas ständigt med sexuell omoral i film, böcker, musik, tidningar, internet och radio. Världen tycks ha glömt ordspråket "en [dygdig] hustru, var finner man en sådan? Långt högre än pärlor står hon i pris".6 Jag påminner er dyrbara unga kvinnor om att ni är Guds döttrar. Han älskar er. Ni är hans ädlaste skapelser. Er egen värdighet och självrespekt bör hjälpa er att minnas att, som President David O McKay en gång sade, varje "kvinna bör vara drottning över sin egen kropp".7 Unga kvinnor bör inse att de unga män de går ut med inte hedrar och respekterar dem om de begått moraliska överträdelser. Men de som har begått överträdelser kan vara förvissade om att Gud "kommer icke ihåg [deras synd] mera",8 om de omvänder sig. Vägen till omvändelse och förlåtelse börjar med att ni går till era föräldrar och till er biskop. Jag hoppas att var och en av er ska bli en betydelsefull person, en dygdig person som gör gott nu och i evigheten. Som kvinna har du fötts med många unika begåvningar som inte är vanliga bland män. President Spencer W Kimball sade om mäns och kvinnors olika roller: "Kom ihåg att i världen, innan vi kom hit, gavs trofasta kvinnor vissa uppgifter medan trofasta män förutordinerades till vissa uppgifter inom prästadömet. Vi minns inte nu några detaljer, men detta förändrar inte att det vi en gång samtyckte till var något underbart och verkligt. Ni har ansvar för det som för länge sedan förväntades av er, lika mycket som de är, vilka vi stödjer som profeter och apostlar . . . Därför finns det mycket att göra när det gäller andlig utveckling -- för både män och kvinnor."9 Dessa ord innebär att vi, innan vi föddes som män och kvinnor, gav vissa löften och gick med på att komma till jorden med stora och rika, men olika, gåvor. Vi kallades, män och kvinnor, att utföra stora gärningar på olika sätt och med olika uppdrag. Ni säger: "Var ska jag börja?" I stället för att börja med en önskelista över allt ni vill ha i livet, är kanske den verkliga frågan vad ni inte är villiga att klara er utan. Välj ut två eller tre av livets erfarenheter som ni är absolut säkra på att ni vill ha. Lämna inte viktiga saker åt slumpen. Tänk sedan på vilken insats ni kan göra för samhället genom att tjäna familjen, kyrkan och samhället. Tänk också på vad livet kommer att kräva av er. Allt har sitt pris. Mycket förväntas av oss. Att bli lika män är inte svaret. I stället ligger svaret i att vara den ni är och leva upp till era gudomliga möjligheter genom att uppfylla eviga åtaganden. Ni kan inte lita på de många motstridiga röster som ropar om vad kvinnor bör eller inte bör göra i dagens samhälle. En del av de högljuddaste rösterna är ekon av sådana som inte är i harmoni med sig själva och missnöjda med livet i allmänhet, snarare än att vara missnöjda med sin roll som kvinnor. Gå inte vilse i era försök att finna lycka och en egen identitet. Lockande röster kanske säger åt er att det ni sett era mödrar och mormödrar göra är gammalmodigt, alltför lätt, tråkigt och enahanda. Det kan ha varit gammaldags, och kanske rutinmässigt. Ibland var det enahanda. Men era mödrar och mormödrar har sjungit en sång som uttryckte den högsta kärlek och de ädlaste av kvinnliga känslor. De har varit våra fostrare och lärare. De har helgat arbetet och förvandlat det enahanda till det ädlaste av företag. Hemarbete är vad ni gör det till. Varje dag ger tillfredsställelse tillsammans med någon syssla som kan vara frustrerande, rutinmässig och enahanda. Men det är samma sak i advokatfirman, mottagningen, laboratoriet och affären. Det finns emellertid inget viktigare arbete än hemarbetet. Som C S Lewis sade: "En husmors arbete . . . är det arbete för vilket alla andra finns till."10 Karen Graham, som nu är Unga kvinnors president i sin stav, skriver om vikten av hemkunskap i sitt liv: Under mitt sista år på high school, när jag var en Laurelflicka på 17 år, kom jag en dag hem från skolan och fann att min mor plötsligt och oväntat avlidit i hjärnblödning. Mina två äldre systrar var gifta och bodde på annan ort. Detta lämnade mig som den äldsta hemmavarande att ta hand om hemmet, min sörjande far och två yngre bröder, 12 och 13 år gamla. Under de närmaste två och ett halvt åren tog jag hand om hemmet, klarade all tvätt, handlade och lagade maten . . . Kan ni tänka er att låta en sjuttonåring ha hand om en hushållsbudget? Min snälle far hade aldrig ett ovänligt ord att säga. Han klagade aldrig när jag färgade alla hans vita skjortor skära i tvätten eller när middagen blev oätlig. Alla mina vänner i high school planerade vad de skulle göra efter examen. En del skulle gå på Utah State University . . . Jag hade funderat på att gå på Ricks College, men med tanke på familjens situation valde jag att stanna hemma och fortsätta hjälpa till. Två år efter mors bortgång började jag gå ut med en återvänd missionär, Garry. På vår andra träff frågade han mig vad jag gjort på lördagen. Han var lite förvånad när jag sade att jag dammat, dammsugit, handlat och tvättat hela dagen. Han tyckte jag var en riktig hemmaflicka. Sex månader senare tog denne underbare man mig till templet, och vi började vårt liv tillsammans. Han var jätteglad att ha en fru som kunde laga mat och ta hand om budgeten. En kväll under första året vi var gifta, hade vi några andra nygifta hemma på middag. Flera av paren började prata om hur svårt det varit att anpassa sig till äktenskapet. Garry och jag såg misstroget på varandra. . . . Anpassa sig till äktenskapet? Vad var det? Vårt första år hade varit så problemfritt! Vi pratade om det senare och kom fram till att det berodde på att jag kommit in i äktenskapet med kunskap om hemarbete . . . Jag hade inte stressen att experimentera med och/eller bränna vid maten, förstöra tvätt eller göra upp hushållsbudgeten. Allt det experimenterandet hade jag gjort på en känslig, tålmodig, klok far. I stället kunde Garry och jag koncentrera oss på vårt förhållande, och det var underbart. Att sätta åt sidan mina egna intressen och tänka på familjens behov hade verkligen blivit en välsignelse för mig senare.11 Hennes tjänande av sin far under den svåra tiden var en del av en ängels uppdrag att göra gott, den stora förberedelse ni går igenom för att bli stora kvinnor. Kvinnor i dag uppmuntras av vissa att skaffa sig allt: pengar, resor, äktenskap, moderskap och egna yrkesliv i världen. För kvinnor är de viktiga ingredienserna till lycka att forma en egen identitet, skaffa en utbildning, utveckla era talanger, tjäna er familj och om möjligt skaffa en egen familj. Ni kan emellertid inte göra allt detta bra samtidigt. Ni kan inte äta alla bakelserna i bageriet på en gång. Då får ni ont i magen. Ni kan inte vara en hundraprocentig hustru, en hundraprocentig mor, en hundraprocentig ämbetsman i kyrkan, en hundraprocentig yrkeskvinna och en hundraprocentig tjänare åt allmänheten samtidigt. Hur kan alla dessa roller samordnas? Jag föreslår att ni tar allt i tur och ordning. Det innebär att ni tar en sak i taget vid olika tillfällen. I Predikaren står det: "Allting har sin tid, och varje företag under himmelen har sin stund."12 Det ställs allt högre krav på kvinnor som inkräktar på deras traditionella roll som omvårdare. Men som kvinnor är rollerna som hustru och mor i själens centrum och ropar efter att tillfredsställas. De flesta kvinnor vill av naturen älska och älskas av en god man samt följa kvinnlighetens gudagivna, djupaste känslor -- att bli mor och fostrare. Lyckligtvis är de flesta kvinnor inte tvungna att ägna sig åt yrkeslivet på samma sätt som en man. De kan få in mer än ett intresse under de olika delarna av livet. Jag vill uppmuntra er systrar att utveckla alla era gåvor och talanger till att främja rättfärdighetens sak på jorden. Jag hoppas ni skaffar er all den kunskap ni kan. Bli så skickliga ni kan, men inte bara inom yrkeslivet på bekostnad av det som är viktigare. Eljest kan ni finna att ni har gått miste om en av livets största möjligheter. Syster Faust och jag har uppmanat våra döttrar att skaffa sig utbildning, inte bara till hjälp i att skapa ett hem, utan också för att förbereda dem att förtjäna sitt uppehälle om det behövs. Att gå på högskola eller yrkesskola är en underbar upplevelse, och de pengar, det arbete och den tid det tar ger den studerande möjligheten att få efterfrågade kunskaper. Jag kan inte säga er unga kvinnor vilka utbildningar ni bör skaffa. Det får var och en avgöra. Ni har er fria vilja. Var och en av er kommer att få arbeta mycket hårt för att lära allt ni kan och utveckla era talanger. Det är inte lätt att uträtta något verkligt betydelsefullt. Jag vill bara tala om för er vad som kommer att ge er en identitet, värde och lycka som person. Jag uppmanar er också att förverkliga era möjligheter, att bli en person av stort värde, att bli en stor kvinna. Eftersom de flesta av er har stora kvinnor som föredömen i er familj, har ni alla någon att efterlikna. Som unga kvinnor har ni förmånen att få arbeta på projekt för att förtjäna Unga kvinnors utmärkelse. Anna Nichols i Centerville, Utah, skriver om en särskild upplevelse som hon hade: Jag fullgjorde ett Laurel-projekt förra året som fört mig närmare min mormor, som jag aldrig träffat. Hon dog när min mamma var omkring fem år, av en svårartad cancer. Min mamma har en samling gamla diabilder och brev som hon sparat. Jag gick igenom dem och valde ut bilder på henne och hennes familj, och brev som hon hade skrivit till sin syster där hon skrev ner sina känslor och tankar innan hon dog. Jag samlade alla de här sakerna i en urklippsbok till minne av henne och jag gav den till min morfar. Att se hans ansikte när han såg på varje sida var en förunderlig känsla, medan han berättade för mig något om varje bild. Vi grät tillsammans. Jag förstod hur mycket han saknar henne och att hon tack vare den här boken delvis är tillbaka i hans liv igen. Tack vare den här boken har jag ett speciellt förhållande till min mormor. Jag känner hennes ande hos mig. Jag vet att hon beskyddat mig och hjälpt mig när jag varit i behov av det. När jag nu besöker morfar talar vi alltid om henne och berättar saker för varandra. Jag ser alltid fram mot de gånger jag får vara med honom.13 Jag betonar igen: Vad ni än gör, så sök först Guds rike och hans rättfärdighet.14 Acceptera utan förbehåll Frälsaren för vad han var, Joseph Smith för vad han var och president Gordon B Hinckley för vad han är. Gud förädlar inte den person, man eller kvinna, som vägrar att genom tro, böner och gärningar stödja dem som Gud har kallat och ordinerat att presidera över dem. Sålunda, mina kära unga vänner, stöd prästadömets myndighet i kyrkan och i ert hem. En del kvinnor kan tycka att det underminerar deras fria vilja att få ledning genom prästadömets makt. Denna känsla kommer sig av ett missförstånd. Prästadömets myndighet skall inte utöva tvång, påtryckningar eller orättfärdig härskarmakt. President Stephen L Richards sade: "Vår samstämmighet kommer av gemensam uppslutning kring rättfärdiga principer och ett samfällt gensvar på vår Faders andes verkan. Den drivs inte av någon rädsla utom fruktan att förtörna Gud, vårt verks upphovsman."15 Att följa kyrkans prästadöme är ett uttryck för tro på Herrens fortsatta ledning av sin kyrka. Det är att villigt acceptera den gudomliga handlingsfrihetens princip. Ni kommer alla att någon gång få följa era naturliga kvinnliga instinkter, vilka profeten Joseph sade är enligt er natur. Han sade: "Om ni leva upp till edra privilegier eller förmåner, kunna änglarna icke avhållas från att vara edra umgängesvänner."16 Ni bör villigt följa dessa instinkter och maningar att göra gott. Håll själen mycket stilla och lyssna till den Helige Andens viskningar. Följ de ädla, intuitiva känslor som planterats djupt i er själ av gudomen i den föregående världen. På det sättet följer ni Guds helige ande och blir helgade genom sanningen. Genom att göra så, vinner ni evig ära och kärlek. En stor del av er uppgift är att berika mänskligheten med er stora förmåga till omsorg och barmhärtighet. Till sist: Hur tror jag att ni kan bli stora kvinnor? Ni bör odla och generöst använda era ädla kvinnliga instinkter av omsorg och barmhärtighet, främst gentemot er familj och därnäst mot andra. Må ni alltid hungra och törsta efter rättfärdighet inom Jesu Kristi återställda evangeliums ram. Må ni ha ett evigt perspektiv då ni utför ert änglauppdrag att göra gott så att det leder till att ni inte endast blir stora kvinnor, utan också till sist blir drottningar i evigheterna. Jag ber Herren att välsigna alla er dyrbara unga systrar så att ni blir, som psalmisten säger "hans änglar, ni starka hjältar, som uträttar hans befallning, så snart ni hör ljudet av hans befallning".17 Det är min bön att ni må ernå ert hjärtas rättfärdiga önskningar, i Jesu Kristi namn, amen. SLUTNOTER 1. Citat ur Evan Esar, 20,000 Quips and Quotes (1968), 357. 2. "The Message of the First Presidency to the Church," Improvement Era, maj 1942, 273. 3. Se Collected Discourses of George Q Cannon, 5 okt 1890. 4. The Teachings of Spencer W Kimball, Edward L Kimball (1982), 398. 5. Matt 6:33. 6. Ords 31:10. 7. Gospel Ideals (1953), 471. 8. L&F 58:42. 9. Spencer W Kimball, "The Role of Righteous Women," Ensign, nov 1979, 102. 10. Letters of C S Lewis (1966), 262. 11. Karen Graham till Unga kvinnors presidentskap, 16 okt 1997. 12. Pred 3:1. 13. Anna Nichols till Unga kvinnors presidentskap (n d). 14. Se Matt 6:33. 15. I Conference Report, okt 1938, 116. 16. Profeten Joseph Smiths lärdomar, 226. 17. Ps 103:20.