"Utrannsaka mig, Gud, och känn mitt hjärta" President James E Faust andre rådgivare i första presidentskapet Förordningar och förbund . . . är medel som Herren har gett för att leda oss till evigt liv. Mina kära bröder och systrar och vänner: Det är med ödmjukhet jag står i denna talarstol, som i långt över hundra år har helgats genom Guds ord, som förkunnats i otaliga inspirerade budskap som andligen fyllt deras själar som lyssnat. Förenligt med detta arv ber jag att våra hjärtan må vara öppna för allt som sägs vid denna konferens. Idag vill jag tala om de välsignelser som strömmar från förbund med Herren. För att ge en grund börjar jag med det förbund som Herren ingick med Israels hus: "Nej, detta är det förbund som jag skall sluta med Israels hus i kommande dagar, säger Herren: Jag skall lägga min lag i deras bröst, och i deras hjärtan skall jag skriva den, och jag skall vara deras Gud, och de skall vara mitt folk."1 Detta förbund är universellt för dem som, vilken ras de än tillhör, är "döpta in i Kristus".2 Som Paulus sade: "Om ni tillhör Kristus, är ni också avkomlingar till Abraham och arvtagare enligt löftet."3 Förbund är inte bara yttre ritualer. De är verkliga och effektiva medel till förändring. "Att födas igen kommer genom Guds Ande genom förordningar."4 Vi bör alltid ära och helighålla de frälsande förbund vi ingår med Herren. Om vi gör det har han lovat: "Du skall få uppenbarelse på uppenbarelse, kunskap på kunskap, att du må lära känna hemligheterna och de fridgivande tingen -- det som bringar glädje och evigt liv."5 Många förbund är oundgängliga för lycka här och i nästa liv. Bland de viktigaste är de äktenskapsförbund som ingås mellan man och hustru. Från dessa förbund strömmar den största glädjen i livet. Dopsförbundet, med konfirmationen som åtföljande förordning, öppnar porten till evigt liv. Prästadömets ed och förbund innehåller löftet varigenom värdiga äldster i kyrkan erhåller "allt vad min Fader har".6 Tempelförbund är förutsättningen för de största välsignelser Herren har åt oss. Vi har den stora förmånen att få ta del av sakramentet, Herrens måltid. Att förnya våra dopsförbund när vi tar del av sakramentet beskyddar oss mot allt slags ont. När vi värdigt tar del av det helgade brödet och vattnet till åminnelse av Frälsarens offer, betygar vi för Gud, Fadern, att vi är villiga att påta oss hans Sons namn och alltid minnas honom samt hålla de bud han gett oss. Om vi gör detta kommer vi alltid att ha hans Ande hos oss.7 Om vi tar del av sakramentet regelbundet och är trofasta till dessa förbund, ska han lägga sin lag i vårt bröst, och i vårt hjärta ska han skriva den. Låt mig illustrera detta med en berättelse från Church News: "En grupp religionslärare tog en sommarkurs om Frälsarens liv och koncentrerade sig särskilt på liknelserna. När det blev dags för slutprovet . . . kom eleverna till klassrummet, där de fann ett meddelande om att tentamen skulle hållas i en annan byggnad på andra sidan skolgården. Dessutom, stod det i meddelandet, måste provet vara klart inom en två-timmarsperiod som började nästan med det samma. Eleverna skyndade sig tvärs över skolgården. På vägen passerade de en liten flicka som grät för att hon fått punktering på sin nya cykel. En gammal man stapplade mödosamt fram till biblioteket med en käpp i ena handen, och tappade några böcker från en trave som han försökte hålla med andra handen. På en bänk bredvid studentkårens byggnad satt en skäggig man i luggslitna kläder [i uppenbar nöd]. När eleverna skyndade sig till det andra klassrummet möttes de av professorn, som meddelade att de alla kuggats i slutprovet. Det enda verkliga provet på om de förstod Frälsarens liv och lärdomar, sade han, var hur de behandlade människor i nöd. Deras veckor av studier vid en duktig professors fötter hade lärt dem en hel del om vad Kristus sagt och gjort."8 Men i sin brådska att bli klara med kursens formaliteter missade de tillämpningen, som de tre avsiktligt iscensatta scenerna representerade. De lärde sig bokstaven men inte anden. Att de försummade den lilla flickan och de två männen visade att kursens insiktsfulla budskap inte hade nått deras hjärtan. Vi måste ibland rannsaka vårt eget hjärta och upptäcka vad vi verkligen är. Vår verkliga karaktär kan inte döljas, hur mycket vi än skulle vilja det. Den lyser inifrån som om vi vore genomskinliga. Försök att lura andra lurar bara oss själva. Vi liknar ofta kejsaren i sagan som trodde att han var klädd i vackra kläder när han i själva verket var naken. Under min livstid har jag sett trofastheten hos kyrkans medlemmar öka. Mätt med fasta mått finns det större tecken på trofasthet än någonsin förut. Vilken söndag som helst tar procentuellt mer än dubbelt så många människor världen över del av sakramentet från Herrens måltid än man gjorde då jag växte upp. Vi försöker ta hand om de fattiga och behövande ibland oss genom generositeten från trofasta medlemmar i kyrkan som håller fastelagen och deltar i inspirerade välfärdsprogram. Humanitär hjälp av många slag till ett värde av miljontals dollar har skickats till många länder för att lindra hunger och lidande. Detta sker enligt behoven och utan hänsyn till ras, färg eller religiös tro. Fler av vårt folk åtnjuter välsignelser av att leva enligt den forntida lagen om tionde. De ger frivilligt tillbaka en tiondel av den inkomst Herren gett dem. Hundratusentals fler av våra trofasta heliga åtnjuter privilegiet att få dyrka i templet. Vi har nu 58.000 missionärer som verkar på fältet. Jag glädjer mig över detta, och jag är säker på att Herren är nöjd. Men jag undrar om vi i motsvarande grad har blivit mer kristuslika. Kommer vårt tjänade från ett rent hjärta? Jag talar om vikten av att hålla förbund, eftersom de beskyddar oss i en värld som är på väg bort från traditionella värderingar som ger glädje och lycka. I framtiden kan detta uppluckrande av moralen till och med öka. Den grundläggande anständigheten i samhället avtar. I framtiden kan vårt folk, särskilt våra barn och barnbarn, vänta sig att bombarderas mer och mer med det onda från Sodom och Gomorra. Alltför många familjer bryts upp. Gott kallas för ont, och det onda kallas gott.9 Har vi, på vår nuvarande "lätta väg"10 glömt de offer och den helgelse som våra föregångare pionjärerna visade så bra prov på? Kanske är det så, som Wordsworth ansåg, att: Världen tar för stor plats i oss, både nu och i gången tid. Skaffa och spendera, vi slösar våra krafter: . . . Vi har gett bort våra hjärtan, en korrumperad frikostighet! . . . På grund av detta känner vi oss inte tillfreds med någonting.11 Kanske är det i våra dagar svårare att bibehålla moralisk styrka och stå emot de onda vindar som blåser våldsammare än någonsin förut. Det är en sållningsprocess. Idag förevisas de nutida motsvarigheterna till Babylon, Sodom och Gomorra förföriskt och oförbehållsamt i television, på Internet, i filmer, böcker, tidningar och på nöjesplatser. På senaste generalkonferensen varnade president Gordon B Hinckley oss för att komma för nära samhällets huvudfåra när det gäller vissa områden, till exempel sabbatsdagens helgande, familjens upplösning och andra frågor. Han sade: "Vi har kommit för nära samhällets huvudfåra i denna fråga. Naturligtvis finns det goda familjer överallt. Men det finns alltför många som har problem. Det är en sjuka som det finns bot för. Receptet är enkelt och underbart verksamt. Det heter kärlek."12 I vårt samhälle har många heliga värderingar urholkats i yttrandefrihetens namn. Det vulgära och obscena skyddas av rätten att få säga vad man vill. Samhällets huvudfåra har blivit mer tolerant, den accepterar till och med uppförande som Jesus, Mose, profeten Joseph Smith och andra profeter har varnat för sedan människosläktets historia började. Vi bör inte tillåta våra personliga värderingar att urholkas, även om andra tycker vi är märkliga. Vi har alltid betraktats som ett märkligt folk. Men det är mycket bättre att vara andligt oklanderliga än politiskt oklanderliga. Naturligtvis vill vi som enskilda och som folk vara omtyckta och respekterade. Men vi kan inte hålla oss till samhällets huvudfåra om det innebär att överge de rättfärdiga principer som dundrade ned från Sinai, för att senare förfinas av Frälsaren, och därefter läras ut av nutida profeter. Vi bör endast frukta att förtörna Gud och hans Son, Jesus Kristus, som är denna kyrkas överhuvud. All form av ondska håller på att maskeras. Jag talar om sexuell omoral. Jag talar om vadslagning med pengar, som man på många platser kallar lek i stället för spel. Detta är typiskt för hur många andra onda ting maskeras för att bli mer acceptabla. Det finns en maskering av annat uppförande som har fördömts under hela mänsklighetens historia, ett uppträdande som är destruktivt för familjen, samhällets grund. I "Familjen: ett tillkännagivande för världen" sade första presidentskapet och de tolv: "Vi . . . förkunnar högtidligen att äktenskapet mellan man och kvinna är instiftat av Gud och att familjen har en central roll i Skaparens plan för sina barns eviga bestämmelse." Nedbrytningen av föräldraauktoriteten undergräver den mest oumbärliga institutionen i samhället -- familjen. Paulus talade om dem på sin tid som visade att "det som lagen kräver [var] skrivet i deras hjärtan; om det vittnar också deras samvete".13 För att medlemmar i denna kyrka ska kunna njuta av välsignelserna av att vara ett förbundsfolk, måste Herrens lag vara skriven i deras hjärtan. Hur kan de göra detta när så många röster säger till våra barn och barnbarn att ont är gott och gott är ont? Vi hoppas att alla fäder och mödrar, mor- och farföräldrar, blir bättre föredömen i att hålla Guds bud. Vi ber män och hustrur att anstränga sig lite mer att vara kärleksfulla och vänliga mot varandra. Om båda föräldrarna skyddar sin familj så mycket de kan från de många inflytanden som tär på oss, är det mer troligt att deras barn blir beskyddade. Dagliga skriftstudier, dagliga böner, regelbundna hemaftnar, lydnad mot prästadömets auktoritet i hemmet och i kyrkan utgör en viktig försäkring mot andligt förfall. Josua talade otvetydigt när han sade: "Men jag och mitt hus, vi vill tjäna Herren . . . Folket svarade Josua: 'Herren, vår Gud, vill vi tjäna, och hans röst vill vi höra.'"14 Vi är fria att acceptera eller förkasta rådet från Herren och hans profeter. Ofta är det de som inte väljer att följa profeterna som kritiserar dem som gör det. Några av våra kritiker kallar dem som följer sina andliga ledare för "menlösa får". Jesus sade: "När han har släppt ut sina får, går han före dem, och fåren följer honom, därför att de känner igen hans röst. Men en främling följer de inte, utan springer ifrån honom, därför att de inte känner igen främmande röster."15 Allt detta började naturligtvis inte med vår generation. Sedan begynnelsen har Satans inflytanden och krafter varit i ständigt krig med Gud. Satan, den store bedragaren, sade: "Jag är också en Guds son."16 Satan uppmanade Adams barn att inte tro på Gud "och de älskade Satan mer än Gud. Och från den tiden började människorna bliva köttsliga, sinnliga och djävulska."17 Man tycks försvara sig med att alla gör det. Det är "inne" att göra det. Förordningar och förbund hjälper oss att minnas vem vi är och vår plikt mot Gud. De är medel som Herren har gett för att leda oss till evigt liv. Om vi ärar dem, ger han oss ökad styrka. Äldste James E Talmage försäkrade att den som verkligen tror, "med kärlek till Gud i sin själ, fortsätter med sitt tjänande och sin rättfärdighet utan att stanna upp och fråga med vilken regel eller lag varje handling är föreskriven eller förbjuden."18 I en värld där vi och våra familjer hotas av det onda från alla håll, låt oss minnas president Hinckleys råd: "Om vårt folk bara kunde lära sig leva enligt dessa förbund, skulle allt annat ta hand om sig självt."19 Trofasta medlemmar i kyrkan som är sanna mot sina förbund med Mästaren behöver inte få allt till punkt och pricka förklarat för sig. Kristuslikt uppförande strömmar från de djupaste källsprången i människornas hjärta och själ. Det vägleds av Herrens Helige Ande, som utlovas i evangeliets förordningar. Vårt största hopp borde vara att få den helgelse som kommer av denna gudomliga vägledning; vår största fruktan borde vara att gå miste om dessa välsignelser. Må vi leva så att vi kan säga som psalmisten: "Utrannsaka mig, Gud, och känn mitt hjärta."20 Jag ber om detta i Jesu Kristi namn, amen. SLUTNOTER 1. Jer 31:33. 2. Gal 3:27. 3. Gal 3:29. 4. Profeten Joseph Smiths lärdomar, s 139. 5. L&F 42:61. 6. L&F 84:38. 7. Se L&F 20:77, 79. 8. "Viewpoint: Too Hurried to Serve?" Church News, 1 okt 1988, s 16. 9. Se Jes 5:20. 10. Se Alma 37:46. 11. William Wordsworth, "The World", i The Oxford Book of English Verse, red Sir Arthur Quiller-Couch (1939), s 626. 12. Gordon B Hinckley, Nordstjärnan, jan 1998, s 71. 13. Rom 2:15. 14. Jos 24:15, 24. 15. Joh 10:4­5, även v 11, 14-15, 27. 16. Moses 5:13. 17. Moses 5:13. 18. Generalkonferensen, april 1905. 19. Teachings of Gordon B Hinckley, s 147. 20. Ps 139:23.