Pärlor från sanden Äldste E Ray Bateman i de sjuttios kvorum Låt oss med förenade krafter ta i tu med arbetet att omvända, behålla och aktivera . . . att förvandla dessa sandkorn till pärlor i vår Faders rike. Abraham vann Herrens ynnest genom att göra vadhelst Herren befallde honom. Abraham tog Isak, sin son, enligt Herrens direktiv, för att offra honom till Herren som brännoffer. På grund av denna stora kärlek och lydnad mot befallningarna hindrade Herren honom från att offra Isak och välsignade Abraham och sade: " . . . därför skall jag rikligen välsigna dig och göra din säd talrik som stjärnorna på himmelen och som sanden på havets strand . . . " (1 Mos 22:17). Abrahams välsignelse gäller alltjämt för hans säd, och förbundet som ingicks blir deras när Abrahams säd kommer till Kristus. Aposteln Paulus lärde: "Men om ni tillhör Kristus, är ni också avkomlingar till Abraham och arvtagare enligt löftet" (Gal 3:29). Det är vårt ansvar som medlemmar i Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga att samla Abrahams säd och föra dem till Kristus. De borde vara lätta att finna, för de är talrika som sanden på havets strand. Detta betyder faktiskt att de finns överallt. Söker vi? Frågar vi? Är våra goda vänner, eller människor som vi arbetar med, som inte är medlemmar, Abrahams säd? Upplåter vi våra munnar för att se om vi kan få reda på det? Frälsaren rådde oss: "I haven blivit kallade att samla mina utvalda, ty mina utvalda höra min röst och förhärda icke sina hjärtan" (L&F 29:7). Följer vi detta råd från Frälsaren och talar om kyrkan? Lyssnar vi till Andens maningar? Abrahams säd hör hans röst och kommer inte att förhärda sina hjärtan. Inbjuder vi dem att komma till Kristus? Låter vi dem höra hans röst? Det är skrivet: "Med himmelriket är det också som när en köpman söker efter fina pärlor. Om han hittar en dyrbar pärla, går han och säljer allt han äger och köper den" (Matt 13:45­46). Ni och jag vet att Jesu Kristi evangelium är den dyrbara pärlan. Vart och ett av dessa små sandkorn är Abrahams barn. De behöver odlas för att bli pärlor. De behöver den rätta vännen, behöver få ansvar som hjälper dem växa i tjänande, och kärleksfull näring för att hålla sig kvar, för att verkligen bli värdefulla pärlor i vår Faders rike. President Hinckley sade: "Var vänlig. Ni måste bli vän med en person innan han eller hon blir medlem i kyrkan. Omvändelse följer på vänskap. Tillfällen att undervisa följer på vänskap" (Teachings of Gordon B Hinckley [1997], s 375). Inbjuder vi våra vänner att följa med oss till kyrkan? Följer vi med missionärerna när de undervisar våra vänner? Inbjuder vi dem att få undervisning i våra hem? Umgås vi med dem mellan lektionerna? Gör vi det som Frälsaren skulle vilja att vi gjorde? Öppnar vi våra munnar? Herren sade: "Men jag har icke välbehag i alla, ty några vilja icke öppna sin mun, utan de dölja det pund jag givit dem, emedan de frukta för människor. Ve sådana, ty min vrede är upptänd emot dem, och det skall ske, att även det de hava skall tagas från dem, om de icke äro mera trofasta emot mig" (L&F 60:2­3). Jag skulle vilja berätta för er om S:t Charles församling och hur de gav broder Jim Hueston vänskap och näring. Jim tillhörde en annan kyrka, men det var svårt för honom att få skjuts till mötena. Ingen hämtade honom. Jag hade den stora lyckan att träffa Jim. Jag gav honom Mormons bok, och han lovade läsa och be. Våra medlemmar ordnade så att Jim skulle kunna komma till S:t Charles församling. Missionärerna gav lektionerna och Jim läste och bad. Vid sitt dop frågade Jim mig, sin biskop: "Vad vill du jag ska göra?" Jag tog Jim till mitt kontor och talade om kyrkan och undervisade honom om prästadömet och om vad Herren ville att han skulle göra som medlem i kyrkan. Han tog emot aronska prästadömet och blev kallad att tjäna som hemlärare. Äldstekvorumets president gav honom en stabil, trofast, flitig hemlärarkamrat. Broder Hueston, som nyaste medlemmen i S:t Charles församling, såg till att hans hemundervisning blev fullgjord, inte bara under denna första månad, utan de senaste 20 åren har han fullgjort sin hemundervisning varje månad. Han har tjänat i många olika kallelser, och att tjäna som stavsmissionär var bland det bästa han visste. Församlingsmedlemmarna tog emot broder Hueston med öppna armar och såg till att han ägde "samma medborgarskap som de heliga, och [fick ett] hem hos Gud" (Ef 2:19). Jim tog körkort och köpte en bil, så att han skulle kunna sköta sin hemundervisning och alla andra kallelser han fick. Vi är inte säkra på om vi höll honom eller han höll oss "på den rätta vägen" (Moroni 6:4). Vi vet att det som president Hinckley ber oss göra nu, gjorde vi då, med broder Hueston. Jag talade med broder Hueston i somras. Han berättade hur han och hans hemlärarkamrat hjälpte en mindre aktiv medlem att bli aktiv. Han sade: "Hon ser fram emot att gå i förberedande tempelklassen och att komma till templet." Bröder och systrar, låt oss förnya vår beslutsamhet att söka Anden för att få hjälp att finna dem som är Abrahams säd. Låt oss sedan öppna våra munnar, vara deras vänner, inbjuda dem att komma till Kristus och finnas där för att stödja, ge näring och behålla dem. Och närhelst det är möjligt så låt oss vara där när de besöker templet. Vår Fader i himlen vill att all Abrahams säd ska återvända till honom. Låt oss med förenade krafter ta itu med arbetet att omvända, behålla och aktivera, att hjälpa Fadern och Sonen att förvandla dessa sandkorn till pärlor i vår Faders rike. Frälsaren sade: "Jag giver eder ett bud, att varje man såväl äldste, präst, lärare som medlem skall använda hela sin kraft med sina händers arbete på att bereda och fullborda det som jag befallt. Och prediken varnande ord, var och en till sin nästa, med saktmodighet och ödmjukhet" (L&F 38:40­41). Jag vet att han lever och vägleder sin kyrka genom sin profet, president Gordon B Hinckley. Jag vittnar om detta i Jesu Kristi namn, amen.