Äldste David E Sorensen
i de sjuttios presidentskap
Blotta närvaron av ett tempel bör tjäna som en påminnelse om förbund som vi ingått, behovet av redbarhet och det faktum att Gud aldrig är långt borta.
Äldste Maxwell, du är en stor skatt för kyrkan och en välsignelse för världen som helhet. Må Gud välsigna dig och bevara dig.
Bröder och systrar, det är med bävan jag står framför er. Då jag växte upp bodde min familj på en boskapsranch i södra Utah, och jag tillbringade mycket tid i sadeln medan jag samlade ihop boskapen och tog hand om den. Jag måste erkänna att en del av mig just nu skulle trivas bättre med att hoppa åt sidan för en anfallande tjur än att tala här idag. Men jag vet att jag är bland vänner, och jag tror av hela mitt hjärta på betydelsen av det verk vi utför.
Under kyrkans första tid, när det bara fanns ett fåtal medlemmar, sade profeten Joseph Smith till en grupp män: "Ni vet inte mer om denna kyrkas och rikes bestämmelse än ett litet barn på sin mors knä. Ni förstår det inte . . . Ni ser bara en liten handfull prästadömsbärare här ikväll, men denna kyrka kommer att fylla Nord- och Sydamerika den kommer att fylla världen" (citerat av Wilford Woodruff, Conference Report, april 1898, s 57). Vi börjar se hur denna profetia delvis håller på att uppfyllas.
Liksom kyrkans medlemsantal vuxit över hela världen, har också behovet av tempel vuxit. President Hinckley sade för tretton år sedan: "Det heliga och viktiga verk som pågår i templen måste öka i hastighet, och för att detta skall ske, är det nödvändigt att templen förs närmare folket så att folket inte behöver färdas så långt till templen" (Nordstjärnan, nr 2, 1986, s 43).
Låt mig delge er några siffror som visar hur långt kyrkan kommit i arbetet att föra templen närmare medlemmarna:
År 1900 fanns det bara fyra tempel i verksamhet alla i staten Utah.
Under de följande 50 åren, från 1900 till 1950, invigdes fyra tempel till, vilket totalt blev åtta. Det innebär att kyrkan under sitt första århundrade byggde ungefär ett tempel per årtionde.
Under de trettio åren mellan 1951 och 1980 byggdes ytterligare elva tempel, vilket utgjorde totalt nitton. Detta var en snabbare takt, men fortfarande innebar ett tempelbesök år av sparande och långa resor för många medlemmar.
Under 1980-talet inledde kyrkan ett mer intensifierat arbete med att bygga tempel. 1997 hade ytterligare 32 tempel invigts, eller omkring två per år.
Kyrkan är nu inne i den tidsepok då den åtagit sig att bygga fler tempel än någonsin i sin historia. Under 1998 har två tempel invigts, ytterligare 15 är under byggnation och 26 tomter förbereds för första spadtaget till ett tempel. Dessa 43 tempel, plus de som nu används, blir tillsammans 94.
Detta är en utomordentlig välsignelse för oss som medlemmar i kyrkan. Gamla testamentet beskriver något av den glädje som kommer när människor bygger dessa heliga platser: "Och de sjöng, under lov och tack till Herren . . . Och allt folket jublade högt till Herrens lov, därför att grunden till Herrens hus var lagd" (Esra 3:11, se också verserna 10, 12, 13).
Då vi ser dessa nya tempel byggas, tror jag att också vi får orsak att prisa Herren och gråta av glädje.
Då vi ser det ökade åtagande president Hinckley och andra gjort för att bygga nya tempel, kan vi stanna upp och fråga oss varför tempel är så viktiga. Människor som inte är medlemmar i kyrkan kanske inte ens förstår skillnaden mellan våra reguljära möteshus, som det finns flera tusen av, och dessa mycket speciella byggnader som vi kallar tempel.
President Hinckley förklarade skillnaden på följande sätt: "Dessa unika och underbara byggnader, och förordningarna som utförs däri, representerar det slutgiltiga i vår dyrkan. Dessa förordningar blir de djupaste uttrycken för vår teologi" (Nordstjärnan, jan 1996, s 56). Med andra ord är templen av stort värde för oss därför att de hjälper oss uttrycka själva kärnan i vår teologi, att komma till Kristus.
Templen gör detta på åtminstone två sätt. För det första påminner de oss symboliskt och bokstavligt, och de undervisar oss om Kristus och hans Fader. Vi vet att Kristus utförde viktiga delar av sin verksamhet vid templet i Jerusalem (se Joh 78; Matt 2123; Mark 1112; Luk 20), och ofta använde han sig av tempelsymboliken i sin undervisning, ofta genom att jämföra sig själv med symboler som användes i tempelgudstjänsten, till exempel ljus och vatten (se till exempel Joh 7:38; 8:12). Vår tempelgudstjänst idag innehåller många symboliska hänvisningar till Kristus, från spirorna på utsidan som riktar våra tankar mot himlen, till de vita kläder vi bär inne i templet som en symbol för att, som Uppenbarelseboken säger, vi har kommit "ur det stora lidandet . . . har tvättat [våra] kläder rena och gjort dem vita i Lammets blod" (Uppenbarelseboken 7:14).
Templen står som en ständig fysisk påminnelse om Faderns nåd och godhet. Detta bidrar till att göra de heligas samhällen starka. President George Q Cannon sade: "Varje grundsten som läggs till ett tempel, och varje fullbordat tempel . . . minskar Satans makt på jorden och ökar Guds och gudaktighetens kraft" (Hörnstensceremonin för templet i Logan, 19 sep 1877, citat i Nolan Porter Olsens Logan Temple: The First 100 Years [1978], s 34).
Tempel har alltid symboliserat att vi är i Herrens närhet. "Och de skall göra åt mig en helgedom, för att jag må bo mitt ibland dem", sade Herren. "Och där skall jag uppenbara mig för dig . . . skall jag tala med dig" (2 Mos 25:8, 22). Det finns en närhet till Gud som kommer genom regelbunden dyrkan i Herrens hus. Vi kan lära känna honom och känna oss välkomna, känna oss som "hemma" i hans hus.
Med tempel på så många platser i världen kommer fler av oss att ha dem nära inpå oss som en påminnelse för oss om Kristus och hans offer för oss. Blotta närvaron av ett tempel bör tjäna som en påminnelse om förbund som vi ingått, behovet av redbarhet och det faktum att Gud aldrig är långt borta.
Utöver deras fysiska närhet och yttre symbolik kan templen inspirera oss att komma till Kristus på ett annat sätt det är genom de förordningar som vi utför i templen. Det centrala i alla tempelförordningar är Jesus Kristus och hans gudomliga mission, och de utförs genom melkisedekska prästadömets myndighet. I Läran och förbunden 84 står det: "Utan dessa förordningar och prästadömets myndighet är gudaktighetens kraft icke uppenbar för människorna i köttet" (L&F 84:21). Varje förordning är avsedd att uppenbara för oss någonting om Kristus och vårt förhållande till Gud.
Under det att vissa förordningar i templet verkar lätta att förstå, till exempel evigt äktenskap, fordrar andra förordningar noggrann och långvarig andlig förberedelse innan deras fullständiga betydelse blir klar för oss. I första brevet till korinthierna beskrev Paulus behovet av att ha Guds ande hos oss för att förstå det som tillhör Gud: "Och vi har inte fått världens ande utan Anden som kommer från Gud, för att vi skall veta vilka gåvor Gud har gett oss" (1 Kor 2:12; se också verserna 11, 14). Då Guds ande hjälper oss förstå och lära känna hans plan för oss, kommer vi att inte bara få större kunskap, utan också ett större mått av frid och medkänsla.
Tempelförordningarna ger oss också en möjlighet att stärka våra familjer, vilket det är så stort behov av i vår tid. Vi kan stärka dem genom att utföra förordningar som är ställföreträdande för våra förfäder, och på så sätt skapa en "sammanbindande kedja" mellan föräldrar och barn (se L&F 128:18). I templet kan vi till exempel låta döpa oss ställföreträdande för våra förfäder, som kanske inte haft någon möjlighet att få höra evangeliet under sitt jordeliv (se 1 Kor 15:29).
I Japan såg jag en 21-årig man ta emot evangeliet. När han döpts var han den enda medlemmen i kyrkan i sin släkt. Han gjorde färdigt släktforskningen för sin avlidne farfar, så att han skulle kunna utföra förordningsarbete som ställföreträdare för honom. På detta sätt gjorde han bokstavligt talat något för sin farfar som denne inte längre kunde göra själv. Då denne unge man kom upp ur dopfunten, hade han tårar i ögonen. Han sade: "Nu förstår jag och känner, och jag har ett vittnesbörd om, att jag inte är den enda medlemmen i kyrkan i min släkt." Dessa förordningar stärkte hans förhållande till sin släkt och förde in en ny känsla av familjesammanhållning i hans liv.
Vid invigningen av templet i Manti bad president Lorenzo Snow: "Må detta heliga tempel vara för dem som en av himmelens portar, som ger inträde till den raka och smala stig som leder till oändligt liv och evigt herradöme" (Invigningsbön för templet i Manti, 21 maj 1888).
Bröder och systrar, himmelens portar står öppna för oss och Herren Jesus Kristus inbjuder oss att komma till honom. Jag vittnar ödmjukt om detta i Jesu Kristi namn, amen.
Previous
