Äldste Ronald T Halverson
Det finns många på jorden som önskar sig ett vittnesbörd om sanningen och som uppriktigt söker friden och glädjen som Frälsaren utlovade.
För flera år sedan hade jag en tempelintervju med en ung kvinna som skulle få sin begåvning och gifta sig och beseglas för tid och evighet. När jag var färdig med intervjun och skrev på hennes tempelrekommendation strömmade tårarna nerför hennes kinder. Jag sade: "Vill du berätta vad du känner?" Då berättade hon följande.
Alltsedan ungdomen hade hon sökt efter sanning och ledning i sitt liv. Hon hade längtat efter att finna frid och lycka, men det spelade ingen roll var hon letade, för hon fann det inte. Hon hade kommit i den situationen att hon var mycket bedrövad och antog att det helt enkelt inte fanns något i livet som hade sann mening eller var tillfredsställande. I denna sinnesstämning besökte hon en kväll en kär vän, och hon berättade om sina bekymmer och sin förtvivlan. Hon sade: "Jag såg på bokhyllan bakom soffan där jag satt. Min blick föll på en speciell bok, och jag fick en stark känsla inom mig. Jag visste att jag måste ta reda på vad som stod i boken."
Hon tog boken ur hyllan och läste titeln, Mormons bok. Hon frågade vännen var hon hade fått den. Vännen berättade att två unga missionärer hade stoppat henne på gatan och gett henne boken, men inte förrän hon hade lovat att läsa den. På grund av tidsbrist hade hon bara satt den i bokhyllan.
"Jag började läsa och kunde inte lägga ifrån mig den", sade hon. Hon fick en känsla som hon aldrig tidigare hade haft. Hennes vän sade att hon kunde ta med sig boken. Hon gick hem och fortsatte läsa under natten. Nästa morgon gick hon ut och letade efter de två unga missionärerna på gatorna. Det tog inte lång stund att hitta dem. De samtyckte till att undervisa henne om evangeliet, och bara ett par veckor senare döptes hon som medlem i kyrkan.
Genom tårarna förklarade hon att sedan den dagen hade hon funnit en lycka och inre frid som hon aldrig hade trott var möjligt.
Hon bodde i en liten stad med få medlemmar och ännu färre möjligheter att gifta sig inom kyrkan, och hon vågade inte hoppas att hon en dag skulle gifta sig i templet. Men hon kände att det var genom den Helige Andens ledning som hon mötte en ung man när hon var på semester i ett annat land. Han var medlem i kyrkan och ärade sitt prästadöme. De hade blivit kära, och han hade bett henne gifta sig med honom i templet. Insikten om att hon nu kunde åka till Herrens hus och bli beseglad för tid och all evighet gjorde att hennes själ gladdes, och hon kände en tacksamhet som var överväldigande och omöjlig att beskriva.
"Jag frågar mig om och om igen", sade hon, "varför just jag? Varför just jag? Jag är så välsignad."
Hennes ödmjuka, behagliga väsen och vittnesbörd rörde mig djupt. När hon gick grät vi båda av glädje och tacksamhet.
Jag har ofta tänkt på den upplevelsen, och varje gång jag gör det känner jag stor tacksamhet för vår Frälsare och för det han har gjort för oss för priset han betalade för att göra det möjligt för var och en av oss att finna inre frid i en orolig värld.
President David O McKay skrev: "Från de fyrtio dagarnas fasta på frestelsens berg till stunden då Kristus på korset ropade i triumf: 'Det är fullbordat', var hans liv ett gudomligt exempel på underkastelse och övervinnelse. De ord han talade till sina lärjungar i sitt avskedstal har en djup innebörd: 'Detta har jag sagt er för att ni skall ha frid i mig. I världen får ni lida, men var inte oroliga, jag har besegrat världen' (Joh 16:33)."1
Den frid han talade om beskrevs på följande sätt av en författare: "Sann lycka är en intensiv inre frid och glädje . . . "2
Det är friden som Paulus talade om: "Guds frid, som är mera värd än allt vi tänker."3 Jesu Kristi evangelium för med sig sinnesfrid, helar själen och lugnar det oroliga hjärtat. Det ger livet mål och mening och en andlig förvissning om att Gud lever och att Jesus är Kristus.
Glädje och sinnesfrid, som sanningssökare över hela världen önskar finna, kan endast uppnås genom att vi känner till och lever efter evangeliets principer. Frälsaren sade: "Om ni håller mina bud, blir ni kvar i min kärlek, så som jag har hållit min faders bud och är kvar i hans kärlek. Detta har jag sagt er för att min glädje skall vara i er och er glädje bli fullkomlig."4
Äldste Franklin D Richards inbjöd med följande ord alla dem som söker sann lycka: "De som söker en livsplan som ger dem frid, lindring från inre spänningar, glädje och tillväxt och utveckling, kommer att finna den i Jesu Kristi återupprättade evangelium." Han sade vidare: "Vi inbjuder er att uppriktigt överväga detta under bön."5
Det finns kanske människor som känner sig förlorade och som tror att de gått för långt för att kunna få de storslagna välsignelser som evangeliet kan ge, men äldste Spencer W Kimball skrev: "Det väsentliga med förlåtelsens under är att det ger frid till en själ som tidigare varit ängslig, rastlös, vanmäktig och kanske plågad. I denna värld av oro och stridigheter är detta i sanning en kostbar gåva."6
Sedan Frälsaren undervisat sina lärjungar om friden han skulle lämna hos dem och Hjälparen som han skulle sända från Fadern, uppmanade han dem: "Också ni skall vittna . . . "7 Han lärde att "min fader förhärligas när ni bär rik frukt . . . "8
Bröder och systrar, det finns många på jorden som önskar sig ett vittnesbörd om sanningen och som uppriktigt söker friden och glädjen som Frälsaren utlovade, men som " . . . äro förblindade av människofunder . . . och . . . hållas borta från sanningen, blott emedan de icke veta var de skola finna den."9
Vi lever i en värld där många hör talas om Kristus, men inte känner honom. Det åligger oss som medlemmar i kyrkan att ge vårt vittnesbörd till andra. I ödmjukhet vittnar vi om att Jesus är Kristus, Guds Son. Om de bara vill öppna sina hjärtan för honom, kommer de att finna tillförsikt och den frid och glädje som kommer genom hans evangelium. De får styrka att möta livets utmaningar i en svår värld, och genom att ta emot hans lärdomar och hålla hans bud blir de arvingar till hans utlovade välsignelser.
Om detta bär jag mitt enkla vittnesbörd i Jesu Kristi namn. Amen.
SLUTNOTER
1. Obert C Tanner, Christ's Ideals for Living (1955), s 379.
2. Hoyt W Brewster jr, Doctrine and Covenants Encyclopedia (1988), s 287.
3. Filipperbrevet 4:7.
4. Johannes 15:1011.
5. "Justice, Mercy, and Humility", Improvement Era, juni 1970, s 37.
6. Spencer W Kimball, Förlåtelsens under, s 306.
7. Johannes 15:27.
8. Johannes 15:8.
9. Läran och förbunden 123:12.
Previous
