Äldste L. Tom Perry, “Vi var den bästa generationen,” Mar 2011
KUV:s brasafton för unga vuxna • 6 mars 2011 • Brigham Young-universitetet
Det är alltid en överväldigande känsla att stå framför er och se den här vackra och stiliga gruppen unga vuxna. Det är ännu mer nervöst att tänka på att tiotusentals av er är samlade i lokaler över hela världen.
Ni är kyrkans framtid
När åren snabbt ilar förbi kommer ni att se tillbaks på den här tiden i ert liv som en av de mest spännande. Jag har stor tillit till och förtroende för kyrkans unga vuxna. En av de tydligaste uppenbarelser jag själv någonsin fått kom till mig medan jag förberedde mig för att presidera över området centrala Europa.
Under en sömnlös natt fick jag känslan att de unga ensamstående vuxna var kyrkans framtid i Europa och att jag behövde inrikta mig på dem. Det visade sig bli en av de mest givande perioderna under mitt mångåriga tjänande. En del mycket positiva resultat har kommit under senare år när vi lyssnat på era tankar och bekymmer.
Tillsammans har vi lärt oss hur vi kan hjälpa er ta med er vänner i stort antal till mötena. Jag har sett den innerliga andliga styrkan hos de unga vuxna i kyrkan. Jag vet vad ni förmår. Jag har sett hur ni stärker varandra och leder vänner till kunskapen om Jesu Kristi återställda evangelium.
Men ni är unga och jag är gammal. Det är många års skillnad mellan er och mig. När jag var i er ålder använde jag en räknesticka till beräkningarna i min bokföringsklass. Jag ska visa er hur den fungerar. Jag talar med en hastighet av 140 ord per minut när jag håller tal. Om jag flyttar stickan fram till antalet ord jag talar, ser jag hur långt talet kommer att bli. För mig går den här uträkningen mycket snabbare än med en modern miniräknare. Men för att hålla jämna steg med era snabbtänkta hjärnor får jag för de flesta andra uträkningar hålla mig med vår tids moderna redskap.
För att hålla jämna steg med er har jag tvingats göra många förändringar för att kunna använda den senaste tekniken. Jag har fått lära mig använda en comptometer, en hålkortmaskin, en dator med diskettstation, en laptop, en palm pilot, en Blackberry, en iPod, en iPhone och nu har jag en iPad. Lägg därtill Facebook, Twitter, bloggar och YouTube. Tänk på vad det kan vara för en 88-åring att försöka hålla jämna steg med er!
Vilken prövning det är för min generation att leva med och se det ni utvecklar. Men vi har ett försprång jämfört med er. Vi har upplevt alla förändringarna. Vi har genom erfarenhet fått kunskap om några grundläggande saker som fortfarande är av stort värde som grund att bygga på. Ni kan bara läsa om dem. Jag vill tala om några av de här grundläggande fundamenten som aldrig får läggas bort eller förkastas.
Gör er generation till den bästa
För några år sedan kallade en välkänd författare några av männen och kvinnorna från min tid ”den bästa generationen”. Författaren Tom Brokaw förklarade:
”De här männen och kvinnorna växte upp under den stora depressionen, när ekonomisk förtvivlan hängde som en plåga över landet. De … såg hur deras föräldrar förlorade sina företag, sina gårdar, sina jobb och sina förhoppningar. De fick lära sig acceptera en framtid som utspelade sig en dag i taget. Sedan, just när det syntes en strimma av hopp om ekonomisk återhämtning, exploderade kriget över Europa och Asien … Den generationen kallades till exercisfältet och tillsades att utbilda sig för krig. De lämnade sina gårdar … sina jobb på huvudgatan … De slutade sina jobb vid löpande bandet … och på Wall Street. De slutade skolan eller gick från examenskläderna direkt till uniformen …
De hade mycket emot sig och började sent, men de protesterade inte. Vid en tid i livet när dagar och nätter borde varit fyllda med oskyldiga äventyr, kärlek och arbetslivets lärdomar fick de strida, ofta man mot man under de mest tänkbara primitiva förhållanden … De var i luften varenda dag, bland skyar fyllda av skräck, och de gick till havs i fientliga vatten långt från hemlandet …
När kriget var slut deltog de män och kvinnor som varit engagerade i kriget … i det glädjefulla och kortvariga firandet. Därefter tog de sig genast an uppgiften att åter bygga upp sina liv och den värld de ville ha. De var tidigt mogna, härdade genom det de gått igenom, disciplinerade genom … utbildning och uppoffringar. De gifte sig i rekordstor omfattning och födde ännu en … generation … De höll fast vid sina värderingar: personligt ansvar, plikt, heder och tro.”1
När jag var ung såg vi fram emot samma saker som ni önskar idag. Vi förväntade oss romantik, utbildning, yrkesliv och äktenskap. I stället kallades vi att tjäna och sändes till jordens fyra hörn för att strida i ett fruktansvärt krig till försvar för vår grundläggande rätt till frihet att tänka, handla, samlas och styra i skydd av lagen. Vårt tjänande var inte bara för oss själva — det skulle bli vårt bidrag till de generationer som kom efter oss. Vi tjänade villigt. Det krävdes stort mod.
Även om jag inte gör anspråk på titeln för egen del, är jag en av de överlevande från det som kallades ”den bästa generationen”. När jag ser mot framtiden — när jag ser på er framtid — ber jag att ni ska stå fram och ta på er ansvaret att bevara det förgångnas ädla arvedel. Jag ber att ni i en framtid ska benämnas ”den bästa generationen”.
Era strider blir helt annorlunda. Jag är fullt medveten om att era svårigheter blir mycket större än våra. Vi visste vem som var vår fiende på slagfältet. De sköt mot oss! Dagens fiende är mer försåtlig. Han konfronterar oss inte i strid öga mot öga. I stället gömmer han sig i nästan varje anordning som människan känner till. Hans plan är att placera en elak tanke här och en ondsint ingivelse där för att leda oss bort från de dygder som vår ärorika historia lärt oss. Med sina onda planer har han frambringat sätt att försvaga den kristna tron.
I kväll vill jag tala till er om försvagandet av den kristna trons grundvalar över hela världen.
Stärk er tro på Frälsaren
Ni har en uppgift när det gäller att hjälpa vår himmelske Faders barn återvända till sin kristna tro och utveckla tro på Frälsaren och hans vägar.
”Påven Benedictus XVI klagade [över] kyrkornas försvagning i Europa, Australien och [Förenta staterna. Han sade:] ’Man finner inga bevis på något behov av Gud, än mindre Kristus … De så kallade traditionella kyrkorna verkar vara döende.”2
Vi har kommit bort från den traditionella gudsdyrkan. Många människor säger att de är andliga snarare än religiösa — om en lära passar deras livsstil accepterar de den och gör den till en del av sin tro. Om den inte passar utvecklar de en egen, konstgjord tro. Tro och andlighet ses numera som konsumentprodukter. Materialismen har tagit över och ersatt Gud. Vi måste höja våra röster mot dessa farliga tendenser som är avsedda att förgöra mänsklighetens tro.
Mormons bok varnar oss gång på gång för att ersätta vår tillit till Gud med sådant som inte är varaktigt. I Mormons bok står det att många av nephiterna förlorade tron och ”blev högmodiga och uppblåsta i sina hjärtan för sina mycket stora rikedomars skull. Därför blev de rika i sina egna ögon och ville inte ge akt på [profeternas] ord om att vandra rättrådigt inför Gud” (Alma 45:24).
Mina unga vänner, när ni ser den kristna tron försvagas i samhället måste er egen tro bli än mer fast och säker. Helaman förkunnade: ”Kom ihåg att det är på klippan, vår Återlösare, som är Kristus, Guds Son, som ni måste bygga er grundval, så att när djävulen sänder sina mäktiga vindar, ja, sina pilar i virvelvinden, ja, när allt hans hagel och hans mäktiga storm piskar er, skall detta inte ha någon makt att dra er ned till eländets och det oändliga lidandets avgrund, tack vare den klippa som ni är byggda på och som är en säker grundval, och om människorna bygger på denna grundval kan de inte falla” (Helaman 5:12).
Nephi påminde oss: ”Vi talar om Kristus, vi gläds i Kristus, vi predikar om Kristus, vi profeterar om Kristus, och vi skriver i enlighet med våra profetior så att våra barn skall kunna veta till vilken källa de kan se för att få förlåtelse för sina synder … [och] det liv som är i Kristus … Ty den rätta vägen är att tro på Kristus” (2 Nephi 25:26–28).
Har vi grund för ett sådant påstående?
Symbolerna för Kristi offer har förblivit kvar i alla tider
Det bäst nedtecknade faktumet i världshistorien är berättelsen om vår Herres och Frälsares mission på jorden. Hans mission hade förutsagts ända från början av människans historia på jorden.
Låt oss se på bara ett exempel. I kapitel 5 i Moses bok läser vi:
”Och det begav sig sedan jag, Herren Gud, hade drivit ut dem, att Adam började bruka jorden och råda över markens alla djur och äta sitt bröd i sitt anletes svett så som jag, Herren, hade befallt honom. Och även hans hustru Eva arbetade tillsammans med honom …
Och Adam och hans hustru Eva åkallade Herrens namn, och från vägen till Edens lustgård hörde de Herrens röst tala till sig, och de såg honom inte ty de var utestängda från hans närhet.
Och han gav dem befallningar att de skulle tillbe Herren sin Gud och offra förstlingarna i sina hjordar som offer åt Herren. Och Adam lydde Herrens befallningar.
Och efter många dagar visade sig en Herrens ängel för Adam och sade: Varför frambär du offer åt Herren? Och Adam sade till honom: Jag vet inte, endast att Herren befallde mig.
Och då talade ängeln och sade: Detta är en sinnebild för offret av Faderns Enfödde, han som är full av nåd och sanning.
Därför skall du göra allt du gör i Sonens namn, och du skall omvända dig och åkalla Gud i Sonens namn evinnerligen” (vers 1, 4–8).
Så instiftades offer på jorden som en evangelisk förrättning, att utövas och utföras med prästadömets myndighet som symbol för det kommande offret av Människosonen som skulle ge sitt liv för världens synder.
Förrättningen utformades så att den skulle peka på Herrens offer när han kom i tidens mitt. Påskoffret till exempel utformades så att ett lamm av hankön, ett helt felfritt förstaårslamm valdes ut som offer. Blodet tappades ur och man var noga med att inget ben skulle knäckas — allt symboliserande Frälsarens död.
Jag finner det förunderligt att det här offret fortsatte genom tidsåldrarna, från Adam fram till Frälsarens tid. Trots många perioder av avfall kvarstod hoppet om att Herren skulle sona människosläktets synder genom sin Enfödde, och hoppet att hans försoningsblod skulle göra odödligheten möjlig förblev tydligt i deras sinnen.
Förrättandet av offer avslutades i och med Frälsarens ankomst till jorden. Sakramentet instiftades för att påminna hans efterföljare om att han varit på jorden och fullföljt sitt jordiska tjänande. Vi läser följande i Lukas 22:19–20:
”Och han tog ett bröd, tackade Gud, bröt det och gav åt dem och sade: ’Detta är min kropp, som utges för er. Gör detta till minne av mig.’
På samma sätt tog han bägaren efter måltiden och sade: ’Denna bägare är det nya förbundet i mitt blod, som utgjuts för er.’”
Återigen förundras jag över att den här påminnelsen även genom avfallets mörka tid utövades i många former och på många sätt genom generationerna fram till evangeliets återställelse när prästadömets makt åter fanns på jorden för att utföra de heliga, frälsande förrättningarna.
Genom alla perioder av den nedtecknade historien finner vi ständigt påminnelser om Frälsarens mission. Han kom till jorden som en person med dubbelt medborgarskap — dels gudomlig och dels mänsklig. Han kunde således genomföra sitt stora ädla offer för oss genom sin försoning. Kan vi finna något starkare bevis för att han är Jesus Kristus, världens Frälsare än genom att bara följa lärdomarna genom alla tidsåldrar? Han har gett oss sitt evangelium för att leda oss på vår jordevandring.
Visa världen att Jesu Kristi evangelium är sant
President David O. McKay sade:
”Ansvaret att visa för världen att Jesu Kristi evangelium kan lösa dess problem åvilar de människor som hävdar detta anspråk. Jag tror … att världens alla problem kan lösas genom lydnad mot Jesu Kristi evangeliums principer …
Lösningen på världens största problem finns här inom Jesu Kristi Kyrka. Tillräckliga åtgärder vidtas inte bara för enskildas behov utan också för nationen och grupper av nationer … Jag medger att det här kan tyckas arrogant, som om vi var klokare än andra, men det är vi inte. Det gäller bara att tillämpa Guds plan på världens problem. Ni som bär prästadömet har större ansvar i dag, nu när ni lever i denna omskapande tid i världens historia, än kyrkan haft någonsin tidigare. Jag upprepar. Om vi gör anspråk på att ha sanningen åligger det varje sista dagars helig att leva så att när världens människor kommer som svar på kallelsen för att pröva trädets frukter, så ska de finna frukten hälsosam och god.”3
Det stora budskap vi för fram till världen är att vår Herres och Frälsares evangelium återigen har återställts till jorden. Hans kyrka finns på jorden igen med det heliga prästadömets härlighet och kraft.
De som ordinerats ges makt att handla i Guds ställe för att låta lärosatser, förrättningar, principer och krafter binda på jorden liksom i himlen. Det här är Frälsarens kyrka. Han leder sin kyrkas angelägenheter genom sina utvalda profeter. Profeterna i sin tur undervisar andra om evangeliet och vittnar om Jesus Kristus som vår Frälsare och Återlösare. Denna dag och tid är tidernas fullhets utdelning som profeterna talat om från tidernas begynnelse. Det är den tid när allt som nedtecknats ska fullbordas och komma fram så som Herrens profeter har sagt och som vi kan läsa i de heliga skrifterna. Det är ingen ny kyrka utan en kyrka som återställts till världen i vår tid.
Ni är den generation som Herren har sparat för den här tiden. Ni kom upp ur dopets vatten med förbund och löfte till Herren att representera honom och hjälpa människor kasta bort sin världslighet och återvända till de välsignelser som vi blivit lovade om vi följer honom och lever efter hans evangelium. Ni kan hjälpa vår himmelske Faders barn återvända till sin kristna tro och utveckla tro på honom och återvända till hans vägar.
Vad kan du göra?
Du kanske frågar: ”Vad kan jag göra?” För några månader sedan talade vår stavspresident under ett sakramentsmöte och föreslog fyra saker vi kunde göra för att föra andra tillbaka:
Det första är daglig bön. Jag tycker om det som står i Bible Dictionary: ”Så snart vi förstår vår sanna relation till Gud (att Gud är vår Fader och vi är hans barn), så blir genast bönen en naturlig instinkt för oss (Matt. 7:7–11). Många så kallade svårigheter med bönen uppstår genom att vi glömmer det här förhållandet. Bönen är den handling varigenom Faderns vilja och barnets vilja fås att överensstämma med varandra. Avsikten med bönen är inte att förändra Guds vilja utan att för oss själva och andra säkerställa de välsignelser som Gud redan är villig att ge, men som är beroende av att vi ber om dem. Välsignelser kräver en del arbete från vår sida innan vi kan få dem. Bönen är ett slags arbete och är det sätt som vi fått att uppnå de högsta av alla välsignelser.”4
President Thomas S. Monson har sagt:
”Till alla som hör min röst och som kämpar med utmaningar och svårigheter, stora som små: Bönen ger andlig styrka … Bönen är vårt sätt att söka kontakt med vår Fader i himlen, som älskar oss. Tala till honom i bön och lyssna sedan på svaret. Underverk åstadkoms genom bön …
Kom ihåg att be innerligt.”5
Be dina personliga böner varje dag och hjälp sedan andra att återvända till den kristna tron genom att uppmuntra dem att be.
För det andra: Studera skrifterna varje dag. Kan det finnas starkare vittnesbörd om Jesus Kristus än de vi finner i Mormons bok? I tvåhundratrettiotre av de tvåhundratrettionio kapitlen nämns Frälsaren. Är inte det underbart?
Se till att studera skrifterna varje dag. Hjälp sedan andra att återvända till den kristna tron genom att uppmuntra dem att studera skrifterna dagligen.
För det tredje: Tempelvärdighet. En del av er har varit i templet, andra inte. Det är bra att veta vad som krävs för att få en tempelrekommendation. Vi förstår väl vad som ska göras: Vi går till en domare i Israel och bekräftar för honom vår värdighet att inneha en gällande tempelrekommendation och sedan lever vi så som krävs för att behålla vår rekommendation.
Lev på ett sådant sätt att ditt rättfärdiga föredöme visar hur man lever för att vara värdig templets välsignelser.
För det fjärde: Dagligt tjänande. Kom ihåg kung Benjamins ord: ”Och se, jag säger er detta för att ni skall kunna lära visdom, för att ni skall kunna förstå att när ni är i era medmänniskors tjänst, är ni endast i er Guds tjänst” (Mosiah 2:17). Herren besvarar bokstavligen våra böner genom det tjänande vi ger andra.
Var ett exempel på kristligt tjänande och hjälp andra att återvända till den kristna tron genom att uppmuntra dem att tjäna sin nästa.
”Framåt, Herrens kämpar”
När jag var i er ålder hade jag en upplevelse som hjälpte mig förstå vikten av att tjäna andra. För tio år sedan berättades den här upplevelsen på filmen Särskilda vittnen om Kristus. Jag vill att ni ska höra den igen ikväll:
”Jag upplevde en gång något som påminde mig om den glädje som kommer av att ställa sig frågan: ’Vad skulle Frälsaren göra i den här situationen?’
Jag var bland de första av flottans soldater som landsteg i Japan sedan fredsfördraget efter andra världskriget undertecknats. Att komma in i den ödelagda staden Nagasaki var en av mitt livs sorgligaste upplevelser. En stor del av staden var totalförstörd. En del av de döda hade ännu inte begravts. Som ockupationstrupper satte vi upp vårt högkvarter och började arbeta.
Situationen var dyster, och några av oss ville ge mer. Vi gick till avdelningens fältpräst och bad om tillstånd att hjälpa till med återuppbyggnaden av de kristna kyrkorna. På grund av statliga restriktioner under kriget hade de här kyrkorna nästan upphört att fungera. De få byggnaderna var svårt skadade. En grupp av oss anmälde sig som frivilliga till att reparera och lägga murbruk på de här kapellen på vår fritid så att de kunde användas till kristna gudstjänster igen.
Vi kunde ingenting av språket. Allt vi kunde åstadkomma var själva arbetet med att reparera byggnaderna. Vi fann att pastorerna inte kunnat verka under krigsåren och uppmuntrade dem att återvända till sina talarstolar. Vi upplevde stor glädje tillsammans med de här människorna när de återigen upplevde friheten att utöva sin kristna tro.
Det hände en sak när vi lämnade Nagasaki för att återvända hem som jag aldrig kommer att glömma. När vi gick på tåget som skulle föra oss till våra skepp för återresan blev vi retade av några andra marinsoldater. De hade sina flickvänner med sig som sade adjö till dem. De skrattade åt oss och antydde att vi gått miste om allt det roliga i Japan. Vi hade slösat bort tiden med att arbeta och lägga murbruk på väggar.
Just när de retades som mest kom över en kulle nära stationen omkring 200 av de här goda japanska kristna från de kyrkor vi hade reparerat och sjöng ’Framåt, Herrens kämpar’. De kom fram och överöste oss med presenter. Sedan ställde de sig längs spåret. Och när tåget började röra sig sträckte vi oss ut och rörde vid deras fingrar när vi for. Vi kunde inget säga. Känslorna var alltför starka Men vi var tacksamma över att på något sätt ha kunnat hjälpa till att återställa kristendomen i en nation efter kriget.”6
Gör ett nytt åtagande
Jag vet att Gud lever. Jag vet att vi alla är hans barn och att han älskar oss. Jag vet att han sände sin Son till världen som ett försoningsoffer för hela mänskligheten och att de som tar till sig hans evangelium och följer honom ska få evigt liv, den största av alla Guds gåvor. Jag vet att han ledde återställelsen av evangeliet här på jorden genom det som utfördes av profeten Joseph Smith. Jag vet att den enda bestående glädjen och lyckan vi någonsin kan finna under jordelivet kommer genom att följa Frälsaren, lyda hans lag och hålla hans bud.
I kväll mina unga vänner uppmanar jag er att göra ett nytt åtagande. Jag uppfordrar er att bli ”den bästa generationen” genom att hjälpa vår himmelske Faders barn att återvända till sin kristna tro och till en stark grundval av religion som behövs för att nå sinnesfrid och verklig glädje under denna jordiska prövotid.
Må Herren välsigna er med mod, djärvhet, entusiasm och en önskan att återigen befästa tron på vår Herres och Frälsares evangelium. Han lever. Det vittnar jag om i hans heliga namn. I Jesu Kristi namn, amen.
© 2011 Intellectual Reserve, Inc. Med ensamrätt. Engelskt original godkänt: 6/10. Godkänt för översättning: 6/10. Originalets titel: We Were the Greatest Generation. Swedish. PD50029874 180
Slutnoter
2. Noelle Knox, ”Religion Takes a Back Seat in Western Europe”, USA Today, 11 aug. 2005, http://www.usatoday.com/news/world/2005-08-10-europe-religion-cover_x.htm.