• • MP3
• • Windows Media (WMV)
  • MP4

Rosemary M. Wixom,  “Att få veta,”  May 2011

KUV:s brasafton för unga vuxna • 1 maj 2011 • Utah State University

Jag är tacksam över att vara här i Logan och Utah State University. När min man Jack och jag körde genom Sardine Canyon och kom ner i dalen här ikväll, kändes det på något sätt som att komma hem. Låt mig berätta varför.

Det var här jag började få ett vittnesbörd

För åratal sedan lastade vi en vacker höstdag familjens bil med alla våra tillhörigheter. Jag skulle till college tillsammans med min tvillingsyster, och vår mor skulle köra oss till Logan och lämna av oss så vi kunde gå här i Utah State University. Vi hade sett bilder av det vackra skolområdet. På en del bilder växte träden snett. Vi fick veta att det inte är blåsigt i Logan. Träden bara växer så. Men vi var ändå glada att vara där. Alla klädesplagg och alla skor vi ägde, plus mat att fylla vårt skafferi med var inpackat i bilen. Vi kunde knappt se ut genom fönstren. När vi körde ner i den här dalen hade jag fjärilar i magen. Jag var otålig inför äventyret som väntade.

På skolområdet kunde man känna spänningen medan eleverna lastade av sina bilar och bar in sina ägodelar i studenthem och lägenheter. För min syster och mig var det första gången vi bodde utanför hemmet och vi kände oss vuxna när vi hängde våra kläder i garderoben och gjorde i ordning vårt rum. Vi hade två affischer att hänga upp. På den ena stod det: ”Förtrösta på Herren av hela ditt hjärta, förlita dig inte på ditt förstånd” (Ords 3:5). Vår storebror gav oss den andra affischen. Där stod: ”Läppar som smakar alkohol ska aldrig beröra mina.”

När bilen var tom stod vi på trottoaren framför Moen Hall med de sista sakerna från baksätet. Där stod vi med burkar fulla av konserverade persikor i famnen och vinkade adjö åt mamma. Och när hon åkte iväg slog det oss. Vi såg på varandra och sade med tårar rinnande utefter kinderna: ”Vad har vi gjort? Vad tänkte vi på?” Hur kunde något vi en gång tyckt var ett roligt äventyr plötsligt verka så skrämmande och farligt? Jag förstod inte då att jag under kommande dagar och år på den här skolan skulle fatta beslut som påverkade resten av mitt liv. Det var där jag upptäckte att jag hade egna uppfattningar och skulle behöva försvara min tro. Jag fick vänner för livet. Mina böner blev mer uppriktiga. Mitt vittnesbörd började växa. Jag förstod att det var ett personligt val att stå för mina normer och anstränga mig intellektuellt och andligt.

Vem var jag egentligen? Under de där åren upplevde jag ibland nederlag och misslyckanden — och då och då fick jag känna hopp och uppleva framgång. Det var en utvecklande process att gå från hemlängtan — en värkande hemlängtan — till upplivande oberoende. Jag var som Ammon och hans bröder i Mormons bok. Jag upplevde ”sorger och … svårigheter och … ofattbar glädje” (Alma 28:8) på samma gång.  Jag inser nu att jag behövde lämna mitt trygga hem för att utvecklas och lära livets läxor. Inte underligt då att Cache Valley, det här universitetet, ser så underbart ut för mig. För det var här jag började lära känna mig själv, och samtidigt som jag lärde känna mig själv, lärde jag känna Frälsaren. Och i ditt liv, vad har du lärt dig och var lärde du dig det?

Det är om detta — att ”lära känna” — som jag vill tala till er i kväll.

Hitta en plats där du kan söka efter ett vittnesbörd

När vi lämnade vår himmelske Faders närhet och vårt trygga hem i föruttillvaron för att komma till den här jorden, så kom vi redo att lära och prövas. Nu när vi är här på jorden kanske vi säger: ”Vad har jag gjort?” Vi går här längs en stig. Vi lever efter vår himmelske Faders plan — frälsningsplanen, hans evangeliums fullhet. Och det är en plan för lycka! Joseph Smith sade att frälsningsplanen är ”en av himlens rikaste gåvor till människosläktet”.1

Det här jordelivet som vi en gång såg som ett äventyr kan kännas skrämmande och farligt ibland — och helt enkelt jobbigt! Slöjan hindrar oss från att minnas det vi en gång visste. Nu vandrar vi i tro, men vi vandrar med vetskapen att vi med Herrens hjälp kan få veta det vi en gång visste. Vår himmelske Fader älskar oss så mycket. Vi skapades just för att återvända till honom, men också för att vi faktiskt skulle bli sådana som han. Nu lär vi oss än en gång förstå hur väl vi kände honom. Brigham Young sade: ”Ni känner vår himmelske Fader väl … för det finns inte en enda av er som inte bott i hans hus och vistats med honom år efter år [i föruttillvaron]. Men nu är ni här [på jorden] och försöker bli bekanta med honom när ni i själva verket bara glömt bort det ni en gång visste.”2

Vi kände honom då, men vi måste anstränga oss för att lära känna honom här. Vi är inte ensamma på vägen, för han har sagt: ”Jag skall vara på er högra sida och på er vänstra, och min Ande skall vara i era hjärtan och mina änglar runtomkring er för att upprätthålla er” (L&F 84:88).

Alma lärde känna Frälsaren och undervisade sedan folket vid Mormons vatten. Han ”predikade för dem om omvändelse och återlösning och tro på Herren” (Mosiah 18:7). Det var här som folket ingick dopets förbund att ”stå som vittnen om Gud alltid och i allting och överallt … så att [de] kan få evigt liv” (Mosiah 18:9). De tillväxte i tro, de lärde sig helga sabbatsdagen, de lärde sig arbeta med egna händer för sitt uppehälle och de ”vandrade rättrådigt inför Gud och delade med sig åt varandra både timligt och andligt” (Mosiah 18:29; se v. 20–29).

Vi kan läsa: ”Och nu hände det sig att allt detta skedde i Mormon, ja, vid Mormons vatten, i den skog som låg i närheten av Mormons vatten, ja, platsen Mormon, Mormons vatten, Mormons skog, hur ljuvliga är inte dessa för deras ögon som där kom till kunskapen om sin Återlösare” (Mosiah 18:30).

Varför dras vi i det här skriftstället till Mormons vatten genom det omgivande landskapet? Hur får den beskrivningen oss att känna för den platsen, Mormons vatten? Vi borde kanske titta på landskapet omkring oss och se vilket roll det spelar i vår strävan att lära känna vår Återlösare.

Idag är dagen. Om du inte redan gjort det, så är det nu dags att söka den plats där du kan lära känna din Återlösare. Var har du ditt Mormons vatten? Hur vacker för dina ögon är den platsen?

För att finna den vackra platsen behöver du ställa de här fyra frågorna till dig själv.

1.Lär känna den Helige Anden

Fråga 1: Hur kan jag lära känna den Helige Anden?

En ung man i tonåren hade en upplevelse när han var barn, bara ett litet barn, mindre än tre år. Han hade adopterats in i en familj som var medlemmar i Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga. Hans miljö förändrades dramatiskt. Han lämnade sitt hem i Östeuropa och kom för att bo i östra Förenta staterna — i ett land med en ny familj, ett nytt språk och nya känslor. På söndagarna tog hans nya familj med honom till barntillsynen. Det var i kyrkan, längst bort i barntillsynsrummet som han kände det — när han började känna en trygghet och en kärlek han aldrig känt förut. Det var hans första upplevelse av att känna Anden. Nu, som tonåring, går han ibland längs korridoren till samma barntillsynsrum för att höra ljuden, se sig om och känna den Ande som han en gång kände där. Så vackert det rummet är för det barnets ögon, han som lärde känna den Helige Anden där.

Mormon säger: ”Och genom saktmod och ödmjukt hjärta kommer närvaron av den Helige Anden, den Hjälpare som fyller oss med hopp och fullkomlig kärlek” (Moroni 8:26).

Mormon beskrev det som Frälsaren senare beskrev: ”Du skall få min Ande, den Helige Anden, ja, Hjälparen, som skall lära dig de fridgivande tingen rörande riket” (L&F 36:2).

I Almas bok läser vi om hur Mosiahs söner lärde känna den Helige Anden. Där står det:

”De hade flitigt utforskat skrifterna för att de skulle kunna få kännedom om Guds ord.  

Men detta är inte allt. De hade hängivit sig åt mycket bön och fasta” (Alma 17:2–3).

Sedan gick de ut för att undervisa. Det här var vanliga unga män som hade ovanligt stort mod tack vare den Helige Anden och sin önskan att lära Guds ord.

Ammon sade: ”I mig bor en del av denne Ande som ger mig kunskap, och även kraft, i enlighet med min tro och mina önskningar, som är i Gud” (Alma 18:35).

Lamonis far kände Anden genom Arons undervisning och sade: ”Jag vill avstå från allt jag äger, ja, jag vill ge upp mitt rike så att jag kan få denna stora glädje” (Alma 22:15).

Både Lamoni och Lamonis far kände den Helige Anden medan de undervisades om frälsningsplanen. Missionärer i dag, fyllda med den Helige Anden, predikar samma budskap världen runt. Till dem av er som varit missionärer: Minns du den Andens kraft som du kände när du stod och vittnade om Jesu Kristi evangeliums sanning?

En missionär som var på väg till flygplatsen sade: ”Jag är rädd för att åka hem. Tänk om jag inte känner Anden lika starkt efter missionen?”

Jag sade till henne: ”När du inbjuder den Helige Anden i ditt liv och lever så att du är värdig den så kommer den alltid att vara hos dig.”

2. Sträva efter att få veta att Mormons bok är sann

Fråga nummer 2: Hur kan jag få veta att Mormons bok är sann?

I ett tal vid BYU–Idaho i juni 2004 berättade äldste Clayton M. Christensen, professor vid Harvard Business School, om sitt beslut att ta reda på om Mormons bok är sann. Efter att ha tagit examen vid BYU fick han stipendium och skulle åka till Oxford University i England. Det var då han kom fram till att ”han inte ens visste om Mormons bok var sann. Fram till dess hade han läst Mormons bok sju gånger i sitt liv, och varenda gång hade han knäböjt när han läst ut boken och bett Gud tala om för honom om den var sann, men hade inte fått något svar. När han tänkte efter för att förstå varför han inte fått något svar, insåg han att alla de här sju gångerna hade han läst den på uppmaning, antingen från föräldrarna, en BYU-lärare eller sin missionspresident eller seminarielärare, och målet var varje gång att läsa ut boken. Men den här gången var han angelägen om att själv få veta om Mormons bok var sann.  Fram till den punkten i livet hade han nöjt sig med att tro på mycket av kyrkans lära och stött sig på sina föräldrar eftersom han visste att de visste att den var sann, och han litade på sina föräldrar. Men till sist, när han kom till Oxford, behövde han för första gången i sitt liv verkligen veta att den var sann.

Oxford är ett av värdens äldsta universitet. Han bodde i ett hus som var byggt 1410. Han sade att det var vackert att se på men hemskt att bo i. På ett ställe i stenväggen hade man gjort ett litet hål och satt in ett värmeelement. Han bestämde sig för att varje kväll mellan klockan elva och tolv läsa Mormons bok för att få veta om den var sann. Han sade att han undrade om han vågade använda så mycket tid eftersom han läste en mycket krävande akademisk kurs, tillämpad ekonometri, och skulle försöka klara av hela kursen på två år fastän de allra flesta använde tre, och han visste bara inte om han hade råd med en timma om dagen på den här genomläsningen. Men han gjorde det. Han började klockan elva med att böja knä i bön nära det lilla värmeelementet, och han bad högt.  Han talade om för Gud hur förtvivlat gärna han ville veta om det här var en sann bok, och han sade att om Gud ville uppenbara för honom att den var sann, så tänkte han ägna sitt liv åt att bygga hans rike. Och han sade till Herren att om den inte var sann så ville han veta det säkert också, för då skulle han ägna sitt liv åt att ta reda på vad som var sant. Sedan satt han i fåtöljen och läste första sidan i Mormons bok, och när han läst den sidan stannade han upp och tänkte efter vad han läst på sidan och frågade sig själv: ”Kan det här ha skrivits av en skojare som försökte bedra människor, eller var det verkligen skrivet av en Guds profet? Och vad betyder det för mig i mitt liv?” … Sedan lade han ner boken och knäböjde i bön och frågade Gud igen: ”Tala om för mig om det här är en sann bok.” Sedan satte han sig i fåtöljen, tog upp boken, vände blad, läste en sida till, stannade upp längst ner och gjorde samma sak. Det här gjorde han en timme varje kväll, kväll efter kväll, i det kalla, fuktiga rummet i Queens college i Oxford.

När han kommit till kapitlen i slutet av Andra Nephi, en kväll när han bad sin bön och satte sig i fåtöljen och öppnade boken, så kom plötsligt till det rummet en ljuvlig varm kärleksfull ande som omgav honom och genomträngde hans själ och omslöt hans jag i en känsla av kärlek som han inte ens anat att han kunde känna. Och han började gråta och kunde inte sluta gråta, för när han genom tårarna såg på orden i Mormons bok såg han sanningen i orden som han tidigare aldrig kunnat föreställa sig att han kunde förstå. Han såg evighetens härlighet och såg vad Gud hade i beredskap för honom som en av sina söner. Han ville inte sluta gråta. Anden stannade kvar hos honom hela den timmen, och varje kväll när han bad och satt med Mormons bok vid elementet i sitt rum återvände samma ande, och det förändrade hans hjärta och hans liv för alltid.

Nu, säger han, ser han tillbaka på konflikten han upplevt när han undrade om han hade råd att spendera en timme varje dag förutom studierna i tillämpad ekonometri, för att få veta om Mormons bok var sann. Han sade att i all utbildning han fullföljt är detta den i särklass mest användbara kunskap han någonsin fått.

Nu älskar han att återvända till Oxford. Han säger att de flesta människor där är antingen studerande eller turister som kommit för att se ett vackert universitet. Men han älskar att komma tillbaks dit eftersom det är en helig plats. Och han kan se på fönstren till det rum där han bodde och tänka: ”Det var här jag fick veta att Jesus är Kristus, att han är min levande Återlösare och att Joseph Smith var den profet genom vilken den sanna kyrkan återställdes.”

Äldste Christensen sade till eleverna vid BYU–Idaho: ”En del av er kommer troligen hit till Rexburg och vet redan för egen del att det här är Guds kyrka. Men de av er som kanske fortfarande lever på andras vittnesbörd uppmanar jag att ta en timme varje dag och ta reda på om det här är sant, för det kommer att förändra ert hjärta som det har förändrat mitt.”3

I Johannes 5:39 kan vi läsa: ”Ni forskar i Skrifterna, därför att ni tror att ni har evigt liv i dem, och det är dessa som vittnar om mig.”

Äldste Bruce C. Hafen har sagt: ”Vi kan få evigt liv om vi önskar det, men bara om det inte finns något annat vi hellre önskar.”4

Att lära känna sanningen kräver ansträngning. Och ju mer vi anstränger oss, desto större blir belöningen. Moroni sade: ”Och jag uppmanar er att ni, när ni får dessa uppteckningar, frågar Gud, den evige Fadern, i Kristi namn, om inte dessa uppteckningar är sanna. Och om ni frågar med ett uppriktigt hjärta, med ärligt uppsåt och med tro på Kristus, skall han uppenbara sanningen om dem för er genom den Helige Andens kraft” (Moroni 10:4).

3. Lär känna din himmelske Faders plan

Fråga nummer 3: Hur kan jag lära känna den plan som min himmelske Fader har för mig personligen?

Vi gör alla val på vår väg tillbaka till vår himmelske Fader. Hans plan för oss är en plan för lycka. Joseph Smith sade: ”Lycka är vår tillvaros syftemål.”5 Vår himmelske Fader vill att vi ska känna glädje. Var och en av oss stakar ut vår egen färdväg. Vi är olika. Våra personligheter, talanger och fysiska och känslomässiga egenskaper varierar. En del är gudagivna. Mycket kan uppnås genom självdisciplin. Våra önskningar kan besegra våra svagheter.

Här är ett exempel: En flicka i andra klass fick diagnosen visuellt minneshandikapp.  Skolpsykologen sade: ”På grund av sin oförmåga att minnas och att lära sig kommer hon alltid att vara bland de sämsta i klassen.” Hennes föräldrar valde att inte låta henne veta om sitt handikapp. I sina försök att göra bra ifrån sig i skolan fick hon arbeta hårt för att klara det som de flesta andra klarade med lätthet. Hon omgavs av goda vänner som klarade sig bra i skolan. Det bidrog till hennes framsteg. Det tog längre tid för henne att lära sig multiplikationstabellen i tredje klass och USA:s delstaters huvudstäder i femte klass. Hon antecknade sig för extra krävande kurser i high school och såg inte tillbaka. De timmar hon använde till studier visade hennes hängivenhet. Idag är hon sjuksköterska på en intensivvårdsavdelning. Och hon är duktig! Hon och hennes himmelske Fader hade en plan.

En annan händelse: För ungefär ett år sedan besökte jag en klass med unga kvinnor. Läraren bad oss skriva upp tio saker vi prioriterade. Jag började genast skriva. Jag måste erkänna att min första tanke började: ”Nummer 1: rensa i pennlådan i köket.” När vi listorna var klara bad ledaren oss att läsa upp det vi skrivit. Abby som nyss fyllt tolv satt närmast mig. Det här var Abbys lista:

• 1. Studera vid University of Utah.

• 2. Bli inredningsarkitekt.

• 3. Gå på mission i Indien.

• 4. Gifta mig i templet med en återvänd missionär.

• 5. Skaffa fem barn och ett hem.

• 6. Skicka mina barn på mission och till college.

• 7. Bli en farmor som bakar kakor.

• 8. Skämma bort barnbarnen.

• 9. Lära mig mer om evangeliet och njuta av livet.

• 10. Återvända och leva hos vår Fader i himlen.

Kan du se det? Jag säger: ”Tack Abby, för att du lärde mig mer om att ha en vision om den plan vår himmelske Fader har för var och en. Gör upp en plan och lev efter den så gott ni kan. Det blir en del omvägar. En bro kan ha rasat, du kan stöta på hinder på vägen eller gå vilse, men du kan återvända till stigen.

President Thomas S. Monson har sagt: ”Om du gör något som inte blir riktigt som du tänkt dig, kan du nästan alltid ställa det tillrätta, komma förbi det, lära dig något av det.”6 Du kanske tror att det inte finns någon väg tillbaka. Motståndaren ler när du tänker så. Låt mig försäkra dig, det finns en väg tillbaka. Frälsaren sade: ”Min arm är uträckt hela dagen” (2 Nephi 28:32). Han sade: ”Ty se, detta är mitt verk och min härlighet — att åstadkomma odödlighet och evigt liv för människan” (Mose 1:39). Jag tycker om tanken att Gud arbetar ännu hårdare än vi för att få oss alla tillbaka.

För det första förväntar han sig att vi ska finna vår plats i hans plan och göra allt vi kan för att leva efter den genom att hålla buden och stå på heliga platser. Om vårt slutmål är upphöjelse ligger vår plan att komma dit bakom varje beslut vi fattar. Vi vandrar inte ensamma. Han älskar oss och känner oss personligen. Han är engagerad i varje detalj av vårt liv, och ibland kan vi känna hans hand mot vår rygg när vandrar på stigen.

4. Lär känna Fadern och Sonen

Fråga nummer 4: Hur kan jag lära känna Fadern och hans älskade Son?

Avsikten med vår tillvaro är att lära känna Fadern och hans Son.

Frälsaren bad till Fadern och sade: ”Detta är evigt liv att de känner dig, den ende sanne Guden, och den som du har sänt, Jesus Kristus” (Joh 17:3).

Laman och Lemuel ”förstod [inte] den Guds handlingssätt som hade skapat dem” (1 Nephi 2:12). C. S. Lewis sade: ”Så länge man är högfärdig, kan man inte känna Gud.”7 Motståndaren önskar att vi inte lär känna Gud. Han önskar också att vi ska vara oförmögna att känna, förvirrade och omgivna av oljud, distraktioner och allt som hindrar de stilla stunder när vi personligen söker Herren. Engagemang i vad som helst i extrem omfattning är ett annat av Satans redskap. Endast vi själva kan avsätta tid nog att lära känna Herren.

När vi är ödmjuka, undergivna eller saktmodiga kommer vi nära honom. Francis Webster som vandrade över den öde vandringsleden i Wyoming med Martins handkärrekompani 1856 sade till gruppens försvar: ”Var och en av oss kom till den absoluta vissheten att Gud lever, ty vi lärde känna honom i vår nöd.”8

Vi lär känna Frälsaren när vi släpper in honom i vårt liv. Vi blir mer ivriga att förlåta och mer villiga att tjäna när han är en del av vårt liv. När vårt hjärta är öppet och mottagligt, blir vi mer lika honom. Det är då vi upptäcker att han har varit med oss hela tiden. Vi känner frid. Våra prövningar är inte längre bördor utan välsignelser, för de har jämnat den stig som förde oss till honom.

”Vi jublar … mitt i våra lidanden”, sade Paulus, ”eftersom vi vet att lidandet ger tålamod,

tålamodet fasthet och fastheten hopp.

Och det hoppet bedrar oss inte, ty Guds kärlek är utgjuten i våra hjärtan genom den helige Ande, som han har gett oss” (Rom 5:35).

C. S. Lewis kallar dem som lärt känna Kristus ”nya människor”. Han sade: Han sade: ”De nya människorna är redan spridda här och var över hela jorden … Då och då träffar man på dem. Själva deras miner och röster är andra än våra: starkare, lugnare, lyckligare, utstrålar mer. De börjar, där de flesta av oss ger upp … De drar inte uppmärksamheten till sig. Man tror gärna att man är vänlig mot dem, när det är de som vänliga mot en. De älskar dig mer än andra människor gör, men de behöver dig mindre … De förefaller vanligen ha gott om tid; man undrar hur det kommer sig …

Att bli en ny människa innebär att mista vad vi nu kallar ’oss själva’. Vi måste gå ut ur oss själva till Kristus. Hans vilja måste bli vår och vi måste tänka hans tankar.”9

Processen att få ett vittnesbörd

Att lära känna den Helige Anden, att lära känna sanningen i Mormons bok, att lära känna den plan som vår himmelske Fader har för oss alla och att lära känna Fadern och hans Son är en vacker process.

Det finns ett mönster här med varje önskan att lära känna. Kan du se det?

Nephi fastställde mönstret när han sade: ”Kommer ni inte ihåg vad Herren har sagt: Om ni inte förhärdar era hjärtan utan ber till mig med tro och tror att ni skall få, och noggrant lyder mina befallningar, skall förvisso detta tillkännages för er” (1 Nephi 15:11).

Ser du processen?

Nephi säger att processen innefattar:

• • Ett ödmjukt hjärta.

• • Att be i tro. Inbjuda Herrens hjälp genom bön.

• • Handla med iver för att hålla buden och göra Herrens vilja.

• • Erkänna Herrens hand. Det är så du får veta det. Att se hans hand är en bekräftelse på hans kärlek. Ju mer du erkänner hans hand i ditt liv, desto mer engagerad blir han. Det är så du lär känna den Frälsare du en gång kände.

Människorna vid Mormons vatten tillväxte i tro genom bön. Genom hängivenhet handlade de och lärde sig helga sabbatsdagen. De lärde sig arbeta med sina egna händer och tjäna genom att ge andlig och timlig hjälp till andra. Mosiahs söner hade studerat skrifterna och hängivit sig åt mycket bön och fasta. De betalade priset för att lära känna.

Jag tog djupt intryck av att äldste Christiansen bad högt och lovade Herren att om han skulle uppenbara för honom att Mormons bok var sann så skulle han ägna sitt liv åt att bygga riket. Han var hängiven, och med detta nattliga offer lärde han känna sanningen.

Abby skapade en plan, och hon lever hängivenhet efter den. Hennes mål att återvända till sin himmelske Fader bekräftar hennes dagliga beslut. Hon lär sig förstå att Herren har en plan för henne.

Att komma till kunskap för egen del är något mycket personligt. Och vi får uppleva det här ”att lära känna” många gånger i livet. Det är processen att minnas det vi en gång visste. Men detta ska du veta: Du känner honom verkligen, och om du någonsin ifrågasätter om han känner dig, så fråga bara. Primärsången ”Barnets bön” börjar så här: ”Himmelske Fader, är du alltid där? Hör du vart barn som ber till dig från jorden här?10 Jag säger: Ja! Det gör han! Herren kan undervisa oss när vi frågar. Knäböj i bön och fråga högt: ”Är jag verkligen din son eller dotter? Älskar du mig?” Och lyssna sedan. Det ger stor ödmjukhet att bara fråga. Att fråga är en troshandling.

På en vacker plats i en helig lund i New York i byn Palmyra, bad Joseph Smith, en fjortonårig pojke, för att få veta. Han sade: ”Jag [såg] två personer, och de talade verkligen till mig … Jag hade sett en syn. Jag visste det, och jag visste att Gud visste det och jag kunde inte förneka det” (Joseph Smith — Historien 1:25). ”Och nu, efter de många vittnesbörd som har givits om honom är detta det allra sista vittnesbördet som vi ger om honom: Att han lever!” (L&F 76:22)

I Jerusalem vid graven, efter sabbaten i gryningen den första veckodagen, hälsades Maria från Magdala och den andra Maria av två änglar på en vacker plats i trädgården. Änglarna sade:

”Var inte förskräckta! Jag vet att ni söker Jesus, den korsfäste.

”Han är inte här. Han har uppstått.” (se Matt 28:1–6; fotnoter 2a, 3a och 5a från Matthew 28:1, Joseph Smith Translation).

Genom att lära känna den uppståndne Frälsaren, Jesus Kristus, får vi veta att han genom sin försoning ska lindra all smärta. Han bringar hjälp och tröst mot varje bekymmer. Han kan bära våra bördor och ge frid till varje känsla av otillräcklighet och varje önskan om förändring.

President Ezra Taft Benson sade: ”Ingenting kommer att förvåna oss mer, när vi går igenom förlåten till andra sidan, än insikten om hur väl vi känner vår Fader och hur välbekant hans ansikte är för oss.”11 Vi känner honom!

Här i Utah State University finns mitt Mormons vatten. Skolområdet är vackert för min syn eftersom det var här som jag började lära känna min Återlösare. Jag står stolt som ett vittne om vår himmelske Fader och om Frälsaren. Genom den Helige Andens kraft vet jag att de lever. Du är personligen mycket dyrbar för dem. Du kände dem väl innan du kom till den här jorden. Håll dig kvar på den stig du vandrar. Vår himmelske Faders omfamning väntar. Jag älskar er. Jag ber för er som hans barn. I Jesu Kristi namn, amen.

© 2011 Intellectual Reserve, Inc. Med ensamrätt. Engelskt original godkänt: 2/11. Godkänt för översättning: 2/11. Originalets titel: Coming to Know. Swedish. PD50031652 180

^