• • MP3

Elaine S Dalton,  “Sion är de renhjärtade” 

KUV:s brasafton för unga vuxna • 13 september 2009 • Brigham Young University

Det är en förmån att få stå framför er i kväll. Jag vill tacka alla i kören för den vackra musiken. Tack för den anda ni förde med er och tack för den vackra bönen. Jag är glad och ödmjuk att vara här och ber att ni alla i kväll ska känna hur mycket Herren älskar er. Ni ska veta hur djupt jag älskar er.

Jag är glad att min man Steve och andra släktingar också är här. Jag älskar min man. Han och jag gick på Brigham Young University och det var här vi bestämde oss för att gifta oss. Jag tycker det är intressant att jag står här framför er på min bröllopsdag. Grattis, älskling! Vet ni, vi har varit gifta lika länge som det tog att bygga Salt Lake-templet! Eller för Israels barn att vandra genom öknen! Och allt vi kan visa upp av det sitter här på främsta raden. Våra barn är vår skatt. Jag älskar dem. Jag älskar att vara deras mor. Jag har sett dem växa i evangeliet och undervisas från kyrkans talarstolar, och jag är tacksam att de valt att följa profeters, siares och uppenbarares råd.

Jag har sett kyrkans ungdomar växa i evangeliet. Jag har ett unikt och speciellt band till de unga kvinnorna tack vare åren som jag verkat som medlem i Unga kvinnors generalpresidentskap. Vi har liksom alla gått igenom åren i Unga kvinnor tillsammans. Vi har förtjänat våra medaljonger i Unga kvinnor tillsammans. Vi har stått varje vecka och upprepat orden i Unga kvinnors tema tillsammans: ”Vi är döttrar … Vi ska ’stå’ … Vi tror … kan vi vara beredda.”1 Jag ser er som ”mina unga kvinnor”. Och ni unga män, jag har sett många av er när ni tagit emot och gått framåt inom prästadömet, hedrat era förbund och prästadömets kraft och har förberett er för och gått ut som missionärer över hela världen. Jag har träffat många av er på missionsfältet. Ni är mina hjältar! Ni är häpnadsväckande i er styrka, i ert mod och i er önskan efter rättfärdighet.

Herren hjälper er att fatta viktiga beslut

Ni har alla påbörjat en resa som sista dagars heliga och befinner er i det mest avgörande skedet av livet. Nu är tiden för er att skaffa er eviga vanor och fatta bestående beslut. Ni är kyrkans framtid och de nationers framtid där ni lever. Ni har blivit bevarade för ”just … en tid som denna”. (Ester 4:14) Ni kommer att ges möjligheter långt större än era största förväntningar och ni ska liksom jag bli välsignade med ”avgörande stunder” som påverkar detta beslutsfattandets årtionde.

Det var här på BYU vid en samlingsstund som den här som allt började för mig. Jag hade dejtat en ung man. En kväll började han prata om äktenskap, och han var mycket envis! Jag sov inte så bra den natten på grund av allt han sagt, och jag visste att jag måste bestämma mig. Jag bad att Herren skulle låta mig veta vad jag skulle göra, men jag fick inget svar genast. Nästa morgon var vi på en samlingsstund tillsammans. Medan vi satt på samlingsstunden lyssnade jag förundrat medan talaren, äldste A Theodore Tuttle, stod och talade om processen att fatta viktiga beslut. Det var som om han talade direkt till mig. Han kände mitt hjärta och hans ord gick djupt in i min själ. Han beskrev processen att fatta beslut genom att hänvisa till Läran och förbunden, kapitel 9. Alla andra verkade känna väl till det här kapitlet, utom jag. Ni känner också till det, men för mig den dagen var det en ren uppenbarelse som gav mig ett mönster för hur jag skulle få svar på mina böner. Han läste:

”Se, du har inte förstått. Du antog att jag skulle ge dig den, när det enda du tänkte på var att be till mig.

Men se, jag säger dig, att du måste utforska det i ditt eget sinne. Sedan måste du fråga mig om det är rätt, och om det är rätt skall jag få ditt hjärta att brinna inom dig, därför skall du känna att det är rätt.

Men om det inte är rätt skall du inte få någon sådan känsla, utan det skall komma en tröghet över ditt tänkande som får dig att glömma det som är fel.” (L&F 9:7–9)

Fastän det här skriftstället ursprungligen var riktat till Oliver Cowdery blev det i det ögonblicket personligt för mig och var ett direkt svar på frågan jag ställt kvällen före i bön. Äldste Tuttle beskrev sedan processen att lista positiva och negativa saker, fatta ett preliminärt beslut och sedan gå tillbaka till Herren med beslutet i bön.2

Så jag visste att jag måste handla! Jag kunde bara inte fortsätta som förut. Jag måste bestämma mig för att besluta. Jag visste det och jag visste att Gud visste att jag visste det. När jag fattat ett första beslut att gå vidare, kan jag inte påstå att svaret kom som något brinnande inom mig. Men det kändes rätt och tryggt och bra. Jag var inte längre förvirrad eller bekymrad. Jag kände frid. Jag visste vad jag skulle göra och jag var glad. Så jag gick vidare, och den där envise unge mannen är med mig här i kväll. Jag är tacksam för hans godhet, hans envishet och hans tålamod.

Var allt lätt efter att det svaret kommit? Nej. Min man säger att man än i dag kan se märkena efter att jag satt klackarna i backen på trottoaren utanför Salt Lake-templet, där jag blev lite rädd och tyckte att jag ville vänta. Men det här lärde jag mig: När man utövar tro genom bön hjälper Herren en att fatta avgörande beslut i avgörande stunder. Han hör och besvarar dina böner genom den Helige Andens viskningar. Du blir inte lämnad ensam. Du har fått välsignelsen att kunna ta emot den Helige Andens ledning. I Läran och förbunden kapitel 8 lovar Herren var och en av oss: ”Jag skall tala till ditt förstånd och till ditt hjärta.” ((L&F 8:2)) Det hände mig och det ska hända er alla.

Jag vittnar om att Herren hör och besvarar våra böner och att han leder oss när vi försöker göra hans vilja och hålla hans bud. Det är processen att få personlig uppenbarelse. Så jag ber att Herrens ande ska var med er i kväll medan ni lyssnar på det budskap jag förberett — att det ska vara kristallklart. Jag ber att det här budskapet ska slå rot i ditt hjärta och bli mycket personligt för dig. Jag ber att den Helige Anden ska inpränta i dig betydelsen av det här enkla budskapet så att du kan använda det i de viktiga beslut som du kommer att fatta i avgörande stunder i ditt liv.

Led världen i en återgång till dygden

Det budskap jag har till er i kväll är en trumpetsignal till er, de unga vuxna i detta utvalda släkte, att leda världen i en ”återgång till dygden”. Vad är dygd? Varför är den viktig? Och hur kan vi alla förenas i denna ädla och heliga sak?

Låt mig börja med en enkel berättelse om en pionjärflicka som hette Agnes Caldwell. Agnes berättar om sina erfarenheter i Willies handkärrekompani 1856. Hon var då bara nio år. Hon berättade: ”Fastän jag då var mycket ung kan jag ändå blunda och se allt klart och tydligt framför mig — hur vi gick och gick. Det finns för alltid kvar i mitt minne. Ofta blev jag så trött att jag barnsligt hängde på kärran, bara för att milt fösas undan. Då brukade jag kasta mig på marken bredvid vägen och gråta. När jag sedan märkte att alla gick förbi mig, hoppade jag upp och skyndade på extra för att komma ifatt.”

Hon fortsätter och berättar: ”Strax innan vi korsade bergen nåddes vi av hjälpande vagnar, och det var verkligen en hjälp. De svaga och gamla fick åka, alla som orkade fick fortsätta gå. När vagnarna körde iväg var det några av oss barn som ville se hur länge vi kunde hålla jämna steg med vagnarna, i hopp om att bli erbjudna skjuts. Det var åtminstone min stora förhoppning. En efter en kom de efter tills jag var den enda som var kvar, så fast besluten var jag att försöka få skjuts. Efter vad som verkade vara min längsta språngmarsch vare sig förr eller senare ropade kusken till mig: ’Du, tjejen, vill du åka med?’ Jag svarade så artigt jag kunde: ’Ja, herrn.’ Då sträckte han sig ut, tog min hand, smackade på hästarna för att få dem att öka farten och tvinga mig att springa, med ben som knappt bar längre. Han fortsatte, som jag tyckte, flera kilometer. Just då tänkte jag att han var den elakaste man som någonsin levat … Just när jag inte orkade längre, stannade han. Han tog en filt, lindade in mig och lade mig i vagnen, varmt och bekvämt. Då hade jag tid att ändra åsikt, och det gjorde jag verkligen, för jag förstod mycket väl att han på det sättet räddade mig från att förfrysa när jag togs upp i vagnen.3

Agnes Caldwell och hennes familj nådde Stora Saltsjödalen den 9 november 1856. De slog sig ner i Brigham City, där Agnes träffade och gifte sig med Chester Southworth. De fick tretton barn … och hjälpte till att grunda en koloni av sista dagars heliga i Cardston, Alberta i Kanada.” 4 Hade kusken tagit upp Agnes i vagnen utan att tvinga henne att springa först, skulle hon säkert ha dukat under i den bistra kölden. Och hade Agnes valt att ge upp och komma efter, kunde hennes berättelse ha slutat helt annorlunda. Men för Agnes blev detta hennes avgörande stund och trots att beslutet att springa inte verkade helt förnuftigt just då, så sprang hon ändå. Hon sprang mot Sion — i profeten Brigham Youngs fotspår, och hon lydde Herrens röst som sade: ”Låt dem vakna och stå upp och komma fram och inte dröja, ty jag, Herren, befaller det.” (L&F 117:2)

Det var hennes livs löpning! Det var tungt och hon uthärdade. Men genom att springa genererade hon tillräcklig kroppsvärme för att hålla sig varm och slippa frysa medan hon åkte i vagnen. Ni är alla på väg till Sion och till er som till Agnes har Herren sagt: ”Vakna och stå upp och kom fram och [dröj] inte” (L&F 117:2), för Sion är inte bara en plats — Sion är ”de renhjärtade”. (L&F 97:21) Och renhet i hjärtat måste vara ditt mål om du ska nå den resans destination! Aldrig förr har det funnits en generation som er. Ni är bättre förberedda och bättre rustade. Ni har vad som krävs och nu är det dags för ert livs löpning — er löpning till Sion!

President Thomas S Monson och hans föregångare har visat oss vägen. Vägen är tydligt markerad och takten är stadig och stark. Ni ombes att liksom Agnes gå över slätterna. Ni kanske inte behöver ge upp alla världsliga ägodelar, men resan till Sion kräver att ni ger upp alla era synder så att ni kan lära känna honom — den sanne och levande Kristus. Ni kanske till och med blir ombedda att springa tills ni är helt slut, men om ni gör det bevarar Herrens värmande kärlek er för det stora verk som väntar.

Det ni ombes göra är detsamma som Herren bad oss när han kallade sin kyrka Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga. I v 5) Lilla Agnes Caldwell sprang mot Sion, och genom att göra det höjde hon och alla hennes gelikar ett baner för nationerna och för denna generation. Hennes färd till Sion hade allt att göra med hennes tro och vittnesbörd. Den hade allt att göra med Joseph Smith och Moroni och Oliver Cowdery och Nephi och Mose och Josua och även Thomas S Monson. Och den hade och har allt att göra med er och mig. Agnes sprang för att hon hade ett vittnesbörd. Hennes mor visste att evangeliet var sant och undervisade sin dotter om det. De offrade allt för att komma till Sion och där bygga ett tempel till vår Gud. De visste att Joseph Smith var en Guds profet och att Mormons bok var sann. De visste att de välsignelser som skulle ges i ett heligt tempel var nödvändiga för att planen skulle fullbordas. Och de visste, som Moroni flera gånger sade till Joseph Smith, att ”om det inte vore så, skulle hela jorden bli ödelagd vid hans ankomst”. (Joseph Smith — Historien 1:39)

Sion var då liksom nu målet. Det är avsikten med Jesu Kristi återställda evangelium. Nu är det dags, som Mormon och Moroni uppmanade, att ”vara trofast i Kristus” (Moroni 9:25) och att ”hålla fast vid varje god gåva och inte vidröra någon ond gåva eller något orent”. (Moroni 10:30) Nu är det dags att ”vakna upp och stå upp ur stoftet … så att den evige Faderns förbund, som han har slutit med dig, o Israels hus, må bli fullbordat”. (Moroni 10:31) Nu är det dags att återgå till dygden!

En återgång till dygden är en återgång till renhet

Dygd innebär renhet. Den börjar i hjärtat och i sinnet. Dygd ”bygger på tankar och uppförande som grundar sig på höga moraliska normer”. 5 Själva kärnan i dygd är kyskhet — sexuell renhet. Dygd och kyskhet är oskiljaktigt förenade. Man kan inte ha den ena utan den andra. En återgång till dygden är en återgång till renhet. Vissa har påstått att dygd innebär att vara snäll, hederlig eller redbar. Men kärnan i ett dygdigt liv är kyskhet och man kan bara inte vara ärlig eller redbar om man inte har sexuell renhet. Det är omöjligt. Man får inte mixtra med en annans gudomliga ande och dyrbara kropp — den eviga själen — och anses besitta någon slags dygd eller vara dygdig. Att göra så skadar den handlingsfrihet vi kämpade för i föruttillvaron. Några har sagt att dygd bara är för kvinnor, men den är inte könsbunden. Ordet för dygd på latin är virtus som betyder ”styrka”. En innebörd är att dygd är en ”kraft, särskilt kraften att hela eller stärka”. 6 Så dygden är tillämpbar inte bara på kvinnor utan på alla.

När kvinnan på Jerusalems gator räckte ut handen och vidrörde fållen på Frälsarens mantel, visste hon att hon skulle bli helad. Varför? Därför att hon såg hans renhet och kraft. Frälsaren själv sade: “Jag kände att kraft gick ut från mig.” (Luk 8: 46; kursivering tillagd; se även Mark 5:30 och Luk 6:19.) Den kraft han talade om var prästadömets kraft som alltid åtföljer de sista dagars heliga män som är rena och ”utövar dygd och helighet inför [Herren]”. (L&F 38:24)

Förra året en kall aprildag strax efter generalkonferensen besteg jag Ensign Peak med mina två rådgivare, Mary Cook och Ann Dibb, och där höjde vi en gyllene peruansk schal — ett baner som kallar till återgång till dygden. Där på bergstoppen, när vi såg ner i dalen och såg det majestätiska Salt Lake-templet, visste vi att en återgång till dygden innebär en återgång till moralisk renhet. Dygd är den gyllene nyckel som öppnar templets dörrar. Som äldste Russell M Nelson lärde är templet den egentliga orsaken till allt vi gör i kyrkan: ”Varje verksamhet, varje lektion, allt vi gör i kyrkan pekar mot Herren och hans heliga hus.”7 Brigham Young visste det, och där uppe på Ensign Peak visste vi också att det är så.

När vi vecklade ut det här baneret för världen visste vi att en återgång till dygden inte bara är viktig, den är livsviktig. Vi måste vara värdiga att inträda i Herrens heliga tempel och ingå och hålla heliga förbund och göra det vi blivit förberedda för och förutordinerade till att göra. Inget orent får komma in i hans hus. Liksom den där kusken räddade Agnes Caldwell från att frysa ihjäl har också vi fått tillfället och förmånen att bli frälsare på Sions berg — att göra något för andra som de inte kan göra för sig själva. Det kan bara hända när vi är värdiga att ingå och hålla heliga förbund och ta emot templets förrättningar.

”Ni är ett utvalt släkte”

Ni har alla ett stort verk att utföra. Vad ni gör och vad ni beslutar är viktigt, för ni är viktiga. Ni är ”utvalda andar som hölls i beredskap för att komma fram i tidernas fullbordan för att delta i grundläggningen av de sista dagarnas stora verk, vilket innefattar att bygga tempel och utföra förrättningar däri”. (L&F 138:53–54)

Inte underligt att Satan attackerar allt hårdare. Om ni kan bli distraherade, förhindrade eller ovärdiga att komma in i templet och utföra just det verk som ni beretts och sparats för att utföra, så vinner han. Det som blir tydligt är att ni måste vara rena och värdiga att ta emot den Helige Andens maningar som ni behöver för de beslut ni fattar just nu. Och det som också blir tydligt är att ni måste förbli värdiga att inträda i Herrens heliga tempel.

Alla föregående generationers uppoffringar och arbete har lett fram till detta ögonblick. Pionjärerna uppoffrade allt, till och med livet, för att vi skulle få se den här dagen. För ni förstår, er ankomst till jorden är inte en slump. Den ingick i planen som ni omfattade i föruttillvaron. Ni har placerats i en märklig tidpunkt i världens historia. Det har sagts om er att ni är ”en gångjärnsgeneration”.8 Petrus sade om er: ”Ni är ett utvalt släkte, ett konungsligt prästerskap, ett heligt folk.” (1 Petr 2:9) Aldrig förr har så mycket förväntats, aldrig för har så mycket givits: profeter, helig skrift, prästadömet, förrättningar och förbund, tempel, Mormons bok och evangeliets fullhet. Ni har förberetts, kallats och utvalts. Det här är er tid. Jag tror att er generations bidrag kommer att skrivas i fetstil i varje beskrivning av de svåra tider vi nu lever i.

Om ni ska klara av de uppdrag ni förutordinerats att utföra, måste er tro på Frälsaren Jesus Kristus vara fast förankrad. Ni måste komma ihåg att tro inte bara är en kraftprincip, utan att den kräver handling. Ni måste handla efter den tro ni redan har. I föruttillvaron var ni de som visade ”sin stora tro och sina goda gärningar”. (Alma 13:3) Alma säger att ni alla ”kallades och förbereddes från världens grundläggning enligt Guds förutkännedom”. (Alma 13:3) Unga män, ni förbereddes att ta emot prästadömet som gör att ni kan utöva Guds makt medan ni är på jorden. Unga kvinnor, ni fick den ädla gåvan och ansvaret att vårda andra och bli mödrar till andra utvalda andar. Ni anförtroddes själva gudaktighetens kraft — att skapa ett jordiskt liv. Dygdiga människor är hängivna livets helighet. De respekterar Guds ord om hur livet ska skapas, beskyddas och vårdas. Det finns ingen kraft större än dygdens eller någon tillförsikt säkrare än den som kommer av ett dygdigt liv.

I föruttillvaron deltog ni i ett krig. Ni kämpade med er tro och ert vittnesbörd för att ta emot och stödja den plan som framlades av Gud, Fadern. Ni visste att den var rätt och ni visste att Frälsaren skulle göra det han sade att han skulle göra, för ni kände honom! Det fanns inga neutrala andar i striden i himlen, och det kan inte finnas en neutral position nu, när val mellan rätt och fel ska göras. Jesus själv sade: ”Den som inte är med mig är emot mig.” (Matt 12:30) Ni stod vid hans sida! Ni var ivriga att ta ert uppdrag. Ni visste vad som skulle krävas av er. Ni visste hur svårt det skulle bli men var övertygade om att ni inte bara kunde utföra ert gudomliga uppdrag utan att ni kunde betyda något. Som en profet sade om er och er dag:

”I nära sex tusen år har Gud sparat er till att komma i den sista tiden före Herrens andra ankomst … Gud har till slutspelet sparat några av sina starkaste barn som ska hjälpa till att göra Riket segerrikt. Och det är där ni kommer in, för ni är den generation som måste vara beredd att möta er Gud.

Genom tidsåldrarna har profeterna sett fram genom tidens korridorer till vår tid. Miljarder avlidna och ännu ofödda har ögonen på oss. Var så säkra — ni är en utvald generation.”9

En återgång till dygden kan rädda en nation

När Petrus skrev sitt brev till de heliga sade han till dem att till tron lägga ”dygden”. (2 Petr 1:5) Tro utan dygd skulle snart försmäkta och dö, för utan dygd finns ingen renhet. Utan dygd finns ingen styrka. Utan dygd finns ingen andlighet. Det står klart att när ni en gång förstått vilka ni är, måste ni vara rena eftersom renhet föregår andlig kraft.10 Den kraft jag talar om är inte det slags kraft vi ser i världen. Den har inget att göra med berömmelse, ställning, utseende, kändisskap eller pengar. Den kraft och styrka jag talar om har allt att göra med dygd, som är kyskhet och sexuell renhet

Vi lever i en värld som bekymrar sig om renlighet och renhet — luftens renhet och miljöns renhet, vårt vatten och vår mat. På en del platser lagstiftar vi mot föroreningar och har till och med statligt finansierade miljöskyddsstyrelser för att se till att vi inte blir sjuka av föroreningar i luft, vatten eller mat. Men samhället tolererar moralisk förorening i form av pornografi på reklampelare, i tv, underhållning, internet och i andra media. Vi tolererar smuts som tränger in i våra sinnen genom sångtexter, musik och tal. I vissa avseenden är vi en biodynamisk generation som skapar renhet och kvalitet i våra liv, men ändå förorenar vi vår moraliska vävnad. Jag tror att bristen på dygd i vårt samhälle är direkt orsak till många av våra sociala, ekonomiska och demokratiska problem. Jag tror att trons och familjens upplösning och ekonomisk oro är direkt relaterade till bristen på moral i vårt samhälle. Och jag tror att en återgång till dygden kan rädda en hel nation.

Vi kräver en social reform, men det som verkligen behövs är en moralisk reform — en kallelse till återgång till dygden. Och om vi som fått så mycket, till och med Jesu Kristi återställda evangelium, inte leder världen i en återgång till dygden, vem gör det då? Ni var ledare i föruttillvaron och stod för allt som nu hotas i samhället. Ni som förbereder er för att påverka varje sektor av samhället, de unga vuxna i Jesu Kristi Kyrka av Sista dagars Heliga, kan och måste leda denna återgång.

Under de kritiska dagarna av andra världskriget väckte Winston Churchill de allierade med orden: ”Ni frågar, vad är vårt mål? Jag kan svara med ett ord: Seger. Seger till varje pris, seger trots all rädsla, seger, hur lång och svår vägen än blir, för utan seger kan vi inte överleva.”11 Unga män och unga kvinnor, jag upprepar de orden, för ni deltar i ett krig, och jag vill parafrasera Winston Churchills ord till er: Ni frågar, vad är vårt mål? Jag kan svara med ett ord: Dygd. Dygd till varje pris, dygd trots allt motstånd, dygd, hur lång och svår vägen än blir till omvändelse, för utan dygd kan vi inte segra.

I Mormons bok känner vi Helaman och hans unga krigare för deras dygd och deras tilltro till sina mödrars vittnesbörd. De var ”alltid trofasta i allt som blev dem anförtrott”. (Alma 53:20) De höll sina förbund och de kämpade för att se till att deras föräldrar också kunde hålla sina förbund. Seger var deras mål och dygd var deras styrka.

Mormon skrev till sin son Moroni om det förfallna samhälle han levde i. Han skrev att de hade blivit så omoraliska att de inte värderade ”det som var kärare och dyrbarare än allt annat … kyskhet och dygd”. (Moroni 9:9) Kan det vara så att vi nått den punkten i vårt samhälle? I en gången tid blev de som överträdde kyskhetens lag märkta med en röd bokstav. Nu tycks den brännmärkningen vara förbehållen de kyska.

Vad kommer er generation att bli känd för? Blir ni ihågkomna som den toleranta generationen, konsumentgenerationen, generation X eller Y? Blir ni kända som en generation som förleddes att leva virtuellt i stället för dygdigt? Eller minns man er för er renhet och dygd och för ert mod och er styrka i att leda resten av världen i en återgång till dygden — en återgång så märklig att själva renheten i ert liv och styrkan i er övertygelse förändrar samhället och förändrar världen?

Ni förbereder er för Frälsarens återkomst. Ni måste sky synden och måste nu bereda er att bli ”mer mogen för himlen”.12 Det har profeterats att en kommande dag ska människor i alla nationer säga: ”Kom, och låt oss dra upp till Herrens berg … Och han skall undervisa oss om sina vägar, och vi skall vandra på hans stigar. Ty från Sion skall lagen utgå.” (2 Nephi 12:3) Blir ni den generation som leder denna uppstigning?

Var dygdens väktare

För att bli det, måste vi alla bli dygdens väktare. Unga kvinnor, vakta er personliga dygd. Den är som Moroni sade ”kärare och dyrbarare än allt annat” (Moroni 9:9), och det är ni också. Ni är Guds döttrar. Ni bär inom er den heliga förmågan att skapa liv och bli mödrar till vår himmelske Faders utvalda och rena andar. Det är en av Guds största gåvor till sina dyrbara döttrar. Vakta den gåvan genom att leva efter normerna, klä er och handla värdigt och förbli dygdiga. Bevara er kraft genom renhet i tanke och handling. Låt inte någon handskas med era gudagivna gåvor. Genom att handla så, kommer ni, era familjer och kommande generationer att stärkas och välsignas.

Och ni unga män är också dygdens väktare. Ni bär prästadömets kraft — kraften att välsigna och handla i Guds ställe här på jorden. Herren har sagt till alla prästadömsbärare: ”utöva dygd och helighet inför mig.” (L&F 38:24) Vakta er personliga dygd, era tankar, vad ni ser, vad ni säger och vad ni gör. Tillåt inte pornografi att förminska er personliga kraft. Förbli rena så att ni kan utöva prästadömets kraft som Gud har anförtrott er. Moroni sammanfattade den forntida profetiska undervisningen om dygd när han sade till oss: ”Var visa under er prövotids dagar. Avkläd er all orenhet. Be inte om något för att slösa bort det på era begär, utan be med orubblig fasthet om att ni inte skall ge efter för någon frestelse, utan om att ni skall tjäna den sanne och levande Guden.” (Mormon 9:28)

För en del år sedan sprang jag tidigt på morgonen dagen före Thanksgiving med en grupp kvinnor. Vi kallade det vårt tacksägelselopp och medan vi sprang ropade vi till varandra sådant som vi var tacksamma för. Och jag hade just sagt att jag var tacksam för en stark och frisk kropp när jag halkade på en isfläck på gatan. När jag försökte resa mig, förstod jag att jag skadat mig illa. Jag visste att jag brutit benet strax ovanför vristen — jag säger inte hur jag visste det, för jag skulle svimma här och nu. Min man sade att om jag varit NFL-spelare i amerikansk fotboll skulle jag ha hamnat på nyhetsplats den kvällen.

När jag låg där på gatan i den tidiga morgonens skuggor och väntade på att hjälp skulle anlända, såg jag en bil i hög fart på väg rakt emot mig där jag låg. Bilen bromsade häftigt in och en man hoppade ut. Han sade att han hade trott att jag var en sopsäck som låg mitt på gatan och att han nästan kört förbi den. Jag frågade om han var medlem i kyrkan och han svarade att han var det. Jag frågade om han kunde ge mig en välsignelse för det gjorde så ont att jag inte visste hur länge jag skulle kunna ligga i den ställningen. Han tvekade och sade sedan: ”Jag kan inte. Det är bäst du väntar tills din man kan göra det.” Så steg han in i sin bil och körde iväg.

När jag kom fram till sjukhuset rullade man in mig i ett litet rum på akuten där jag väntade på att bli förd till operationssalen. När de drog undan förhänget till det lilla båset, så var min man där med alla våra fem söner. När de stod omkring mig och lade händerna på mitt huvud kände jag deras renhet, kraft och styrka. Unga män, prästadömets män, håll er rena så att ni kan utöva prästadömets kraft när som helst. Den dagen välsignades jag med kraften i deras prästadöme som de utövade med dygd och helighet.

Förbli dygdiga i en förgiftad värld

Jag är övertygad om att en dygdig ung kvinna eller ung man, ledd av Anden, kan förändra världen! Men innan vi kan förändra världen måste vi förändra oss själva. President Boyd K Packer sade att vi lever i en ”miljö som blivit giftig, som förgiftar anden”.13 Så vad kan vi göra just nu för att förbli dygdiga i en förgiftad värld?

Först: Omvända oss. Jag är helt medveten om att det finns de som lyssnar nu som inte känner sig dygdiga eller som begått misstag. Det är därför en återgång till dygden är så viktig. Du måste veta att du kan återvända. Du kan förändra dig.

Om jag var på väg åt fel håll mitt i ett maraton och insåg mitt misstag, skulle jag då fortsätta? Jag skulle genast vända om! Varför? För att jag skulle förlora dyrbar tid och energi och kraft, och det skulle bli mycket svårare för mig att springa hela loppet på grund av extrasträckan och den längre tiden. Jag skulle inte fortsätta åt fel håll för hur länge jag än sprang där, skulle jag aldrig nå målsnöret. Men hos många som begått något moraliskt fel envisas en liten röst med att säga: ”Du sumpade chansen. Du kan inte ändra dig. Ingen får ju heller någonsin reda på det.” Till er säger jag: Tro det inte. ”Satan vill att ni ska tro att ni inte kan ändra er, men det är absolut inte sant.”14 En återgång är alltid möjlig tack vare Frälsarens försoning. President Monson har sagt till oss alla som begått misstag: ”Om någon av er har halkat åt sidan finns det personer som vill hjälpa er att återigen bli rena och värdiga. Er biskop eller grenspresident är ivrig och villig att hjälpa, och kommer att med förståelse och medkänsla göra allt i sin makt att hjälpa er under omvändelseprocessen, så att ni än en gång kan stå i rättfärdighet inför Herren.”15

En del av er har varit utsatta för övergrepp och andra syndiga handlingar. Som Moroni sade, har ni berövats ”det som är kärare och dyrbarare än allt annat, … kyskhet och dygd”. (Moroni 9:9) Så vet att tack vare Frälsarens försoning är ett helande möjligt. Du kan inte klandras, för du har inte syndat och omvändelse krävs inte. Frälsaren led inte bara för våra synder och ofullkomligheter. Han tog också på sig våra sorger. (Se Alma 7:11.) Genom sin oändliga försoning ska han hela dig och ge dig frid. Spring till honom. Tack vare Frälsarens försoning ska Gud, Fadern höra dina böner. Han ska svara genom den Helige Anden och andra som du möter på din väg.

Jag är så tacksam för den läran och för omvändelsens princip. Utan den skulle ingen av oss kunna återvända till vårt himmelska hem ren och värdig att vistas hos Gud, Fadern och vår Frälsare Jesus Kristus. Jag är tacksam för återställelsen av prästadömets kraft i vår tid som gör att vi kan få den hjälp vi behöver för att återgå till dygden. Den här kraften gör också att vi kan hålla oss ”obefläckade av världen” (L&F 59:9) när vi värdigt tar del av sakramentet. Varje vecka när vi förnyar våra förbund lovar vi att hålla hans bud och ta på oss hans namn och alltid minnas honom. Och han i sin tur lovar att vi alltid kan ha hans Ande hos oss. (Se L&F 20:77, 79.) I en värld som är så lockande och frestande är det nödvändigt för var och en av oss att vi tar emot, känner igen och litar på den Helige Andens ledning. Denna förunderliga gåva visar oss alla ”allt vad [vi] bör göra”. (2 Nephi 32:5) Det är ett absolut löfte eftersom den Helige Anden är medlem av Gudomen. En del av hans uppgifter är att undervisa, vittna, trösta och varna. Den dyrbara gåvan renar och helgar också. Så den Helige Anden och dygden är oupplösligt förenade. Vi kan bli renade ”genom eld och genom den Helige Anden”. (2 Nephi 31:17) När det händer har vi ”inte längre … någon benägenhet att göra ont, utan att ständigt göra gott”. (Mosiah 5:2)

För det andra, var noga med ert val av vänner. I dagens teknologiska samhälle kan vi tillbringa mer tid med icke mänskliga kamrater än med våra vänner. Vi är kanske noga med våra mänskliga kamrater, men tänker ibland inte så mycket på annat sällskap som vi låter påverka oss. Media av alla slag kan ha stark social påverkan. Vi har alla fått tre dyrbara gåvor för jordelivet. Det är vår kropp, vår fria vilja och vår tid. Om Satan kan locka oss att använda vår tid slarvigt eller improduktivt, eller, ännu värre, omoraliskt, och sedan få oss att tro att det vi gör enskilt inte rör någon annan, så segrar han återigen. ”Vi [måste söka] efter allt som är dygdigt, älskligt, prisvärt och gott.” (Trosartiklarna 1:13)

Sök dig dygdiga vänner, inte virtuella vänner. Kom ihåg att ”dygd älskar dygd, ljus håller sig till ljus”. (L&F 88:40) Det skriftstället talar om relationer. När du söker vänner och en evig äktenskapspartner räcker det inte med att göra en lista över allt det du söker hos en annan eller hos en evig kamrat. Du måste vara din lista, alltid och i allt och överallt.

För det tredje, lägg dig i hårdträning. När man tränar för ett maraton måste man ha en strikt träningsplan för att klara hela loppet. Detsamma gäller för livet. Vi springer vårt livs lopp och måste ha en strikt träningsplan. Komponenterna för framgång i den här planen är sådant vi måste göra varje dag, utan uppehåll, för att inbjuda Anden som följeslagare i vårt liv. De är olika för olika människor, men dagliga böner ingår alltid. Vår Fader i himlen hör våra böner och han besvarar dem. Jag vittnar om att det är sant. Vår uppgift är att vara där vi kan höra och känna igen svaren.

Sträng träning innefattar också daglig läsning av Mormons bok. Joseph Smith sade att ”en människa genom att följa dess bud kan komma närmare Gud än genom någon annan bok”.16 Mormons bok stärker din tro på Jesus Kristus och det är genom din tro som du kan motstå frestelser. Den uppteckningen är till för dig och din generation. Och läsning, om så bara fem minuter om dagen, förändrar ditt liv. Jag vet att det är så, för jag har gjort det, liksom tusentals andra. Tänk vilken förändring på fem år om vi alla i kväll åtar oss att göra det, till och med bara fem minuter varenda dag.

Slutligen, le! Och när ni ler, kom ihåg vilka ni är. Ni är söner och döttrar till vår himmelske Fader. Han känner er. Han vet vad ni heter. Han har förtroende för er och älskar er. Så le! Det här är bara grundläggande träning, men det måste ske varenda dag.

Sträva framåt — bli inte missmodig!

Får jag bara lägga till ett förslag på listan: ”Sträva framåt med ett fullkomligt klart hopp.” (2 Nephi 31:20) Tappa inte modet! Din resa medför påfrestningar ibland, och det blir inte alltid lätt.

Under mina studier av skrifterna har det blivit allt tydligare för mig att Herren tar sina utvalda utanför bekvämlighetszonen gång på gång och undervisar dem om det som verkligen är viktigt. Under första delen av sin färd hamnade till exempel jarediterna på en strand och stannade där i fyra år. De var verkligen i en bekvämlighetszon! Ja, de hade de hade det så bra att de glömde att åkalla Herren, men Herren hade något annat i beredskap åt dem. Han tillrättavisade Jareds bror i tre timmar. Han berättade i förväg att nästa del av färden skulle bli svår — att de skulle hamna i havets djup och drivas av vindarna. Men han lugnade honom också med fem vackra ord: ”Jag förbereder er inför detta.” (Ether 2:25) Herren förbereder dig och han bereder en väg för dig!

Ibland tror jag att vi gravt underskattar de stora välsignelser vi kunde få och den kunskap vi kunde inhämta om vi är villiga att gå utanför vår bekvämlighetszon. Det var kanske därför som Nephi påpekade:

”Ve den som är förnöjd i Sion!

Ve den som ropar: Allt är väl!

Ja, ve den som hörsammar människobud och förnekar Guds makt och den Helige Andens gåva!” (2 Nephi 28:24–26)

Det har sagts att vi håller på att bli en generation av åskådare och kritiker. Låt mig läsa upp ett favoritcitat. Jag har det på min spegel. Det lyder: ”Det är inte kritikern som räknas. Inte den som påpekar hur den starke snavar eller att den som gör något kunde ha gjort det bättre. Äran tillfaller den man som faktiskt befinner sig på arenan, vars ansikte märkts av damm, svett och blod, som frimodigt strävar framåt, som felar och kommer till korta om och om igen, för det finns ingen ansträngning utan misstag och tillkortakommanden --- men som verkligen strävar att utföra något, som känner den stora entusiasmen, den stora hängivenheten, som hänger sig åt en värdig sak, som i bästa fall till slut får erfara den stora bedriftens triumf, och som i sämsta fall, om han misslyckas, åtminstone misslyckas då han utövar stort mod, så att han aldrig behöver ta plats bland de kalla och svaga själar som varken erfor seger eller nederlag!”17

Var inte bara åskådare eller kritiker. Så gjorde du inte i föruttillvaron. Du var inte neutral då. Du stod fast. Tillåt inte just de röster som ropar om tolerans att inte tolerera dig eller din åsikt. Det här är arenan där allt du försvarade och valde då äger rum nu. Bli inte trött, vilseledd eller oförmögen! Var villig att gå utanför din bekvämlighetszon och ”sträva framåt med … fullkomligt klart hopp”. (2 Nephi 31:20)

Veckla ut ditt baner för dygd

Över hela världen förkunnar unga sista dagars heliga kvinnor sitt åtagande att hålla sig rena och kyska. Unga kvinnor har tillsammans med unga män bestigit berg och vecklat ut sina personliga baner med åtagandet att återvända till dygden och hålla sig rena och kyska. Vill ni förena er med dem? Begrunda ert personliga baner. Vad skulle du skriva på ditt baner om det var ditt enda eller sista budskap till världen? Hur skulle ditt baner se ut?

I en annan tid, på en annan plats vecklades ett annat baner ut. Det gjordes av en modig man, Moroni, som var hängiven rättfärdighetens sak. Det samhälle där han levde var i uppror. Längtan efter makt och rikedom och status hade fått vissa av de starkaste och mest beslutna att, som det står i Mormons bok, ”gradvis förgiftas”. (Alma 47:18) Med andra ord: De som från början var fast beslutna att inte kompromissa övertalades långsamt att göra just det. Alexander Pope uttryckte vad det innebär att bli ”gradvis förgiftad” på detta sätt:

Lasten är ett vidunder så rysligt
att ett ögonkast räcker för att avsky honom.
Men har vi väl vant oss vid hans anblick
börjar vi fördra, sedan tycka synd om, sedan omfamna honom.18

Det var i detta klimat som Moroni vecklade ut sitt baner — frihetsbaneret — och kallade till försvar av familjer, av kvinnor och barn, och av religionen och Gud. Han var inte neutral. Han var inte passiv. Han var inte tolerant. Han hade rätt! Han gick djärvt framåt. Skriften beskriver Moroni med ord som jag tycker passar in på många av er: ”Om alla människor hade varit, och vore, och alltid skulle vara som Moroni, se, då skulle själva helvetets krafter ha skakats för evigt, ja, djävulen skulle aldrig få makt över människobarnens hjärtan.” (Alma 48:17; se även Alma 46:12–13, 18, 21.)

Ni är baneret! Era liv av renhet och dygd är baner som ska få jordens nationer att se uppåt — att komma till templet. När ni håller er dygdiga får ni ledning av den Helige Anden och er personliga dygd gör att ni kan komma till templet ofta. Om du inte har en rekommendation, så är det dags nu att bli värdig att få en. Det är er uppgift. Templet blir till styrka och beskydd för er i en mörknande värld, och det blir ett baner inte bara för er utan för nationerna. Ett återvändande till dygden är ett återvändande till templet, och ett återvändande till templet är ett återvändande till Frälsaren.

Dygd för med sig evighetens välsignelser

För fyrtioett år sedan knäböjde jag vid ett altare i Salt Lake-templet och ingick ett förbund med denna underbara man på förhöjningen bredvid mig. Det beslutet har varit avgörande för mig under de årtionden som följt. Vad jag försöker säga till er är: Var där! Bli inte vilseledda nu! Glöm inte vilka ni är! Och låt ingenting hindra er från att få de välsignelser som väntar er i Herrens heliga tempel.

Jag känner mig manad att läsa ur Läran och förbunden 121:45–46. Det är till dem som är kallade och utvalda och som modigt härdar ut Det är till er i de här svåra tiderna liksom till Joseph Smith och de heliga i de svåra dagarna för den unga kyrkan: ”Pryd ständigt dina tankar med dygd. Då skall din självtillit växa sig stark i Guds närhet, och … den Helige Anden skall vara din ständige ledsagare.”

När vi är dygdiga har vi löftet att stå med tillförsikt i hans närhet — heliga och lika honom. Vi är lovade prästadömets kraft, själva gudaktighetens kraft, eftersom vi är dygdiga! Vi är lovade den Helige Anden som ständigt sällskap, som vittnar, leder, varnar, tröstar och helgar. Och slutligen är vi lovade att vi ska få evigt liv, den största av alla Guds gåvor. Vi blir gudar som lever gudomliga liv när vi är dygdiga. Vi blir lika honom — rena som han är ren.

Resan till Sion — de renhjärtade — kräver allt ni och jag har. Jag ber att vi alla ska ha önskan och styrkan att gå utanför vår bekvämlighetszon och förbereda oss för livets lopp, att vi liksom Agnes Caldwell ska sträcka oss uppåt och ta Mästarens hand. Hans löfte gäller oss alla: ”Jag skall gå framför ert ansikte. Jag skall vara på er högra sida och på er vänstra, och min Ande skall vara i era hjärtan och mina änglar runtomkring er för att upprätthålla er.” (L&F 84:88) Jag vittnar om att vår Fader i himlen och hans Son Jesus Kristus lever och att de ska förbereda oss för det stora verk som ska ske i Herrens heliga tempel som förberedelse, inte bara för Frälsarens ankomst utan för vår eviga upphöjelse. Och jag säger detta i Jesu Kristi namn, amen.

© 2009 Intellectual Reserve, Inc. Med ensamrätt. Engelskt original godkänt: 10/08. Godkänt för översättning: 10/08. Originalets titel: Zion Is the Pure in Heart. Swedish. PD50013476 180

^