• • MP3
• • MP4
  • Windows Media (WMV)

Biskop H. David Burton,  “Livets väg” 

KUV:s brasafton för unga vuxna • 2 maj 2010 • Brigham Young-universitetet–Hawaii

Aloha, bröder och systrar! Syster Burton och jag är glada över att få tillbringa några minuter med er denna vackra sabbatsdag här på Brigham Young-universitetet–Hawaii, tillsammans med unga vuxna från många nationer. Det är spännande att se och uppleva alla de kulturer som representeras på skolan och i den här publiken. Vi önskar att vi personligen kunde titta in hos alla de andra åhörarna i stavscentrer och institut runtom i världen och se vilka som har samlats för att ta del av den här utsändningen.

Jag tycker om klangen i och betydelsen av ordet aloha! Ni kanske vet att aloha på hawaiianska betyder många olika saker, som tillgivenhet, kärlek, frid, medlidande, sympati, medkänsla, barmhärtighet, vänlighet eller nåd. Under de senaste 150 åren har det också använts med samma innebörd som orden hej och hej då. Det blir en förtjusande allmän hälsnings- och avskedsfras med stor känsla.

Vi lever i en tid med skiftande värderingar

Begreppet aloha är så viktigt på Hawaii att ”aloha-andan” har fastställts och tagits med i staten Hawaiis stadgar. Aloha innebär att man visar värme och tillgivenhet utan tvång. Det innebär att man uppmärksammar varje persons betydelse för samhällets kollektiva existens. Det innebär också att man hör det som inte sägs, ser det som inte kan ses, och vet det som ingen kan veta.1 Aloha-andan omfattar vackra evangelieprinciper. Principer som tro, principer som omfattar begreppet att inte döma så att man själv inte blir dömd (se Matt 7:1). Den betonar individens betydelse och medkänsla. Visst skulle det vara underbart om hela världen till fullo anammade aloha-andan?

Nyligen talade general David H. Petraeus vid Brigham Young-universitetet–Provo. Han visade sin underbara humor när han inledde talet med att ange tio anledningar till att utexaminerade elever från Brigham Young-universitetet blir bra soldater. Några av anledningarna var: ”Det är inget problem om de inte vet vilken grad någon har. De kallar dem bara broder eller syster den och den.” ”De tar aldrig bondpermission. De säger bara att de är mindre aktiva.” ”De intar snabbt ett anfallsmål om man talar om att förfriskningar kommer att serveras.” ”De har innovativa idéer om hur man tar hand om rebeller — som att ge dem hemlärare.” Och slutligen, och kanske allra viktigast: ”De är världens mest pålitliga chaufförer.”2 Det är ganska uppfriskande att få le åt ens egenheter.

Det är en enastående förmån att vara söner och döttrar till en levande himmelsk Fader, och att ha fått möjligheten att kommunicera med honom och därigenom nedkalla hans Ande i våra möten och i vårt personliga liv. Jag är säker på att vi alla inser att det är stor skillnad på att be en liten bön och att verkligen be. Det har sagts att sankt Augustin gav följande råd: ”Be som om allt beror på Gud. Arbeta som om allting berodde på dig.”3 Ett gammalt ordstäv jag tycker mycket om lyder: ”Om du går ner på knä ofta står du mer rakryggad.” Jag tycker det är helt otroligt att en federal domare i Förenta staterna för några dagar sedan fastställde att det är okonstitutionellt att ha en nationell bönedag.

I många delar av världen, även Förenta staterna, är det okonstitutionellt eller mot lagen att be i offentliga sammanhang eller visa religiösa symboler offentligt. Med tanke på detta tycker jag att följande ej så kända faktum är mycket intressant: I Washington D.C. får det aldrig uppföras en byggnad av något slag som är högre än Washingtonmonumentet. Monumentet i aluminium är ca 170 meter högt. Högst upp på monumentet står några få ord inristade i aluminiet som få kan se, de latinska orden Laus Deo. Laus Deo! Två till synes obetydliga, ouppmärksammade ord högst upp, som blickar ut över huvudstaden i ett viktigt land. Vad betyder de här latinska orden som består av fyra stavelser och sju bokstäver? De betyder helt enkelt ”Prisa Gud”. Flera andra hänvisningar till gudomen eller vår Fader i himlen pryder denna praktfulla konstruktion.

Prisa Gud! Laus Deo! När vi individuellt och kollektivt prisar vår kärleksfulle Fader i himlen, må vi då minnas den sanna aloha-andan medan vi ber honom om visdom och omdöme och när vi uttrycker uppskattning till honom för den godhet och den barmhärtighet han visar som en vis och kärleksfull himmelsk Fader. President Thomas S. Monson påminner oss ofta om att ”när vi kommer ihåg att var och en av oss bokstavligen är en son eller dotter till Gud, är det inte svårt för oss att nalkas honom i bön. Han känner oss, han älskar oss, han har vårt bästa för ögonen.”4

Abraham Lincoln, USA:s sextonde president, har citerats enligt följande: ”När jag förbereder mig för att tala till folket använder jag två tredjedelar av tiden till att tänka på vad de vill höra och en tredjedel till att tänka på vad jag vill säga.”5 Med hjälp av Lincolns förberedelsemetod har jag bett och våndats över vad ni kan tänkas vilja höra och vad ni kan behöva höra och vad det är jag ska försöka meddela er. Jag har försökt sätta mig in i er situation och föreställa mig hur det är att gå den väg ni går år 2010. Jag antar att många av er med rätta kan fråga: ”Vad vet den här mannen som är 50 år äldre än oss om det som ungdomar ställs inför i dag?” Det är en utmärkt och mycket lämplig fråga! Svaret är förmodligen: ”Inte särskilt mycket när det gäller de vardagliga aktiviteterna och frestelserna och allt som ni går igenom.” Det finns emellertid viktiga aspekter av vårt liv som är konstanta, som alltid har varit konstanta och som aldrig kommer att ändras. Kanske kan mina år av erfarenhet ge viss trovärdighet åt några observationer jag gjort i livets hårda skola. När jag rådfrågade mina barnbarn i collegeåldern om vad de tyckte jag skulle tala om, fick jag följande svar: ”Farfar, håll det enkelt.” ”Farfar, säg som det är.” Och kanske det allra viktigaste: ”Farfar, snälla, prata inte så länge.” Jag ska göra mitt bästa för att uppfylla deras mycket stora förväntningar.

Får jag framföra några iakttagelser som kan vara självklara för oss alla i stort sett? Vi lever i en tid när stor förvirring råder mellan världens nationer och kulturer, vilket leder till konflikt. Människans framtid är osäker. Alltför ofta överväldigas många ungdomar av rädsla. Många tappar tron på Herren Jesus Kristus, och för många andra är hopp bara en flyktig dröm. Satans oändliga jakt på människornas hjärta och själ fortsätter oförminskad. Den så kallade ”X-generationen” är lite osäker och kanske lite förvirrad på grund av alla de olika signalerna som samhället i stort sänder ut.

Vi vet vilken väg vi måste ta

Efter att ha tänkt över vad jag kunde säga, och frågat Herren, viskade Anden, ja till och med ropade: Ungdomarna i kyrkan behöver försäkras om att de bokstavligen är söner och döttrar till en kärleksfull, omtänksam och välvillig Fader i himlen. De behöver försäkras om att tro på Herren Jesus Kristus är viktigt. De behöver få veta att det absolut inte finns någon anledning att vara rädd eller misströsta om vi följer Herrens ord. De behöver veta att hopp är och kan bli en verklighet och att det finns ett överflöd av möjligheter, och att lydnad är en förutsättning för lycka — att livet har ett stort och evigt syfte och att Satan och hans anhängare kommer att tystas. Jesu Kristi evangelium är sant. Det finns profeter i landet.

Jag delar uppfattningen att glaset verkligen är halvfullt i stället för halvtomt. Mina unga vänner, det är en underbar tid vi lever i. Vi har ett stort uppdrag att utföra och ett gudomligt mål. Allt detta och mycket mer vet vi för att vi har välsignats med att förstå vår himmelske Faders plan, planen som han särskilt har utformat för vår lycka när vi till fullo hänger oss åt Jesu Kristi evangelium.

Charles Dodgson, en engelsk författare, matematiker och logiker under artonhundratalet med pseudonymen Lewis Carroll, skrev Alice i Underlandet och fortsättningen Alice i spegellandet. Han var också känd för sina många koncisa citat, bland annat: ”Om du inte vet vart du är på väg spelar det ingen roll vilken väg du tar.”6 Samma tanke uttrycks i den tankeväckande dikten av Robert Frost, ”The Road Not Taken”:

”Två vägar delade sig i en gulnad skog,
båda lockade mig och drog.
Den första vägen tittade jag på
och insåg att jag måste välja bland de två,
fast båda tycktes vara inbjudande nog.

Se’n såg jag på den andra, lika färgrikt grann,
men ändå inte alldeles likadan,
för den såg mindre trampad ut;
gräset lyste grönt till vägens slut —
men inte mycket skilde dem från varann.

Båda frestade den där morgonen
med gula löv som skulle multna sen.
Jag sparade den första till en annan dag
men djupt inom mig visste jag
att jag knappast skulle komma hit igen.

Nu kan jag berätta om vägen jag gick
innan jag hade en riktig överblick:
Två vägar delade sig, och jag
valde den minst trampade en höstlig dag —
och det oändliga konsekvenser fick.7

Eftersom vi har välsignats med kunskap om Guds plan för hans eviga barns lycka, vet vi sista dagars heliga vilken vår slutliga destination är eller vilken väg vi ska ta för att komma dit i säkerhet. Vi vet vart vi är på väg eftersom vi vet varifrån vi kom och vart vi ska gå.

Guds plan är en lycksalighetsplan

En kort översikt över vår himmelske Faders plan kan vara till hjälp. Vi är alla Guds barn och vi levde innan vi kom till den här jorden. Planen är utformad för att ge odödlighet och evigt liv. Det fanns bara en evig plan och när Fadern presenterade den planen ropade vi alla av glädje. Det var en plan som presenterades av Gud själv. Det fanns inga andra planer, vilket vi ibland leds till att tro. En del av planen var att det skulle finnas olika kön. Detta var faktiskt en mycket viktig del av planen. Planen fastställdes innan världen skapades och gjorde det möjligt för alla att upphöjas. Familjen är instiftad av Gud och är av största vikt i planen. Vår himmelske Fader talar till sina barn genom levande profeter. Templen och de frälsande förrättningarna anknyter oss till evigheten. Planen krävde att någon skulle visa oss vägen och vara vår förespråkare inför Fadern. Frälsaren, Jesus Kristus, erbjöd sig i enlighet därmed och offrade sig så att vi skulle kunna ha friheten att handla av oss själva. Lucifer (eller Satan) gjorde uppror och ville införa tvång i stället för handlingsfrihet för Guds barn. Vi ropade också av glädje när Jesus Kristus valdes och vi fick möjlighet att komma till jorden, få en kropp, samla på oss erfarenhet och visa vad vi går för.

Medan vi vandrar längs livets väg förväntas vi följa reglerna och vägskyltarna som finns där. Alma, en profet i Mormons bok, sade: ”Därför gav Gud dem bud, efter att ha tillkännagivit återlösningsplanen för dem, för att de inte skulle göra ont, då straffet för detta var en andra död, vilket var en evig död gällande det som tillhör rättfärdigheten. Ty för sådana kunde återlösningsplanen inte ha någon kraft, eftersom rättvisans verk enligt Guds ojämförliga godhet inte kunde omintetgöras” (Alma 12:32).

Om vi är lydiga och troget håller fast vid ledstången av järn och färdas längs den föreskrivna vägen kan vi förvänta oss den stora och härliga möjligheten att få komma tillbaka och bo för evigt hos vår Fader i himlen, och åtnjuta alla välsignelser han har fastställt åt dem som utexamineras från jordelivet med utmärkta betyg. Genom att hålla fast vid kyrkans normer kommer ni att uppleva större glädje i livet och vara bra exempel för alla omkring er. Jag citerar från tillkännagivandet om familjen: ”Största förutsättningarna för lycka i familjelivet finns då det byggs på Herrens Jesu Kristi lärdomar. Framgångsrika äktenskap och familjer skapas och bevaras genom principerna tro, bön, omvändelse, förlåtelse, respekt, kärlek, medkänsla, arbete och sund rekreation.”8 Intressant nog har de här enkla sanningarna, som grundas på vår himmelske Faders plan för lycka, i stort sett missförståtts av många som inte tillhör vår tro.

Vi behöver tid till att begrunda, tid till att studera, tid till att meditera och tid till att fundera över denna underbara plan. Vi behöver tänka på den glädje som vår Fader i himlen har i beredskap åt oss enligt sin plan för sina barn. Kom ihåg att Herrens plan är en plan för lycka. Jag tycker om hur president Gordon B. Hinckley uttryckte det: ”Vägen blir lättare, bekymren färre, sammanstötningarna mindre svåra om vi utvecklar ett glatt sinnelag.”9

”År 2007 intervjuade två stora amerikanska mediaorganisationer ungdomar mellan 12 och 24 år för att få veta vad som gör dem glada.

Undersökningarna gav många resultat, bland annat följande:

• • Ungdomar ’ser sina föräldrar som en viktig källa till trygghet och lycka.’

• • ’Ungdomar söker alltmer lyckan i andlighet och tro.’

• • ’Det börjar ske ett uppsving när det gäller intresset bland ungdomar för traditionella familjestrukturer.’

En av undersökningens resultatsammanfattningar löd: ’Studien visade att dagens ungdomar är mer traditionella än tidigare generationer och det var en överraskning att se till vilken grad ungdomarna med glädje ser fram emot äktenskap och familj.’”10

Vi kan lyckas med vår färd längs livets väg

Jag tycker om att resa, särskilt när det finns tillräckligt med tid att resa med bil över landet. Kanske kan ett reseexempel hjälpa oss att bättre förstå livets väg som vi alla färdas längs.

Som exempel har du bestämt dig för att resa från Vermont på USA:s östkust till San Francisco på västkusten och bara använda motorväg. Map Quest visar att den närmaste vägen är nästan 500 mil lång och tar omkring 48 timmar att köra med bil. Längs vägen finns det hundratals möjligheter att ändra riktning och ta en annan väg, och varje gång lägger du ytterligare några mil till resan. För att hjälpa dig att säkert anlända till din destination finns det vägskyltar, varningar, fartgränser, vägmarkeringar, och kanske till och med en GPS i bilen. Varje mil registreras av bilens vägmätare och resan mäts mil för mil och timme för timme. Ibland under resans gång är det nödvändigt att vila, fylla på bensin och ge näring åt kropp och sinne.

Under livets resa från födelsen till döden har vi också många val att göra. Våra framsteg mäts delvis av vår ålder och vad vi åstadkommit. Vi har skrifterna som ger oss vägledning, varningar, uppmuntran och en karta att forma våra liv efter. President James E. Faust sade ofta att Mormons bok ”är skriven för [vår] evangelieutdelning”.11 Jag tror han menade att Mormons bok är en instruktionsbok för hur man sätter ihop en lyckad resa genom livet. Precis som vi behöver lita på att informationen på vägskyltarna längs motorvägen stämmer, behöver vi har ett vittnesbörd om skrifterna.

Nephi påminde oss om varför skrifterna är viktiga för livets resa när han skrev för vår tids läsare:

”Och jag vet att Herren Gud skall helga mina böner för mitt folks bästa. Och de ord som jag har skrivit i svaghet skall göras starka för dem, ty de förmår dem att göra gott. De berättar för dem om deras fäder, och de talar om Jesus och förmår dem att tro på honom och att hålla ut intill änden, vilket är evigt liv.

Och de talar strängt mot synden i överensstämmelse med sanningens tydlighet. Därför skall ingen människa vredgas över de ord som jag har skrivit, utom den som har djävulens ande i sig”(2 Nephi 33:4–5).

Dessa är några av de sista ord Nephi skrev i sin del av Mormons bok. I de här två verserna anger Nephi minst fem anledningar till att vi ska studera skrifterna på samma sätt som vi skulle studera en vägkarta i förberedelse för en lång resa.

På liknande sätt förklarar den sista profeten som bidrog till Mormons bok hur vi kan få det välbehövliga vittnesbördet om att Mormons bok är sann när han påminner oss: ”Och jag uppmanar er att ni, när ni får dessa uppteckningar, frågar Gud, den evige Fadern, i Kristi namn, om inte dessa uppteckningar är sanna. Och om ni frågar med ett uppriktigt hjärta, med ärligt uppsåt och med tro på Kristus, skall han uppenbara sanningen om dem för er genom den Helige Andens kraft” (Moroni 10:4)

Tillvägagångssättet Moroni lägger fram är att för det första studera och för det andra ställa rätt fråga. I det här fallet är frågan inte om det är sant utan snarare om det inte är sant. För det tredje: Visa en uppriktig önskan att få veta sanningen. För det fjärde: Ha tillräckligt med tro för att lita på att din fråga blir besvarad. Och för det femte: Förbered dig för att ta emot ett svar från den Helige Anden.

Eftersom vår motorvägsresa tar oss genom stora städer med en labyrint av vägar i olika riktningar och tung trafik som susar förbi, är det lätt att ta fel väg och att köra vilse eller stoppas av en återvändsgata. Rädsla och panik kan komma när vi söker efter en trygg hamn eller den eftertraktade trygga vägen. Likadant, mina unga vänner, är det med livet: Vi kan bli vilsegångna själar, vi kan ge efter för frestelser och med tiden förlora siktet på vår ursprungliga destination.

Längs livets väg beredde en välvillig himmelsk Fader föreskrifter i sin underbara plan för de här avvikelserna. Han sände sin enfödde Son till att bli vår Återlösare och vår Frälsare. Var övertygade om att synd kräver botgörelse. Profeten Alma sade: ”Herren kan inte se på synd med den minsta grad av överseende” (Alma 45:16). Liksom försäkringen vi köper för att skydda vår bil om den blir skadad eller om vi blir betalningsskyldiga för något under resan längs motorvägen, kan vi, efter uppriktig och fullständig omvändelse, ta emot välsignelserna som är knutna till Jesu Kristi försoning. Han gav oss också gudomligt utsedda ”räddare” som vi kallar biskopar som hjälper oss att återigen hitta rätt kurs. Kom ihåg vad Herren har lovat: ”Om era synder än är blodröda, skall de bli snövita, om de än är röda som scharlakan, skall de bli vita som ull” (Jes 1:18). I den här tidsutdelningen har Herren förkunnat:

”Se, den som har omvänt sig från sina synder, han är förlåten och jag, Herren, kommer inte längre ihåg dem.

Härigenom kan ni veta om en människa omvänder sig från sina synder: Se, hon bekänner dem och överger dem” (L&F 58:42–43).

Om du har tagit en genväg eller avvikit från livets föreskrivna väg kan din underbara biskop hjälpa dig. Sök upp honom. Han älskar dig!

Medan vi färdas längs vägen finns det olika förvaltningsorgan som erbjuder sporrar och förmåner om våra fordon uppnår en viss standard. Det kan vara sådant som hur vi kör eller hur vi uppfyller säkerhetsföreskrifter. Ibland handlar det om viktbegränsningar. Självklart måste vi ha registreringsskyltar. Och på vissa platser ges olika förmåner om vi underskrider vissa nivåer när det gäller bensin. Om vi rättar oss efter reglerna och visar ansvarsfullhet kan vi få använda särskilda körfält för att undvika trafikstockningar, köra förbi tullbås eller få någon annan förmån.

Under livet förväntar sig vår Fader i himlen att vi ingår överenskommelser som vi kallar förbund. I alla tider har vår Fader i himlen handlat mot sina barn genom att ingå förbund med dem. Du minns att han ingick förbund med Adam, Abraham och Mose. Som en del av förväntningen att vi ingår förbund, ingår vi i dag dopförbund, vi ingår prästadömsförbund och vi ingår tempelförbund. Med ett gemensamt namn kallar vi dessa förbund för ”det nya och eviga förbundet”. Varje förbund som nämnts är knutet till en helig förrättning som är nödvändig för vår upphöjelse. När vi hedrar de heliga förbunden ger vår himmelske Fader oss sina välsignelser som han har lovat. Vi bör inte ta lätt på våra förrättningar och förbund.

Äldste Russell M Nelson påminde oss om vår himmelske Faders löfte: ”Det är hans hopp att vi ska få evigt liv. Vi berättigas till det genom lydnad mot förbunden och templets förrättningar — för egen del, för vår familj och våra förfäder. Vi kan inte fullkomnas utan dem. Vi kan inte önska oss in i Guds närhet. Vi måste lyda de lagar enligt vilka dessa välsignelser är utlovade.”12

Mina unga vänner, vi vet inte hur lång livets väg är, men det är bara genom att hålla ut till änden som vi blir fast förankrade i evangeliets mark. Det är genom att hålla oss i kyrkans huvudfåra, ödmjukt tjäna våra medmänniskor, leva ett kristuslikt liv och hålla de heliga förbunden som vi lyckas med att finna glädje inom ramen för vår himmelske Faders plan.

För att till fullo kunna glädjas åt en lång bilresa måste vi stanna ibland och titta på den lokala kulturen och sevärdheter. De gör oss mer medvetna, tillför krydda och förhöjer resan på andra sätt. Naturens under har skapats för att vi ska uppskatta och glädja oss åt dem, och om vi är observanta kan vi lära oss mycket.

För att lyckas navigera längs livets väg måste vi ta oss tid att tjäna och nå ut till andra. USA:s före detta första dam, Barbara Bush, sade: ”I slutet av livet ångrar man aldrig att man inte klarat ännu ett prov, vunnit ännu en rättegång eller gjort ännu en affär. Man ångrar tiden man inte tillbringade med sin make, sitt barn, en vän eller en förälder.”13

Precis som du behöver ett körkort för att köra bil behöver du en rekommendation för att kunna glädjas åt välsignelserna som ges när vi tjänar i Herrens hus.

Guds riktlinjer gör det möjligt för oss att lyckas

Albert Schweizer, en känd teolog, medicinsk missionär och filosof sade: ”Framgång är inte nyckeln till lycka. Lycka är nyckeln till framgång.”14 Lyckan kommer som ett resultat av att vi följer föreskrifterna i vår himmelske Faders eviga plan för sina barn. Under vårt dagliga liv bör vi tänka på vår skapelses gudomliga syfte.

För en kort tid sedan hjälpte en mycket klok mor i vår församling medlemmarna förstå varför Herren ger oss gränser för att hantera vårt liv. Under ett sakramentsmöte bad hon oss blunda och se en stillsam bild framför oss. Jag ska be var och en av er att göra detsamma. Blunda. Se denna vackra bild framför er: Det är en solig dag på en strand där vågorna sakta rullar in över den vita sanden. Det är vår, så sanden är inte alltför het. Du kan springa barfota och känna sanden mellan tårna. Det blåser en mild bris, perfekt för att flyga med drakar. Draken är hemmagjord, gjord av silkespapper, pinnar och tråd. Baktill sitter en färgglad svans som ger stabilitet. Du har valt din drake med stor noggrannhet. Det är en fin drake och du vill inte tappa bort den. Du vill också låta den flyga så högt som möjligt.

Håll nu upp draken och spring längs stranden. Låt vinden fatta tag i draken och föra den upp mot skyn. Den är lite ostadig i början så den dyker lite tills du får upp den högt nog för att fånga en stark vind. Sedan stiger den lätt uppåt medan du släpper ut tråden. Snart är den så högt upp att den ser ut som en prick på den vackra himlen.

Kan du se det? Kan du känna hur det drar i tråden när vinden tar tag i den gång på gång? Du kan få den att dyka. Du kan få den att snurra. Du kan få den att sväva runt genom att manipulera tråden. Den tunna, starka tråden kontrollerar och förankrar draken. Du tycker om att känna kontrollen och njuta av den vackra dagen.

Nu har jag en fråga till dig. Vad är det som håller draken uppe? Är det vinden? Det ser ju ut så. Nu ska jag be dig göra något som kanske är svårt. Klipp snabbt av tråden. Låt draken flyga iväg. Ge den friheten att flyga längre och högre. Vinden har säkerligen kontroll och för den i säkerhet.

Men vad händer nu när tråden klippts av? Draken börjar dyka, åka hit och dit och vänder så småningom ner mot marken. Vinden för den bort över marken medan den förlorar höjd och du ser den inte längre, men du vet att den så småningom kommer att falla till marken. Den vackra draken som du tillbringade så mycket tid till att tillverka svävar inte längre mot himlen utan har fallit till jorden och ingen vind kommer att lyfta upp den igen. Känner du dig besviken över förlusten?

Du kan öppna ögonen nu. Verkligheten är den att fastän det ser ut som om tråden kontrollerar draken så ger den faktiskt draken förmågan att sväva uppåt och bli det som det är meningen att den ska bli.

Jag har försökt måla en bild i ert sinne av en evangeliesanning som är nyckeln till vår frälsning. Draken representerar oss alla. Gud skapade oss i sin avbild och vi är vackra för honom. Han gjorde ett bra jobb, men han tvingar oss inte att göra något. Det han gav oss var ett starkt band till honom, som drakens tråd. Tråden representerar riktlinjerna för lycka och evigt liv som finns i hans underbara plan.

Fokusera på det slutgiltiga målet: Evigt liv

Varje resa har en början och ett slut, och vanligtvis gör vi några uppehåll längs vägen. Förhoppningsvis är motorstoppen och de mekaniska felen sällan förekommande. Var du än befinner dig på livets motorväg just nu, kan det vara till hjälp och klokt att objektivt utvärdera ditt andliga livs hälsa och vitalitet, precis som du skulle kontrollera lufttrycket i däcken och bensinnivån innan du påbörjade din bilresa. Om ditt andliga välbefinnande har ansatts av synd, förhalning, likgiltighet, lusta, droger, omoral eller någon annan åkomma, är det nu dags för förändring. Jag tycker om moder Teresas råd. Hon sade: ”Gårdagen är förbi. Morgondagen har ännu inte kommit. Vi har bara i dag. Låt oss börja.”15

Låt oss alla börja. Låt oss alla börja nu! Låt oss inte skjuta upp möjligheten att till fullo ta del av glädjen som kommer av att leva ett rättfärdigt och bidragande liv.

Under årens lopp har jag haft den stora förmånen att spela golf vid olika tillfällen, med Jack Nicklaus, Johnny Miller, Mike Weir och Arnold Palmer. De här männen är mycket imponerande och utmärkta golfspelare. En till synes oviktig händelse inträffade medan jag spelade med Arnold Palmer som har haft en varaktig och djupgående inverkan på mig. Några av er kanske kommer ihåg den här incidenten från min mission i Australien som jag har berättat om tidigare.

När vi hade slagit ut stod jag nära Palmer medan hans unge caddie beskrev några av problemen med hålet som vi skulle nå. Samtalet lät ungefär så här:

Den unge caddien till Palmer: ”Nära greenen till vänster finns det en liten bäck som inte syns och de har låtit gräset till höger växa 5 centimeter längre än resten.”

Palmer till caddie — bestämt, koncist, men vänligt: ”Unge man, inrista inte i mitt sinne vad som finns till vänster och vilka problem som kan uppstå till höger. Den enda information som är viktig är avståndet mellan bollen och flaggpinnen.”

Jag är rädd att vi alltför ofta i livet fokuserar på vad som finns till vänster och vad som kan hända till höger i stället för på vad som finns rakt fram. Tidigare hälso-, utbildnings- och välfärdsministern John W. Gardner påpekade: ”Det vi har framför oss är en mängd stora möjligheter som är förklädda till olösliga problem.” 16 Att lösa våra andliga problem är en möjlighet vi alla kan lyckas med.

Det har sagts att ”det vi gör här i livet kommer att ge eko i evigheten”.17 Mina unga vänner, må vi framgångsrikt färdas längs livets motorväg och få ta emot den glädje som vi upplever när vi till fullo engagerar oss i vår himmelske Faders plan för oss. Det är en underbar tid att leva!

Jag uttrycker min kärlek och respekt till var och en av er och nedkallar himlens välsignelser över er, att ni må välsignas med glädje medan ni trofast följer Guds plan, att ni må välsignas med att kunna urskilja vad som är gott och sky det som är ont, att ni må ha förmågan och få uppleva varaktig glädje av att tjäna i hans rike och lyckas i er yrkesmässiga eller utbildningsmässiga strävan.

Jag vet att Jesus lever. Jag vet att han är vår Frälsare. Jag vet att han sonade våra synder. Jag är tacksam för att han är vår förespråkare inför vår Fader i himlen. Jag vet att skriftens ord, och särskilt Mormons bok, ger oss vägledning i vårt liv så att vi kan klara av livets resa och återvända till vår Fader i himlen med ett fullt mått av glädje. Jag är tacksam och uttrycker min tacksamhet för levande profeter. Jag vet att vi i dag är välsignade med en levande profet, Thomas S. Monson. Allt det här vet jag och vittnar jag för er om i Jesu Kristi, vår Återlösares och Frälsares heliga namn, amen.

© 2010 Intellectual Reserve, Inc. Med ensamrätt. Engelskt original godkänt: 10/09. Godkänt för översättning: 10/09. Originalets titel: The Road of Life. Swedish. PD50021016 180

^