President Dieter F Uchtdorf, “Spegelbilden i vattnet”
KUV:s brasafton för unga vuxna • 1 november 2009 • Brigham Young-universitetet
Kära bröder och systrar, om vi tar de två psalmer som vi just har hört — Lova och prisa din Herre och Gör vad är rätt — och gör dem till motto i vårt liv, så ligger vi bra till på vår väg tillbaka till vår himmelske Fader. Vilken underbar syn ni utgör! För mitt inre öga ser jag många andra vackra ansikten som era — unga medlemmar i Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga i alla nationer över hela världen. Alla ser kanske inte riktigt likadana ut, men ni har mycket gemensamt. Jag ser detta som ett utsökt tillfälle, och jag är tacksam mot president Monson för möjligheten han ger mig att tillbringa några minuter med er.
Den fula ankungen
En av tidernas mest älskade sagoberättare var den danske författaren Hans Christian Andersen. I en av hans sagor, ”Den fula ankungen”, upptäcker en ankmamma att en av hennes nykläckta ungar är ovanligt stor och mycket ful. Först undrar mamman om hon har kläckt ett kalkonägg, men det fula barnet kunde simma lika bra som hennes andra barn. Därför drar hon slutsatsen att stackaren helt enkelt är större än normalt och vanställd.
Men de andra ankungarna kan inte lämna det fula barnet i fred. De mobbar honom obarmhärtigt, hackar på honom och retar honom och gör hans liv eländigt. Till slut bestämmer sig den fula ankungen för att det vore bättre för alla om han lämnade sin familj, så han rymmer. Under sin första vinter på egen hand fryser den stackars ankungen nästan ihjäl, men på något sätt överlever han. Trots sina umbäranden känner han att han blir starkare och älskar att bre ut sina vingar och flyga, trots att han är ensam.
Så en dag ser han högt upp en flock majestätiska fåglar, vita som snö, med behagfulla rörelser, vackra långa halsar och vida, eleganta vingar. Vilka härliga och lyckliga varelser! Den fula ankungen längtar efter att få flyga med dem. Han är rädd att de ska döda honom för att han är så ful. Men han bestämmer sig för att det vore bättre än att alltid hackas på av de andra djuren eller att frysa ihjäl på vintern. Alltså flyger han upp och följer dem till en vacker sjö, där de slår sig ner på vattnet.
När den fula ankungen landar ser han ner i vattnet och ser där en ståtlig svan avspegla sig. Gradvis, utan att kunna tro det först, inser den fula ankungen att spegelbilden är han själv! Till sin förvåning välkomnas han av de andra svanarna, och de är till och med överens om att han är den vackraste och mest majestätiska svanen av dem alla. Äntligen har han upptäckt vem han verkligen är.
De stora frågorna
Liksom den unga svanen har de flesta av oss någon gång känt att vi inte riktigt passar in. Mycket av den förvirring vi upplever i livet kommer av att vi helt enkelt inte förstår vilka vi är. Alltför många går omkring och tänker att de inte är så mycket värda när de i själva verket är eleganta och eviga varelser av oändligt värde, med oanade möjligheter.
Att upptäcka vilka vi verkligen är ingår i det stora äventyr som kallas livet. Människosläktets skarpaste hjärnor har brottats i oändlighet med de här frågorna: Varifrån kommer vi? Varför är vi här? Vad händer när vi har dött? Och hur hänger allt ihop — hur ska det förstås?
När vi en gång börjar förstå svaren på de här frågorna — inte bara med förståndet utan också med hjärta och själ — så börjar vi förstå vilka vi är. Vi känner oss som vandraren som äntligen hittat hem. Vi känner oss som den unga svanen som till sist upptäckt vem han verkligen är. Allting är med ens begripligt.
Svårigheten består i att de här frågorna helt enkelt ligger bortom människans jordiska förmåga att avgöra logiskt. Frågor som berör det andliga kräver andliga svar. De som förkastar uppenbarelse och kräver påtagliga bevis kan bara spekulera eller förneka att det finns ett liv före eller efter den här jordiska tillvaron. Följaktligen kanske de aldrig förstår vilka de verkligen är eller vad som är meningen med livet.
Som medlemmar i Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga har vi emellertid välsignats med svar på de här frågorna, och vi berättar gärna om det för alla som vill lyssna. Vi vet inte svaren genom någons begåvade gissningar eller för att vi funnit en vetenskaplig förklaring. Vi har svaren därför att himmelska budbärare har uppenbarat de här hemligheterna för människan. Samma kunskap är tillgänglig för alla på planeten jorden som är ärliga i hjärtat, genom den Helige Andens kraft.
Det här är inget trivialt. Genom historien skulle kejsare och filosofer ha erbjudit stora summor för att få det som Gud har gett oss gratis i vår tid. Eftersom Gud är barmhärtig och älskar sina barn har han återigen i dessa sista dagar gett oss sanningen om varifrån vi kommer, varför vi är här och vart vi är på väg.
Mina kära unga vänner, den här kunskapen gör att ni kan se er egen spegelbild i vattnet. Den försäkrar er om att ni inte är vanliga, förkastade eller fula. Ni är gudomliga — vackrare och härligare än ni någonsin kan ana. Den här kunskapen förändrar allt. Den förändrar det nuvarande. Den kan förändra er framtid. Och den kan förändra världen.
Vi är mycket medvetna om, mina dyrbara unga vänner i kyrkan, att var ni än är så står ni inför många utmaningar i ert unga liv. Genom era ledare och personliga kontakter med er har jag förstått något om omfattningen av era bekymmer. Jag har bland de många frågor jag fått valt ut några få som jag tror är bland de svårare och mer bekymmersamma, som påverkar kyrkans ungdomar över hela jorden. Idag hoppas jag kunna inpränta i ert hjärta och sinne hur kunskapen om vilka ni verkligen är kan hjälpa er att övervinna de svåraste problemen i livet.
Att vara eller inte vara
Här är första frågan: ”Jag är olycklig och nedstämd. Ibland känns det som om världen skulle vara en bättre plats om jag inte var här. Varför ska jag fortsätta leva?”
Låt mig tala tydligt om detta. Svår depression och självmordstankar är inga småsaker utan måste tas på allvar. Jag uppmanar dem som plågas av depression eller självmordstankar att söka hjälp hos pålitliga yrkesmän och ledare i kyrkan. Om ni känner någon som har självmordstankar, så var en sann vän och se till att han eller hon får hjälp. Var medvetna om att vi älskar er och vill att ni ska ha framgång och glädje.
Ändå är det så att de flesta människor någon gång känt sig nedstämda eller otillräckliga. Det är naturligt att ha stunder av tvivel eller nedstämdhet. Frågan ”varför ska jag fortsätta leva?” är bara ett annat sätt att formulera den urgamla fråga som skrevs av William Shakespeare för 400 år sedan och som framsagts av miljontals Hamlet över hela världen sedan dess: ”Att vara eller inte vara — det är frågan.”1
Men Shakespeare hade fel. ”Att vara eller inte vara” är inte alls frågan. Det finns andra möjligheter bortom den enkla motsägelsen. Själv hade jag hellre sett att Hamlet vänt sig till åhörarna och frågat: ”Då jag vet att jag är ett Guds barn, vad behöver jag då göra och vara för att förverkliga mina möjligheter? Det är frågan.” Jag förstår ju att en sådan omskrivning skulle förstöra ett av tidernas största litterära mästerverk. Men om jag skulle skriva ett manuskript åt er, så skulle jag formulera det så.
Tänk på varifrån ni kommer. Ni är söner och döttrar till den storslagnaste, härligaste varelsen i universum. Han älskar er med oändlig kärlek. Han vill ert bästa. Tror ni att er Fader i himlen vill att ni ska känna er nere och ledsna? Det vill han inte. Han har gett oss buden, som är kungsvägen till ett liv med mening, frid och glädje. Allt vi behöver göra är att följa den. Att känna till och följa Guds bud leder verkligen till självförverkligande och glädje.
Vår bestämmelse är större än vi anar. Om vi bara förstod vilka vi är och vad som väntar oss skulle vårt hjärta fyllas med sådan tacksamhet och glädje att det skulle lysa upp också våra mörkaste stunder med Guds, vår himmelske Faders, ljus och kärlek. Nästa gång ni känner er nere, så kom ihåg varifrån ni kommer och vart ni är på väg. I stället för att tänka på sådant som förmörkar era tankar med sorg, kan ni välja att inrikta er på sådant som fyller er själ med hopp. Ni inser då att sådant är alltid förbundet med att tjäna Gud och vår nästa. Kom ihåg att Herren har gett er sitt ord i skrifterna. Be uppriktigt till honom. Tala med honom dagligen. Lär av honom och vandra på hans vägar. Tjäna Gud och tjäna er nästa.
Kom ihåg att gråta har sin tid men le har också sin tid. Sörja har sin tid och dansa har sin tid. (Se Pred 3:4.) Om ert hjärta har känts tungt en tid är det kanske dags att låta Guds Sons ljus lysa in i hjärtat. Jag vädjar till er — titta ner i vattnet och se er sanna spegelbild! Inse avsikten med er skapelse! Lyft blicken mot en fjärran horisont!
Det är bra för er att skratta! Det är bra för er att vara glada! Höj era röster och ”prisa … Herren med sång, med musik, med dans och med en bön i pris och tacksamhet”. (L&F 136:28)
Jag kan inte tänka mig himlen befolkad av allvarliga varelser som aldrig säger sin mening eller som inte njuter av musik eller av att samtala med varandra. Sådan är inte himlen för mig. Jag är säker på att ni inte skapades för att tillbringa livets dagar isolerade från varandra i oro eller förtvivlan. Ni är skapade för att ha glädje (se 2 Nephi 2:25), så låt oss fira den nåderika välsignelsen av att ha en glädjefull och kärleksfull himmelsk Fader!
Ni behöver inget tillstånd för att fylla hjärtat med tacksägelse och glädje. Ni kan göra det helt på egen hand. Kom tillsammans som ungdomar i församlingar och grenar, men också med dem som bor i närliggande stavar och distrikt. Dansa tillsammans, studera evangeliet tillsammans, arbeta tillsammans, tjäna er nästa tillsammans — och ha roligt under tiden. Det är min uppriktiga bön att kunskapen om vilka ni är och vad ni kan bli ska fylla er själ med Guds frid och glädje och att detta inom er ska tända en glädje som är värdig er stora arvedel, för ni är i sanning prinsar och prinsessor, kungar och drottningar.
Ska jag någonsin hitta en själsfrände?
En annan fråga vi får av ungdomar är: ”Jag är så ensam. Ska jag någonsin hitta en själsfrände?” Jag har några saker jag vill säga om det här ämnet, men låt oss börja med tanken att ni vill hitta just den ni är avsedda att vara med — den som är perfekt för just er.
Det finns en gammal berättelse om en ung kvinna på en arkeologisk utgrävning som hittar en ålderdomlig lampa. När hon gnider den visar sig en ande som erbjuder henne en önskan. Hon tänker en stund och ber sedan om fred på jorden — att människor ska älska varandra och leva i harmoni för evigt.
Anden begrundar hennes önskan och säger till slut: ”Det du ber om är omöjligt. Splittringen bland människor i världen är för djup och har funnits alldeles för länge. Be om något annat. Vad som helst utom det.”
Den unga damen tänker efter igen och säger sedan: ”Någonstans där ute finns just den som jag är ämnad att vara med. Jag vill hitta honom --- någon som är snygg, omtänksam och har sinne för humor, någon som hjälper till hemma, älskar barn, inte tittar på sport hela tiden, har ett bra jobb, tänker främst på min lycka, någon som går med och handlar och som kan umgås med mina släktingar.”
Anden begrundar hennes önskan ett ögonblick, suckar djupt och säger sedan: ”Låt mig se vad jag kan göra åt världsfreden.”
Jag vet att det här är en besvikelse för många av er, men jag tror inte det finns en enda rätt person just för dig. Jag tror jag blev kär i min hustru Harriet första gången jag såg henne. Men jag tror att om hon hade bestämt sig för att gifta sig med någon annan, så skulle jag ha mött och blivit kär i någon annan. Jag är evigt tacksam för att det inte blev så, men jag tror inte att hon var min enda möjlighet till lycka i livet, eller jag hennes.
Ett annat fel man lätt gör när man dejtar är att vänta sig att den man är med ska vara fullkomlig. Sanningen är den att de enda fullkomliga människorna är de man inte känner så väl. Alla har fel och brister. Jag menar nu inte att ni ska sänka era normer och gifta er med någon ni inte kan bli lyckliga med. Men en sak jag har lärt mig i livet medan jag har mognat är att om någon är villig att acceptera mig — ofullkomlig som jag är — så borde jag vara villig att ha tålamod med andras ofullkomligheter också. Eftersom varken ni eller er partner är fullkomliga är er enda möjlighet att nå fullkomlighet att skapa den tillsammans.
Det finns de som inte gifter sig för att de tycker det saknas ”magi” i förhållandet. Med ”magi” antar jag att de menar gnistor av attraktion. Att bli kär är en underbar känsla, och jag skulle aldrig råda er att gifta er med någon ni inte älskar. Men — och här är en annan sak som ibland är svår att acceptera — de där magiska gnistorna kräver ständig putsning. När magin består i ett förhållande beror det på att paret får det att hända, inte på att den mystiskt uppträder på grund av någon kosmisk kraft.
Det krävs helt enkelt arbete. Om en relation ska överleva måste båda parterna ta med sin egen magi och använda den till att uppehålla kärleken. Jag har ju sagt att jag inte tror det finns en enda rätta för någon, men det här vet jag: När ni en gång bestämt er för att gifta er så blir er maka er själsfrände, och det är er plikt och ert ansvar att arbeta varje dag för att det ska förbli så. När ni en gång bestämt er är sökandet efter en själsfrände över. Våra tankar och handlingar ändras från att söka till att skapa.
Men hur är det med dem som tvivlar på att de någonsin ska finna en evig livskamrat? För det första, ge inte upp. Delta i aktiviteter, träffa folk och gör allt ni kan. Jag vet att dejting kan vara svårt. Att bli avfärdad kan vara en av livets mest smärtsamma upplevelser. Lita på mig, jag vet hur det känns. Jag blev kär i Harriet långt innan hon blev kär i mig.
Men det hejdade mig inte — inte alls. Jag kom på sätt att befinna mig där hon var. När jag delade ut sakramentet i kyrkan, ordnade jag så att jag delade ut det till hennes familj. Jag gjorde mitt bästa för att imponera på henne, men jag tror hon tyckte att jag var lite omogen. Gnistorna fanns inte där för hennes del. Jag gav upp hoppet om att kunna övertyga henne om att jag kunde bli mer än en vän.
Jag reste bort, började i flygvapnet och for sedan runt halva jorden för att utbildas till pilot i Förenta staterna. Det var inte förrän jag återvänt till Tyskland efter utbildningen till stridspilot — åratal efter vårt första möte — som den här vackra unga kvinnan såg på mig och sade de magiska ord jag hade längtat efter att få höra: ”Du har mognat sedan jag såg dig sist.”
Sedan handlade jag snabbt, och inom några månader gifte jag mig med den kvinna jag älskat så länge.
Så ge inte upp, bröder och systrar. Bara för att ni har avvisats en eller två gånger — eller tre eller några hundra gånger — ge inte upp. Bröder, hemligheten med att hitta drömflickan är att lära känna många, och när ni blir kära och det känns rätt, så fria till henne. Om hon säger nej, så fortsätt leta och be tills ni till sist kommer med en ung kvinna till templets altare. Ge bara inte upp.
Och systrar, var barmhärtiga. Det är okej att tacka nej till en dejt eller ett frieri. Men gör det vänligt. Och bröder, börja fråga! Det finns alltför många av våra unga kvinnor som aldrig får gå ut på dejt. Förutsätt inte att en viss flicka aldrig skulle gå ut med dig. Ibland undrar de varför ni aldrig bjuder ut dem. Fråga bara, och var beredd att gå vidare om svaret är nej.
En av trenderna vi ser i vissa delar av världen är att våra ungdomar bara umgås i stora grupper i stället för att dejta. Det är ju inget fel i att ofta komma tillsammans med andra i samma ålder, men jag vet inte om man verkligen kan lära känna någon om man alltid umgås i grupp. En av sakerna ni behöver lära er är hur man samtalar med en medlem av motsatta könet. Ett bra sätt att lära sig det är att vara ensam med någon — prata utan skyddsnät, så att säga.
En dejt behöver inte vara — och bör i de flesta fall inte vara — en dyr och överplanerad aktivitet. När min fru och jag flyttade från Tyskland till Salt Lake City var en av de saker som förvånade oss mest den invecklade och ibland stressiga procedur som ungdomarna hade utvecklat för att fråga någon om en dejt eller tacka ja till en dejt.
Ta det lugnt. Kom på enkla sätt att umgås. Något av det jag tyckte bäst om när jag var ung och letade efter en dejt var att följa en ung kvinna hem efter ett möte i kyrkan. Kom ihåg att målet inte bör vara att ha er dejt på video för att få miljoner visningar på YouTube. Målet är att lära känna en person och lära sig utveckla ett meningsfullt förhållande till det motsatta könet.
Det finns ju bland er fina unga medlemmar i kyrkan som kanske aldrig gifter sig. Fastän de är värdiga på alla sätt kanske de aldrig hittar någon som de beseglas till i Herrens tempel i det här livet. De som inte upplevt den här förtvivlan kan omöjligen helt förstå den ensamhet och smärta de kan känna. Jag känner till många kvinnor som inte vill något hellre än att bli hustru och mor, och de kan inte förstå varför deras böner inte har besvarats. Det finns många ensamstående män som av något skäl också är ensamma.
Låt mig först tala om att er böner blir hörda. Er Fader i himlen känner ert hjärtas önskan. Jag kan inte tala om varför den enes bön besvaras på ett sätt medan den andres besvaras på ett annat sätt. Men detta kan jag säga er: Ert hjärtas rättfärdiga önskan kommer att beviljas.
Ibland kan det vara svårt att se något bortom den del av vägen som ligger närmast. Vi är otåliga och vill inte vänta på en framtida uppfyllelse av våra största önskningar. Men det här korta jordelivet är ingenting i jämförelse med evigheten. Och om vi bara kan hoppas och utöva tro och med glädje uthärda till änden, ja, med glädje uthärda till änden, så ska vi där, i den stora himmelska framtiden, finna uppfyllelsen av vårt hjärtas rättfärdiga önskningar och så mycket mer att vi knappt kan förstå det nu.
Vänta inte under tiden på att någon annan ska göra ert liv fullständigt. Sluta tvivla på er själva och undra om det är något fel på er. Sträva i stället efter att förverkliga era möjligheter som ett Guds barn. Sök kunskap. Engagera er i ett meningsfullt yrke och känn glädje i att tjäna andra. Använd tid, talanger och resurser till att förbättra er själva och välsigna människor omkring er. Allt detta är en del av er förberedelse för familjelivet. Engagera er i församlingen eller grenen och sträva efter att ära era kallelser, vilka det än är.
Det stora syftet med jordelivet är att lära oss helt och fullt älska vår himmelske Fader och vår nästa som oss själva. Om vi gör så med all kraft, sinne och styrka blir vår eviga bestämmelse storslagen och härlig, utöver vår fattningsförmåga. Var trofasta, så ska allt ordna sig för er. Det är hans eviga löfte till alla som älskar och hedrar honom.
Kan jag förbli trofast?
En tredje fråga ungdomar har är: ”Kan jag förbli trofast?” Det finns de som tvivlar på Gud eller på kyrkan. Andra ger efter för frestelser som lockar dem bort från tryggheten på lärjungeskapets raka och smala stig.
När jag var pilot såg jag ofta ett intressant väderfenomen när jag flög mellan Europa och Afrika. Det kallas intertropisk konvergens --- en rad åskväder som rör sig norr och söder över ekvatorn. De fyller horisonten med böljande, hotfulla molnformationer.
Jag kunde inte titta på de här molnen utan att fascineras av deras skönhet och majestät. De tornade upp sig i massiva svarta formationer, och inifrån dem slog blixtar ut med strålande ljus, från ena änden till den andra i obeskrivliga, rasande eldkaskader. Vilken härlig och fascinerande syn!
Men vad tror ni piloter gör när de närmar sig sådana oväder? De undviker dem — hur vackra och lockande de än verkar vara. När fukt stiger i molnen börjar den frysa och bildar hagel, stora som fotbollar, som kan tränga igenom metall och förstöra ett flygplan. Svår turbulens och elektriska urladdningar kan slå ut alla system i planet.
Gäller inte samma princip när ni ser sådant som kan orsaka andlig skada? Frestelser vore inte frestelser om de inte framstod som attraktiva, fascinerande eller roliga. Men liksom piloten som närmar sig ett oväder behöver ni lära er att undvika dem, hur vackra eller lockande de än må vara.
Eftersom vår himmelske Fader älskar sina barn har han gett oss buden för att hålla oss på säkert avstånd från dessa skadliga stormar. Han tvingar inget av sina barn att vandra på hans vägar. Han tillåter och förväntar sig att ni ska välja själva. Men var medvetna om detta: Vissa val leder till katastrof. Så välj det rätta.
Jag lägger mitt vittnesbörd till kören av varningar för pornografins fruktansvärda fara. Styr undan den. Håll er borta från den. Samma ord som vi använde i pilotutbildningen om åskväder säger jag till er om pornografi: ”Undvik, undvik, undvik!”
Tro inte att ni kan placera planets nos en liten, liten bit innanför stormen — lek inte med pornografin. Kom ihåg att de mest avskyvärda och nedbrytande sakerna kan se attraktiva ut i början. Styr undan från sådant som kan vara farligt.
Är det sant?
Så till nästa ämne. Hur är det med tvivel och frågor? Hur tar man reda på om evangeliet är sant? Är det okej att ha frågor om kyrkan och dess lära? Mina kära unga vänner, vi är ett frågeställande folk eftersom vi vet att frågor leder till sanningen. Det var så kyrkan började, med en ung man som hade frågor. Jag vet faktiskt inte hur man kan upptäcka sanningen utan att ställa frågor. I skrifterna hittar man sällan någon uppenbarelse som inte kommit som svar på en fråga. Närhelst en fråga uppstod och Joseph Smith inte var säker på svaret, gick han till Herren, och resultatet är de underbara uppenbarelserna i Läran och förbunden. Den kunskap Joseph fick sträckte sig ofta långt utöver den ursprungliga frågan. Det beror på att Herren inte bara kan besvara de frågor vi ställer. Ännu viktigare är att han kan ge oss svar på de frågor vi borde ha ställt. Låt oss lyssna på de här svaren.
Kyrkans missionsverksamhet är grundad på att ärliga undersökare ställer uppriktiga frågor. Frågor är vittnesbördets födelseplats. En del kan känna sig generade eller ovärdiga för att de har djuplodande frågor om evangeliet, men de behöver inte känna det så. Att ställa frågor är inget tecken på svaghet, det leder till tillväxt.
Gud befaller oss att söka svar på våra frågor (se Jak 1:5–6) och ber oss bara att söka ”med ett uppriktigt hjärta, med ärligt uppsåt och med tro på Kristus”. (Moroni 10:4) När vi gör det kan sanningen om allting uppenbaras för oss ”genom den Helige Andens kraft”. (Moroni 10:5)
Var inte rädda. Ställ frågor. Var nyfikna, men tvivla inte! Håll alltid fast vid tron och vid det ljus ni redan fått. Eftersom vi inte kan se allt klart under jordelivet, kan vi inte förstå allt just nu. Ja, jag skulle tro att om allt var tydligt för oss, så skulle det vara ett bevis på att allt hade hittats på av en dödlig människa. Kom ihåg att Gud har sagt:
”Mina tankar är inte era tankar, och era vägar är inte mina vägar …
Nej, så mycket som himlen är högre än jorden, så mycket är mina vägar högre än era vägar och mina tankar högre än era tankar.” (Jes 55:8–9)
Men ni vet ju att en av avsikterna med jordelivet är att bli mer lik vår himmelske Fader, i tanke och i handling. Sett från det perspektivet kan sökandet efter svaren på era frågor föra er närmare Gud och stärka ert vittnesbörd i stället för att skaka det. Tro är ju ”inte att ha fullkomlig kunskap om något” (Alma 32:21), men när ni utövar tro och tillämpar evangeliets principer varje dag under alla förhållanden, så får ni smaka på evangeliets ljuvliga frukter och därigenom kan ni veta att det är sant. (Se Matt 7:16–20; Joh 7:17; Alma 32:41–43.)
Ni är eviga
Det kommer alltid att finnas röster som säger att ni är dumma som tror att ni är svanar. De envisas med att påstå att ni är fula ankungar och inte kan vänta er att bli något annat.
Men ni vet bättre. Tack vare en barmhärtig Guds uppenbarade ord har ni sett er sanna spegelbild i vattnet och har känt den gudomliga andens eviga härlighet inom er. Ni är inga vardagliga varelser, mina kära unga vänner jorden runt. Ni är härliga och eviga.
Oavsett era omständigheter i livet uppmanar jag er att komma ihåg vilka ni är, varifrån ni kommer och vart ni är på väg — för svaren på de frågorna ger verkligen självförtroende och ledning i livet.
Er himmelske Fader lever. Han känner er. Han talar till er i de här sista dagarna genom profeter och apostlar. President Thomas S Monson är Herrens profet på jorden i vår tid. Kyrkan leds av Frälsaren, Jesus Kristus. Jag vet detta. Han står i ledningen för kyrkan.
Jag talar till er i dag på ett ofullkomligt sätt och med tysk brytning, men detta lovar jag er, att de ord ni känner i hjärta, sinne och själ kommer till er genom den Helige Andens vältalighet, renhet och kraft. Och genom den Helige Andens kraft kan ni få veta sanningen om allting.
Bröder och systrar, mina kära unga vänner, jag älskar er. Jag älskar er av hela mitt hjärta. Jag är tacksam för er. Jag är tacksam för er godhet. Som en Herrens Jesu Kristi apostel välsignar jag er enskilt och som grupp att ni må förstå vilka ni verkligen är och vad ni måste göra och vara för att leva ett lyckligt och rikt liv.
Det är min bön och välsignelse att ni, när ni ser er spegelbild, ska kunna se bortom ofullkomligheter och tvivel och inse vilka ni verkligen är: härliga söner och döttrar till Gud Allsmäktig. I Jesu Kristi heliga namn, amen.
© 2009 Intellectual Reserve, Inc. Med ensamrätt. Engelskt original godkänt: 10/08. Godkänt för översättning: 10/08. Originalets titel: The Reflection in the Water. Swedish. PD50013492 180
^