Jaroms bok

1 Se, nu skriver jag, Jarom, några ord enligt befallningen från min far, Enos, så att våra släktuppteckningar kan bevaras.

2 Och eftersom dessa plåtar är små, och då detta skrivits i avsikt att vara till nytta för våra bröder lamaniterna, är det nödvändigt att jag skriver kortfattat. Men jag ska inte skriva vare sig om mitt profeterande eller om mina uppenbarelser. För vad kunde jag skriva utöver det som mina fäder har skrivit? Ja, har inte de uppenbarat frälsningsplanen? Jag säger er: Jo, och detta räcker för mig.

3 Se, det behöver göras mycket bland detta folk på grund av deras hjärtans hårdhet och deras örons dövhet och deras sinnens blindhet och deras nackars styvhet. Ändå är Gud ytterst barmhärtig mot dem och har ännu inte utplånat dem från landets yta.

4 Och det finns många bland oss som får många uppenbarelser, för de är inte alla styvnackade. Och alla som inte är styvnackade utan har tro får umgås med den Helige Anden som uppenbarar för människobarnen enligt deras tro.

5 Och se, nu hade två hundra år förflutit, och Nephis folk hade vuxit sig starka i landet. De vinnlade sig om att hålla Moses lag och att helga sabbatsdagen åt Herren. Och de var inte vanvördiga, och inte heller hädade de. Och landets lagar var mycket stränga.

6 Och de var spridda över en stor del av landets yta, liksom lamaniterna. Och dessa var mycket mer talrika än nephiterna var, och de älskade mord och brukade dricka blodet från djur.

7 Och det hände sig att de ofta kom emot oss, nephiterna, för att strida. Men våra kungar och våra ledare var mäktiga män i tron på Herren, och de undervisade folket om Herrens vägar, varför vi motstod lamaniterna och drev dem ut ur våra länder och började befästa våra städer och alla de platser som var vår arvedel.

8 Och vi förökade oss storligen och spred ut oss över landets yta och blev mycket rika på guld och på silver och på dyrbarheter och på fint arbetat trä, på byggnader och på maskiner och även på järn och koppar och mässing och stål, och vi gjorde alla slags redskap för att bruka jorden, och även krigsvapen – ja, den skarpspetsade pilen och kogret och kastspjutet och lansen, och gjorde alla slags förberedelser för krig.

9 Och då vi sålunda var beredda att möta lamaniterna hade de ingen framgång mot oss. Men de ord besannades som Herren talade till våra fäder, då han sa: ”I den mån som ni håller mina bud ska ni få framgång i landet.”

10 Och det hände sig att Herrens profeter varnade Nephis folk, enligt Guds ord, att om de inte höll buden utan föll i överträdelse skulle de utrotas från landets yta.

11 Därför arbetade profeterna, prästerna och lärarna flitigt och uppmanade tålmodigt människorna att vara flitiga. De undervisade om Moses lag och om avsikten i vilken den getts, och de övertalade dem att se fram emot Messias och tro på hans ankomst som om han redan kommit. Och på det sättet undervisade de dem.

12 Och det hände sig att de genom att göra detta räddade dem från att utrotas från landets yta, för de genomborrade deras hjärtan med ordet och väckte dem ständigt till omvändelse.

13 Och det hände sig att tvåhundratrettio och åtta år hade förflutit – med krig och stridigheter och meningsskiljaktigheter under stor del av tiden.

14 Och jag, Jarom, skriver inte mer, för plåtarna är små. Men se, mina bröder, ni kan gå till Nephis andra plåtar. För se, på dem finns uppteckningar om våra krig inristade enligt vad kungarna har skrivit, eller som de har låtit skriva.

15 Och jag överlämnar dessa plåtar i min son Omnis händer, så att de kan föras enligt mina fäders befallningar.