1 Den tredje oktober år nittonhundraarton satt jag på mitt rum i begrundan över skrifterna

2 och tänkte på det stora försoningsoffer som utfördes av Guds Son för världens återlösning,

3 och på den stora och underbara kärlek som Fadern och Sonen visade genom att låta Återlösaren komma till världen

4 för att mänskligheten genom hans försoning och genom lydnad mot evangeliets principer skulle kunna bli frälst.

5 Medan jag sålunda var upptagen av detta gick mina tankar tillbaka till aposteln Petrus brev till de forna heliga som var spridda i Pontus, Galatien, Kappadokien och andra delar av Asien, där evangeliet hade predikats efter Herrens korsfästelse.

6 Jag slog upp Bibeln och läste 1 Petrusbrevets tredje och fjärde kapitel och medan jag läste blev jag mycket gripen, mer än jag någonsin förut blivit, av följande verser:

7 För Kristus har också lidit för synder, den rättfärdige har lidit för de orättfärdiga, för att kunna föra oss till Gud. I köttet blev han dödad, men i Anden blev han levandegjord.

8 I Anden gick han också och predikade för andarna i fängelset,

9 för dem som en gång var olydiga, den gången när Gud tåligt väntade under Noas dagar, medan arken byggdes, i vilken några få, det vill säga åtta själar, blev frälsta genom vatten (se 1 Petrusbrevet 3:18–20).

10 Därför, i den avsikten, förkunnades evangeliet också för dem som är döda, för att de ska kunna dömas liksom människor i köttet, men leva efter Guds vilja i anden (se 1 Petrusbrevet 4:6).

11 Medan jag begrundade det som står skrivet öppnades mitt förstånds ögon och Herrens Ande vilade på mig och jag såg de dödas härskaror, både små och stora.

12 Och en oräknelig skara av de rättfärdigas andar var samlade på en plats, de som hade varit trofasta i vittnesbördet om Jesus medan de levde i dödligheten,

13 och som hade framburit offer som en sinnebild för Guds Sons stora offer och hade utstått prövningar i sin Återlösares namn.

14 Alla dessa hade lämnat det dödliga livet, fasta i hoppet om en härlig uppståndelse genom Gud Faderns och hans enfödde Sons, Jesu Kristi, nåd.

15 Jag såg att de var fyllda av glädje och fröjd, och de jublade tillsammans, eftersom dagen för deras befrielse var nära.

16 De var samlade i väntan på Guds Sons ankomst till andevärlden för att förkunna deras återlösning från dödens band.

17 Deras slumrande stoft skulle återställas till sin fullkomliga form, ben till ben klädda med senor och kött, anden och kroppen förenade för att aldrig mer åtskiljas, så att de skulle kunna ta emot glädjens fullhet.

18 Medan denna väldiga skara väntade och samtalade med varandra och gladdes över timmen för sin befrielse från dödens bojor, visade sig Guds Son och förkunnade frihet för de fångna som hade varit trofasta.

19 Och där predikade han för dem det eviga evangeliet, läran om uppståndelsen och mänsklighetens återlösning från fallet och från personliga synder på villkor att de omvände sig.

20 Men till de ogudaktiga gick han inte, och bland de gudlösa och oomvända som orenat sig medan de var i köttet ljöd inte hans röst.

21 Inte heller fick de upproriska som förkastade de forna profeternas vittnesbörd och varningar skåda hans närvaro och inte heller se hans ansikte.

22 Där dessa befann sig rådde mörker, men bland de rättfärdiga fanns det frid.

23 Och de heliga gladdes åt sin återlösning och böjde knä och erkände Guds Son som sin Återlösare och Befriare från döden och från helvetets kedjor.

24 Deras ansikten lyste och strålglansen från Herrens närhet vilade på dem, och de sjöng lovsånger till hans heliga namn.

25 Jag förundrade mig, för jag förstod att Frälsaren tillbringade omkring tre år i sin tjänst bland judarna och dem som tillhörde Israels hus, och bemödade sig om att lära dem det eviga evangeliet och kalla dem till omvändelse,

26 och likväl, trots hans kraftgärningar och underverk och förkunnelse av sanningen med stor makt och myndighet, så var det blott några få som hörsammade hans röst och gladde sig åt hans närvaro och tog emot frälsning ur hans hand.

27 Men hans verksamhet bland dem som var döda begränsades till den korta tid som gick mellan korsfästelsen och hans uppståndelse.

28 Och jag förundrades över Petrus ord – då han sa att Guds Son predikade för andarna i fängelset, för dem som en gång var olydiga när Gud tåligt väntade under Noas tid – och över hur det var möjligt för honom att predika för dessa andar och utföra det nödvändiga arbetet för dem på så kort tid.

29 Och medan jag förundrades öppnades mina ögon och mitt förstånd upplivades, och jag insåg att Herren inte personligen gick för att undervisa de ogudaktiga och olydiga som hade förkastat sanningen.

30 Men se, bland de rättfärdiga organiserade han sina styrkor och utsåg budbärare, klädda med makt och myndighet, och bemyndigade dem att gå ut och föra evangeliets ljus till dem som befann sig i mörker, ja, till alla människors andar, och på så sätt blev evangeliet predikat för de döda.

31 Och de utvalda budbärarna gick ut för att förkunna nådens dag från Herren och förkunna frihet för de fångna som var bundna, ja, till alla som omvände sig från sina synder och tog emot evangeliet.

32 På så sätt blev evangeliet predikat för dem som hade dött i sina synder utan kunskap om sanningen, eller i överträdelse eftersom de hade förkastat profeterna.

33 Dessa blev undervisade om tro på Gud, omvändelse från synd, ställföreträdande dop till syndernas förlåtelse, den Helige Andens gåva genom handpåläggning,

34 och om alla andra evangeliets principer som det var nödvändigt för dem att känna till för att själva kunna kvalificera sig, så att de skulle kunna dömas i köttet som människor döms, men leva liksom Gud i anden.

35 Och så blev det kungjort bland de döda, både små och stora, såväl de orättfärdiga som de trofasta, att återlösning hade blivit utverkad genom Guds Sons offer på korset.

36 På så sätt kungjordes det att vår Återlösare tillbringade sin tid under sin vistelse i andarnas värld med att undervisa och bereda de profeters trofasta andar som hade vittnat om honom i köttet,

37 så att dessa skulle kunna föra budskapet om återlösning till alla döda, till vilka han inte kunde gå personligen på grund av deras uppror och överträdelse, så att även de genom hans tjänares betjäning skulle kunna höra hans ord.

38 Bland de stora och mäktiga som var samlade i denna väldiga församling av rättfärdiga var fader Adam, den Gamle av dagar och allas fader,

39 samt vår ärorika moder Eva med många av sina trofasta döttrar som hade levt genom tidsåldrarna och tillbett den sanne och levande Guden.

40 Abel, den förste martyren, var där, och hans broder Set, en av de mäktiga som var sin far Adams uttryckliga avbild.

41 Noa, som varnade för floden, Sem, den store högprästen, Abraham, de trofastas fader, Isak, Jakob och Mose, Israels store laggivare,

42 och Jesaja, som genom profetia förkunnade att Återlösaren blev smord till att förbinda dem som har ett förkrossat hjärta, till att förkunna frihet för de fångna och öppna fängelset för de bundna, var också där.

43 Och vidare: Hesekiel som i en syn visades dalen med förtorkade ben, vilka skulle bekläs med kött för att åter komma fram i de dödas uppståndelse som levande själar,

44 Daniel som förutsåg och förutsade upprättandet av Guds rike i de sista dagarna för att aldrig mer förstöras eller överlämnas till något annat folk,

45 Elias som var med Mose på förklaringsberget,

46 och Malaki, profeten som vittnade om Elias ankomst – om vilken även Moroni talade till profeten Joseph Smith och förkunnade att han skulle komma innan Herrens stora och fruktansvärda dag kommer – var också där.

47 Profeten Elia skulle inplanta i barnens hjärtan de löften som gavs till deras fäder,

48 vilka förebådar det stora verk som ska utföras i Herrens tempel i tidernas fullbordans utdelning för de dödas återlösning och beseglingen av barnen till deras föräldrar, så att inte hela jorden ska slås med en förbannelse och läggas fullständigt öde vid hans ankomst.

49 Alla dessa och många flera, ja, även profeterna som vistades bland nephiterna och vittnade om Guds Sons ankomst, blandade sig med denna väldiga församling och väntade på sin befrielse.

50 För de döda hade betraktat sina andars långa frånvaro från sina kroppar som en fångenskap.

51 Dessa undervisade Herren och gav dem kraft att efter hans uppståndelse från de döda komma fram för att inträda i hans Faders rike för att där krönas med odödlighet och evigt liv

52 och från den stunden fortsätta sitt arbete såsom Herren lovat och bli delaktiga av alla välsignelser som hållits i beredskap för dem som älskar honom.

53 Profeten Joseph Smith och min far Hyrum Smith, Brigham Young, John Taylor, Wilford Woodruff och andra utvalda andar som hölls i beredskap för att komma fram i tidernas fullbordan för att delta i grundläggningen av de sista dagarnas stora verk,

54 vilket innefattar att bygga tempel och utföra förrättningar däri för de dödas återlösning, var också i andevärlden.

55 Jag lade märke till att även de befann sig bland de ädla och stora som i begynnelsen utvaldes att vara styresmän i Guds kyrka.

56 Till och med innan de föddes fick de, tillika med många andra, sin första undervisning i andarnas värld och förbereddes på att komma fram i Herrens rätta tid för att arbeta i hans vingård för människosjälarnas frälsning.

57 Jag såg att denna tidsutdelnings trofasta äldster, när de lämnar det dödliga livet, fortsätter sitt arbete med att predika evangeliet om omvändelse och återlösning genom Guds enfödde Sons offer bland dem som är i mörker och under syndens träldom i den stora värld där de dödas andar befinner sig.

58 De döda som omvänder sig kommer att bli återlösta genom lydnad mot förordningarna i Guds hus.

59 Och sedan de har betalat straffet för sina överträdelser och har tvättats rena, ska de få belöning i enlighet med sina gärningar, för de är frälsningens arvingar.

60 På så sätt blev synen om de dödas återlösning uppenbarad för mig och jag vittnar därom, och genom vår Herres och Frälsares, Jesu Kristi, välsignelse vet jag att denna uppteckning är sann. Ske alltså. Amen.